Ett tävlingsfönster ...?

Madame Cecilia N skickar en något annorlunda fönsterbild och föreslår en gissningstävling?

Var kan bilden vara fångad?

Ja, jag begriper inte hur en endaste människa ska känna igen sig, men se .., det tror hon att ni gör!

Ära och berömmelse (i alla fall just här i den trängre bloggkretsen ...) utlovas, enligt fönsterfångerskan, ja, till vinnaren.

Ett kvällsfönster ...

... från det fagra Västerbotten!

Det var hemifrån-Anitha som var på hugget med fönsterhåven!

Och så vackert där är .....!

tacksamhet

låren är dallriga

och brösten har förlorat all spänst

- det var länge sedan det hände -

men är förstås än värre nu

och rumpan hänger nog också

och armarna är inte särskilt vältränade

- faktiskt inte alls -

och ändå

säger han som är pensionatsvärd

"ååå, vad jag älskar dig min vän!"

det är när jag just har kommit upp från havet

iklädd den svarta baddräkten

den vars resår nästan har försvunnit

eller om den kanske är uttänjd

i alla fall

så är det vad han säger

på väg hem från falkenberg

i höjd med heberg

och alldeles ensam i bilen

det är då jag tänker på det

det där han sa

Shoppingrunda ...

I akt och mening att - äntligen - hitta bra läsglasögon som inte fastnar och tjorvar sig i håret och som man dessutom ser b r a med, tar jag bilen och kör norrut, till Falkenberg.

Det är underligt, men där har jag från sekund ett känt mig hemma.
Mycket mer hemma än i Halmstad.

Innan jag parkerar i centrum, svänger jag förbi Röda Korsets second-hand-butik Kupan.

Åååå, vilka fynd man kan göra där!

Det var på Kupan jag hittade den där underbart vackra, gröna filten till det facila priset av 29 kronor; en alldeles riktig yllefilt!

Idag fylls kundkorgen av böcker!

Tio kronor styck för dom större och 1 krona styck för pocket.

Graham Green är en av mina absoluta favoritförfattare .., (på stranden i Samos läste jag en av hans böcker, den var på danska och jag var helt uppslukad!) så även John Irwing .., och övriga får följa med av bara farten - säkert kan jag reprisläsa några av dem - och mörka höstkvällar blir som bäst för att ligga på soffan och gotta sig med en bok.

Bilden här ovanför visar förstås att min kulturella bildning är väl enkel, men så är det.
Jag har med allra största nöje läst Maeve Binchy och även Marian Keys .., Jane Austen blir debut för mig, men eftersom jag föredrar att läsa om fattigdom och elände hellre än aldrig så förmögna huvudpersoner, tror jag att den sist nämnda boken, måhända inte är något för mig?

Den börjar så här: "För ungefär trettio år sedan hade miss Maria Ward från Huntingdon, som bara ägde sju tusen pund, den stora turen att lyckas fånga sir Thomas Bertram till Mansfield Park i grevskapet Northampton, och därmed upphöjdes hon till hustru åt en baronet, med hela det välstånd och anseende som ett ståtligt hus och en stor förmögenhet skänker."



Nåväl.

En löpare för 25 kronor blir också min!

Hjälp, vad jag tycker om den!

Efteråt tittar jag in i diverse småbutiker i centrum.

Hittar funktionella läsbrillor (hurra! nu kan jag läsa allting!!), sytråd och nålpåträdare hittar jag i en liten affär som säljer gardiner .., i en heminredningsaffär hittar jag en platta med krokar - ja, att hänga upp kläder på - perfekt till gästrummet .., och sist av allt blir det ett besök på Willys.

Där inhandlas kvällens kulinariska höjdpunkt: Lithells varmkorv med bröd!

Harry får två grisöron (plu 701) och ska blir överlycklig över detta, men det vet jag inte just då.

Inte han heller.

Ledig dag ...

... och en hund som kanske gör Hilda sällskap och blir vegan ...?

Efter en simtur smakar i alla fall ett gala-äpple som bäst!


Och överallt ligger solbadare; barnfamiljer på sandstranden, andra på släta klipphällar.

Själv hittar jag en alldeles perfekt sådan, där man inte riskerar att halka och slå ihjäl sig på såphala och algklädda stenar .., nej, här är det som en platt hylla och bara att dyka rakt i!

I två timmar blir jag där.

En deckare av Leif GW Persson gör mig sällskap, ja, innan pv och harry kommer på besök.

Hjääälp!

Rara vännen Leina har fått korn på ett objektiv till sin kamera, men objektivet befinner sig i Huddinge och Leina bor i Munkedal i Bohuslän.

Ägaren till objektivet vill inte skicka detta, utan lämna det och få pengar.

Finns där någon som kan hjälpa henne?

Klockan 10.00 ... och en pruttglad häst.

Lena brukar skriva om bästkusten.

Den halländska.

Jag säger: p a r a d i s e t.

Dagens Nyheter ...

Sitter i solskenet ute på altanen och äter frukost.

Kokta ägg .., kaffe .., Sonjas hembakade bröd.

Blå himmel och solsken.

