Mot Karlstad och Wang Khanai !

Såja.

Om några timmar susar vinsterna i förra veckans lotteri iväg.

Chokladgodis till Värmland och en önsketidning till Thailand.

Veckans vinster .., njaaa, det har jag inte riktigt bestämt ännu vad det blir, men nånting hittar vi nog på.

Vad som är viktigt ...

Nu har han svarat, Rexxie, på den där frågan jag ställde.

Och man kan ju själv fundera över den saken .., om man nu visste att ens tid är begränsad - vilket den  ju i allra högsta grad alltid är - men begränsad mer än vanligt, så där så man får ett besked att "du har kanske ett år kvar att leva", vad skulle man då prioritera?

Finns där nånting som man absolut skulle vilja hinna med?

Jo, jag vill hinna uppleva sommarens sista promenadkonsert i Albert Hall i London, den där helgen i september varje år, gärna tillsammans med barn och barnbarn (säkerligen väldigt intresserade ..., men man kan ju tvinga dem ,-) och såklart med pv.

Och jag skulle ha lärt mig texten utantill till den här sången.
Jeeeesus, vad jag skulle sjunga och kanske skulle jag också vifta med en blågul flagga!

Det skulle jag prioritera.

/Bilden har jag lånat från nätet. Utan lov.

DBFV för Eva på Frösön ...

Hej på dig!

Det bästa under förra veckan var:

Lördagskvällens glöggfest hos goda vänner. Ett gäng medelålders män och kvinnor som har känt varandra många år. Mycket skratt och roliga minnen. Jeopardy med kluriga frågor. Gott att äta, gott att dricka. Hem sent i det vackra vinterlandskapet.

Gårdagens tur till skogsbrynet, vägen kantades av snötyngda träd. Det var som att befinna sig i en sagovärld.

Kram Eva

Kl.9.00 ....

... tar jag harry och går på promenad mot havet till.

Över vattnet flyger stoooora sträck av svarta sjöfåglar ..., och sedan kommer ännu ett sträck flygande ovanför oss och jag hinner knappt ta fram kameran och än mindre ändra från vanliga bilder till film och då är dom nästan borta och förbi - fåglarna -.

Vi möter en äldre herre som joggar fram lite försiktigt och harry lägger sig som vanligt platt på marken.

"Är han trött ..?" frågar mannen och jag säger att absolut inte, han är bara lite knäpp.

Hemma igen eldas det i såväl panna som kamin och jag läser DN och mest intressant av allt en artikel om den unge ryske juristen Magnitskij som "upptäckte en av de största korruptionsskandalerna i Rysslands moderna historia, vägrade sluta rota i härvan, greps, hölls häktad, misshandlades, blev svårt sjuk och förvägrades vård, för att till slut bli slagen till döds av fängelsevakter med gummibatonger."

Texten till vänster om den röda pilen, förklarar vreden hos höga ryska potentater.

Putin, som i mina ögon är en enda stor pajas, gnisslar nog tänder.
Det kan han gott göra.

Och alldeles ensam som läser DN är jag inte.
Det här är en av de vackraste julsånger jag vet.

DBFV för Eva från Tyresö ....

Lars Lerin

Den här veckan har TV satsat på Lars Lerin.

Film och intervjuer morgon och kväll.

Bäst var Sverige-intervjun tyckte jag .

Jag blev varm och gripen när jag förstod hur hudlös och öppen denne man är.

Mycket sällan svarar någon på det sättet på frågor.

Så berörande.

 Helt utan försiktighet eller försvar. Måtte han klara sig så sårbar som han är.

Mycket modigt.

Jag skickade honom ett varmt julkort med tack!

Men han förstår nog inte vad jag menar eftersom han ÄR sån. Tror jag.

Eva i Tyresö

Dagens fönster ...

Det var Kerstin i Skåne som fångade en massa takfönster i Dublin, närmare bestämt i S:t Stephen´s Green.

Tack och bock! säger jag.

DBFV för Ulrika i Västmanland ...

Tveklöst fredagskvällen, då ett gäng underbara vänner var här. 

