onsdag 27 januari 2010

Och så ringer min störstasyster ..



... hon som bor på landet, utanför Hörby, i Skåne.

"Ja, jag vill bara beklaga sorgen ...", säger hon.

Inte ett skvatt begriper jag.

Det är då hon berättar: Pernell Roberts är död.

Adam, i bröderna Cartwright .. ,mitt livs första riktiga tv-förälskelse.

Min bästa kamrat tyckte att ingen var så läcker som Little Joe .., men jag, jag höll mig till den tyste och manlige Adam.

Nu får jag nog ta fram näsduken!

Idag ....


Klädstrecket på bilden tillhörde just Lena och Michael.


För snart tre år sedan
besökte jag Råshult i Småland.
(Ja, jag har varit svag för detta med Småland .., det ska erkännas!)

Som paradiset var det!

Och idag kl. 14.30 visar SVT 2 ett program just därifrån.


Året på Råshult

Här, på den gård där botanisten Carl von Linné föddes, är det årstidernas växlingar som styr arbetet.

Lena och Michael Michaëlsson har under 20 år skapat ett historiskt titthål och en plats för tankar om människans plats i naturen.

Nu kommer snön!


Och blåsten!

Och halkan!

Då ringer Radio Hallands sympatiska programledare - Anna - upp en plogbilsförare för att höra hur det går.

Mannen, som heter Tomas och är s.k. norrlänning, är ingen vän av överord.

Eller av ord, överhuvudtaget.

Kort och koncist svarar han.

"Jajamen ...!"

"Jajamen ...!" säger han korthugget.

Och inte är det någon fara med väglaget heller, "bara dem lär sig å blinka när dem är ini rondelln" ... fortsätter herr plogbilsföraren.

"Den mannen är ju från Vilhelminahållet ...", hojtar jag till pensiontatsvärden.

Ååå, det känns tryggt.

Det ska nog gå bra det här.

Dagens fönster ...




"Hej Elisabet!

Fönster från ett sommarhus i byn Storgranliden som står ouppvärmt under vintern och därför

har täckts av ett tjockt lager med rimfrost.

Jom."

tisdag 26 januari 2010

Okej ...



Från vännen Eva i Jämtland
har det till landet Halland anlänt en utmärkelse och det är ju ytterst vänligt på alla sätt och vis (men jag tycker inte om att välja ut ..) och så ska man sända den vidare till fem personer och därtill berätta sju saker om sig själv som inte tidigare berättats.

Åååå, detta är ju så svårt!

Hur många kreativa bloggare finns det inte och hur ska man nu göra?

Och att berätta något som trogna bloggvänner inte redan känner till .., är det möjligt?

Men okej.

Den absolut mest kreativa bloggare jag vet, det är Stationsvakt, men jag är fullständigt övertygad om att han absolut inte vill ha en liten rosa utmärkelse på sin sida .., så jag säger det bara: ingen har så mycket fantasi som den mannen.

Nåja.

Fem stycken.
Känn ingen press att göra detta .., det är sista gången jag gör det.

1. Klara, 13 år i USA .., för att jag tycker att hon skriver på ett personligt sätt. Henne hittade jag till häromdagen och kreativ tycker jag verkligen att hon är.

2. Femtiotalsjakten .., för hennes till synes outtröttliga energi på att leta upp prylar från 50-talet.

3. Steelcity Anna för att hon använder sig av lite ovanliga grepp när hon berättar viktigheter.

4. För kanske två år sedan .., var jag flitig besökare hos Rödluvan. Sen tappade jag bort henne. Ikväll hittade jag hennes blogg.

5. En kreativ blogg? Ja, det måste ju bli den här också!


Sju saker som ni inte vet om mig ...?

1. Hur ofta som helst har jag den senaste tiden glömt att ta min blodtrycksmedicin.

2. Av årets 365 dagar, har jag håret uppsatt ungefär 363 av dessa.

3. Jag vickar i princip alltid på tårna.

4. På vänster sida av munnen (min mun) finns ett skäggstrå som är totalt omöjligt att få fatt i!

5. Aladdin eller Paradis? Helt klart den första.

6. Inte ett dugg flygrädd är jag.

7. Men jag är fasligt duktig på att säga "akta!" .., "ooooj!" ... "där kommer en människa!" till pv när han kör bil. (mina barns pappa, helsingborgaren, mina döttrar och min son skulle nog hålla med om denna min olat .., jag tycker förstås att jag själv är den bästa chauffören ..,-)
Mästarnas mästare .....


Å ..., vilket helt ...., superbra program!

Mest hela tiden sitter jag och ler för mig själv.

Jag säger det igen: ära vare SVT!

sigge nilsson tittar på Rapport ...



Ni förstår .., detta är en ytterst allmänbildad liten katt.

Eller i alla fall så kommer han att bli.

Ett sent kvällsfönster från ...



...vännen som flyttade från Västmanland till Skåne till Lappland.

Och som tycker att hon äntligen har Kommit Hem.

På Riktigt.

Lite kvällsglädje ...




.... eller mycket?

Och ta tid på er.

Halvvägs in i filmen ..., åååå!

Efter promenaden ...



.. tar jag en filt och lägger mig på soffan Ektorp.

Jag tittar på SVT, på UR.

Programrubriken är "Hälsa i Europa", men egentligen handlar det hela om barnaga.