Harry gömd under vinrankans skuggiga blad.

"Vi kan väl ta väl ta ett morgondopp när vi har fikat klart ...?" säger jag till pv.

Han sitter där med ett korsord.

Tekoppen intill.

Den gröna.

"Det långa ordet blir pusselläggning ...", säger han lite för sig själv.

Jag bläddrar förstrött i morgontidningen ..., fastnar på sidan 21.

Tittar på bilden av den unge norrmannen Tore Eikeland.

Han, som inte längre finns.

Läser texten, skriven av Ulrika By.

"Vill du höra här ...?" säger jag till pv och det vill han.

Så jag läser högt.

Det är knappt att rösten bär.

Den svajar - likt en hängbro i vinden -.

En underbar text är det.

Och jag tänker .., att livet, nej, aldrig att man förstår sig på livet.

Det är vad jag tänker.

Efteråt.

Dagens fönster ...

"Hej!

Skickar en bild på ett fönster från min mammas skola i Fjällboda, Jörn (Västerbotten).

Skolan används nu som samlingsgård, och där har man haft - eller har fortfarande -, en utställning av gamla skolplanscher, som man kan se genom fönstret.

Vi gjorde en nostalgiresa med mamma i onsdags, så hon fick se sitt barndomshem (ombyggt), skolan, sin pappas grav i Österjörn m.m.

Kramar, Gerd i Norsjö."

//Underbart! hälsar Elisabet.

Idag, för trettionio år sedan ...

Födelsdagsbarnet längst till höger, vid den rosa pilen.
Hon är den överlägset mest sociala människa jag vet.

.... blev jag mamma för första gången.

Då kom Maria (oftast kallad "dr Böhlander" här på bloggen, då hon - när jag för några år sedan ramlade och bröt handleden, tog över min blogg och utförligt och på "doktorsvis" berättade om sin mors konvalescens från tangentbordet - vilken för övrigt endast varade i någon dag eller två -) till världen på Skellefteå BB.

Är man arton år när man får sitt första barn, så inträffar det fantastiska att det där barnet nästan "hinner ikapp" sin mamma, särskilt om barnet har egna barn som är i tonåren.

Ja, så känns det förstås inte för den som är yngre, men för mamman.

I veckan kommer födelsedagsbarnet med familj upp till landet Halland och oj, så roligt det ska bli!

Stor grattiskram till lejonet Maria från mamma, pv, pElle, sigge nilsson och lille harry!

Upplysningsvis ...

... kan jag berätta att harry som nattetid har legat mellan pv och mig själv i två veckors tid, nu sover i sin egen korg.

Den som står intill mattes säng.

Det hade ni väl längtat efter att få veta?

Ja, jag förstod väl det.

Och så en inköpslista ...

... där man kan filura över vad den här madamen ska ha till middag?

Och så ett somrigt kvällsfönster ...

Aldrig någonsin har det kommit så många fönster seglande genom rymden och landat i min dator, som i sommar!

Ni är makalösa!

Kvällens fönster (ett balkongfönster) kommer från den minnesgoda Cecilia N.

Tack och bock! säger jag.

// Fler som vill vara med?
Maila i så fall din fönsterbild till bisse151@gmail.com, så lägger jag in dem allt eftersom.

Idag har alla som heter Per namnsdag.

Min Anders, t.ex.

Och många män på min mormors sida.

Och morfars.

Per-Johan och Per-Erik.

"n´Pelle Westerlund", till exempel.

"Så roligt att ni döpte Anders till Per!" sa min mamma när den dagen var avklarad.

Jo, för hennes morfar hette just Per.

Det hade jag inte en susning om.

Inte då.

Stort namnsdagsgrattis till er alla!

// Och så tänker jag på lilla Saga (ni vet, hon från Ystad, Annikas Saga ..), som hade sagt - när hon träffade doktor Per- , att "tur att du inte heter On i efternam." Det tycker jag var synnerligen filurigt!

Dagar i ett hundliv ...

Å, så mycket som händer och sker när man är en liten valp och byter miljö!

Först - så där hux flux - flyttar man från en bondgård i Tvååker utanför Falkenberg till Stensjö nära havet.

Och man får träffa Gunnar från Jämtland och Jan och Mian från Västergötland!

Sen kommer Kjell och Gerd från Norsjö och har med sig hunden Tyson och vid åsynen av den hunden blir Harry nästan vettskrämd och pinkar på köksgolvet av bara förfäran.

Igår blev det möte med släkten och där var jack russel-madamen Alice och det blev bus i flera timmar och hur kul som helst!

Och han har mött flera hundar på väg till stranden och börjar nu - lite förväntansfullt - att vifta på svansen och bli glad när han ser dem.

Idag kom Mylta från Småland på besök.

Alla tre bröderna Göransson pysslar med sin mammas sommarhus och där ute på gården låg två totalt utslagna valpar (Mylta är 1 månad äldre) när jag svängde förbi med kaffe och mackor.

Sen blev det ett våldsamt busande och visande av tänder och skäll och morr och ännu mera lek och jag antar att det är en trött liten valp som kommer hem i eftermiddag.

