Att tänka på ...

"Parketten som golvet är utrustad med
har rimligen varit ett stort, stort träd
där grenarna gungat med mäktigt sus
och trastarna spelat i vårkvällens ljus
och det svirrat kring fågelbona
i den väldiga ekens krona."

Skrev den underbare Alf Henrikson den 3 januari 1972.

Och stort tack Mian för boken!

Dagens fönster ...

.... finns hos sommargrannarna Gun och Göran.

Smålänningar.

Före detta lärare.

Tur att här nu finns en f.d. kassörska - uppvuxen i Västerbotten -, ja, så det inte blir alldeles för enjängt.

Och så har vi ju pElle och sigge nilsson.

Två "rrrrredia" skånska pågar.

Och så blev det då äntligen av ...

Sakta, sakta glider båten in i hamnen ...
Ute till havs, var den pigg och alert.

Att se pv så lycklig över den första segelturen i den lilla Askeladds-båten .., det gjorde även mig glad.

Snabbt hade han hissat segel och så gav han sig av ut på öppet hav.

En halvtimme senare kom han tillbaka.

Flera bilder finns här.

Kväller ...

Klicka gärna inte.

Och vi har varit nere vid lilla hamnen, där pv har debutseglat med segelbåten.

Bildbevis kommer inom kort.

Så här såg det ut när vi vände hemåt.

Än är undrens tid inte förbi ...


Nu har jag lärt mig.

Vad då, kanske ni tänker?

Jo, att göra större bilder.

Tack Eva på Frösön - ja, hon hade i sin tur lärt sig av någon annan -.

Det är ju så det är här i bloggvärlden.

Vardag

5 d degspad (naturell yoghurt + vatten)
1 paket jäst
lite salt
1 msk flytande honung
linfrö efter behag
och likadant med boveteflingor
grahamsmjöl
och några dl vetemjöl









Och g l ä d j e.

Från tv:s nyheter.

"Multiresistenta bakterier krävs att sjukhus byggs om."

Jaså.

Dom har kanske inkommit med en skrivelse?

Bakterierna.

Ord och mera ord ...

När Mian och Jan igår kom på besök (björnbärsplockande stod på agendan), hade dom med sig drivor av begagnade böcker, ja, helt perfekt till kommande pensionatsgäster, menade Mian.

Ja, men nånting så helt underbart!

Bland alla guldkornen hittade jag Harriet Hjorth och Kaj Beckmans bok "Blomstervandrningar", andra samlingen .., jag har själv den stora boken och älskar den högt och innerligt!

Den här lilla boken kommer att få hedersplats i bokhyllan, den som jag ska måla vit i veckan.



Och titta här!
Hur mycket läsning som helst och detta är en bara en b r å k d e l av det dom hade med sig!


Herr Werup.
Stenbock.
Fyller år dagen innan bloggmadamen.
Huruvida han har höger eller vänster tumme upp, förtäljer inte historien.

Det är härligt med ord.

Tänk, så tomt livet skulle vara UTAN alla bokstäverna!

I Magasinet Skåne finns bland annat ett reportage som handlar om Jacques Werup.

Denne författare som var - och säkert ännu är - en ytterst sympatisk kund i affären!

Alltid vänligt leende.



I magasinet finns även bilder från bageriet Söderberg & Sara.

Om ni tittar noga ser ni mitt favoritbröd, Petit - Levain, det kostar 30 kronor.

Två sådana köpte jag i lördags; ett till min storasyster och ett till oss här i det gula huset.

Ren och skär l y c k a.

Inget annat.

(Magasinet Skåne som är en sååå härlig tidning, kostar 49 kr.)

Vem ska mjölka korna ...?

Tittar på partiledarutfrågning i tv.

Nu är det Lars Ohlys tur.

Det diskuteras föräldraledighet och Ohly anser att den ska delas rakt av, mellan båda föräldrarna.

Det tycker i n t e jag och kommer väl därför nu att få en hel drös med uppläxning av bloggvännerna, men så är det, jag tycker att det helt och hållet upp till föräldrarna att avgöra vem som ska stanna på hemmaplan med småttingarna.

Så ringer en kvinna in till programmet.

Hon är gift med lantbrukare och säger att i deras fall är det helt omöjligt att dela, men det är av ekonomiska orsaker.

