fredag 23 september 2011

Skillnader ....


Emil som spelar fotbollsmatch hemma på "Bippens idrottsplats".
BSK pojkar födda -99 mot Djurgårdens IF.
Hemmalaget vinner med 4 - 2.
Här står Emil och väntar på att hoppa in i matchen.
Själv står jag just bakom nätet och hör hur tränarna peppar BSK-spelarna.
Hela tiden uppmuntran och beröm!
Till sist - i pausen - kan jag inte hålla mig längre.
"Gud, så underbara tränare ni är!" säger jag till de två männen som står alldeles bara någon meter ifrån mig.
Emil blir illröd om kinderna ...., ja, han vill nog sjunka genom jorden.
Efteråt säger han - snällt -, att det inte gjorde nånting.


På väg hem ser jag hus byggda med liggande panel.
Det tycker jag är snyggt.
Och jag ser även urläckra lyktstolpar.
Husen ligger tätt, tätt och jag tänker att om jag bodde här, skulle jag nog inte kunna spela cd-skivorna så högt som jag gör i landet Halland.
Men å andra sidan .., hur skulle man annars bygga?


Det är betydligt kyligare i luften här, än i landet Halland.
"Ja, men det är för att havet ännu värmer ..." säger pv.

Och höstfärgerna märks tydligare.

Nu är det kväller och pv har redan gjort natt.
Nervositeten inför morgondagens tremilalopp märks tydligt.
"På en skala från ett till tio ..., hur nervös är du?" frågar jag.
"Sju ....", svarar han.

Liten hälsning från harry nilsson ...



"Hej på er!

Nu är jag i ett annat land, ett som heter Uppland.
Här är nästan allt annorlunda; här finns inget hav och inga klippor, men en massa annat som är ganska trevligt.

I morse när jag var ute och rastade husse, då träffade vi t.ex en liten fin hundtös, jag har glömt vad hon hette, men hon var himla fin .., och när jag sen var ute med matte, då upptäckte jag massor med lyktstolpar där andra hundar hade pinkat, - ja, jag har inte lärt mig att lyfta på benet ännu - men det blir nog senare, säger matte.

Det längtar jag till.

Och jag såg ett hål i marken och där nosade jag också.



Matte är ganska glad.

Hon har köpt sig en ny behå och nu har hon fått en annan profil, säger hon.
Och ja, hon har t.om visat pv.

"Titta här, det blir som en springa i mitten, är det inte tjusigt, så säg ..?" sa hon.
Då nästan skämdes jag .. men husse, han såg glad ut, nästan lycklig.

Snart ska vi iväg och titta när Emil spelar fotboll.
Han är mittfältare och han säger att jag är hans näst bästa vän, ja, Meja kommer före.
Det gör inget att han säger så, jag tycker ändå om honom.

När inte Emils pappa är hemma, får jag hoppa upp och sova i soffan, men inte annars.

Nu ska jag se om Emil har tappat nånting under bordet .., pastafjärilar, till exempel.

Hej svejs från harry."

På semester ...


pv kämpar för att få full pott på nästa veckas nutidstest ...

Efter ett snabbt besök nere i Väsby Centrum, tar vi siesta på balkongen.

Ja,alltså ..., om man med siesta menar en kopp nybryggt kaffe, en chokladfylld croissant och dagens tidning.

Ingen är så snabb som Harry när det gäller att hitta en skön fåtölj.

Jaha, där åkte min plats ....

Det är underbart varmt och skönt ute .., jag tänker ägna mig åt bokläsning och sedan blir det räkgryteproduktion till den upptagna familjen.

Emil har fotbollsmatch klockan fem .., Emma klockan åtta, mamman och pappan är på respektive arbete ("hur bra trivs du på jobbet .., detta att arbeta med barn inom autism-spektrat.?" frågar jag doktor Böhlander, som säger att ..."ååå, jag ÄLSKAR mitt jobb!") och just nu hör jag ett "hallåååå mormor!!", det är Emil som har kommit hem från skolan.