Det var när jag just hade kommit körande och parkerat moppen, som jag tog bilden.

Båda två låg då och sov så gott i skuggan.

Från början ville pv att att vi skulle ta ett kullsyskon till Mylta - som är en mix av beagle, vallhund och smålandsstövare -.

"Aldrig i livet! Det är för mycket jakt i dom valparna!" sa och tänkte jag.

Nu ser vi att dom är helt olika!

Harry är nästan helt brunsvart, medan Mylta verkligen är beaglelik.

Lite grövre bara.

Såja, det var dagens hundbetraktelse.

Har intresseföreningen noterat ...?

Och plötsligt ...

... blev livet helt annorlunda!

För lite drygt ett år sedan bodde jag i en liten underbar 1:a i Ystad.

Det var pElle och jag själv och fram och tillbaka åkte vi till landet Halland.

Så tillkom sigge nilsson, denne egensinnige lille kattkrabat som gör mig så glad!

(Ja, han tillkom egentligen i december 2009, då, när jag som nyopererad tillbringade 4 månader i det gula huset).


"Tjena pElle .., ligger du här ..?" kanske han tänker, husets egen tiger - sigge nilsson -.
Lite längre bort sitter pv och småpratar med Harry.

Och plötsligt finns även en hund i familjen - Harry -.

Harry Nilsson - så hette min pappas kusin -, han i Kalvträsk.

Och äntligen vågar sigge sig hem igen och han kommer insmyyygande i köket och låter sig gosas med och det är inte långt ifrån att han spinner och Harry håller sig lugn.

Som ett nytt liv.

Ett annorlundaliv.

Två katter och en hund och det är precis så jag vill ha det - med djur runt omkring mig -!

Tidigt på morgonen går vi ner till havet och havet är ljummet och vi är nästan ensamma.

Det är en alldeles underbar sensommarmorgon!

Det är en sån där morgon som man vet att man kommer att minnas.

Jag minns en annan gång .., det var under tiden i Ystad och jag hade ännu inte påbörjat ensamseglingen på livets hav och jag tog herr cocker med mig till Mossby - det var bara vi på hela stranden - och det var september månad och jag simmade under vattnet och kände svalkan mot pannan och herr cocker satt på stranden och tittade på och jag visste att den stunden skulle jag aldrig glömma.

Nu är det ett annat liv och vi möter två hundar och nu vet den glatt svansviftande hundvalpen att många hundar är snälla och han kryyyyper inte längre, men visar sig liten och underdånig, viftar på svansen och är så glad.

Och just nu återstår fyra timmar innan det är dags att ställa sig bakom kassan och jag ska ta vara på varenda minut och mitt blodtryck har av någon anledning gått upp och jag känner en slags underlig ångest inombords som jag inte begriper var den kommer ifrån, men det vet man väl kanske inte alltid, och nu ska jag lägga mig i solskenet och bara njuta av ledig tid.

Ungefär så.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag är det födelsedag för Eva på Frösön.

Det var hon som gjorde den här fina lilla tavlon, den som alltid gör mig så glad.

Ni ser väl pElle där till höger ...?

Och min lägenhet i Ystad finns med också ..,. och alla pelargoniorna!

Och min lila linnejacka!

Här Eva, kommer en stor och varm grattiskram från oss i landet Halland!!

Dagens fönster ...

Ibland blir man ju alldeles till sig av glädje, när man upptäcker ett fönster.

Det här är ett sånt.

Bergstrands Skor i Ystad .., beläget på Hamngatan och snett mitt emot gamla posten .., å, där, i skoaffären arbetade Ingrid som var kund i lilla kvartersbutiken och som bor i ett litet Hans-och-Greta-hus med massor av lavendel på gården!

Och intill skoaffären ligger Lindéns Elektriska och där arbetar min före detta arbetskamrat, den alltid så rara och vänliga Åse Andersson!



Fönsterfångerska - som såklart visste hur glad jag skulle bli -, var Turtlan.

T a c k! säger jag.

"And they lied to you .., all the time ..."-

Så här kunde det låta vid pratet tidigare ikväll.

Den som pratar mest är Roger från England.

Han som är så samhällsengagerad.

Jag frågar om han alltid varit så ..., på hugget, när det gäller sånt här?

Och om det pratades mycket politik i barndomshemmet?

Nja, kanske inte på det viset, säger han .., mera att han som vuxen kom att resa mycket å jobbets vägnar och då började ifrågasätta det som alltid varit En Sanning, såväl i uppväxten som i samhället i stort.

Typ IRA, t.ex, förklarar han, ja, att det alltid finns en orsak till det som händer och att det för honom var viktigt att liksom vända på myntet .., att försöka få klarhet i historien.

Till politiker och makthavare har Roger i alla fall inte särskilt stort förtroende, den saken är rätt uppenbar.

I flera timmar ...

Det blir till att sitta inomhus (regnet vräker ner!!!) när främmandet (som inte är nåt "främmande" i den bemärkelsen ...) kommer och det blir flera timmar av ihärdigt pratande.

Kring bordet sitter två bröder från södra England, där är Sonja och Gösta och deras son och dotter med man och barn och så vi själva.