Lars Ohly menar att det handlar om att mannen ska ta sitt ansvar som förälder.

Då tänker jag så här: säg att en jag är gift med en jordbrukare som har köttdjur och spannmålsodling .., jag åker till arbetet, "puss-puss-ha-det-så-bra" och han är hemma med det lilla barnet .., ja, då kommer frågan: vem tar hand om jordbruket?

Måste familjen då anställa någon för att sköta köttdjur och skörd, medan jag arbetar?

Helt galet, tycker jag att det är.

Amen.

Titt-in.

I stället för videoklippet, - som inte går in - får det bli en reprisbild.
Det var Englund som alltid satte upp såna här skyltar.
Och vi log.

Annorlunda känns det - och ändå inte - att parkera bilen på baksidan av affären, ringa på dörren och så plötsligt står den rara Maria H där och smajlar som vanligt.

(Men det brukar vara tvärtom, hon glömmer ofta sitt dörröppnarkort hemma).

Och det blir en stunds prat om allt och inget .., så där hur tillvaron i landet Halland är och om det är sig likt i affären .., och jag slår mig ner en stund i fikarummet och tar en kopp kaffe .., bläddrar lite förstrött i tyck-till-blocket som ligger på bordet - det där blocket där vi skriver upp sånt som vi har på hjärtat - och där är mycket att läsa och jag ler för mig själv .., tänker att allt verkligen är sig likt.

Somliga skriver korta, korta meddelanden, så där som "skärpning, diska efter er!", andra små romaner.



I kassan - den som jag alltid satt i -, (ja, jag satt i femtioöresfacket) ..., sitter nu Hanna A, den där gladspralliga unga madamen.

En ny betalterminal har installerats, annars är det mesta som vanligt.

Jag köper Magasinet Skåne, men vet inte då, att jag senare under helgen, när jag har kommit hem igen, ska ligga på soffan Ektorp och bläddra i den här tidningen och till min glädje och förvåning finna artikel efter artikel som alla handlar om Ystad.

Sist av allt, alldeles innan det är dags att sätta sig i bilen och susa norrut igen, står vi en stund på bryggan och småsurrar.

Det är Emelie, Maria och jag själv och när jag tittar på filmen,(den som inte går att lägga in) nu efteråt, sitter jag mest och smajlar.

Jaa, det var verkligen så det kunde vara.

På jobbet.

Måndagsfönstret ...

"Hej!

Här kommer ett lite annorlunda fönster.

Bilden tog jag bakom vattenfallet Gluggafoss på den södra delen av Island.
Glugga betyder fönster på isländska, "fönsterfallet".

Det var en härlig upplevelse att klättra upp bakom det forsade vattnet och stå där och titta ut. En annan dimension av livet på något vis.

Ha det gott!

Kram Eva."

Kväll i landet Halland.


Totalt tolv burkar nykokt plommonmarmelad på arbetsbänken.

Sportspegelprat från tv-rummet.

Och från hjärtat tack Mian och Jan för påhälsningen idag och miljoner tack för böckerna ni hade med er!

Ni kan tro att vi har stått böjda över hela härligheten och bläddrat bland alla boktitlar!

När jag upptäckte Harriet Hjorths "Blomstervandringar", föll jag baklänges av glädje!

Tänk, så lyckliga alla läsglada pensionatsgäster ska bli, ja, att det går att låna böcker här på pensionatet!

Ett kvällsfönster ...

... från Norrbotten.

Det är Storavan som skymtar där utanför det regnprickiga fönstret och då förstår ni nog vem som är avsändare.

Nej, inte Jom.

Men Ulrika.

Karin i Ystad ...

Barnmorska och härlig medmänniska.

Kund i lilla kvartersbutiken under alla åren där.

Varm och go och rar.

Östgötska från början.



Naturlig.
Jordnära.



Och med en inutistyrka som barnmorskor ofta har.

Och säkerligen måste ha.

Jaha .,. då var patienten hemma igen.

Och jag kan säga en sak .., det lönar sig i n t e att ni säger "men ååå, han måste ju ta det lugnt ...!" för det funkar inte med den mannen.

Han säger att nu känner han sig precis som vanligt igen.

