Om män som badar.

Har tittat på en helt ljuvlig film om äldre män som badar tillsammans.

Manus och regi: Bengt Bok.

Producent var Stina Gardell.

Underbart foto: Bjarne Santesson.

Vad den handlar om?

Jo, om medmänsklighet .., om att åldras ., och om kärlek.

Den handlar om "toppensnäckor" och "puddingar" och om Mariana.

Och om Ludde och Uppfinnaren.

Och om alla dom andra.

Se den!

 

Utläst

Boken

Harry Hole eller Harry Bosch?

Ja, jag föredrar Herr Bosch.

Och visserligen är det, mellan varven, lite väl mycket macho-macho .., och slutet är nästan som i en pigroman, men i stort sett trivs jag i den här numera pensionerade polisens sällskap.

Dessutom är vi väl jämngamla, Harry och jag?
(Han går i pension vid 52 års ålder och eftersom boken har ett par år på nacken, så hade vi kanske kunnat vara klasskamrater, Harry och jag själv).

Boken är en av alla dem som Mian och Jan kom med och något hade blivit fel i häftningen, så det sista kapitlet kom först av allt i boken (vore ju helt perfekt för mig ...) och för att förhindra att här skulle smygläsas, så hade någon av givarna helt sonika häftat igen dom här sidorna.

Men det hjälpte inte, Mian!

Jag tittade ändå på sista sidan och läste sedan glatt vidare.

Och apropå att förregående mening börjar på  "Jag" (en dödssynd, enligt min småskolefröken Hedvig Näslund.., ett tecken på att skribenten har någon slags storhetsvansinne ..), börjar ovanligt många meningar hos Herr Bosch med just ordet "Jag".

Precis som Henning Mankell i sina första böcker, där jag till slut bara tänkte på alla meningar som inleddes med ett "Men".
( ... säger hon som nästan alltid använder orden underbar, ljuvlig, sagolik och fantastisk ...).

Betyget för Skuggspel blir 3.

Söndagsfönstret ...

.... kommer från ellem i Skellefteå.

Hatten av ...

Ja, här var han aningen piggare ...

... för Anders & hans svåger Micke, som idag har sprungit Lindingöloppet!

Anders hade arbetat sent igårkväll/natt, sovit någon enstaka timme, tagit flyget norrut nu på morgonen och när jag nu talade med honom, var han i stort sett totalt slut på!

Nu stundar returresa med Swebus - hela natten - och så jobb i morgon igen.

Micke, Nelly och så Nellys mattes fot vid den röda pilen.

Micke, snart 40 år och ytterst vältränad, klarade av loppet med den äran!

Emma och moster Anna agerade hejaklack åt de båda herrarna.

Jag har hicka ...!

Och det är fler som har det.

Och har roligt åt just detta.

Lördag

Nybakat dinkelbröd.

Och så blir det eftermiddagsfika.

Och filurande med vilket utseende man vill ha på sin blogg.

Så här, kanske?

Och det blir nybakat bröd, bakat på dinkelvete ..., lägg därtill lite flytande honung, vatten, jäst, salt och olivolja.

Mitt i fikat ropar jag på sigge nilsson.

Åååå, han är så trött, så trött och orkar knappt hoppa upp på stolen, ja, det är den där ostskivan, förstås.

Herr pv har ont i ryggen .., på tv pågår debatt om det nya partiet.

Det finns dock värre saker än detta.

I dagens GP finns en artikel om nazistpartiet som har gjort debut i Grästorp.

Daniel Höglund, nyinvald i kommunfullmäktige för Svenskarnas Parti, säger så här.

"Det första vi vill är att säga upp avtalet med Migrationsverket och att man ska köpa in mer närproducerat."

På längre sikt vill han bara låta svenskar med rätt genuppsättning bo här.
Redan utfärdade medborgarskap till personer med annan bakgrund ska dras tillbaka, de främmande kastas ut och samhället byggas på "biologisk, genetisk grund".

Med dna-teknikens hjälp, om det kniper.

Herr Höglund studerar molekylrbiologi vid Göteborgs Universitet.

Bäva månde drottning Silvia  med sin tysk/brasilianska bakgrund.
Bäva månde Kungen och de tre barnen!
Bäva månde den charmiga kvinnan som intervjuades i Västnytt.
Bäva månde vi alla!

Anitha i Adak: I love You!

Den där underbara boken av Lars Gyllensten.

Gatan i Malmö ...

Och nu ska vi se hur det här blir.
Hjälp, så spännande!

Här vill jag att texten ska komma.

Kan det vara möjligt att det fungerar?

I så fall skickar jag en stor kram till Anitha i Adak!

Men hjälp, när jag ska lägga till ännu en bild ....

Om ni vill se vad jag sysslar med idag ...

Minns ni ....?

Och ett exlibris av den vackrare sorten ..

... den där vackra boken som Jan och Mian kom med?

Den som jag hade med mig på tåget.

I torsdags.

Författare var Lars Gyllensten och där fanns ett sådant vackert exlibris, det är det som är på bilden.

Och jag satt på Öresundståget och funderade över vem denne Olov Fr. Holm var?

Hur hade hans livet gestaltat sig?

Nu på morgonen fick jag i alla fall veta lite.

Det var Mian som hade forskat i "Vem är vem i ....?"

Jo, denne Olov F. Holm föddes den 26/12 1905 i Falköping.
Stenbock, alltså.

Han tog studenten 1924, blev med.kand 1928 och med.lic. 1934.

Därefter började hans läkarbana med tjänstgöring på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, på Serafimerlasarettets röntgenavdelning, därefter på Radiumhemmet .., han fortsatte vidare till Örebro där han blev biträdande överläkare på röntgenavdelningen, för att slutligen komma hem till Falköping, där han 1950 blev överläkare på lasarettet.