Och Harry och Alice (som är en Jack Russel och liknar Nelly).

Allt surras det om!

Det är prat om vad som hände i Norge och hur och varför ..,det blir livligt surr om våldsamma tv-spel och om sådana påverkar .., det är prat om islam och kristendom .., om tolerans och icke-tolerans och om politiker som luras och om Rubert Murdoch och avlyssning och det pratas om vad någon så småningom vill arbeta med ("advokat", säger han som ska börja nionde klass) och om hunduppfostran och starka korvar.

Allra mest pratar Roger från England, men boende i Harplinge, inte långt härifrån.

Han är nummer två av fyra syskon och säger hela tiden vad han tycker, utan att först hålla upp fingret och kolla vad andra har för åsikter .., och vi försöker diskutera så gott det går - att föra livliga diskussioner på engelska är lättare sagt än gjort, ja, prat om väder och vind går väl an, men när det kommer till viktigheter blir det knepigare - och jag frågar om han alltid har varit så oerhört samhällsintresserad (han har teorier om det mesta och är duktig på att lägga fram dem, engagemanget lyser lång väg!) och ja, det har han nog varit och vi säger att det är sällan man, åtminstone inte på ett eftermiddagsfika i landet Halland, hör någon svensk som är så ..., ja, just engagerad.

Å, det är så härligt med såna människor!

Efter kaffet och tårtan ("It´s a kind of Pavlova-cake ... isn´t it?" frågar Rogers bror som heter Nigel och arbetar på Gatwicks flygplats, men nu är han här på liten semester och pussar på kinden när han kommer, vilket känns aningen ovant, men himla trevligt), går vi ner till stranden och Alice och Harry har lekt oavbrutet i ett par timmar och fortsätter nu längs vägen ..,. och Sonja har med sig baddräkten och hon och pv tar ett eftermiddagsdopp och Harry får också bada och själv ska jag göra samma sak senare ikväll.

När vi går hemåt igen, säger vi att det är ju det här som är livet.

Det är sånt här man ska minnas.

Just det ...

Precis när pv har börjat duka, kommer skyfallet.

Bästa buketten ...

Nja, fotograf hos Interflora blir jag nog inte .., men ni skulle bara veta hur fin den egentligen är .., buketten med blommor från landet.

Där är vallmo, blåklint (finns det något som heter rosa,- och vitklint, så är dom också med) och gurkört och klätt (tack Mian som visste!) och en vit liten historia .., och lavendel, vinrankeblad och en kvist eller två med spirea.

I ugnen gräddas en marängbotten.
Jordgubbar, hallon och vispad grädde väntar på sin tur, ja, inte att gräddas, men som garnering.

Och snart kommer "främmandet" och lilla hunden Alice (som kunde vara syster till Nelly).

Det blir spännande det för Harry.
(Som idag mötte en finsk lapphund och nu börjar han - H - bli aningen modigare. Ja, visserligen kissade han lite och visade sig underdååånig, men ändå .., vift på svansen blev det i alla fall! Och idag har han simmat i havet också, den lille svarte. Det tar sig.)

Och se ...

... när sigge känner doften av färsk fisk .., då kommer han in till oss!

Nykokta småfiskar blir till dunderfrukost för hungriga kissar.

Klockan 07:50

Fågelkvitter ..., en hundvalp som förundrat kalasar på en limpmacka .., och en katt som sover på en trädgårdsstol.

Och så väntar vi på fiskaren.

Just så här är det ...

Blå himmel .., duvor som kooooorrar .., pv på väg ut med båten för att vittja nät.

Och en morgontrött liten svart krabat som gör mig sällskap till postlådan.

Några minuter efter att detta blev publicerat, kom jag att tänka på morgonens första nyhetssändning.

Miljoner svältande människor i Afrika!

Miljoner människor som inte har minsta hopp om en morgondag!

Och jag tänkte på familjerna i Norge som förlorat sina barn.

Ååå, det kändes hemskt att ha skrivit om en underbar morgon med sol och allt det andra.

Men så är det ju, att inte ett dugg bättre blir ju världen för att jag lägger mig ner och gråter hela dagen över eländet, tvärtom borde man ju vara innerligt glad och tacksam att man har råkats födas i ett land där vi - åtminstone i min livstid - har sluppit allt detta elände.

Hjälpa till efter förmåga - javisst -!

Men att sluta glädjas åt det lilla i livet - nej - absolut inte!

Och morgonen ä r verkligen underbar!

Söndagsfönstret ...

I en sommarstuga belägen på stranden, alldeles oerhört nära Storavan, inte många mil från Arvidsjaur, just där, finns det här fönstret.

Där brukar Guy vara.
(Snälla, klicka på länken .., och titta sedan på bilden med titeln "huvudstupa" ....!)

Pv och jag själv har också varit där , på stranden vid Storavan, och ätit den allra ljufvligaste måltid och övernattat i en liten stuga bland tall och gran.

Morgonen därpå tog jag ett dopp i den stora sjön.

Det var förstås Guy som tog bilden.

Kväller ...

