Nästa sommar kanske ...

Sommaren 2009.
Kefalonia Grekland.
Två veckor tillsammans.

Av Emmas mamma, Dr Böhlander, får jag till min outsägliga glädje veta att Emma - ännu en gång - gärna vill resa utomlands med sin mormor.

Ja, det är hon själv som har pratat om det.

Inte i sommar, men nästa.

Så nu funderar vi lite på var sitt håll.

London, kanske?

Eller Paris ..?

Eller Dublin?

Eller Galway?

Amsterdam ...?

En solresa eller nånting helt annat?

Spännande blir det hur som helst.

Ett kvällsfönster från ..

.... eller egentligen, två kvällsönster, från Köpingebro.

Det var där jag igårkväll hälsade på hos systrarna Hansson.

Fast inte i just det huset.

Ring-ring ...!


"Hej, är det Elisabet?" säger rösten i andra änden av telefon.

Jag säger att det är det.

"Hej Elisabet, ja, jag ringer från bla-bla-bla-Energi-Nånting Elisabet och tänkte höra om du är intresserad av att sänka dina elkostnader, Elisabet?" fortsätter rösten.

"Nä, jag är inte alls intresserad, jag ska snart flytta ...", svarar jag.

"Ja, men Elisabet, nog är du väl ändå Intresserad Av Att Sänka Dina Kostnader!" säger rösten nu, aningen irriterad.

"Nä, inte ett dugg ....", svarar jag och tänker på stockrosorna som försvunnit och gjort mig ilsken och besviken och jag struntar blankt i elkostnaden fram tills i juli och för första gången bemödar jag mig inte ens om att vara trevlig mot den stackaren som ringer upp.

"Och du är alldeles säker ..?" frågar hon.

Jag säger att det är jag.

Bergsäker.

"Ja, tack och hej då ...", säger hon (inte fullt så inställsamt nu ...) och alldeles övertygad är jag att hon gör grimaser till telefonringarkollegan som sitter intill, så där för att visa hur hemsk den här presumtiva kunden var.

Fem minuter senare ringer en annan försäljare.

En kvinna som bräker på den allra mest förfärliga formen av skånska.

Hon anar förstås att jag har kommit hem från jobbet.

Och kvinnan tycker att jag ska anmäla mig till en pensions-avtal-pratar-afton.

"Nätack ..., absolut inte!", svarar jag.

"Jaha, tack och hej då ...!" säger kvinnan och har säkert kräkkänslor när hon klickar av mig.

Det är nästan så att jag får dåligt samvete, men bara nästan.

Och faktiskt skulle man kunna tro att jag har drabbats av svår PMS.

Ps. Och nu, två minuter senare, ringer "Carl Nyberg" och vill prata med mig angående det orangefärgade pensiontskuvertet. Det vill inte jag. Ds.

Efteråt ....

När jag häpet konstaterat att stockrosorna inte längre finns kvar .., cyklar jag till Söderberg & Sara och köper två "Petit Pain" och en stor kanelbulle.



Här gäller det att trösta sig själv.



Och jag lämnar anorak och vinterkappa och lite känns det som om värmen är på gång.

Ja, lite i alla fall.

Och i morgon är jag ledig och herr Canon ska laddas och nu ska här fångas människor som har gjort mitt hjärta glatt under sjutton år i Ystad, men just i den här stunden, blir det kaffe och den där kanelbullen.

Nån slags insikt ...

Glädjen med stockrosorna blev kortvarig.

Igår var dom dubbelt så stora som på bilden.



Idag ..., har hyresvärdens "trädgårdsmästare" varit framme.

Tisdagsfönstret ..

... som jag bara älskar .., kommer från södra Portugal.

Från Tavira.
(Hjälpas, så glad jag blir av den musiken!)

Det var annannan som höll i håven.

Alva Hansson, 5 år.

Det här fröken Alva Hansson.
Alva är fem år, Stenbock och har höger tumme upp.
Hennes mamma heter Maria och är min arbetskamrat.
Det var Alva som när hon var yngre alltid ropade "heja Tettan! heja Tettan!" var gång hon kom in i affären och såg mig i kassan.
Gissa tre gånger hur glad man blir då.


Alva är nummer två av tre systrar.
När jag ber hennes mamma säga vad som är Alvas mest typipska egenskap, svarar hon - utan ett ögonblicks tvekan -: "hon är envis!"


Ett alldeles underbart flickrum har Alva och hennes lillasyster Vera.
En våningssäng finns där ..., - "jag ligger nere!" säger Vera -, som är den enda av systrarna som, konstigt nog, inte talar en utpräglad skånska.


