Och ....
... nu har det skett.
måndag 4 januari 2010
På agendan ...
Besök i Väsby Centrum och Sparbanken med låååång kö och låååång väntan.
Bloggmadamen ägnar sig åt skyltspaning.
Det är obegripligt att det här med skyltutformning tycks få gå lite hött om bött.
I vissa städer blir det tidningsskriverier som varar i åratal när det gäller färgen på en dörr i centrum .., men se skyltar .., det är inte så noga det.
Papperskorgsutsmyckning.
Helt annorlunda är ett besök i Väsby Centrum mot för hemma i Ystad.
I Ystad är allt så homogent .., här är blandningen total och det är bara underbart!
Inne i Sparbankens lokaler trängs människor från världens alla hörn, eller i alla fall från några av hörnen .., och inte en kotte reagerar över att en haltande madame talar västerbottniska.
Med nya pjäxor i stor påse, kör vi hemåt, ja, till det gröna huset på Tidlösavägen.
"Titta, där är ju Obelix!" hojtar pv när vi passerar en stor snögubbe.
Och nu har han, pv, givit sig iväg för fyra mil på skidor och lycklig som ett barn på julaftonen tycktes han.
Från barn och .....
När Emma och Emil börjar i 4:e klass, ber deras fröken dem att beskriva sina föräldrar.
Vid första föräldramötet läser sedan fröken upp lapparna och så ska man försöka lista ut vem det hela handlar om.
Den övre lappen är skriven av Emma när hon började i fyran.
(Dom har haft samma fröken).
("gillar sin mormor ..." .., "hon älskar ägg" .., läser bloggmadamen och ler).
Och så var det Emils tur i höstas.
Ni kan ju gissa vilket jubel som utbröt bland de övriga föräldrarna när fröken läste upp detta.
"Pappa: lat och kollar på sport ...".
På uppresan ...
... är pensionatsvärden så lycklig, så lycklig, ja, som ett barn på julafton.
Nu ska han ägna dagarna i landet Uppland till skidträning.
Längdskidåkning.
Ni vet, inför Vasaloppet.
Prick alla dagarna i landet Uppland ska det åkas skidor.
Fyra mil första dagen, absolut.
Säger han.
I trakten av Norrköping hör jag plötsligt honom skrika "Madre, Madre!"
Det är då ..., just då, som han kommer på att pjäxorna ligger kvar hemma i landet Halland.
... är pensionatsvärden så lycklig, så lycklig, ja, som ett barn på julafton.
Nu ska han ägna dagarna i landet Uppland till skidträning.
Längdskidåkning.
Ni vet, inför Vasaloppet.
Prick alla dagarna i landet Uppland ska det åkas skidor.
Fyra mil första dagen, absolut.
Säger han.
I trakten av Norrköping hör jag plötsligt honom skrika "Madre, Madre!"
Det är då ..., just då, som han kommer på att pjäxorna ligger kvar hemma i landet Halland.
Resa med förhinder ...
Ett annat "ååå, framme!"
Det var i Jämtland, på Kvarnsjöns camping.
Resan från landet Halland till landet Uppland, den kunde ha börjat bättre.
Där är vindrutetorkare som inte fungerar och har fastnat i halvvägs neråtläge .., en handbroms som har avlidit och vänster framlyse som tackat för sig.
Nåja.
Pensionatsvärden fixar säkringsbyte (halleluja!) och plötsligt lägger sig vindrutetorkarna i rätt läge och vattnet som inte har velat sprida sig över rutan, det fixas med hjälp av en synål som rensar i sprutkanalerna ..., handbromsen får åtgärdas på måndag då bilfirman ska ta hand om det som inte fungerar, ja, innan besiktningen på tisdag, så det löser sig.
Och den gamla glödlampan (läs: glödlampehelvetet ...) vägrar att låta sig ruckas på, så det får ordnas senare, i rejält dagsljus och med verktyg.
Borde det inte vara lag på att glödlampefästen i bilar skulle vara oerhört, oerhört lättåtkomliga och även utan verktyg skulle man kunna byta en trasig lampa i mörker?
Jo, det tycker jag verkligen.
Och så var det sigge nilsson, ja.
Lille Sigge, denne buskatt, han v ä g r a r i sten att åka i kattbur .., alldeles heltokig-galen blir han och klöser och river, allt medan farbror pElle ligger och sover vid bloggmadamens fötter.
Till slut får sigge komma ut i friheten och sitter i mitt knä, - rejält fasthållen -, men det är inte mycket bättre det.
Det blir så att sigge, i stället för pElle, får stanna i landet Småland där han träffar en förvånad kattmadame vid namn Suna (fräs-fräs ... men det bryr sig inte sigge så mycket om ..) och pElle åker med oss till hufvudstaden.
Vid trakten av Norrköping ringer pv:s storebror och meddelar att sigge nilsson är en kaxig liten typ som minsann inte är det minsta skraj för vallhunden Sverker (uttalas: sväääker ..., på småländska) och han, sigge alltså, har gått på lådan och allt är okej.
