Lördagsfönstret ...

... finns i Västmanland och fångades på bild av herr Jonsson i Arvidsjaur.

pElles bäste vän ...

Att ligga på ovanpå soffan .., känna värmen från elementet där bakom .. och ha ena tassen på husses axel .,. det är nog lycka det för en katt som heter pElle.

Skavlan ikväll .....


Jag säger bara en sak: vilken man - han Hurricane - som suttit oskyldig i fängelse i 22 år!

V i l k e n människa!

Utläst ...

Att läsa Joyce Carol Oates är som att befinna sig i en båt som stillsamt närmar sig ett vattenfall .., man anar att något förfärligt ska hända och man får ont i magen och vill helst titta i slutet (vilket man också gör ...) och mellan varven händer det man inte förväntar sig ska hända och ibland rörs man till tårar och ibland hatar man människorna eller somliga av dem.

Den här boken handlar om en ung kvinna som gifter sig med en predikant som, morgonen efter bröllopet, tar livet av sig genom att kasta sig utför Niagarafallet.

En månad sedan gifter hon om sig med Dirk Burnaby, advokat i samhället, och med honom får hon tre barn, två söner och en dotter.

Om deras komplicerade familjeliv .,. om sånt som aldrig pratas om och tystas ner .., om korruption och ond bråd död, handlar den här romanen.

Så här skriver Helena i Bokhora och p r e c i s så är det.
(Jag sa samma sak till pv idag och ser att jag skrivit om just detta med ont-i-magen i första stycket.)

"Har man läst Joyce Carol Oates förut infinner sig magontet, den där fysiskt betingade känslan av att den oundvikliga katastrofen är nära, ganska tidigt i romanen."

Just så.

Den handlar också om kärlek, lust och hur förunderligt vi människor reagerar i olika situationer.

Mellan varven (någonstans i mitten) tappade handlingen styrfarten och jag läste korta stycken om kvällarna när jag hade lagt mig. Mot slutet blev den väldigt, väldigt bra!

Betyget: 4 av 5.

Andra har tyckt så här.

Halleluja!

Min äldsta dotter .., och kanske den yngre också .., för att inte tala om pv .., tycker verkligen inte om min anorak.

Men själv .., älskar jag den!

Eller: dom.

Ty båda två försvann spårlöst.

(En glömde jag på pågatåget, den andra .., ja, jag har mina misstankar!)

I morgon ska jag köpa tre nya!

Och har man inte skådat en anorak i London förut, så kommer man att få göra det snart.

Såååå lycklig är jag!!


Uppdaterat: AP skriver i sin kommentar att jag alltid har haft anorak och jag tänker ... "har jag?"

Jo, men det har jag ju.

Först i flera år en varmt röd Fjällrävenanorak och sedan - säkert i flera år den också - en blåbärsmjölkrosafärgad historia från Gudrun Sjödén.
Den senare blev högt och innerligt älskad och ofta när jag hade den, sa någon ..."men å, så fin du är idag!"
Det var färgen som gjorde det hela, förstod jag långt senare.

Förmiddag ...

Gråmulet väder.
Blåst.
På soffan Ektorp ligger pElle och sover.
Reprisprogram med intervju av Inga-Britt Ahlenius.
En stark kvinna, tänker jag (och har jag alltid tänkt, ni kommer väl ihåg bataljen med Bosse Ringholm ..).
Ahlenius vittnar om FN:s nuvarande generalsekreterare och hur svag denne är som ledare.
"När företrädaren, Kofi Annan, kom in i ett rum .., då var det som om Jesus klev in ..", säger hon. Det handlar om aura och ledarförmåga.
Förstås.
Mera tv.
Johan Norberg - bl.a. Vi-skribent - säger ifrån på skarpen i fredags-paneldebatten.
Det känns som en aningen irriterad stämning i studion.
Dricker kaffe.
Besöker www.platsbanken.se och läser en annons från ett bemanningsföretag som söker kontorister.
"Bläddrande i facebook på arbetstid är inte populärt", står det.
Nej, lika så gott att stämma i bäcken.



Och så pannrummet för att få upp värme.

Tänder med ihopvirat tidningspapper .., men blicken råkar falla på sidan med födda och avlidna och jag blir stående och läser om Peter Eriksson som inte längre finns och jag förmår mig inte att slänga sidan i elden.



Att elda med ved .., gör att man jordas.

En alldeles speciell känsla är det.

Dagens fönster ...

Stjärnan är designad och gjord av Ann Lönn och fönstret finns på Vigrum Konst i Lidköping.

Och fönsterfångerska var den här madamen.

På lördag ...

... blir det gåsamiddag hos min rödvitrandiga störstasyster, hon som bor på landet utanför Hörby och har ett alldeles porrrlande skratt.

Förra årets gås var himmelskt god .., med hasselbackspotatis, en sås som fick nackhåret att resa sig av vällust (ja, jag är superlativens moder ..., ni har alldeles rätt!), gelé .., och ett gott vin .., ni förstår att det ska bli smarrigt!