Här är Alva där hon sitter intill mig vid köksbordet.
Alvas bästa kompis heter Emmie.
"E-m-m-i-e ...", bokstaverar hon när jag inte riktigt förstår hur det stavas.
"Vad skulle du vilja arbeta med när du blir stor?" frågar jag Alva.
"Städerska ...", svarar hon leende.
Och hon tycker om att bada och att vara med kompisarna, hon tittar gärna på Bolibompa och på "Lilla Prinsessan" och om hon ska välja mellan hund eller katt, då väljer hon hund.
"Och så tycker jag om att hoppa på studsmattan!" kommer hon just på, fast en gång gjorde hon sig illa i knäet när hon hoppade.
"Ditt favoritgodis? frågar jag.
"Sura nappar ...", svarar Alva.
Och favoritfärgen är lila.
Älsklingsmaten .., ååå, den finns på den där hamburgerrestaurangen från Amerika och om Alva får välja, då blir det chicken nuggets., det tycker hon om.


Det bästa Alva vet, det är att rita .., berättar hon, och så hämtar hon skyndsamt två teckningar och visar mig.


"Så här ...", säger Alva.

Sen blir det läggdags och intervjudamen får en godnattkram och känner sig lyckig och tänker att det är verkligen så att småttingar, det är faktiskt det bästa som finns här i livet, eller i alla fall är dom ena riktiga små guldkorn som förgyller ens tillvaro!

Så .., tack snälla Alva för att jag fick intervjua dig!

Kajsa .... 11 år.

Storasyster till Alva och Vera.

Elva år.



"Nej, jag måste tvätta händerna först ...!" säger Kajsa.

Nädå.

Nyss hemkommen från golfbanan får man se ut så här.

Kajsa har de allra vackraste ögon som skimrar i grönt.

Och hon spelar fotboll.



Nej, just så är det.

"Man kan inte vänta i ett hörn av skogen på att en vän ska komma.
Ibland får man gå dit i stället."

Säger Nalle Puh och tycker Kajsa.

Lilla fröken Vera Hansson ...

Vera är lillasyster till såväl Alva som Kajsa.



Och allt som Alva tycker, det tycker Vera också.



Tre år är hon.

"Så här många ..", visar hon.

När jag frågar hennes mamma vad som är Veras mest utpräglade egenskap, svarar hon: "Vera är trygg"



Och blir man inte varm i hjärtat när man ser en sån här liten hand, då vet inte jag.

Den underbara vaxduken kommer från - håll i er - Ullared!

Idag, för trettiofyra år sedan ...

... blev jag tvåbarnsmamma.

Då föddes på Karolinska Sjukhusets BB den lilla fröken som skulle bli Anna-Panna.

Och idag har hon alltså födelsedag.


Kudde på magen har vi alla tre, Anna, Dr Böhlander och deras mamma.


Liten Anna rensar fisk på gräsmattan hemma i Malå.

Här kommer en stor grattiskram från mamma, samt en hälsning från två smålänningar och en före detta chilenska.

Dagens fönster ...

¨'

Från Anita i Sorsele kommer den här bilden.

"Här är ett underbart foto av sonhustrun. Och vackra fönster på deras vackra hus", skriver svärmor Anita.

.

Ett kvällsfönster från ...

... madame Hedgren i Trelleborg.

Alldeles här i närheten bara.

Tre småländska bröder ..

Storebror Tommy.
En hejare på allt vad energibesparing heter.
Det var han som blev intervjuad av Washington Post.
En tjurskalle som helt otränad stakade i mål vid halvniotiden i Vasaloppet, ivrigt påhejad av publiken.

Att vid dryga femtio års ålder komma in i en helt ny släktgemenska, det är inte alltid det enklaste.

Men från sekund ett har jag känt en sån otrolig värme från pensionatvärdens bröder och deras familjer.

Å, vad jag tycker om dem!



Det här är Tommy för mig.
Skrattande.

Och om man i trettiofyra år har varit tillsammans med en man som heter Tommy och sen träffar man en lokförare och är tillsammans med honom i tre år och den mannen heter också Tommy .., och så till sist, så blir man infångad av en smålänning i Halland som absolut inte heter Tommy, utan Thomas, men har en bror som heter Tommy .., då kan jag lova er att man säger fel namn, inte bara en, utan hundrafemtio gånger!

"Vill du ha kaffe Tommy? Thomas?" frågar jag ideligen och bröderna ler.



Och här är pensionatsvärden.
Mellanbror.


Jungfru.
Den i särklass mest tålmodiga människa jag har träffat.
Tycks aldrig finna nånting omöjligt.



Bröderna och rara svägerskan Inez målar väggar.
Jag sköter marktjänsten.
Igår räkgryta och rabarberpaj.
Idag citronkaka till kaffet.
Och så plockar jag blommor från Gunvors rabatt och ställer i ett glas på bordet.



Ulf.
Skorpion.
Lillebror.
Trummis.
Fortkörare.
Spelar och sjunger på äldreboende.
Sprallig.



Kakan som jag bakade med riktigt smör ..., och gott var det!

Här är ett!

Från Barbro i Uppsala kommer det här fönstret.

"Raggarön, maj 2010", står det som bildtext.

Och så skriver Barbro att det är skruttigt väder där uppe i Uppsalatrakten.

Det är inte så mycket bättre här, kan jag säga.