På väg ner till lilla hamnen stannar vi till halvvägs., en liten svart svansviftande hund och jag själv genar hemöver .., förbi fabrikör Johanssons stora hus och sen höger mot det som liknar en liten herrgård, men där det numera enbart står polskregistrerade bilar på infarten.

Jag kallar tegelhuset för Polska Ambassaden.

Björnbären håller på att mogna.

Och över himlen hörs tornseglarns skriiiiin!
(Det känns som Ystad .., sommarkvällar med lägenhetsfönstret öppet mot gatan och just dessa ljud!)

Sen är vi nästan hemma och Harry vet precis och viftar på svansen och springer uppför slänten, å, så han känner igen sig!

Nu är klockan nio.

På ett bord ligger pElle och sover .., i en soffa den svarta hunden och ihopkurad på den inglasade altanen - mätt efter en rejäl bit makrill - (som tröst för att den där hunden hela tiden vill jaga just sigge, som inte förstår att det gäller att sätta sig i respekt genom att INTE fly ...) finns sigge nilsson.

Ute till havs lägger pv ut nät.

Och så ett kvällsfönster ...

.... som kommer susande genom rymden från ... Värmland!

Så här skriver avsändaren:

"Jag får även ja ge mitt bidrag till fönsterjakten.

Fönstret finns på en lagård i Sandsjötorp, Storfors i Värmland.

Håll tillgodo. Ska försöka fånga fler.

Hälsningar

Eva I Värmland."

Stillsam lycka ...

... är det som känns i hjärtat när man kommer körande hem från stan

parkerar på infarten

och möts av en liten svart krabat

som kommer springande

- glatt viftande på svansen -

ja, som inte vet till sig av glädje

och tar emot matte.

På menyn ...

Nyfångad makrill.

Jysses, vilken lycka!

Subtropisk värme.

Vi går ner till havet och klipporna ..., baddräkt och badbyxor är med .., stenarna är hala .., och Harry får testa att simma i ungefär tio sekunder och allt går bra.

"Jag simmar mot land, ja, jag tar mig inte upp på så hala klippor!" hojtar jag till pv.

Så ser jag dem lulla iväg, han och hunden .., och där - längst uppe på hällarna, nära vägen -, står en rejält stor islandshäst och intill pv promenerar en liten hund som tittar förundrat på det stora djuret .., och jag simmar och simmar och dyker och undrar vad som finns på botten, men är glad att jag inte vet.

Sen hemåt.

Hela tiden möter vi människor på väg ner till havet.

"Ååååå, så söt han är!" säger dom unisont och jag tänker på sonen som - när han var ute med en liten Meja på promenad i Ystad -, menade att detta var det bästa raggningstricket någonsin .., att ha med sig en valp på stan.

Hemkomna får vi sallad och vaxbönor av grannen och jag gör en omelett innehållande chorizobitar ..., till detta förvällda bönor och blomkål, och så vanlig sallad och stooora oliver fyllda med fetaost.

Så enkelt.
Så ljuvligt gott!

Vi sitter ute på altanen.

Från hallen hörs ett ihärdigt och ytterst irriterat skall.


Aldrig har vinrankans blad varit större än i år!
Och det är där under, längst ner, som Harry har gömt sig och tagit siesta.

Det visar sig att pElle har lagt sig precis mitt på hallmattan och nu vågar inte Harry passera, inte utan att husse lockar och säger att det inte alls är farligt!

Efteråt lägger han (hunden) sig i skuggan under stora vinrankeblad.

Vi konstaterar att livet är himla gott att leva.

Förmiddag i landet Halland ...

Ååå, så ljuvligt med ledighet!

Då blir det frukost ute på altanen .., och regnet som utlovats, det lyser med sin frånvaro!

På bordet står pv:s kaktus; i vanliga fall en anskrämlig histora, men titta .., är det inte som ett enda stort mirakel!!?

Hur kan en stickig kaktus förvandlas till en sån här väldoftande skönhet?

För mig är det inget annat än ett rent under.


Hur många av er har ätit salmbärssylt?

Inte jag.

Men nu, nu har jag.

Ja, jag visste helt ärligt inte ens att det fanns något som heter salmbär.

Och det ska jag säga er, att detta slår hjortronsylt!


Som en gänglig kalv är han.

Och medan vi läser DN och GP, springer lille Harry hit och dit och roar sig bäst han kan.

Pinnar, en svart strumpa, en gammal sko, en gul boll, en petflaska .., och så vinrankan .., allt hinner han med!

Glatt viftande kommer han och hälsar på mellan varven.

"Jaaa, du är fiiiin du sigge, pElle, nej, Harry !" säger jag.

Det är precis som min pappa - som -, när han ropade på någon av oss döttrar, hann med alla våra namn.

Och så kämpar vi med ett knivigt korsord från igår.

"Elisabet! Tegelstenar .., vet du vad det blev? Jo, romaner!" hojtar pv utifrån altanen.

Såna korsordsklurigheter gillar jag.

S k a r p t.


En stund senare ligger en gammal katt och en tonårig hund och tar igen sig.