Vi åt middag länge och väl och satt och pratade och åt glass till efterätt och ja, det var så himla mysigt! 

 

Vänner som dessa, som man kan vara sig själv med och där alla känner sig välkomna och bekväma och hemma med varandra, det är nog det bästa som finns.

 

Jag kunde vara med och känna mig med trots smärtan och det var så skönt att få annat att tänka på och att omges av så mycket värme.

 

Ulrika.

DBFV för Cecilia N i Härnösand ...

Det var nog att rida en hopplektion med "min" gamla trotjänarhäst (20 år) och att hon inte alls var så hoppovillig som hon fått ord om sig i höst utan glatt skuttade på.

Cecilia 

DBFV ...., en liten påminnelse.

Från en tidigare DBFV. Blommor utanför Turtlans dörr.

Så är det dags igen .., ja, vad var det nu som etsade sig fast från veckan som gått?

Fanns där nånting som värmde lite extra mycket?

I så fall - och om du vill dela med dig av den glädjen -, mejla gärna då ditt bidrag till bisse151@gmail.com, så lägger jag in som vanligt.

Har du bild till - kanon -!

Babels torn ...

I en intervju i tidningen DI Weekend, svarar Jessika Gedin på frågan vad som är bra och dåligt med att vara kändis.

Jo, det bästa är att hon, sedan hon blev "känd", ibland får åka gratis på bussen.

Inte visste jag att busschaufförer är så begeistrade i kändisar.

The End .., Fine .., Slut.

Såja.

Då har jag läst ut boken "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz".

Hur den var?

Jo, det var som att sätta sig i en slänggungekarusell som ökar i hastighet och efter ett tag blir hastigheten så våldsam så man kastas av - eller nästan kastas av - och man tar sig upp i gungan igen och så saktar den så småningom farten och stannar av.

Den var alldeles oerhört läsvärd.

Och jag tycker att Rosenbergs skildring av sin barndom och uppväxt i Södertälje är mästerlig - inget annat än mästerligt är det -,  och detta ..., ja, barnets sätt att tänka och fundera och inte förstå och ändå .., att se och komma ihåg och ana ögonblicken.

Vilken resa detta måste ha varit för författaren.

Nån är överlycklig över snöfallet ...

Och så ett eftermiddagsfönster ....

"Det stod praktiskt taget Elisabet på det här fönstret som jag gick förbi i den underbara tidiga eftermiddagssolen igår. Det är en konstnär som har utställningslokal där han också håller kurser, i mina kvarter. Det står ofta liksom Elisabet på hans fönster."

Så skriver den skånska madamen i Portugal.

Tretton noll-noll.

Eftermiddagskaffe i det gula huset.
På soffan ligger en trött hund ..., i loppisfåtöljen sitter hans matte.

Där ute är det yrsnö och det blåser friskt!

"Vägen till Falkenberg drevar igen nästan genast, åk då inte dit!" säger en kund i affären när jag är där och skriver en skylt om byskolans treor som ska lussa för kunder och personal på tisdag klockan två.

Huset herre har tagit första skidturen ute på åkern.
Han är överlycklig innan han har givit sig av .. , mindre belåten när han återvänder.
Svårt med spåret (som han själv får göra) och vips, så har det blåst igen.
Mellan varven bakar han bröd och tittar på slalom och snart ska han ut för en ny runda.

Själv läser jag Rosenbergs bok.
Början var - som jag skrev - UNDERBAR, särskilt beskrivningen av hans uppväxt i Södertälje och allt runt detta, i mitten blir det - enligt mitt sätt att se det - en massa förfärliga siffror och statistik, oerhört intressant, men då är det som om han byter fokus och blir nån annan och så är det ju också .., då känns det mera som om journalisten skriver en artikel och det är så hemskt, så man tror inte sina ögon, men vet att det är sant.
Att det hände.

Nu är vi tillbaka i Södertälje och då faller jag pladask igen.
G.R. har ett sätt att beskriva som är så helt otroligt.
Tycker jag.

till mossfolk ...