Och pElle är UNDERBAR!
När vi tar rast vid Östgötaporten, tar pv fram kattlådan och ställer den i baksätet .., då går pElle dit och gör sina behov och krafs-krafs ..., och sedan ligger han och sover där nere vid bloggmadamens fötter resten av vägen.
(Ja, alltså ..., kattlådan töms och förflyttas till bagageluckan ..)
Att sedan, utan GPS, hitta till sonens boende på något som heter Nordenflychtsvägen (som visar sig vara avstängd), det är en historia för sig (men pv fixar det .. han har kört buss i Sthlm en gång i världen har någorlunda hum om var man är ...) och sedan blir det raka spåret längs E4:an norrut och sicken lycka att stiga in i huset på Tidlösavägen och få sträääcka ut och högerknäet är svullet och ömt och citodonpillren blir till en välsignelse och vi sitter i soffan och äldsta dottern bjuder på varma scones med ost och marmelad och det tittas på Wallanderfilm från Ystad och utanför vardagsrumsfönstret är det snöigt och vitt och medan Emma berättar om dagens cupmatcher i fotboll, känner man alldeles tydligt att ååå, nu är vi framme!
Så var det.
Har intresseföreningen noterat?
söndag 3 januari 2010
Precis som i fjol ...
.... den här tiden, så åker vi idag upp till Stockholm, till barn och barnbarn.
Oj, så spännande det ska bli för lille sigge nilsson, som under några dagar ska få bo hos den blivande konstapeln och hans kamrater.
Och pElle .., han ska lämnas av i landet Småland .., i Fallnaveka, ute på landet.
Där, i ett rött hus med vita knutar, ska han tillbringa ett par dagar tillsammans med pv:s storebror, hans fru och så katten Suna.
Henne, Suna, kanske ni minns?
Men nu är hon ingen liten kattunge längre, utan en Vuxen Fröken Katt.
Måtte nu detta avlöpa väl, det säger jag bara.
Söndagsfönstret ...
lördag 2 januari 2010
Hoppas att ni såg filmen ...
I Paris kan allt hända
Fransk novellfilm från 2006.
Kate bilar till Paris över veckoslutet.
I en stad hon inte känner till, ska hon träffa en främmande man.
Och hans hund.
En film av Alice Winocour.
SVT 2 , kl. 19.40
Herr Inspektören ...
Ja, jag vet att det blir mycket av sigge nilsson.
Men hur skulle man kunna låta bli ...?
(Och nä, pensionatsvärden tapetserar inte i Adamsdräkten, men inte långt ifrån.)
// Nej, jag får den inte att synas här .., inte nu i alla fall. Nåja, filmen får ligga kvar ett tag, så ser vi väl hur det blir ...?
På agendan ...
Jaså ..?
Det var ...
Ett lördagsfönster från ....
sigge nilsson tar en tupplur ...
Lördagmorgon ...
"Hör här nu ...., det här var intressant!" säger pv.
Tidningsläsning vid köksbordet.
DN till pensionatsvärden .., Göteborgs-Posten till bloggmadamen.
Tända ljus ..., sigge nilsson under bordet och pElle på pallen vid elementet.
En slags vardagslycka .. ja, verkligen .., det är vad det är.
Och mellan frukosttuggorna högläser vi utvalda artiklar för varandra.
"Hör här .., det här är bra skrivet av en folkpartist i Täby!" säger pv.
Det handlar om friskolor och artikeln andas irritation över vår statsminister.
Och själv läser jag om den fyraåriga flickan som är försvunnen .., och om den unga kvinnan som så brutalt mördades i Hjällbo, ja, inte långt ifrån det hyreshus där mina barns farmor har tillbringat en stor del av sitt vuxna liv .., jag läser om Anneli Hulthén (s) som är kommunstyrelsens ordförande i Göteborg och verkar sköta sig med den äran .., och där är även en artikel om herr Ibrahim Shkupolli som i Finland avrättade sin före detta flickvän och fyra av hennes arbetskamrater och skälet för detta hemska anges vara svartsjuka och man tänker att ojojoj .., vad känslor kan ställa till med i människors liv!
På familjesidan kan vi se bilder av olika jubilarer, däribland "världens goaste make, pappa, son och svärfar", nämligen Lennart Ung, som idag fyller 60 år .., och där är Svea som fyller 100 år och inte att förglömma .., Hugo Sandberg och Ida Carlsson som har förlovat sig.
En liten Dagens Ros finns också.
Den rosen utdelas till den ärliga person som lämnade in en plånbok i receptionen på Frölunda Kulturhus, samt till Eva i receptionen som snabbt ringde till plånbokens ägare.
Och just så där fortsätter läsandet .., man skuttar mellan de mest fasansfulla hemskheter till gratulationer och utdelning av rosor och det är väl så det är här i livet .., hullerombullerlivet .., det som är så oberäkneligt och ändå så övermåttan härligt!
Dagens fönster ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)