Bilden visar min storasyster.

Och nej, hon lider inte av inkontinens.

Det är blomvatten som råkade komma på byxorna när hon vecklade upp papperet.

Kinas mat .....

Precis så bra som jag hade trott!

Och samma fotograf som till Solens Mat ...

Åtta dagar kvar ...

Ja, håret är då inte ett arv från mormor.

... tills Emma och de övriga uttagna ska sätta sig på planet till Madrid.



Sex dagars träningsläger.

Få tillbringa några dagar på spanska fotbollslandslagets träningsanläggning.

Tror ni att hon längtar?

Man borde ha anat ...

... att man inte skulle hinna hem.

Ja, innan regnet kom.

Vilka kvinnor!

Rough aunties

Brittisk dokumentär från 2009. Fem exceptionella kvinnor har ställt sig på barnens sida i Sydafrika. Med värme, humor och glödhett engagemang hjälper dessa "tuffa tanter" de som är mest utsatta.

En film av flerfaldigt prisbelönta Kim Longhinotto.

"Dr Böhlander" tipsade mig om den här dokumentären.

Har du 1 timme och 42 minuter över ..., se den, se den!!

Vårt ständiga förfasande över snökaos, över att våra kroppar inte är perfekta .., å, det spelar ingen roll!

Allt är verkligen relativt.

Det här är en film om vad ett fåtal människor kan uträtta .., vad människor TILLSAMMANS kan uträtta .., och vad framför allt KVINNOR kan uträtta!

Mirakel, inget annat än m i r a k e l!

Jag är så totalt uppfylld av sorg och glädje och allt möjligt blandat, efter att ha sett den här filmen.

// Samma dag som min mamma hade dött, kände jag hur inte orkade vara kvar hemma i min lägenhet. Jag slängde mig på cykeln .., grät högljutt hela vägen till Ejdern där mamma nu inte längre fanns .., kastade mig på hennes säng och grät så jag skakade. Jag minns att jag, när jag cyklade och grät, tänkte att nån kunde ju se mig .., (gråta så där våldsamt), men just då spelade det ingen roll - fast tanken fanns där . På hennes kudde syntes ännu fördjupningen där huvudet hade vilat. Allt det tänker jag på, och mest kanske .., vårt sätt att hantera sorg .., när jag ser det här programmet. Nästan i slutet förlorar en kvinna sitt barn. Då .., och där .., ser man verkligen skillnaden. Och vad närhet betyder.

bettankax sa...

Skrev just på fb att jag såg det härom kvällen. Makalöst bra program. Vilket engagemang. Tänkte samma som du när det kommer till sorgearbete. Snacka om kulturella skillnader. Eller handlar det mer om vem man är som person? Fast det tror jag inte. Har varit på en del begravningar och aldrig ska jag glömma vad jag sa till mitt eget barn en gång. Fast då skyller jag på att jag "inte var mig själv". Ja halleda, SOM vi försöker!!

Och vem är i tidningen idag ..

Anders och Andreas.
Bilden är från Sydsvenskan.
Tänk, om jag nu åker i fängelse för att jag norpat bilden!
Men nog borde väl stolta mammor få låna en bild om man säger var den kommer ifrån?
Annars tar jag gärna emot besök, brev och mail, om man nu får ha en dator där.
I fängelset, alltså.
(Det finns ett i Ystad .. jag kanske hamnar där ..?)


Jo, älsklingssonen, han den ende.

Tack snälla, rara Bettankax som hojtade om detta!

Inget för den med högt blodtryck ...

Det absolut bästa med bloggandet - i alla fall för mig -, är insikten man får i andra människors tillvaro och vardag.

Hur intressant som helst är det!

Det vimlar av olika yrkeskategorier!

Obs!
(Det viktigaste i det här inlägget står längst ner, det är en länk. Man kan hoppa över detta.)

Nån är illustratör, en annan gör webbsidor, en är sjuksköterska, en annan distriktsläkare, Ebbas mamma arbetar med Pro Viva ., nån är på ett socialkontor och har rena ytor i sitt hus, en tredje arbetar i riksdagshuset .., en är skolinspektör ., en läser till lärare och har en lurvig hund ., en är frilansande journalist .., en har arbetat som sjuksköterska och vill återvända till Island .., i södra Frankrike sitter en f.d. egen företagare .., några har kommit för nära elden och svett sina vingar .., väldigt många är lärare .., en är konsult och älskar att rida .., en pluggar media i London .., hennes kusin går en skrivarlinje, en tänker bara på trädgårdar .., en annan arbetar som forskare i Portugal, en har getter och tillverkar getost, en är väktare och har räkor i sitt akvarium, en bloggare arbetar på Försäkringskassan .., en, som inte skriver så ofta längre, älskar att arbeta med fisk .., en vill mest av allt byta jobb och arbetskamrater .., hon som bor på Åland är journalist .., nån är deckarförfattare .., en är brandkvinna och tar underbara bilder, i USA bor hon som just nu är hemmafru och berättar om livet over there, en är psykolog och har ett växthus, en arbetar på bank och drömmer om kärleken.., i Skåne finns en som arbetar inom polisen och har träffat min son .., i Vilhelmina sitter kusinen som är arbetsledare och i ett gult hus på en kulle i landet Halland, där finns hon som är kassörska.