Det är inte ofta som jag känner mig tveksam till att ta fram kameran/mobilen och filma, men eftersom jag satt längst fram .., så kändes det aningen pinsamt och så lyste det ju från mobilen.

Men den här sången tycker jag så mycket om .., så den fick komma med.

N ä s t a n   hela.

Av tjugo körmedlemmar bar sexton glasögon.

Räknade jag ut ,-)

En lördag i december ...

Filmen: pv säger att när det här sjungs - kören står på läktaren -, då är det MAGISKT.
Att vara körsångare, alltså.


Klockan 17.00 konsert i vackra kyrkan i Åled (fast prästen säger Enslövs kyrka, ja, så heter församlingen) och i ena hörnet där framme står en stor klocka (ungefär som en Moraklocka) och   t i c k a r   så där så man hör den .., aldrig har jag sett något sådant och det är så härligt hemtrevligt, ja, låter som när man sitter vid ett köksbordet och känner värmen från en järnspis.

Konserten är trivsam och pv står i mitten där bak och jag tittar på alla körmedlemmarna och funderar över vad dom kan tänkas att arbeta med .., "kvinnan där nere till väster är säkert lärare!" tänker jag och "jaha, han är väl läkare av nåt slag .., och mannen längst till höger, tja, är han inte jordbrukare, så är han nån slags affärsman?"

Den mannen är i 70-årsåldern och står väldigt rak i ryggen .., han har stora, nästan grova händer och vickar lite fram och tillbaka på kroppen när han sjunger.  Fyra tenorer är dom.

Ibland vänder sig dirigenten (som heter Hans och nog är till åren kommen han också ) sig om och dirigerar även oss i publiken och eftersom jag sitter nästan längst fram och närmast herr dirigenten  - bänkarna framför är tomma -, får vi ögonkontakt och han ler så filurigt, så där så man blir glad långt in i hjärtat.

Mest av allt tycks han så förvånad.

Efteråt kör vi hemåt, men först förbi Halmstad och i korvkiosken nära järnvägsstationen köper vi var sin korv. Mannen som äger korvkiosken visar sig komma från Libanon, men har tillbringat fem år i vårt land och med tanke på detta så talar han en fantastiskt bra svenska.

Vi får veta att han är 46 år, har bott i Stockholm, är singel, heter Josef, hans pappa - som är död - hette George och drev någon slags restaurang och hans mamma (som fortfarande bor i hemlandet), heter Carmen.

"Jaa du Josef, då får du se till att hitta nån Maria ..." säger jag lite på skoj.
Eller mycket.

"Å, det heter min syster", säger Josef leende.

Sen önskar vi Josef en trevlig helg och så åker vi hemåt.

 

Det är ingen direkt sommarvärme ute ..., och i Gullbrandstorp ligger kalldimman över vägen.

Nu eldas det för fulla segel, allt medan det gestikuleras hejvilt i SVT.

Från bilens cd-spelare hörs den här musiken. 

Jag sjunger med så gott jag kan.

Dagens fönster ...

Hej Elisabet och alla bloggläsare!

 

Här kommer det ett "decemberfönster" från Lysekil.

 

Synd att man inte kan skicka dofter!

Hyacintdoft är en av de mest "Juliga" dofterna som jag vet om.

 

Det är en del personer som är allergiska.

Jag tror att man därför har manipulerat blommornas doft.

De blå doftar mest, de rosa doftar lite, och de vita doftar ingenting.

...stämmer det jag skriver här??

 

Jag menar att alla hyacinter doftade i min barndom.

 

Hälsningar från Monica i Lysekil.

Nån gång i slutet av åttitalet ...

.. råkade jag lyssna till en f.d. koncentrationslägerfånge som berättade om sitt liv i radio.

Några dagar innan hade min yngsta dotter kommit hem från skolan och i sin tur berättat om en magister som vittnat om mobbing i någon form och dottern var upprörd; det här hade verkligen gripit henne .., och jag tänkte, att om en enda människas vittnesmål kan betyda så mycket, då ska jag göra mitt till .., och jag kontaktade mannen som hade suttit i koncentrationsläger och undrade om han kunde komma till skolan i Malå och berätta om allt detta, men det kunde han inte - han var upptagen -, men jag fick ett namn och ett telefonnummer, ja, till mannen på bilden, herr Sioma Zubicky, som hade varit med om samma sak.