Men man får bli varm av annat .., den trevliga gårdagskvällen med rabarberpajen med jordgubbar i .., mums, så god den blev .., och sällskapet inte att förglömma .., och nu har jag en citronkaka i ugnen som jag ska bjuda dem på .., alla tre är i sommarhuset och målar väggar och själv renskriver jag (från kasettband) Göstas syn på den psykiatriska vården.

Fyra termoskannor med kaffe ska bryggas, - dom ska pv ha med sig till körövandet senare i dag - och så tar jag med alltsammans och åker till sommarhuset om en timme ungefär ..., plus några skott av en syrén .., och lite annat.

Jag sköter den s.k. markservicen och det passar mig helt utsökt bra.

Fönsterfångare ...

Jag vill bara säga en sak: ni är helt otroliga!

Så råkar jag - i förbifarten - nämna att det har varit ont om fönsterfångartid och när jag gluttar i min mailbox någon timme senare, så finns där fönster i mängder från annannan i Portugal .., från Barbro i Uppsala och från Ulrika i Västmanland, - ellis - alltså!

Åååå, vad jag tycker om er!

Söndagsfönstret ...

.... finns i Lainejaur, inte långt från Malå.

Det var Leina som tog bilden och det var nog två år sedan, tror jag.

Idag får den komma i repris, då det är lite ont om fönsterfångartid.

Hemma i stan ...

... är det ett ständigt av brus av ljud.

Bilar som kör förbi .., som tutar .., skrikande däck .., människor som pratar-bråkar-diskuterar-skrattar-hojtar!

Sånt.

Här, i landet Halland, nära havet .., låter det så här när jag går ut vid kvart över nio på kvällen.

Kväller ...

Och det blir räkgryta med ris och sallad och från sommarhuset kommer bröderna och en svägerska körande och jag har dukat i rummet, ja, allt är klart.

Levande ljus på bordet .

Vitsippor i en vas.

"Men riset kommer inte att räcka ..?" visk-säger pv oroligt.

Jag säger att det är ingen fara.
Jodå, det kommer att räcka.

Och under middagen blir det hetsiga diskussioner som börjar med bensinförbrukning och slutar med kontrollsamhälle, kameraövervakning och diktaturer.

Att sitta intill och lyssna till hur de tre bröderna diskuterar och tänker, är hur intressant som helst.

Den äldste är den som vill ha ordning och reda i trafiken .., han berättar om galningar som kör om på backkrön och vittnar om att han får fingret av andra bilister när han själv håller den lagstadgade hastigheten

Nummer två är nånstans mitt emellan och den yngste är helt klart rebellen.

Han kör mellan varven fort.
Väldigt fort.

Att hon som är sambo med den yngste brodern och dessutom född och uppvuxen i det som då var Pinochets Chile, måhända tänker i något annorlunda banor, är nog inte så underligt .., för henne är detta med diktatur och kontrollsamhälle en verklighet.

Och pratet går hit och dit och jag sitter och ler för mig själv .., det är härligt med livliga diskussioner där människor har helt olika åsikter.

Alla ska övernatta på pensionatet.

Jag har lekt piga och har renbäddat och gjort fint i rummen.

En jordglob lyser så fint i lilla rummet här nere.

Och senare ikväll vankas rabarberpaj.

Och riset, jodå, det räckte.

Just nu ... i landet Halland.

Det här är ju egentligen mitt egentliga smultronställe.

Stentrappan, där jag tidiga morgnar - när det är varmt ute - brukar sitta och dricka kaffe.
En katt i gräset.
Eller två.

Den rosa pilen visar hur det kan gå när man - i god tro - planterar mynta.
Alldeles totalt tar den över!
Men var gång jag försöker rensa bland allt det gröna, har jag kvar myntadoften på mina händer och då tänker jag att .., ååå, sicken lycka!

Mot väggen växer den kaprifol som jag planterade i fjolvåras.

Längst fram, mot gräsmattan, trängs lavendel.


Plommonträdet har nog sett sina bästa dagar.
Men oj, så mycket god marmelad det har blivit!

Sitter man på trappan och tittar till vänster, är detta vad man ser.
Grannens hus.

Sååå vackert är det och smälter in i miljön på ett helt annat sätt än dom Dallas-hus-varianter som finns en bit bort.

Det här är bymiljö, rakt av.
Ytterst sällan hör man en bil komma förbi .., ty den allmänna vägen tar slut nere vid havet.

Ser ni den vackra gärsgården?

Mot den växer rabarber och jordgubbar som pv har planterat.

Inför kvällen ...

Idag ska pv och hans två bröder ägna sig åt sommarhuset, det som Gunvor bodde i.

Huset ska säljas, men först fräschas upp lite.

Själv har jag förberett för godaste räkgrytan som ska bli till middag ikväll.
(pv har lärt sig göra mina gifflar med den äran ..., men nu jäsiken har jag lärt mig detta med räkgrytan ...)

Nu fattas bara räkorna.

Till kvällsfika blir det rabarberpaj (med jordgubbar i ..) och glass.

Tre bröder och två fästmör, två hundar och två katter .., det blir nog trevligt här på pensionatet kan jag tro.