måndag 2 december 2013

En alldeles vanlig måndag ...

Harry har upptäckt en fluga på fönsterkarmen.

Ibland behövs det inte så mycket ..., till exempel ett möte med en vänlig äldre farbror som visar sig heta Georg och sitter i vårdcentralens väntrum .., eller sköterskan som direkt fixar att fylla ett rör med blod från min arm och sen säger "så fint det är med lila och rosa .., den där sjalen gör alltsammans!" ..., eller expediten i bageriet - i vanliga fall möter jag henne i affären där jag arbetar - och hon har ett leende som smälter åtminstone frosten på bilrutan ..., och så hemåt och Zoegas kaffe och det nybakade brödet och lussekatten som var stor och illgul och ljuvlig och harry och sigge och Landet Runt i repris och man känner sig lycklig.

(Hos många upptäcker jag att ordet man numera skrivs som "en".
Först trodde jag att det var dialektalt, men Annika i Kävlinge upplyste mig om att det har med genustänket att göra. Jaha, det visste jag inte. Men för mig är ordet man i sammanhanget helt neutralt, så jag fortsätter att skriva på det gamla sättet. Jag är ju som bekant ordförande i De Enjängdas Förening ,-)

4 kommentarer:

annannan sa...

Jo, så är det. Hen säger jag gärna när det passar, men jag tror inte att jag kommer att införliva det där enandet i mitt sätt att uttrycka mig. Jag som har varit med länge nog för att ha läst Egalias Döttrar föredrar i så fall "dam" framför "en", om man nu så bestämt ska ha bort "man" ;-)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Egalias_d%C3%B6ttrar

Elisabet. sa...

annannan: hen tycker jag är rätt praktiskt, även om jag sällan eller aldrig använder det, men "en", det blir för mig helsnurrigt, men det är för mig det.
"Dam" blir lika galet ,-)

Ruta Ett sa...

Jag använder också "man" och för mig är det också helt neutralt och utan genus.
"Hen" använder jag när jag vill skriva om någon person, utan att veta om det är en man eller en kvinna (ibland skriver jag h*n), men vill jag skriva mer allmänt använder jag "man"

Anonym sa...

Eftersom jag är en redig karl så skriver jag också man. Det andra låter mer dialektalt.
"En gör så gött en kan", t e x.
Hen däremot är lite praktiskt om MAN vill slippa skriva hon eller han för att inte avslöja för mycket.
Däremot är jag inte alldeles förtjust i hen så där rent allmänt.
PV