Tittaren får följa programledaren till Rumänien, till England och till vårt eget trygga Sverige.

En internatskolemagister - Simon Warr - propagerar för spöstraffets återinförande i brittiska skolor.

"Oh no .., tro inte att jag på något sätt är våldsam av mig, inte alls!" säger mannen och blir rödbrusig om kinderna, men nu är det ju så att stryk verkligen kan få ordning på vanartiga elever.

Menar han.

Och barn i dom olika länderna vittnar om allt elände dom upplevt.

Där är en svensk mamma som nästan dagligen har misshandlat sina barn och en av dem, en blond dotter, berättar om skräcken när sommarlovet närmade sig .., eller fasan att i skolan få sluta en halvtimme tidigare .., den där eviga rädslan för att komma hem och vad mamman då skulle hitta på.

Och hon berättar om lojaliteten, den som fick henne - dottern -, att i så många år, skydda sin mamma, ja, tills det inte gick längre.

På en parkbänk i England sitter en ung man och vittnar om samma sak .., men där är det båda föräldrarna som har slagit honom och som under sonens hela uppväxt har talat om för honom hur icke-älskad han är.

Och dum.
Och värdelös.

Nu får den unge mannen hjälp i en grupp där vuxna människor alldeles frivilligt stöttar barn som har haft det svårt hemma och den unge mannen säger att en av männen i gruppen, han har blivit som en stand-in-förälder.

Som en Riktig Pappa.

Och där är Gustav vars far har misshandlat sin hustru, - Gustavs mamma - under alla år och Gustav berättar om skräcken att sova så hårt, så han inte ska kunna höra sin mammas rop på hjälp.

Det är Gustav som är på bilden längst uppe.

Och jag ligger på soffan Ektorp och har ont i ett knä och tänker att jag är femtiosex år och ååå tänk .., om man hade ägnat livet åt ett meningsfyllt arbete, i stället för att under nästan trettio års tid traggla med plu-nummer och skrapa etiketter och hålla koll på vilka extrapriser som gäller och "hur ska vi få fler kunder?" och allt sådant som ibland känns så totalt oväsentligt - ja, i alla fall sett i ett större sammanhang -!

Att arbeta med något som är m e n i n g s f y l l t ....

Något som gör skillnad för andra människor.

Det är vad jag tänker på, när nio år återstår tills pensionen börjar komma var månad.
Insikt nr 204 ...


Artonkommatvå grader i det gula huset och mina händer är iskalla.

Som alltid.

Och jag eldar och eldar.

Och dricker varm O´boychoklad och äter havreknäcke med Cheddarost.

Lite varmare blir det allt.

Mest inombords.

Fönsterruta i det lilla huset ...



Snöstjärnor.

Kristaller.

Som små mirakel.

På rehabcentret ...



... blir det promenad ute i vintervädret.

En runda.

Och tänk, så mycket trevligare det är att gå en runda, mot för att behöva vända om och ta samma väg tillbaka!

Nästan hemma passerar jag den här skylten.

På höger sida om stenmuren finns två hus och längre fram: en jättelik lagård - dessvärre tom och öde -.

Det är där som jag möter en man med två små hundar i släptåg.

Tisdagsfönstret ...


Och Ellis, behöver du stryka duken .., så behöver jag ...


... finns i ett gult hus på en kulle, ja, i landet Halland.

Och i det landet är det idag nio minusgrader och rimfrost på träden.

På en pall intill det varma elementet, ligger pElle och sover så gott.

Apropå dialekter ...


Nyhetssändning, idag tisdagmorgon kl.07.00.


Ofta (läs: alltid) när jag lyssnar till min egen röst på små filmer, beslutar jag mig för att: "näää, aldrig mera .., fy, så hemskt det låter!"

Och glöm ..., att man skulle komma ifråga som nyhetsuppläsare!

Tror man, alltså ...

måndag 25 januari 2010

Halleluuuuja!


Sackeus i trädet.
Figurerna kunde flyttas hur som helst.
Ibland ramlade dom ner på golvet.


Ett otal gånger har bloggvännerna
fått veta att jag har vuxit upp sittandes på Filadelfias träbänkar hemma i Malå.

Ja, vuxit upp och vuxit upp .. men som lillflicka gjorde jag ofta mamma sällskap.

Intresset var kanske inte så stort för själva predikningarna .., det var nog mera det här att man kunde sitta där och titta på alla människorna ..., och mamma tycktes alltid så förunderligt glad och lycklig när hon var där .., och inte var hon högljudd heller - hon mer som visk-bad .., "ja, kääääre Jeeeesus" - , sa hon väldigt tyst och om och om igen .., och så fick jag förstås lägga pengar i kollektbössan.

Söndagsskola blev det också.

Där fanns en flanellograf och figurer som fästes på filttavlan, det var ju innan tv:n hade gjort entré i vårt hem och nästan lika spännande var det att se tant Iris plocka upp Sackeus i pappersformat och fästa honom på tavlan.

I trädet.

Min frikyrkliga karriär tog slut vid nio års ålder, men fortfarande kan jag känna en verklig .., tja, samhörighet kanske .., när jag i tv ser gudstjänster från någon Pingstkyrka.

Det är den där glädjen som vissa människor utstrålar, som lockar mig.

Inte många.

Men somliga.

Sångarglädjen.

Och idag hamnar jag hos en madame som verkligen har sångarglädjen inom sig!