L y c k a.
Nutidstestet vecka 38 ....

Och fortfarande kan jag inte klistra in som vanligt.

Här blev det deppigt värre .

Jag fick 4 rätt av 10.

Och pv 6 rätt av 10.

Här är testet.
En förklaring ...

På besök i landet Uppland, får jag låna Emmas dator.
Den som står på det svarta skrivbordet i hennes rum.
En bärbar och modern dator, där jag aldrig kommer rätt på tangenterna.
a blir till s.
Alltid.

Om blogginläggen därför ser annorlunda ut, beror det på oträning.
Jag, som i vanliga fall skriver jättesnabbt, får leta mig fram.

Så här blir det.

Hej, jag heter elisabet nilsson och ska nu visa hur svårt det är med det asnnortlunda tasngentbordet, ja, titta bara, man snubblar och har sig och nej, nu går det ju plötsligt riktigt brsa, vad kan det bero på?
Men nu då? Nej, det blir fortfarande ganska rätt.

>Nu skas jag be att pv gört nutidstestet.

ahlöjkebm sa fröken.

Resan norrut och Emils vänstra hand ...



















Dagens fönster ...


"Häromveckan fångade jag de här fönstren från utsidan.

Nu är de fångade från insidan också.

Där ute skymtar strandängarna.
Där inne på Naturum går jag och lilla E på upptäcksfärd.

Kalasgod fika finns det också!

Turtlan."

torsdag 22 september 2011


Nutidstestet v.37.




8 rätt av 10 möjliga.


Av de 27390 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 15629 (57%


Ja, fast detta säger inte mycket.



Det var det helt klart enklaste testet hittills.


Pv får säkerligen tio.



Senare: Jag försöker att klistra in en kommentar här (Emmas dator), men se det går inte. Hittills har i alla fall Guy & SoF rekordet med alla rätt!! GRATTIS!


PV fick samma poäng som Bloggblad, Tankevågor och jag själv, dvs, 8 av 10.


Mossfolk kommer på andra plats med 9 rätt.

Innan vi åker ...



... blir det långprommis - ja, såklart den vanliga rundan -.
Det eviga regnandet har upphört och plötsligt blir det solsken och klarblå himmel!
Ååå, det känns som en enda stor gåva!
I som en liten "ö" av högt gräs ute på åkern, där fullkomligt "våldkvittrar" det.
Mängder med småfåglar som flyger just dit och blir osynliga.
Men dom hörs ...


Vid "polska ambassaden" är gräset lika grönt .., nja, kanske att det börjar ljusna en aning?

Min kamera är totalt värdelös när det gäller motljusbilder, himlen blir kritvit.

Det är väl så här det blir förstås, när lågtrycken har stått i kö för att komma inseglande från väster och sedan landar så där effektivt i trakten av Halland.
Inte undra på att det är grönt på Irland!


Väldigt glad hund.

Och harry - denne vår lille glädjespridare -, han lullar på lite som han vill.
Nu utökas svängarna ..., han gör stora lovar runt åkern .., jagar sädesärlor .., ramlar i en dypöl .., och så börjar allt om igen.

Men han kommer när man säger till och han sätter sig fint på min vänstra sida.


Nere vid båthamnen är det lugnt och fridfullt.
En äldre man spankulerar omkring, rökandes en cigarett.
Det "klingar" av kedjor.
Båtljud.
Inga hästar ser vi till och jag tänker att nu kanske det är slut på säsongen .., nu är dom nog hemma i sina stall ..?


Men inte då!

Alldeles vid parkeringen, just där den där lilla bäcken rinner, där står dom i klunga.

Harry sätter sig en bit ifrån och tittar åt ett annat håll.
(Om man inte ser dom, så finns dom inte ...).

Själv river jag loss lite gräs och bjuder pållarna att smaka.

