Det finns också människor som har en förmåga att uttrycka sig, så där så .., ja, när man läser deras rader, så är det som om man ser en film.
En sån kompis har jag.
Han heter Sven-Erik och växte upp i Gargnäs, inte långt från Malå, en tre-fyra mil, kanske.
Son till en slaktare.
Före-före-före-detta trummis i ett lokalt popband, men det var i ett annat årtusende det.
Denne Sven-Erik, han vet hur man berättar och han är, utan tvivel, en tillvarons iakttagare.
Så ..., kom!
Följ med på en bokstavsresa längs Umeälvens västra sida!
Så här skriver han - och detta är bara just om bilturen och vad som hände -.
"Ibland blir dagen inte som man planerat, den blir bättre och förrgårdagen var en sån.
En av mina svågrar ringde och föreslog en ”dit–näsan-pekar-utflykt” och det är rätt ovanligt att han gör det, ja det är så ovanligt att det nästan aldrig har hänt, åtminstone inte med en så kort betänketid som det nu blev.
”Jag sätter på hurran och kollar på kartan, så får du både kaffe och ett förslag på resrutt när du kommer hit” sa han.
Med ”hit” menar han Jämteböle och dit är det c:a 4 mil.
Jag går igång på spontana påhitt, och då en klarblå septemberhimmel redan innan samtalet gjort mig på bästa humöret, var naturligtvis svaret givet.
Det är inte helt fel att vara ”pangis”....;-)
Turen gick längst Umeälvens v:a sida, en för oss båda helt okänd del av Umeälvens dalgång och målet, förutom själva resan, var Lycksele och lunch på Hotell Lappland.
Det var och är mycket trevligt och nostalgiskt att under klarblå himmel köra efter fina grusvägar med blanka telefontrådsstråk.
Du kan säkert förställa dig känslan om du någon gång sett en Åsa-Nisse film och kommer ihåg sekvenserna när ”Nässe” och Klabbarparn brassar omkring i dom småländska skogarna med Eulalia II.
David Frost beskrev helvetet bl.a. så här: ”Helvetet måste vara en plats där tyskarna är poliser och svenskarna står för humorn”.
Han måste ha sett både Bergman- och några gamla Åsa-Nisse filmer.
Någonstans mitt på halva hållet passerade vi en gård med ett milt sagt något annorlunda trädgårdspynt. Ett flertal meterhöga siluetter av änglar satt uppspikade på träd.
Ord och uttryck som ”Evigheten” och ”Tror du att det är Gud eller apan som gav dig livet?”, hade målats på mängder av stenblock.
I buskarna närmast vägen hängde massvis med reflexer, vilket antagligen skapar en viss förvirring när platsen passeras i mörker.
Tre stora träkors som placerats på en liten kalhuggen kulle en bit från vägen gav hela skapelsen en något kuslig inramning och min tolkning är att kullen och korsen skulle symbolisera Golgata."
Så skriver han.
Och jag säger bara .., vem hade kunnat ana att sådant finns hemma i Västerbotten?
Inte jag!