Ja, titta här bara!

Inspektion ...


Kan det möjligen ha något samband ....


... att pensionatsvärden har farit fram med dammsugaren i pannrummet ....


... just den dagen som sotaren kommer på besök?

Det kan det nog.

Och bloggmadamen har helt klart tappat formen.

Eller modet.

Ingen vänsterhand blev infångad.

Forts. på pinsamheter ...


Åja, dom kommer nog inte att anfalla, herr och fru Prickigt Djur.
Liiite orolig tycks hon, madame Kax.

b
ettankax
sa...

Och min mamma hade en lila basker i sammetsvelour, som lyste över hela byn.

Inte kul när hon mötte mig vid bussen och vinkade och var glad när jag kom från skolan.

Ännu en pinsam förälder ...


Äldsta dottern ombord på pensionatvärdens eleganta segelbåt.
Den utan namn.
Här under kan ni läsa om hennes traumatiska tonårsupplevelse.

"Dr Böhlander"
sa ...

..och jag har en mamma som kl 03.00 på natten kom och hämtade mig hos en kompis endast iklädd i nattlinne!!

Till saken hör att vi var med ett killgäng som var tre år äldre än oss och hade precis lärt känna dom... ( och om mamma försöker försvara sig så hade jag lov att vara hos Malin, bara jag ringde hem! )

Att gå in på Ica-affären där mamma jobbade var inte helt lätt för en tonåring... ofta hörde man mammas röst så fort man öppnat dörren "Nämen, vilket stjärntecken är du född i ? Du måste vara tvilling ! "

Det mest pinsamma var nog när 32-åriga mamman blev gravid!!

Alla kunde ju se att mina "gamla" föräldrar hade gjort DET!!!! ( jag var 13 då).

Puss Mamma!

Dr Böhlander."

Mamman svarar: ja, så här var det .., det drog ut väldeliga på tiden och inte fick dottern vara ute hur länge som helst, fast man visste vem dom var hos .., nej, så till slut satte jag mig i vår gamla Mercedes, och jo, mycket riktigt iklädd nattskjortan .., hahaha .., och körde runt på byn tills jag hittade dottern och jag låtsades väl mer som att jag var ute och "finkörde" lite mitt i natten .. och sen var det bara för dottern att hoppa in i bilen och följa med hem!

Jag tycker det vittnar om en handlingskraftig mamma, jag ..-))


Mellanbarnet, hon som "aldrig har skämts för sin mamma".
Ja, Alzheimer kan komma tidigt.

AP sa...

Jag kan inte komma ihåg att jag skämts för dig en endaste gång.

Däremot blivit trött på att du alltid skulle prata med allt och alla, men inte skämts.

Så det så.

Kram kram.


// Mamma säger: ja, här ska nog ändras lite i mitt testamente ser jag ..,. vad har du för kontonummer, Anna?

Badpremiär .....


På Öckerö i Bohuslän.

Klicka er fram till 2.17 ... så ska ni få se på tuffingar!
Oooops!


Idag på morgonen diskuteras känslan av kyla i lokalradion.

Meteorologen Pär Holmgren, han med det långa eller numera korta håret, menar att detta med att människor säger att .."ja, tio minusgrader i Skåne är/känns minsann mycket kallare än motsvarande temperatur i Västerbotten!", det är bara en myt.

Så är det inte.

Säger Herr Meteorologen.

Och det har inte det minsta med luftfuktigheten att göra heller, fortsätter han.

Det är i den stunden jag lämnar sängvärmen .., knatar nerför trappan .., sätter mig vid datorn iklädd bara nattlinnet och så skriver jag ett mail till Radio Halland och berättar hur det är .., ja, att som västerbottning upplever jag det minsann just så .., tio minusgrader hemma i Malå känns som töväder .., här, är det som arktisk kyla.

Efter någon timmes tid läser programlederskan upp brevet.

Mitt brev.

Åååå, jag går omkring i köket ., lyssnar och ler lite väldigt förnöjsamt.

Såja.

Äntligen ett expertutlåtande som heter duga!

Tänker jag.
Insikt nr 204 ....


Igår lärde jag mig (det var i Landet Runt) att om man smetar ut lite smör eller leverpastej på trädstammarna, så blir i alla fall lilla Rödhaken överlycklig.

Ja, nu när det är kallt ute.

Så det är vad jag har gjort nu.

Smetat ut Milda Margarin på ekens stam.

Och nu är det full fart i restaurangen, må ni tro!

Om pinsamma föräldrar ...


Pensionatvärdens lillebror Uffe.
En filurmänniska.
Rolig, utan att veta om det.
Så här såg han ut i fjolsomras när han och Ines hjälpte Gunvor med fönstermålning.
Det mesta av färgen tycktes ha hamnat på herr målarmästaren.
Uffe är musiker - trummis - och underhåller även på äldreboenden.
Han spelar gitarr och piano och säkert något fler instrument.
Och så har han ett hjärta av guld.
Joanna är Uffes dotter.

Joanna
sa...

Hahaha Elisabet du kan ju lista ut hur många gånger jag fått skämmas över min far.. ett tydligt minne:

Vi står på café Ariman i Lund, numera ett "trendigt" hippiecafé där mina kompisar alltid hänger, men på den tiden umgicks pappa mycket med folk där, på den tiden han var singel och så.