Tidigare på morgonen har hunden skällt och haft sig mot pElle .., åååå, så han vill ha igång honom och få leka och jaga honom runt gräsmattan .. men det räcker med att pElle bara tittar upp, så hoppar den ystra hunden minst en halvmeter bakåt!

pElle .., han vet minsann hur man får r e s p e k t.

Lördagsfönstret ...

... finns i Skåne och där var Turtlan med sällskap på semester alldeles nyligen.

Och tänk, att bloggvännerna är så rara så dom kommer ihåg att ta med sig fönsterhåven!!

Tack snälla till er alla!

(Och ja, Turtlan, jag älskar stockrosor! Du hade alldeles rätt.)

Mer om hennes semester kan ni läsa här.

Är det möjligt ..?

Idag är en dag som går till Historien.

Jag har nämligen fått ett mail från min störstasyster.

Nu ska här letas fram en blyertspenna och ritas ett kors i taket.

Om Eva med det varma leendet ...


För några dagar sedan hade jag en sån rar kvinna i kassan.

Pensionär, kanske?

Jo, det tror jag.

Kortväxt .., söt .., hon hade världens varmaste leende.

Ögon som glittrade av nånting som liknade livsglädje.

"Å, vilka snygga glasögon du har!" sa jag, för det hade hon verkligen.

Eller mera: glasögonen klädde henne p e r f e k t.

Och kvinnan log ännu mera och jag kände att ååå, vad hon såg rar ut!

Idag hade jag henne återigen i kassan och jag tänkte att "hon arbetar nog inom sjukvården .., eller så är hon småskollärare .., hon ser så otroligt snäll ut?" och när ingen annan kund hörde på, frågade jag rakt ut vad hon arbetade med.

Eller mera så här: "får jag fråga en sak ..., arbetar du som sjuksköterska?"

Nej, det gjorde hon inte .., men det var nära.

"Jag har varit biomedicinsk analytiker och haft mycket kontakt med patienter, så lite rätt - eller mycket - har du ändå ...", sa kvinnan.

Då kom jag ihåg att just detta finns det bloggvänner som sysslar eller har sysslat med.

Så det berättade jag om.

"Ja, jag har arbetat på Karolinska, jag heter ...., Lilliehöök .., kanske någon av dem känner igen mitt namn ...?" sa kvinnan och log.

Så var det.

Är det ett namn som klingar bekant för någon?

Anna i Sheffields mamma, t.ex?

Ett kvällsfönster ....

... från Ångermanland, om jag inte missminner mig.

Det är den alltid så energiska kusinen Barbro som fångade utsikten genom familjens båtfönster.

Så här skriver hon.

"Ett fönster från båten som ligger här nere vid bryggan i vårt sommarparadis på Malmön, Höga kusten. Kram från kusinen."

Och tack och bock! säger jag.

Sannerligen en insikt ...

Nästan var gång jag gör nutidstestet i DN och ser resultatet, beslutar jag mig för att fortsätta med prenumerationen av ovan nämnda tidning.

Jag m å s t e förbättra mig!

Det är kanske det som är avsikten med testet också.

Lite senare:

Ja, ja ..., det är väl inte mer än rätt att det är jag som betalar prenumerationen.

Det är undertecknad som måste skärpa sig.

När pv var klar med testet, stod följande att läsa:

Nutidstestet vecka 30.

9 rätt av 10 möjliga.

Av de 2911 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 2791 (95%)

Förvåning ....

Åååå, vid besöket i affären - just när man står vid kassan -, grips man av längtan efter en mintstång.

Så man köper tre.

Tre för tio kronor.

Och man går till bilen och medan man kör ut från parkeringen beslutar man sig för att bums kalasa på en av stängerna.



Då visar det sig att det inte alls är mint.

Det är lakrits med rabarbersmak, hallonsmak.

Som man inte alls tycker om.

Efterlysning ...!

Finns där någon i Lund eller i dess närhet, som har ett rum eller en lägenhet att hyra ut?

Undrar gör god vän hemifrån, vars släkting - en ung man -, ska studera arkeologi och behöver någonstans att bo.

Eller om ni har någon bekant som möjligen kan ha ...?

Hojta gärna i så fall, till bisse151@gmail.com, så vidarebefordrar jag tipset.

Om sånt man får ....

... men som man inte har bett om.

Och som enbart "givaren" tjänar på.

Det berättar Anitha om.

Lite senare: Rexxie tycker att Anitha ska skaffa sig e-faktura.
Så här svarar hon då.

Anitha sa...

Rexxie:
Ja, jag vet att det finns e-faktura!
Ja, jag vet att jag kan byta!

Men det är hur Telia införde förändringen hux flux som jag reagerar mot.... byte från fyra till tolv fakturor per år utan att jag bett om det! För mig är det inga problem, jag vet hur jag ändrar tillbaka (varför måste JAG ändra när det är de som prackat på mig det????), men tänk på alla äldre som inte har dator, inte förstår hur de kan ändra, som kanske inte förstår att det blir dyrare etc. Tror knappast att t.ex.70+ arna vill ha e-faktura (förutom ett fåtal), och alla har inte nån som hjälper dom med det heller.

