På väg ner till lilla hamnen stannar vi till halvvägs., en liten svart svansviftande hund och jag själv genar hemöver .., förbi fabrikör Johanssons stora hus och sen höger mot det som liknar en liten herrgård, men där det numera enbart står polskregistrerade bilar på infarten.
Jag kallar tegelhuset för Polska Ambassaden.
Björnbären håller på att mogna.
Och över himlen hörs tornseglarns skriiiiin!
(Det känns som Ystad .., sommarkvällar med lägenhetsfönstret öppet mot gatan och just dessa ljud!)
Sen är vi nästan hemma och Harry vet precis och viftar på svansen och springer uppför slänten, å, så han känner igen sig!
Nu är klockan nio.
På ett bord ligger pElle och sover .., i en soffa den svarta hunden och ihopkurad på den inglasade altanen - mätt efter en rejäl bit makrill - (som tröst för att den där hunden hela tiden vill jaga just sigge, som inte förstår att det gäller att sätta sig i respekt genom att INTE fly ...) finns sigge nilsson.
Ute till havs lägger pv ut nät.
2 kommentarer:
Otroligt vacker bild!
Steel City Anna: det VAR verkligen vackert också och på klipphällar nära havet satt här och där människor och hade med sig fika och bara tittade på solnedgången.
Skicka en kommentar