Vi står i kön, det är säkert tio, femton personer runtom oss..

Plötsligt börjar pappa liksom klia sig något ofantligt på benet..

Jag inser att något jobbigt kommer hända och ber honom sluta, men nej, han fortsätter, inte och diskret heller..

Folk börjar stirra och undrar var den långhårige mannen håller på med.

Han njuter såklart lite av uppmärksamheten och säger saker som "nämen oj gud vad det känns konstigt här.. det är något i mina byxor.." efter flera minuters ihärdigt kliande/klämmande på byxbenen så slinker något ut där nere vid fotändan.

Inte alls generad drar pappa up det i luften och skriker ut "NÄMEN TITTA BARN! GÅRDAGENS KALSONGER!!"

Kan du förstå att man som 13-åring ville sjunka genom jorden?

Sådär håller han på fortfarande, senast vi var i blomsteraffären och skulle köpa blommor åt hans tjej låtsades han att jag var tjejen (!).. nu tycker jag dock att det är roligt.

För det mesta :-)

Måndagsfönstret ...



... blir ett reprisfönster, mest beroende på att jag inte hade med mig fönsterhåven när vi senast var på vift inne i stan.

Det var Hasse från Ö-vik, numera Burträskhållet, som hade håven redo.

Honom minns ni väl?

Han med alla underbara naturbilder!

söndag 24 januari 2010

Insikt nr 203 ....,tror jag.


Å, så ofta mina döttrar skämdes för mig, då, när dom var i den åldern!

"Mamma, nu får du absolut inte prata med främmande människor, såna som du inte känner!" sade en av dem och promenerade minst tio meter före den pratglada mamman när vi gick på stan.

Själv förbjöd jag min egen mamma att besöka badhuset hemma i Malå.

Ja, som tonåring ansåg jag att hon hade alldeles för stor stjärt, nej, hon kunde allt hålla sig hemma.

Och pappa, som var bra mycket äldre än alla andras pappor, (han var hela 44 år när sladdbarnet/bloggmadamen föddes, å, rent oanständigt var det ju att ha ägnat sig åt barnalstring i den höga åldern, ja, på gränsen till snuskigt!, tyckte jag ..) han fick på inga villkor visa sig när det var dags för åhörardag.

En enda gång hade han varit där och inte nog med att han var så förfärligt gammal, ja, minst femtiofem år .., dessutom snöt han sig ljudligt - trumpetsnöt sig - så pojkarna i klassen drabbades av fnissanfall och själv ville jag bara dö.

Nej, aldrig mera!

Men så ramlar jag in på en blogg skriven av en trettonårig fröken - som skriver sååå bra - och då inser man att .., ja, ja .., det där händer alla.

Att föräldrar gör bort sig, alltså.

Idag ....


Det var då det. En liten pojke och hans mamma.


... har ättapjötten flyttat för tredje gången sedan han kom till Hufvudstaden.

Först var det lägenhet alldeles vid Råsunda .., därefter ett rum på Kungsholmen och idag .., med hjälp av snäll svåger, har flyttlasset gått till Söder.

Stor glädje!

Och billigare hyra!
Man kan ju undra ....


... hur många vanetittare som satte kaffet i vrångstrupen, ja, när den nya versionen av Landet Runt visades ikväll?

Det var nog många.

Det var mycket som var annorlunda.

Inget mys-pys längre.

Programledaren, ja, han har varit min store favorit i Västnytt.

(Fast liiite saknar jag den förra programledarinnan. Nej, nu ljuger jag. Jag saknar henne jättemycket! Och jag saknar även detta hur programmet var förr, men man kanske vänjer sig.)

sigge nilsson tar siesta ..


På mattes magar. Åååå, sicken skön bädd!


Lilla Sigge .., som idag har varit ute i det fria längre än vanligt.

Reviret vidgas.

Och matte blir orolig.

Sen, när han kommer inskuttande i raketfart, tar orken slut.

Tjopp, bara!
Och rena rama ....


.... skräckläsningen är ju detta!

Och tänka sig att det verkligen har hänt!
Till ellis ....

Pensionatsvärden letade efter ett inlägg och hittade en kommentar från dig.

Och så log han och läste högt .....

En film med handling ...




Söndag förmiddag.

På soffan Ektorp ligger en bloggmadame och bläddrar i boken "Nu och då - Konst i Halmstad", författad av Mymmel Blomberg, mor till pensionatsvärdens dotter.

På sidan 67 faller jag pladask för Sven X:et Erixssons målning "Irma, Sahlins och blåsten" från 1946.

Inte det minsta bryr sig sigge nilsson i konstböcker.

Han bara sover och sover.

Ps. För den som inte vet det, klagade pensionatsvärden i somras på att mina små filmer saknade handling. Själv filmade han en broöppning i Motala och tyckte att denna (filmen, alltså) var nog en av de bästa kortfilmer som gjorts ..., ja, faktiskt borde den renderat i minst Guldpalmen!

(Vid närmare eftertanke var det bloggmadamen som filmade och pv tyckte att "äääääntligen, en film med handling!" ty, jag hade tidigare filmat människor som vandrade fram och tillbaka på järnvägsstationen i Helsingborg, och allt man såg var benen .. - något så innovativt och spännande, tyckte jag själv! -, men det föll inte alls herr pv i smaken. Broöppningen däremot ...! Det var nåt att hänga i granen!)