Nej, i dagens datoriserade samhälle diskrimineras en stor del av befolkningen - de äldre samt övriga som inte vill, inte kan hantera en dator. Varför måste de betala för det? (och alla har inte någon som hjälper dom)

När det gäller e-faktura så nog det vara bra, men vad händer om jag skulle bli långvarigt sjuk (eller dö) och inte kan kolla mina e-fakturor och betala dom? Kanske inte kan kommunicera med mina anhöriga. Hur ska de kunna gå in och betala mina räkningar när de inte ens vet vilka som finns?

Dagens fönster ...

"Hej.

Maken och jag var på Ven förra veckan.

Det var första gången, men tyvärr var det regn så gott som hela dagen, så det får bli fler besök i bättre väder.

Vi åt på Hamnkrogen i Kyrkbacken - den godaste helstekta rödspätta jag ätit på länge eller någonsin!

Fönstret är från en fiskebod i Kyrkbacken.

Kram från fru Grå i Ystad."

// Fler som vill vara med och bidra med fönsterbilder?
Maila i så fall bilden till bisse151@gmail.com. Jag blir sååå glad för alla bidrag!

Sommarpratarna ..., so far.

Timbuktu, Henke Larsson, Carl Bildt och Babben Larsson .., är några som fick mig att lyssna mer än vanligt.

Besviken blev jag på Jan Carlzon som radade upp alla sina meriter, samt vilka priser han hade tilldelats.

Det kändes så o n ö d i g t.

(Senare, klockan 13:11. När jag lyssnade till sommarprogrammet av J.C. tappade jag lusten att lyssna mer uppmärksamt, ja, vid uppräknandet av alla utmärkelser. Nu har jag lyssnat om igen på programmet och får aningen dåligt samvete när jag hör hans kärleksbudskap. Förlåt J.C. Men det där meriterandet, det hade jag kunnat avstå.)

Längtar gör jag att lyssna till Alice Bah .., Ghita Norby (med danskt ö som jag inte fixar att få till), Yukiko Duke .., Leif GW Persson, Cecilia Uddén .., samt inte minst den här mannen.

Uppdaterat:
Nu vet jag varför detta med Jan Carlzon blev så fel för mig.
För några dagar sedan skrev jag om säpoexperten som satt i tv om kvällarna och pratade om terror, men hela tiden hade ett snett leende i mungipan.
Han var liksom inte synkroniserad.
Precis så var det - enligt mitt sätt att se det -, med herr Carlzon.
En man som pratar om vikten av att behandla alla lika; att alla delar i en organisation är lika viktiga .., att en sån man börjar vifta med alla titlar och utmärkelser han har fått .., nej, då tror jag inte längre på det.

Ett kvällsfönster från ....

... Östergötland, för ovanlighetens skull.

Nämligen från Valla fritidsområde.

Och där var stickmadamen Ulrika och hennes rally-Marcus på visit.

I gröngräset ...

En liten snigel kommer sakta emot mig, där jag ligger raklång på gräsmattan.

Här råder ingen stress.

Och så lätt hänt att jag hade trampat ihjäl den.


I någon halvtimmes tid har Harry roat sig med att riva och slita sönder en bananlådebotten; själva papperet.

Efteråt - mitt i leken - blir det siesta.

Ingen visste bestämt vilka blandningar som fanns hos valparna, ty mamman var en hund som familjen tagit hand om från ett "hund-hittehem".

Jo, att pappan är en alldeles riktig svart labrador, därom råder inga tvivel, men för övrigt är det illa ställt med härstamningen.

Men att stövare finns med i bilden är lätt att se .., det är bara att titta på svanstippen!

Och tänk, inte en enda gång har den här valpen kissat inne!

Det är bara att öppna ytterdörren, så springer upp i backen och gör sina behov.

På flygplatsen ....

Idag har Mamma Pilfink haft flygövningar med alla sina småttingar.

Start, - och landningsbana var taket på grannarna Gun och Görans friggebod.

Och åååå, så spännande att flaxa iväg .., och en liten krabat trillade nästan ner vid vårt körsbärsträd, men lyckades vingla sig hemåt igen, till taket.

Till tryggheten.

Och syskonen.

På gräsmattan vipp-spatserade Fru Sädesärla med fyra ungar.

Och över himlen flög hordar av starar!

Det är sensommar, tänkte jag.

Semestertider ...

Och besöken avlöser varandra.
Förra veckan Gunnar, Mian och Jan.
Igår Kerstin och Tomas, bästa vänner till pv sedan urminnes tider tillbaka.



Onsdagkväll bjuder på räkgryta, mycket prat och mycket vin.
Den som har varit uppe i ottan och arbetat, är den som först går i säng.
Andra blir sittandes ute på altanen - invirade i täcken och filtar -och pratet fortsätter.

Själv tänker jag, från min position i sängen, lyssna till sommarpraterskan.
I en minut varar den tanken, sedan är det godnatt.



Allra mest blir det kel med Harry, förstås, men pElle håller sig hela tiden i närheten.
Så snart någon lämnar en stol, hoppar pElle upp och lägger sig.
Att kura i Tomas famn går också bra.
Ja, i nödfall.

Tomas, som är uppvuxen i Blekinge, på listerlandet, har en annorlunda dialekt.