Efteråt känns det så här: om man tänker sig en luggsliten och trött liten själ som man hänger ut på tork eller i alla fall i friska luften .., och där hänger den i vinden och plötsligt kommer ett stilla vårregn och själen blir alldeles som ny och lycklig blir den också .., ja, precis så känns det när jag har gått på såna här promenader.

Det är som att man får ett nytt liv.

Och när vi kommer hem sätter jag på LP-skivan där Jussi Björling sjunger, men det blir inte långvarigt, ty harry blir förfärad och sitter och stirrar - närapå skräckslaget -, mot högtalaren .., och han gnyr och gnäller.

Jaså, det duger inte med Jussi?

Då spelar jag den här i stället och tänk, då somnar han bums.

(Och ja, jag inser att detta är så smörigt så det är inte sant, men det struntar jag i. Då är jag smörig.)

Här och nu ...


... och fem dagars ledighet har just tagit sin början.

En skön morgon är det.

Friska vindar utomhus och regnstänk mot fönstret.

Och i ett fängelse i Georgia i USA har en man - som in i det sista sade sig vara oskyldig - ingen morgondag.

Torsdagsfönstret ...



"Hälsat på och plockat frukt hos jobbarkompis. Stora och fina äpplen i mängder.

Hennes hundar får inte vara med i trädgården för då äter de äpplen och plommon så det står härliga till så deras magar blir lite väl ororliga...

Så istället får de titta ut på oss.

Hundarna? Jo det finns en hund till men hon hann smita undan innan jag fick upp kameran.

Men sen gick vi in och kliade dom bakom örat. Så klart!

Hälsningar Turtlan."

onsdag 21 september 2011

Och så ett kvällsfönster ...


... från Trelleborg.

Från rara vännen Kerstin Hedgren.

När allt släpper ...


När jag kommer hem, får harry gå ut och pinka.
Men först sluuuuurrrrpar han i sig regnvatten.
Alldeles pladask faller jag för hans blick.

Så här var det.

Någon gång under helgen - det är när det är som mest med kunder och lång kö och jag är ofattbart trött - då kommer en kund tillbaka och säger att hon nog har betalat 100 kronor för mycket för sina varor och hon säger - men vänligt -, att ...."titta här, inte kan det här väl ha blivit 246 kronor!"

Och jag förstår ingenting.
Inte kan jag väl ha slagit in en hundring extra bara så där utan vidare och jag frågar om kvinnan har kvittot kvar, men det har hon inte, och jag rotar i papperskorgen, dock utan resultat.

Nåväl, jag gör en retur på hennes varor, konstaterar att det verkligen blir 146 kronor och inte 246 kr som hon säger att hon har betalat ..., och så får hon en hundralapp tillbaka, plus min ursäkt.

Jag tänker att jag kanske är alldeles för trött och verkligen har gjort fel.

När kön har minskat, letar jag förtvivlat efter kvittot, men icke ..., och jag förstår det inte heller, för jag brukar alltid ge pengarna tillsammans med kvittot och har nu inte kvinnan fått det, så borde det ligga i papperskorgen.

Det gör det inte.

Senare på kvällen, när jag kör hemåt, är jag gråtfärdig.

"Nu är det nog på gång .., det är nog början på Alzheimer", tänker jag.

Och jag känner mig så o d u g l i g och eländig och förtvivlat ledsen.

Idag, någon timme innan jag ska gå hem, kommer samma kvinna tillbaka.

Nu vill hon be om förlåtelse .., det visar sig att jag har gjort helt rätt och var hon har fått summan 246 kronor ifrån, det vet hon rakt inte ..., och kvittot har hon hittat i plånboken och "förlååååt, förlååååt!" säger hon och tar min hand och jag känner det som om ett ton av ångest ramlar rakt ner på stengolvet!

Den där Alzheimerångesten, den finns alltid inom mig, även om den inte alltid gör sig påmind.
Men var gång jag glömmer nånting, då tittar den fram!