Med hjälp av Folkpartiets underbare Carl-Olof Sjölund - och skolan förstås -, lyckades vi få denne herr Zubicky till Malå och det var en kväll med hockey på tv och jag tänkte att ingen lär väl komma och lyssna, när herr Z berättar om sitt liv och vad han varit med om.

Aulan blev helt fylld och vi fick hämta extrastolar! 

Nästa dag besökte han några skolklasser och vittnade för dem om detta med förintelsen.

När jag idag sitter i soffan Ektorp och läser Göran Rosenbergs bok som handlar om pappans liv och om det mest fasansfulla man kan tänka sig när det gäller mänskligt beteende och utrotning och gaskammare och godstransporter och ..., ja, när jag vänder blad efter blad efter och knappt kan göra nånting annat, då är jag evigt glad för att jag en gång för tjugofem år sedan ringde till herr Zubicky.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

"Mitt vardagsrumsfönster och balkong vetter mot söder.
Så här års när solen står lågt så kommer solens strålar in först när solen passerat grannhuset mittemot.
I fönstret hänger julstjärnan jag köpte i Göteborg för några år sedan och farmors gamla adventsljusstake.

Ute är det en gnistrande vacker decemberdag. Vi har varit på Julmarknad och är nu hemma röda om kinderna. Termometern visar på - 7 C.

Ett här och nu fönster från Turtlan."

  
(Och är det inte små sköldpaddor som promenerar omkring på fönsterbrädan ...? undrar Elisabet).

Med vid femtiden blir det konsert ...

Alldeles oavsett rubriken i Dagens Nyheter, så ligger jag nu raklång på soffan Ektorp och tar mig fram längs sidorna i den här boken som heter "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz".

Den är faktiskt alldeles, alldeles underbar.

Nån har gott om tid ...

Till Eivor och mossfolk ...

 Å, jag har inget riktigt recept, utan gör det bara på en höft.

Det här behövs:

Mandelmassa

Valnötter

Nougat

Mörk eller ljus choklad. (Jag väljer mörk .., en gång i världen hade Ica mörk choklad med mintsmak .., å, det blev himmelskt gott!)

Först smälter jag chokladbitarna i vattenbad .., gör en liten boll av mandelmassa som jag plattar till och i mitten lägger jag en bit nougat som jag skurit i små, små fyrkanter.

Så formar jag till en boll - som en mini-minipalt -!

När chokladen smält, så lägger jag i varje boll för sig .., en och en bara, sen på bakplåtspapper och direkt på med en liten valnötsbit. Det är viktigt att ni gör det bums, annars hinner chokladen stelna.

Förr om åren hade jag färgat strössel på, det blev jättefint, men jag tycker nog att valnöten är snäppet bättre!

Kommentarer från ett tidigare inlägg ...

Monet sa...Tänk vad det är konstigt. Man glömmer inte dödsdagen hur många år som än går.

I juni i år var det 52 år sedan min pappa drunknade och lämnade min 35-åriga mamma ensam med fyra flickor, jag äldst, 15 år gammal.

Varje år, dagarna innan den 18 juni har jag som oro i kroppen, har lätt till alla känslor och när jag vaknar på morgonen på årsdagen är detta det första jag tänker på.

Monica i Lysekil sa...

 

Ja, det finns många historier i många familjer: 

 

Min mormor blev ensam med sina två döttrar några år före hon blev 30. Mamma var bara 4,5 år och hennes syster (min moster) var ca 3 år. 

Mormor var tvungen att börja arbeta, och de bodde ett tag "på nåder" hos släktingar här i närheten av Lysekil. Mormor arbetade på gasmaskfabriken i Brastad tills den la ned 1945 vid krigets slut. 

Då flyttade hon till Vänersborg och arbetade där på "Kirruds" syfabrik. 

 

Systrarna hade "barnflicka" när mormor arbetade, och mamma har berättat att barnflickan bland annat var så duktig på att steppa - det uppskattades! 