Variationen är oändlig!

Och i Luleå, på NEX resebyrå, sitter Bert.

Vill ni veta hur hans dag ser ut - och jag lovar - det tycks vara full fart hela tiden, så klicka här.

Dagens fönster ...

I flera års tid har jag lagt in "dagens fönster" och det är klart att bland tusentals fönster finns såna som genast skuttade rakt in i mitt hjärta.

Fönstret från Skottland kanske ni minns .., med utsikt mot en lägda där en häst eller två går och betar ..?

Ett annat fönster (jag tror att det var Erja Lytters) med en liten tös som står i en lekstuga och trycker näsan mot fönstret.

Och Christina Alvners fönster från ett hotellrum där sängen ligger lite halvt obäddad och man nästan hör fågelkvittret där utanför.

Emma tog en bild i Italien, en tant som hänger ut genom fönstret .., hon är klädd i nattlinne och tittar väl bara ut så där i förbifarten.

Ja, det finns hur många härliga fönsterbilder som helst!

Och så det här.

Är det inte bara så helt ljuvligt?

Det här fönstret kommer från Norge, jag t r o r att det var Maria i Oslo som skickade bilden av hennes lillebror.

Bildtexten lyder "bror hytte".

Det får bli dagens fönster.

Imorgonkväll, kl. 20.30

Jag har sagt det förut och säger det igen; en av SVT:s allra bästa korrespondenter (ja, enligt mig är han den helt klart bäste!) är Fredrik Önnevall.

Hans reportage från Kina är alltid intressanta, men det är inte bara det, nej, han verkar ha ett genuint människointresse och han verkar alltid så otroligt s n ä l l.

När han i morse intervjuades i SVT om sin programserie om kinesisk mat, då tänkte jag att ..., skulle jag bli dödligt sjuk, då hade jag önskat att denne herr Önnevall vore den läkare som gav mig beskedet.

Nåväl.

I morgonkväll halv nio, då börjar i alla fall hans serie som går i åtta delar.

Det var bara det jag ville påminna om.

Underbar läsning finns här.

Bara så ni vet.

Hos Gunnar i Vaplan och Eva på Frösön ...

Ja, tänk .., att där kan det låta så här.

Jämtlänningar är ett härligt släkte, det säger jag bara.

Här är den på "svenska".

Jämtlandssången

Så tåga vi tillsamman bort
mellan Jämtlands gröna ängar
bort mellan nyland som prunka
fulla av bröllopsblomsters prakt.

Så skåda vi med gamman hän
över berg i blåa fjärran
hän över sjöar, strömmar, skogar
jämt kring bygder på vakt.


:/: Fagert är landet som blev vår lott och arvedel
så firom dess fägring nu
med sång och stråkars spel.
Tändom ånyo det hopp som våra fäder närt!
För slit och mödor av fröjd och sol
ett mått oss beskärt. :/:

Och Eva skickar i en kommentar texten på "jämtländska".., tack snälla!
(Filmen är från Storsjöyran i Östersund tidigare i år.)


Ma går på stigom
åleit oss opp öve backan,
bort milla åkrom opp hitat vållom,
der bjällan pingel skvällt
i jänsmässti.


Ma sir frå höjdom
bort mot åsom,
der kjörsan står milla gålom
bort ditat fjällom vår
der Skuta står,
så gnistrenes vit.


:/: Fejen så sjong ma att JAMTLAND DE E LANNE VÅRT!
I tusen år ha ma hadd'e,
hållé därför hårt.
Ler ta den friheit som fedran ein gång at oss ga!
Hen ske ma lava å minnes allt,
som fedran oss sa. :/:

Text: P-G Norman/ Bo Oscarsson
Melodi: Jämtlandssången (trad

Här och nu ...

Koltrastarnas lunchservering .., det vimlar av dem här på förmiddagarna!
Om ni tycker att gräsmattan har ändrat färg, så beror det på att jag testade något som hette "färgaccent".



"Har ni snö där nere ...?" frågar Ulrika i Arvidsjaur.

Nej, inte mycket.

Inte minsta lilla snöflinga, faktiskt.




Och jag räfsar löv.

Våta, prassliga eklöv .., eländigt jobbiga körsbärsträdslöv ..., och ihopskrumpna plommonskruttar.

Sandaler på fötterna och jackan uppknäppt.

Varmt och skönt.


Hela tiden medan vi är ute, springer sigge nilsson och pElle runt-runt.

Upp och ner i träden .., över trädgårdsstolen, in mellan syrénbuskarna!

Och blir det alltför spännande, då gömmer man sig under sågbocken och tror att man är osynlig.