Elisabet

Ring-ring ...!


"Hej, är det Elisabet?" säger rösten i andra änden av telefon.

Jag säger att det är det.

"Hej Elisabet, ja, jag ringer från bla-bla-bla-Energi-Nånting Elisabet och tänkte höra om du är intresserad av att sänka dina elkostnader, Elisabet?" fortsätter rösten.

"Nä, jag är inte alls intresserad, jag ska snart flytta ...", svarar jag.

"Ja, men Elisabet, nog är du väl ändå Intresserad Av Att Sänka Dina Kostnader!" säger rösten nu, aningen irriterad.

"Nä, inte ett dugg ....", svarar jag och tänker på stockrosorna som försvunnit och gjort mig ilsken och besviken och jag struntar blankt i elkostnaden fram tills i juli och för första gången bemödar jag mig inte ens om att vara trevlig mot den stackaren som ringer upp.

"Och du är alldeles säker ..?" frågar hon.

Jag säger att det är jag.

Bergsäker.

"Ja, tack och hej då ...", säger hon (inte fullt så inställsamt nu ...) och alldeles övertygad är jag att hon gör grimaser till telefonringarkollegan som sitter intill, så där för att visa hur hemsk den här presumtiva kunden var.

Fem minuter senare ringer en annan försäljare.

En kvinna som bräker på den allra mest förfärliga formen av skånska.

Hon anar förstås att jag har kommit hem från jobbet.

Och kvinnan tycker att jag ska anmäla mig till en pensions-avtal-pratar-afton.

"Nätack ..., absolut inte!", svarar jag.

"Jaha, tack och hej då ...!" säger kvinnan och har säkert kräkkänslor när hon klickar av mig.

Det är nästan så att jag får dåligt samvete, men bara nästan.

Och faktiskt skulle man kunna tro att jag har drabbats av svår PMS.

Ps. Och nu, två minuter senare, ringer "Carl Nyberg" och vill prata med mig angående det orangefärgade pensiontskuvertet. Det vill inte jag. Ds.