 

Mormor levde ensam i alla år och blev efter vad jag förstår lite bitter på mannen som "lämnade" henne. 

Hon hittade aldrig någon ny livskamrat. 

 

Min egen pappa dog 22. juli 2010, och hade då varit på sjukhem i flera år på grund av Parkinson. 

 

Så han dog under ett år före det att min mann dog 12. juni i fjol.

Kramar från Monica.

 

Bilden: geriatrikavdelningen i Ystad. Och mamma, drabbad av Alzheimer.

  

Turtlan sa... 

 

Så fint Ni skriver. Jag blir berörd och tänker på min pappa.

Jag sliter med känslorna numera om att jag har min pappa kvar men har ändå inte det. 

På utsidan är han sig ganska lika på allt annat är borta.

Allt annat!!!

Pratar helt fel och ser saker. Förtvivlat att se.

Mamma är helt knäckt och sörjer stort. Ibland kan hon ha en bättre dag men mest grått och nästan svart.

Förlora någon är tungt!
Se någon bli så här är också tungt på ett annat sätt.

Pappor är något visst.

Evas blogg sa...

 

Känner igen. Årsdagen är så speciell. Minns varenda liten stund av den dagen pappa dog.

 

SoF sa...

 

Likadant gör jag på min mammas dödsdag som var härom dagen.

 

Bettankax sa ...

 

Fina minnen och livsöden. Själv tänker jag nån stund dagligen på min Far. Den 7:e november var det sex år sen han dog. Upphör aldrig att förundra mig över tiden. Lång och kort på samma gång. Jag är tacksam över att jag har mina minnen i behåll(än så länge?). 

 

Ingela sa ...

 

Jag har min pappas dödsdag framför mej, strax före jul. Farmor dog på julafton och det lägger en skugga över julen, tror den varar för alltid.

Ö dog på skärtorsdag och årsdagen av det har jag ännu inte upplevt. Önskar att jag inte behövda vakna utan fick sova rakt igenom hela dagen. 

Full fart i chokladfabriken ...

Såja.

Nu är såväl mandelmasse-valnöt-nougat-godiset som trillingnötterna klara och färdiga för leverans till landet Wärmland.

Dagens fönster ...

Jag skickar en bild av fönstret vid min arbetsplats. 

Det är 33 grader varmt nu på eftermiddagen och inte alls någon julstämning även om kassörskorna på varuhuset Lotus har tomteluvor på sig och man kan se plastjulgranar litet här och var. De blinkar dessutom något förskräckligt i mörkret.

I det lilla huset med flera tak sitter vakten. Men sådana kan man inte lita på säger W. 

Det är bäst att låsa for dem också.

Men som sagt, sno i mängder och riktigt kallt som ni i Sverige har det, och kanske i Norge med, det har jag inte.

Hälsningar Guy.

Tänk om hon har rätt ...?

Det var väl igår som jag berättade om en rubrik i DN som fick mig att fundera lite.

Det handlade om orden hans eller sin.

Jag tyckte rubriken kändes ..., underlig?

Några snällingar kommenterade och menade att jag nog tänkte lite fel, men idag fanns där en som tyckte precis tvärtom.

Om man är totalt rudis när det gäller grammatik, och då menar jag verkligen  totalt obegåvad (jag kan det här med subjekt och predikat och substantiv och verb, men sen är det ajöss!),  då blir man ju så innerligt glad när det uppenbarar sig någon annan (som jag i vanliga fall finner väldigt begåvad på det området och andra också ...), som delar ens uppfattning.

Svårare än så är det inte.

Finns det fler synpunkter på min undran?

Vad säger ni?

Hans eller sin?

Hämtat på Matöppet i Slöinge ...

Och jag kan omöjligen hålla mig tills jag kommer hem ..., öppnar därför paketet redan på parkeringen och blir sittande en stund och tittar i böckerna .., känner doften av Ny Bok ...,blir lycklig.

Idag ...

Från min mammas dagbok ....

... är det på pricken trettiosex år sedan min pappa dog.

Nästan på minuten.