Olov F. Holm gifte sig med Kajsa-Lena, f. Nilsson, dotter till Arthur Nilsson och hans hustru, f. Johansson.

Olof blev pappa till två barn, Karl-Olov och Lena (som adopterades).

Och tack, du underbara Mian för all denna information!

Lördagmorgon ...

Nu använder jag den gamla bloggermallen.
Fortfarande får jag inte texten dit jag vill ha den med den nya varianten.


Och han som i vanliga fall stiger upp klockan 05.00 och cyklar in till jobbet en timme senare, han får ha sovmorgon ..., och jag, som har legat under täcket och lyssnat till småpratet från P4, jag lämnar sängvärmen, lägger Michael Connely-boken åt sidan och går en trappa ner och gör frukost.

Värmer bröd.
Dukar bordet.
Tänder ljus.

Och sigge nilsson, som snart är lika enjängd som sin matte, skuttar genast upp på det han säkerligen tror är hans egen stol och där sitter han och kråååmar sig och jamar och vill ha sin ostskiva och helst bums!

Ute är det ösregn.

Alldeles strax ska jag ropa att frukosten är klar.

Dagens fönster ...

.... finns i Malmö och man kan ju testa och se om det fungerar att skriva på det här viset, nähäpp, då flyttar sig bilden allt eftersom .

Ett kvällsfönster från Storavan ..

Och den som tog bilden var Ulrika. 

 

Här är beviset.

Och gott blev det.

Sallad på rivna morötter, fetaost, egna små pyttetomater, strimlad vitkål/isbergssallt.

Plus potatisen som vi köpte från en Gårdsbutik häromdagen.

Den hette Solist, potatisen alltså.

Jättegod.

Och titta, nu halkar första raden uppe till höger!

Testar lite mera ..

Om jag nu vill ha en text från höger till vänster, hur ska jag då bära mig åt?

Om jag klickar på enter, då hoppar den bara till mitten.

Äntligen!

Mina barns pappa brukade säga att det spelade ingen roll, nä, för vad jag än hade sagt att det skulle bli för middag, så stämde det  a l d r i g.

Det blev alltid nånting annat.

Jag hade helt enkelt ångrat mig.

"Och jag som har gått och längtat efter ...!" kunde han säga.

Precis likadant är det nu.

I nästan en veckas tid har jag utlovat färsfyllda paprikor till middag.

Om vi har ätit just detta?

Absolut inte.

Och pv har försmäktat.

Men se idag ..., då blev han allt förvånad när han kom hem.

Jo, jo.

Krångel hit och dit.

Ja, alldeles enkelt är det inte att lära sig använda ett nytt bloggverktyg.

Nu har jag ändrat bloggmall också.

Och har huvudvärk.

Om jag nu vill skriva och få texten till vänster, då glider bilden till höger.

Men vad är nu detta ..

Nu vill jag skriva en bildtext som hamnar rätt.
Men hur i fanders gör jag då?

Med posten ...

... kom igår ett brunt vadderat kuvert med det allra mest härliga innehåll!

Att Frank Mc Court är min favoritförfattare nummer ett, det vet tydligen den här rara damen.

Och hon hade noterat att i bokhyllan i gästrummet, där stod två av hans tre böcker.
(Där finns tydligen fyra, men tre har jag läst.)

En fattades.

Den här - Lyckans land -.

Man kan fundera över vad det är som gör att man, så där pladask, faller för viss sorts litteratur.

När det gäller Mc Court, vet jag precis.

Han skriver om vardagligheter .., där är inga dollarstinna miljonärer med 4o-rumsvillor .., nej, det handlar om hans uppväxt i ett fattigt Irland och hur han tog sig vidare över havet, till Amerika och ett annat sorts liv.

Ett inte alls luxuöst liv som lärare.

Och så tycker jag om själva rytmen i hans texter.

Så här t.ex.

"Andra kvällar när jag har hår på huvudet och inga pengar kommer jag att kunna gå runt på Manhattan. Det gör mig inte ett dugg, för det är lika mycket liv på gatorna som i en film på biografen Playhouse på Sixty-eight Street.
Det kommer alltid någon brandbil ylande runt ett gathörn eller en ambulans eller en polisbil, och ibland kommer de ylande tillsammans och man förstår att det brinner någonstans. Folk kikar alltid efter brandbilen för att se var den saktar in, för det visar vilket kvarter man ska bege sig till och var man ska titta efter rök och eld.
Om någon står i ett fönster beredd att hoppa gör det saken ännu mer spännande. Ambulansen väntar med blinkande ljus och poliserna beordrar alla att flytta sig bakåt. Det är New Yorkpolisernas viktigaste uppgift, att beordra alla att flytta sig bakåt.
De är mäktiga med sina revolvrar och batonger, men den riktige hjälten är brandmannen, särskilt om han klättrar uppför en stege och räddar en liten flicka ur ett fönster. Han skulle kunna rädda en gammal gubbe med kryckor och inget annat på sig än en nattskjorta, men det är en helt annan sak när det är en liten flicka som suger på tummen och stöder det lockiga håret ot brandmannens breda axel.
Det är då vi alla hurrar och ser på varandra och känner att vi är glada över samma sak.
Och det är det som får oss att titta i Daily News nästa dag för att se om vi möjligen är är med på bilden av den modige brandmannen och den lilla lockiga flickan."

Jag tycker faktiskt att det finns en bloggare som skriver med en liknande rytm.

Och det är den här mannen.

Mer att läsa om Mc Court finns här.

Och en ABC-intervju med honom från 1997, hittar du här.