Idag tar denne man alltså klivet från mattelärare till kortfilmsregissör!

Och gardinskrattet .., det är
din förtjänst Love, literature!
Varenda gång jag tittar på pv:s gardiner med OMTAG, tänker jag på dig och ler för mig själv.
Love, literature and gardening menade nämligen i en kommentar att det var det värsta av allt! Ds.

Från ...



.....piteå-barbro-hon-som-bor-i Uppsala ..., kommer två bilder susande genom rymden.

Och just i det ögonblicket som jag öppnar altandörren för att släppa in sigge nilsson, svischar det till ...., och där är fönstret och lilla posthuset som tar sig in och utan bekymmer hittar vägen förbi pyttelilla hallen, vidare in mot köket .., upptäcker datorn som står på matbordet och då är ju allt klappat och klart.



Så .. när jag har agerat hjälpreda till den tapetserande pensionatsvärden och som av en händelse råkar slå mig ner vid bordet framför datorn .., då .., upptäcker jag bilderna som har kommit!

Stor gläjde!

Och så här skriver avsänderskan:

"Hej !

Här kommer fönster från vårt posthus på ön. Där inne finns massor av postlådor.
Posthuset var även samlingspunkt för ungdomarna på ön.

Här har vi en strålande vinterdag -10° och sol.

Ha det så gott!

Babsan."
Glädje ....

Två underbara och sååå livsbejakande bilder ..., mer behövs inte för att sprida solsken över en vanlig söndagmorgon i nästan-slutet-av-januari!

Här, finns dom.

Och apropå bilderna, så kommer jag per automatik att tänka på en film som tillhör mina absoluta favoriter, alla kategorier.

Den här.

Ära vare Mike Leigh!

Söndagsfönstret ...


Köksfönstret.
Och titta, där ligger ett kvarglömt hårspänne!
Bakom kullen är solen på väg upp.


Femton grader varmt
(kallt!) i köket när man äntligen vågar lämna sängvärmen!

Det blir sticketröja och yllehalsduk, medan kaffebryggaren sörrrplar och brödet rostas.

Jag säger till pensionatsvärden att det lär finnas människor som använder sig av en uppfinning som heter "elektrisk uppvärmning", men pensionatsvärden har förfärligt brått att hämta in ved och hör inte alls på det örat.

När han kommer in igen, berättar han lyriskt att sigge nilsson minsann har upptäckt att man kan kissa i rabatten, ja, den som vetter mot väster, den utanför pannrummet.

"Ja, det är väl ingenting .., det gör väl alla katter ..?" kanske ni tänker.

Då vill jag bara meddela att så är det inte alls.

pElle kan tillbringa fyra timmar utomhus, men så snart vi öppnar ytterdörren springer han likt en hundrameterslöpare som äntligen nått OS-final ..., sladdar i hallen ..., rusar uppför trappan och sist av allt: in i badrummet där kattlådan står gå golvet!

Ty så är det, att pElle, han vill på inga villkor göra sina behov utomhus, nej, usch så äckligt! tycker han.

Så är det.
Om någon undrar ...


I en kommentar i ett tidigare
inlägg (det om biblioteket) frågar "Anna" om jag inte ska kommentera det fina konstverket i ån Nissan?

Nej, det hade jag inte gjort, mest för att jag inte hade full koll, men nu har jag.

Konstnären, Fredrik Wretman, är för övrigt son till Tore Wretman och Meg Westergren.

Detta kan man på Wikipedia läsa om nollan som förvandlas till en åtta:

"0 + 0 = 8 ... är en skulptur av Boråskonstnären Fredrik Wretman som uppfördes 2007, under Halmstads 700-årsjubileum.

Skulpturen skall symbolisera Halmstad i åttonde århundradet och åttan skapas genom en nolla i glasfiber, (i stället för brons som det var tänkt från början) som placeras i vattnet.

Tanken är att den skall speglas i vattnet, varpå underdelen i åttan skall framträda.

Skulpturen är placerad på Nissan, direkt framför Halmstads nya Stadsbibliotek."



Mer att läsa om konsten i Halmstad finns här.

lördag 23 januari 2010

T a c k ....


.. vill jag säga till SVT för den här omgången av Stjärnorna på slottet.

Fem trivsamma timmar framför tv:n på lördagkvällarna.

Inga intriger.

Härlig musik (särskilt ikväll).

En massa vänskap.

Och humor.

Och så var det ...



... det där outsägligt vackra biblioteket.



Det som är mitt vattenhål på Savannen.

Lördag ...




Inne i stadens bibliotek pågår kommunens kampanj för att få oss att tänka klimatsmart.

Och Halmstad Kammarkör ska framföra fyra sånger, så där mitt i alltihopa.

För att lätta upp, kanske.

Själv tar jag det piano - sitter i en ärtgrön fåtölj och tittar ut över Nissan -.

Förmiddag ...


Man kan ju drömma ...


Äggröra och bacon .., kaffebryggarsörrrrpel .., och sex minusgrader ute.

Sigge Nilsson vill ha ost!

En pensionatsvärd bär in ved.

Lördagsfönstret ....



Från madame Hedgren i Trelleborg kommer ett snart-är-julen-slut-fönster.

Eller kanske är den redan slut?

fredag 22 januari 2010

Skavlan ....




Då sover sigge nilsson tryggt i husses famn.
På agendan ....


