tisdag 20 september 2011

Den där pinnen ...


Ingenting är så roligt för en svansviftande liten krabat, som att hämta en ivägkastad pinne.

Då gömmer han sig i som en liten grop ute på ängen och kanske tror han sig där vara osynlig för matte ...?



Men titta, nu kommer hon!
Och han ligger där ihopkurad som en blåsvart boll, med pinnen mellan framtassarna.




"Sniff- sniff ....!!"

Nånting i luften är det som lockar honom ....?

Nästan hemma, vid parkeringen där naturreservatet börjar (eller slutar), kommer en vit, tyskregistrad bil körande.

Nu blir det tvärstopp!

Harry sätter sig bums och tittar bort mot bilen .., viftar lite på svanstippen .., och hur jag än lockar, vill han inte komma.

Det tyska paret blir kvar i bilen en stund .., tittar på Harry och ler vänligt.

Vinkar lite.

Och Harry viftar ännu mera på svansen.

Sen går vi hemåt.

5 kommentarer:

Ulrika sa...

SÖTHARRY!!

Elisabet. sa...

Ulrika: ja, visst är han!!!

Fourmum sa...

Sötis!

Elisabet. sa...

Fourmum: helt ljuvlig är han, hälsar den förstås opartiska matten ,-)

mossfolk sa...

Mån åh så fin han är! Supercharmigt med gropen och det är väl klart att han måste ha koll när det kommer en bil -det KAN ju vara någon som kommer för att klappa på honom ;)