"Vi kan väl turas om ...?"

... tror jag att pElle tänker.

Igår ...

... var det körsångövning precis hela dagen för pv och därefter uppträdande med kören Västanvind på Linehed, ett bostadsområde i Halmstad.

Och så, när sjungandet var över, cyklade han hem, de 22 kilometrarna.

Och började göra plommonmarmelad.

Sex burkar ljuvlig sylt .., kanelstång har använts .., och marmeladen blir så vacker.

På kvällen när vi låg där i mörkret och genom fönstret såg stjärnhimlen så klar, så klar, sa pv att åååå, vad han längtade tills idag, söndag.

"Tänk, då kan jag gå ut och segla lite med lilla båten och kanske dra upp makrill ...!"

Jo, jo.

Det var väl inuti-sprittet och tänket på allt det roliga i dag, som fick hjärtat att dubblera slagen.

Och när jag vaknar ...

... är ingenting som vanligt.

Jag hör hur pv fumlar med blodtrycksmanchetten.

Hjärtflimmer på gång.

"Ja, jag började känna av det vid halv fem, men det brukar gå över .. fast inte den här gången", säger pv lugnt.

Det blir rask transport med färdjänst (chaufför är syster Nilsson) till akuten.

Där är det lugnt och fridfullt.

Personal på väg hem efter nattjänstgöring.

Tv:n i väntrummet ännu inte påslagen.

Och jag åker hemåt, himlen är blå och havet lugnt och stilla.

Söndagsfönstret ...

... finns på underbara Åbergs Trädgård i Ystad.



Och Åbergs Trädgård, det är som paradiset!

Lite hullerombulleraktigt .., och hela tiden förändras trädgården.

Igår var där en busslast trädgårdsintresserade besökare från Staffanstorp.



I caféet står Lena; denna varma, rara kvinna, gift med självaste trädgårdsmästaren - ´n Kjell -, som vi skulle säga hemma i Västerbotten.

Kjell, som kommer gående när jag sitter där utanför caféet, berättar att han, om några veckor, ska få en alldeles sprillans ny höft.

Så är det förstås .., allt bökande i jorden .., sliter på kroppen.



Lunch i caféet.

Jag väljer en grönsakssoppa som är något av det godaste jag ätit i soppväg .., och till detta serveras diverse egenodlade grönsaker .., ett bröd som är sååå smarrigt och nån slags creme fraiche-röra.

M mm, jag säger bara det!



Soppan, med tomater som bas.
Allt egenodlat.
Himmelskt.



Och jag köper boken "Gröna sidan upp", "Råd, recept och tradition", med text av Kjell och illustrationer och recept av Lena.

På sidan som handlar om rädisor, kan man läsa följande, - det är Kjell som berättar -.

"Vi sålde rädisor (på torget i Ystad), buntade 10 per bunt med röda gummiband. 2 kr/bunt eller tre buntar för en femma.
Kunderna köpte tre, sex och ibland nio buntar.
Det var helt enkelt oemotståndliga, rödglänsande.
Alla nöjda?
Inte en storvuxen skäggig sommarboende som krävde sju buntar för en tia.
Jag vägrade.
Det slutade med att gubben fick ge upp och var villig att betala fullt pris.
För sent., rädisorna var inte till salu, sa den tjurskallige 13-åringen på torget.
Inte för något pris i världen."



När jag slutade på Ica, fick jag, bland annat, ett presentkort hos Åbergs Trädgård.

Vilken lycka!



I påsen trängs anisisop, en klematis, en pipranka, samt olika sorters timjan.

Än en gång tack till alla rara arbetskamrater!



Och i häcken mot det Åbergska boningshuset, sitter den här lilla lappen ....

En slags känsla ....

... av att komma hem.

Eller till något som har varit ens hem.

Rubriken hade också kunnat vara ..."å, nu är jag i Ystad!"

Det är det som sjungs där på slutet.

Och ingen behöver svimma och förfasa sig .., kameran är pytteliten och hålls i min högra hand, som OCKSÅ hålls på ratten.(Ja, pv är mäkta upprörd, han som obekymrat pratar i sin mobil när han kör.)
Åtminstone för mig, är filmen enklare att se om kan klickar upp den på youtube.