Handboll. (många ystadpågar i laget och jag undrar hur många handbollsfantaster som får andas lugnt .., sicken spännande match!) Förlust!

Kvällsmat med förhoppningsvis gott vin - nånting med djävulen -. Supergott.

På Spåret. (halleluja! Åååå, så jag höll på Birro-laget och å, så duktig hon är hans kompanjon!

Skavlan. (heja! Medelmåttigt program ikväll. Bäst är mannen som intervjuar folk på stan.

Du har mail. (den är sååå smörig, men det hjälps inte .. jag tycker om den! men ska man verkligen orka vara uppe så länge?)


Sugen på lite romantik ...?

Ja, det är ju fredagkväll.

SVT 1, kl. 23.00

Fredagsmusik ...



Hembakade semlor från Bettans Bageri .., tända ljus ..., och skidskytte på tv.

Då är det "gött å leva!"

Till Rexxie ...



.... som önskar bildbevis på att bloggmadamen inte längre är rödhårig.
(misslyckad färgning igår .., man ska inte köpa Dark Bronze om man vill ha Dark Brown.)

Här kommer det!

Beviset

Bilden tagen för fem minuter sedan.

Apropå musik ...




Och här blir det ståpäls, som Gunde sa.

(Och vilken grann dirigent! Den kören skulle t.om. bloggmadamen kunna tänka sig att gå med i ..!)

Insikt nr 203 ....


En annan sorts musiker.
Sjörövar-Kjelle tog bilden av sin seglarkompis.


Om man betänker att en stor del av vår befolkning är över sjuttio år .., om man tänker sig det .., och vidare att hur många som helst av den skaran inte kan sova om nätterna ..., och dom vrider och vänder sig och till sist kanske mannen eller kvinnan tröttnar och tänker att ... "ja, jag lyssnar väl lite på radio i stället då?"

Så där lite skvalmusik.

Säkerligen betalar hur många som helst av dem dessutom radio & tv - licens.

Då undrar jag .., hur stor del av radions musikutbud känns bekant för den gruppen?

Alla dom som växte upp med "melodiradio" och t.om. dragspelsmusik .., finns där alls någon musik för dem i Sveriges Radios kanaler?

Jo, i Ring-så-spelar vi .., och i Da Capo ., men inte för övrigt.

Och alla äldre är faktiskt inte intresserade av Mozart klockan tre på natten.


Det här är P4:s låtlista natten mot idag.



01:41
Johnny Boy
"You Are The Generation That Bought More Shoes"

01:45
Melissa Horn
"Lät du henne komma närmre"

01:52
Pet Shop Boys
"Go West"

01:57
Lena Philipsson
"Stjärnorna"

02:03
Eva Dahlgren
"Jag Är Inte Fri"

02:06
Keith Urban
"Kiss A Girl"
Defying Gravity

02:13
Ricky Martin
"Livin' La Vida Loca"

02:19
Amanda Jenssen
"Happyland"

02:24
Robbie Williams
"Morning Sun"
Reality Killed The Video Star

02:31
Miss Li
"Gotta Leave My Troubles Behind"

02:34
Totta Näslund & Sharon Dyall & One Voic
"Utan Dej"
Duetterna

02:38
Prefab Sprout
"Let There Be Music"

02:43
Agnes
"I Need You Now"

02:47
David Bowie
"China Girl"
David Bowie, The Singles Collection 2

02:56
Pink
"I Don't Believe You"
Funhouse

03:03
KC & The Sunshine Band
"Give It Up"

03:11
Lars Winnerbäck
"Solen I Ögonen"

03:17
Ciara & Justin Timberlake
"Love Sex Magic"

03:23
The Ark
"It Takes A Fool To Remain Sane"

03:29
Nisse Hellberg
"När Det Regnar Silver Och Guld"
En Modern Man

03:34
Taylor Swift
"You Belong With Me"
Fearless

03:40
Whitney Houston
"My Love Is Your Love"

03:45
Erik Grönwall
"Higher"
Erik Grönwall

03:49
Timbuktu
"Alla Vill Till Himmelen Men Ingen Vill Dö"
Alla Vill Till Himmelen Men Ingen Vill Dö

03:55
U2
"Stuck In A Moment You Can't Get Out Of"
All That You Can't Leave Behind

04:03
Pugh Rogefeldt
"Dinga Linga Lena"
Bolla Och Rulla

04:07
Tomas Andersson Wij
"Det Ligger I Luften"
Nej

04:11
Apostolia Zoi
"Shedon Pote"

04:19
Sam Sparro
"Black And Gold"

04:23
Linda Ström
"Ingen Väg Ut"

04:27
Norah Jones
"Chasing Pirates"
The Fall

04:30
Tarkan
"Simarik"

04:34
Alicia Keys
"Try Sleeping With A Broken Heart"

04:44
Fibes Oh Fibes
"Can't Be So"

04:48
Laleh
"Bjurö Klubb"

04:54
Nena
"99 Luftballons"

05:03
Bat For Lashes
"Daniel"

05:07
Veronica Maggio
"17 År"
Och Vinnaren Är

05:11
Shania Twain
"That Don't Impress Me Much"

05:21
Lotess
"Till Kärleken"

05:24
Erik Hassle
"Don't Bring Flowers After I'm Dead"
Hassle

05:27
Son Of A Plumber
"Jo-Anna Says"

05:35
Marie Fredriksson
"Äntligen"

05:45
Daughtry
"Life After You"
Leave This Town

05:51
Duffy
"Warwick Avenue"
Rockferry

05:55
Tomas Ledin
"Snart Tystnar Musiken"
Tillfälligheternas Spel



Fikadags ...