Till frukosten surras det om vad vi har lärt oss i skolan, ni vet, sånt där onödigt vetande.
Ramsor av alla de slag.

Unisont kan vi konstatera att Kerstin har ett minne som är makalöst .., allt möjligt kommer hon ihåg från småskolan och Tomas (inte pv) berättar om ett finurligt sätt att lära sig vad som är mjuka eller hårda vokaler.

"Ja, det var så att i småskolan fanns bilder med dom mjuka vokalerna som låg på en limpmacka och dom hårda vokalerna på ett knäckebröd .., det var så man skulle komma ihåg dem och det gör jag ännu ...", säger han leende.


Och allt är sig likt .., det pillas på i-phones och vi får höra om allt fantastiskt som denna pryl kan åstadkomma.

Det är nästan som vore vi på ett frälsningsmöte.


Innan klockan är åtta tar jag moppen och susar iväg mot Slöinge till, ja, för brödinköp.

På hemvägen ser jag horder av starar som flyger likt flugsvärmar i luften .., det är som om flocken böljar sig fram och aldrig att jag begriper att inte fåglarna krockar med varandra!

Gamla telefonledningar är svartprickiga av fåglar, ja, som kommatecken eller punkter sitter dom där .., syskon, kusiner, mammor och pappor, farbröder och mostrar och alla är dom starar!



Nästan hemma är detta vad jag ser.


Och på väg t i l l Slöinge .. just innan jag svänger höger ..., ett morgontrött landskap.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag fyller alldeles underbara Bettankax år!

Hon är inte bara världens trevligaste madame, hon är även rasande grann och himla rolig!

Vänta du bara .., pv håller på att stämma gitarren .., nog ska här bli skönsång innan dagen är tillända!

Stor kram från oss i landet Halland!

(Bilden visar Bettan på besök i Ystad, i min lägenhet. Liiiite orolig tycks hon vara att herr och fru Prickigt Djur ska anfalla ...).

Det absolut bästa ...

"Åååå, jag har fått en fisk!"

.... med mitt jobb, det är kontakten med alla småttingar som kommer och handlar tillsammans med sina föräldrar, eller småttingar som blivit lite äldre och får gå och handla alldeles själva.

Igår i kassan ..,. en liten tös som står framför mig intill sin mamma.

"Hej på dig du ...!" säger jag och efter en liten stund (läs: 3 sekunder) frågar jag hur gammal tösen är.

"Nej, säg inte .., du är nog ..., sex år?" säger jag.

Tösen nickar leende.

Det är ett leende som visar på kontakt; att hon genast är med på noterna.

Hon har glittriga ögon.

Pigga.

"Då ska jag gissa vad du heter .., hmmm .., kan du säga första bokstaven i ditt namn ..?"

"A", svarar tösen, ännu mera leende.

Och jag gissar och gissar och gissar.

Astrid, Alice, Agata, Amanda, Aurelia!

"Fast kanske .., tja, Alma?"

"Nu är du nära ...., jättejättenära", säger tösen.

Det visar sig att hon heter Alva.

"Och så tror jag att du har .., en katt?!" fortsätter jag.

"Ja! Hur kunde du veta det?!" säger Alva som är sex år och har det varmaste av leenden.

För henne berättar jag om Harry och om sigge nilsson och pElle och fastän allt detta bara tar några minuter, kanske tre, fyra .., blir jag alldeles varm i hjärtat resten av dagen.

Och så moppar jag hem och under kvällens lopp får jag underbara bilder från AP som har sina gudbarn på besök.

"Dom sitter på trappan och fiskar!" skriver Anna och jag tittar på bilden och blir lika varm igen.

Kanske är kottarna förvandlade till abborrar?

Eller hemska hajar!

Och kanske har jag fel, men jag tror nog att en av töserna är hon som fick rida, hade fått ridstövlar och var "lite lädd"

Den underbara lilla filmen finns på Annas Equipage-blogg - nämligen här -.

Dagens fönster ...

"Hej igen!

Skickar dig mitt sommarfönster.

Utsikten när jag sitter vid mitt gamla vitmålade skrivbord.

Jag älskar att följa vad som händer i rabatten.

Alltid någon ny blomma som har slagit ut.

Ett fönster på glänt mot sommaren.

Kram Eva."

// Och tänka sig, att där har man varit och övernattat och haft det så trevligt! hälsar Elisabet.

Någon fler som vill bidra med en fönsterbild?
Ååå, maila den i så fall till bisse151@gmail.com och berätta gärna var fönstret finns, så lägger jag in det - om än inte samma dag - så vad det lider.

Tidig morgon ...

Och jag tror att jag svimmar .., ty plötsligt ser jag blå himmel och en morgonpigg sol!

Nu väntar arbete till klockan tre och sen är jag ledig till två på fredag, ack, hur härligt är inte det!

Steg upp kvart i sex .., öppnade dörren till en morgontrött Harry som kissade på två röda och sedan sprang upp och lade sig hos husse igen.

Vilket härligt liv det är, detta att ha återigen ha blivit "matte"!

Seså, nu mot moppen framåt marsch!