Och det händer att jag tänker att jag måste göra en test, men jag vågar inte.

Tänk, om det verkligen visar sig att något är fel!

I och med kvinnans besök i affären och hundralappen som hon lämnar tillbaka, är det som om livet kommer tillbaka.



Och jag säger hej svejs till rara arbetskamrater och kör raka spåret till Slöinge, där jag hämtar ut boken från Adlibris och därefter blir det ett besök i antikaffären, där jag köper en handbroderad - och ganska stor - duk, till det facila priset av 150 kronor.


Undrar just vem som har ägnat timmar åt att brodera allt detta?
Vad tänkte hon på? (Ja, jag utgår ifrån att det är en hon, men det kan ju vara fel).
Vilka drömmar bar hon på?

Som en vårlig duk är det, men jag har ändå lagt fram den på köksbordet.

En bukett astrar har också fått göra mig sällskap hem.

Och nu väntar alltså nästan en veckas ledighet och jag ska lägga mig raklång på soffan och läsa en skvallertidning och bara n j u t a, allt medan pElle, sigge nilsson och harry gör mig sällskap.

Just så.
Ni har väl inte missat ....

... reportaget om den flitiga-fagra-och förälskade-fönsterfångerskan och hennes medsystrar?

Om så är fallet .., så klicka här.

Sista-dagen-innan-semester-fönstret ...



... kommer från landskapet Närke.

Men den som höll i kameran, det var rally,- och stickmadamen i Västmanland.

tisdag 20 september 2011

Ett kvällsfönster från Storavan.



"Detta var vad jag kunde se genom fönstret i stugan förra helgen.

Grannarna lägger ut nät.

Solskensbilderna har det inte blivit så många av senaste veckorna.

Så skriver Guy från Arvidsjaur.
vad vi pratar om ....

om orken som ibland tryter

och lusten

och engagemanget

vi pratar om om kick-off och kick-down

och tvättmaskiner och torktumlare

om känslan att vara oduglig pratar vi också

och om upplysning.se

allt pratet tar nog en timmes tid i anspråk

eller kanske fyrtiofem minuter

och just där på slutet

hinner vi även med det kulturella

så där som ...

clint eastwood, stellan skarsgård, sven wollter och inte minst: montalbano

om krister henriksson pratar vi däremot inte

efteråt

känns allt enklare
insikt och utsikt ...

på väg hem från Falkenberg

det är när jag har passerat Eftra kyrka och tittar ut över slätten där till vänster

i dalgången liksom

då tänker jag på det pv sa

att detta en gång var havsbotten

- tanken svindlar -!

tänk

att där jag nu susar fram i en silvrig saab

där simmade kanske torsk och spätta

och små och större sillar

sånt tycker jag är läckert

Den där pinnen ...


Ingenting är så roligt för en svansviftande liten krabat, som att hämta en ivägkastad pinne.

Då gömmer han sig i som en liten grop ute på ängen och kanske tror han sig där vara osynlig för matte ...?



Men titta, nu kommer hon!
Och han ligger där ihopkurad som en blåsvart boll, med pinnen mellan framtassarna.




"Sniff- sniff ....!!"

Nånting i luften är det som lockar honom ....?

Nästan hemma, vid parkeringen där naturreservatet börjar (eller slutar), kommer en vit, tyskregistrad bil körande.

Nu blir det tvärstopp!

Harry sätter sig bums och tittar bort mot bilen .., viftar lite på svanstippen .., och hur jag än lockar, vill han inte komma.

Det tyska paret blir kvar i bilen en stund .., tittar på Harry och ler vänligt.

Vinkar lite.

Och Harry viftar ännu mera på svansen.

Sen går vi hemåt.

Precis så här är det ...


... när man har självlockigt hår.

Då kan man hissa upp antennen och ta in nåt intressant program.

Ja, det är bara att välja.