... tror jag.

Biblioteksminnen ....


Gammalt bibliotek från någonstans i världen.
Och ja, jag har norpat bilden från nätet.

Bloggblad sa...

Mitt enda minne är från stadsbiblioteket i Motala, de hade bara en hylla för barn från ca 10 år, och där hade jag läst alla böcker... upptäckte jag en dag.

Alltså, jag läste inte indianböcker... men alla flickböcker var lästa.

På 50-talet gav det ut ett par hundra barnböcker per år, nu är det uppe i nästan 2000...

Insikt nr 201 ....

"Du har blivit inbjuden att vara med i ett receptutbyte. Jag hoppas att du vill vara med. Snälla sänd ett recept till personen högst upp på listan

(även om du inte känner personen). Det ska gärna vara ett recept som är lätt och snabbt att laga och som har välkända ingredienser som är lätta att få tag i!

Det bästa är om det är ett recept som du redan kan utantill och kan skriva ner redan nu"


När man bland sina mail upptäcker ett kedjebrev med önskan om att man ska skicka ett recept vidare, ja, till personen längst uppe i brevet, då kan man sucka och pusta.

Men när man upptäcker att en av dem som säkerligen kommer att få det receptet, är kockarnas kock .,. då blir man kallschwettig och tackar nej.

Ja, man kan ju skylla på att man helt enkelt inte har tid.

Eller nåt sånt.

Ikväll ...




... handlar Karlavagnen om något som berör massor av människor!

Till exempel ättapjötten, han på bilden ., och även bloggmadamen.

Och absolut att jag ska lyssna!
Insikt nr 202 ...


Klockan fem på morgonen går radioväckningen igång.

Det är då pensionatsvärden ska stiga upp.

Själv ligger jag kvar under täcket och lyssnar lite förstrött till P4-pratet.

Ibland, eller ganska ofta, händer det att programledaren ringer upp någon expert i ett visst ämne och så ska det intervjuas och alldeles tydligt hör man att den uppringda människan är förbi av trötthet, men tappert kämpar för att låta pigg och alert.

Det är som om programledarna tror att den högsta lyckan på jorden, det är att bli intervjuad i radio.

Att Få Höras.

Och ..."är jag vaken och arbetar, så ska minsann du också ..!"

Varför inte göra intervjun på vettig tid, spela in samtalet och sedan sända det kvart över fem?

Ja, det är sånt man kan ligga i sängen och fundera på, när man inte har annat för sig.

Fredagsfönstret ...



... finns i gammalt hus nere vid Nissan i Halmstad.

Och vilken yrkesstolthet teglet vittnar om!

torsdag 21 januari 2010

Antikrundan på tv ....




Då blir det godnatt i soffan Ektorp för en pensionatsvärd och lille sigge nilsson.

Helt ärligt ...



... kommer jag inte ihåg om just den här bilden från fönsterfångerskan i Portugal har visats på sidan?

Så är det kanske.

Å andra sidan ..., jag tycker nog att det går an med en repris i så fall.

Förresten .,. titta på dom här små runda sakerna som liknar fönster!

Och vilka höga och smala skorstenar!

Biblioteksminnen från Falköping ...


Den blivande bokslukerskan syns vid det rosa hjärtat.


"Hej Elisabet!

Nu fick jag glädjen att använda en bild från den klippbok som mamma Lisette gjort åt mig.

Jag fick mitt första lånekort när jag var 5-6 år och jag var alltid på biblioteket med mamma när jag var liten.

Jag har slukat massor av böcker sedan dess och haft mycket glädje av mitt bokintresse.

Nu för tiden tycker jag att det är ganska trist att gå på det o-charmiga biblioteket i vår lilla stad och mina besök där blir korta, men jag läser fortfarande mycket.

Det blir en hel del pocket plus att jag läser många e-böcker på min PALM handdator, vilket är ganska praktiskt.

Jag har på detta sätt alltid med mig något läsbart om t.ex. tåget blir sent när jag pendlar till och från jobbet.

Tidningsklippet som jag bifogar är från februari 1969 och det bjöds på Kasperteater på biblioteket i Falköping.

Den blonda flickan i mitten av bilden, med blommigt på sig, det är jag! hälsar Mian."


// Flera minnen? Gärna!


På hemslöjden ...



.. här i stan, hittar jag en sån härlig liten hängare i trä.



Så den köper jag.
Och nej, väggarna är ännu inte målade.



Och när jag står där inne bland all vacker keramik .., alla ljuvliga garner .., och allt det andra som är som en enda fröjd för ögat .., så tänker jag att detta måste väl vara den ultimata arbetsplatsen.

Där skulle jag vilja arbeta.

Efter besöket i hemslöjdsbutiken, tar vi en fika på Skånska Hembageriet.

Där är trångt och krumelurigt och golvet lutar så där så man kan bli sjösjuk .., men där råder trivsel.

Ja.

Där skulle man nog också ...?

Dagens sigge nilsson ...



Ingenting är så spännande för sigge nilsson, som att vara ute alldeles ensam!

Så snart man tar på sig ytterkläderna, då vaknar sigge .., då kommer han som ett litet skott .., sladdar sig förbi dörrar och trösklar och sätter sig vid dörren och väntar.

Men det är faaaarligt där ute!



Alltså tar sigge redan från första stund sikte på altanen .., ja, han slinker in under altangolvet (det som byggdes som dansbana när pensionatsvärden fyllde femtio och hade stort kalas med släkt och vänner, själv gick jag på kinarestaurang ..)och där, där känner han sig trygg.

Ibland smyger han iväg till garaget, såväl pv:s (fyllt av segeltillbehör, div. paraplyer, sommardäck ., golfklubbor och gud-vet-vad ...) som grannens .., och sedan blir det expressfart längs husväggen och in genom en smyg-gång som leder till den inglasade altanen.

Släpps sigge ut från pannrummet, då tillbringar han mesta tiden i syrénbusken, ivrigt spejande på småfåglarna som irriterat tjattrar över inkräktaren.

Kapten Lintott ...



Sämre kan man ha det om man har brutit nyckelbenet..

Här ligger herrn och ser på tv, spelar x-box och beställer mat/dryck mellan varven...

Dock är det väldigt smärtsamt att ändra läge eller stiga upp, då finns Dr Böhlander snabbt till hands.

Unge herrn tror att snart kan han klara toabesöken på egen hand..trevligt,säger mamman!


// Jaha. Nu har dr Böhlander kapat sin mammas dator igen .-) Puss & Kram från mormor och säg till mamma och pappa att dom minsann ska passa upp dig ordentligt!

Om du vill .....


Fler som har biblioteksminnen och vill dela med sig ..?

Maila gärna och berätta!

bisse151@gmail.com

"Dags för sagor på biblioteken ..."



"Året kan ha varit 1968.

Mamma var nyskild och vi hade flyttat hem till Landskrona, mammas födelsestad.

Hennes väninna Karin Johannesson jobbade på biblioteket och var även 'sagotant' där.

På fotot som fanns med i en artikel i Landskronaposten (överskrift: Dags för sagor på biblioteken) syns lilla jag med fin rosett i håret.

Min lillasyster sitter längst fram till höger i bild.

Framför mig sitter Peter Johannesson, son till Karin som syns stående.

Peter var länge min bästa kompis, ända tills vi flyttade ner till Hamburg 1970.

Kramar från mig.

Annika i Kävlinge."
Hoppsan ...


Just nu ägnar sig bloggmadamen åt hårfärgning.

Och om slutresultat blir som det ser ut nu .., när blandningen nyss är utsmetad i håret, då vill jag påminna herr pensionatsvärden ännu en gång om att det insidan som räknas.

Faktiskt.

Efteråt: man ska kontrollera noga när man köper hårfärgningsmedel. När man tänker sig att inhandla Dark Brown, ska man inte komma hem med Dark Bronze. Nu är jag rödhårig.

Biblioteksminnen ...


Gammal biblioteksbild, norpad från nätet.
Och plötsligt kommer jag ihåg dom här små lådorna med alla korten i!

reneesfotoblogg sa...

Herrejösses vilka minnen som kommer fram!

På Karl-Johansgatan i Göteborg, på botten av "hängmattan" låg bibban, bland gamla landshövdingehus och lagerlokaler.

Man gick genom ett gigantiskt valv av rött tegel där det alltid verkade vara mörkt, rakt över en stenlagd innergård, genom en liten dörr och uppför en stentrappa till andra våningen.

Där låg Majornas bibliotek.

Jag slukade böcker utan urskiljning från tio år och uppåt.
Det var inte ovanligt med åtta-tio böcker i tygkassen.

Undrar just hur jag fick gjort läxorna?

mvh R

Insikt nr 199 ....


I jultider, när butikens lager översvämmas av burar med varor, då grips man mellan varven av apati .. rent omöjligt är det att veta var man ska börja!

Det är trångt och bökigt och när kanske trettiofem burar och en hel massa pallar med läsk och papper är inbaxade, ja, då kommer en hel drös burar med frysvaror ..., och alltsammans blir till slut som den här lilla grejen där man ska flytta siffror på en liten platta av plast .., så där så man får dem i ordning från ett till tio.

Såna fanns i min uppväxt.

Och rent hopplöst är det!

Sånt tänker jag på - kaoset på lagret - när jag ser bilder från Haiti och hör reportrarna ifrågasätta varför inte hjälpen kommer fram som den ska och vems är ansvaret?

I en stad där allt är raserat .,. där regeringen knappt har dykt upp efter jordbävningen .., där ingen infrastruktur finns kvar .. där människor är utsvultna och desperata och där kriminella gäng härjar på gatorna .., ja, för mig är det ett mirakel att någonting alls fungerar!

Och min beundran för all sjukvårdspersonal som arbetar under vidriga förhållanden och för alla andra hjälparbetare .., ja, för den finns inga gränser!

Till alla Agnetor!



Min kusin i Småland, till exempel .., och alldeles extramycket till den raraste av väninnor, Agnetha i Skellefteå!

Ååå, så mycket roligt vi har haft tillsammans!

Och finns det några Agnetor ( i Ystad uttalar somliga det Aggneta, med g:et som i daggmask, jag brukar skoja och fråga om dom säger uggnen också ..?) bland bloggvännerna, så grattis på namnsdagen till er också!