 Och medan kören sjunger så vackert, har jag tänt ett litet ljus för mannen som var min pappa.

Andra vinnare ....

Förra veckans vinnare (vilka drogs i onsdags) i Uppmuntringslotteriet, det blev madamen från Karlstad, samt herr Jonsson i Wang Khanai i Thailand.

Att skicka choklad-julgodis till Värmland låter sig nog göras utan problem och värmeljusen klarar sig säkerligen hur bra som helst också, värre är det att få iväg detta till Thailand .., ja, utan att chokladen smälter!

Guy: jag får hitta på nånting annat till dig!

Vinsterna åker iväg på måndag och grattis än en gång till er båda!

Idag är det fredag och snart är veckan tillända .., jo, jo .., då är det bara till att tänka på vad som var bäst den här veckan!

Varmt välkomna med era bidrag!

And the winner is ...

Bilden: hur jag än letade i mitt icke-organiserade-bildarkiv, hittade jag inte en enda bild som hade med kemi att göra! Tills jag ramlade över den här. Tecknerskans man är nämligen professor i just kemi vid KTH i Stockholm. Sicken tur!


Alldeles omåttligt intressant - och roligt! - är det att titta på programmet Nobelstudion, där man får bekanta sig med årets pristagare.

Igår var det bland annat den pratglade kemipristagaren Robert J Lefkowitz och och hans betydligt mer blygsamma kollega Brian Kobilka som stod i centrum, och hur intressant som helst var det!

Innan det är dags att åka till jobbet senare i eftermiddag, tänker jag ta mig an det första programmet, som jag missade helt.

På måndag arbetar jag enligt schemat tre till åtta, men har tagit fritt från fem .., - tack Johanna P som hoppar in i mitt ställe! -, och ska då slå mig ner i loppisfåtöljen och följa hela festen!

Jag, som verkligen inte är någon festmänniska utan helst sitter vid ett köksbord och dricker kaffe ur omaka koppar .., tycker sååå mycket att se glädjen och stoltheten hos pristagarna och deras familjer .., och att få lyssna till talen .., ja, helt enkelt .., detta att dela glädjen med dem!

Galet? Kanske.

Men underbart roligt!

Liten lycka ...

.. är nya batterier till fjärrkontrollen.

Dagens fönster ...

.... är Eckes, förstås.

Vad som är väsentligt ...

Det är inte ofta det är femton minusgrader här på kullen, men nu har det hänt.

"Måste komma ihåg att köpa hem mera fågelmat i morgon!" säger jag till pv. 

Mat till småfåglarna är viktigt.

Kanske viktigare med mat till blåmesarna, än att öppna ens hem för den som inte har något sådant .., och får leta efter ett soprum att tillbringa natten i?

Sånt kan man tänka på.

Tre böcker som ska finnas i min bokhylla ...

Jag älskar såna här upptåg!

 

Den här boken hörde jag recenseras i P1 och föll pladask. 

Att man sedan verkligen tycker om den, kanske är en helt annan sak.

Vi får se.

Väntar jag på.
Den ska pv få i julklapp, men förlaget måste trycka fler böcker .., en sådan dundersuccé blev det i Norge!

Och så den här, som ligger på posten i Slöinge och väntar.

Är jag den enda som tycker att det låter underligt med "boken om sin far"?

För mig hade det logiska varit. "med boken om hans far".

Tolv, i stället för ett ...

Det är som om all kraft bara har sööörrrplat iväg och egentligen vill jag bli hemma från jobbet, men vet att en är på semester, en annan är hemma och är sjuk .., en tredje och en fjärde har äntligen sina lediga dagar .., alltså stiger jag upp klockan sex och några minuter senare än vanligt är jag i affären.

I fickan vilar en förpackning Alvedon.

Och jag tackar Anne-Marie i charken som har tagit in brödvagnen och gräddat hälften av allt bröd och sen är det bara att ta hand om resten och där kommer Östras bröd och det glömmer jag helt enkelt bort  och chefen kommer och påminner mig och så är det mejeriordern och att skicka iväg den och ta hand om själva leveransen och Wapnö får jag inte heller glömma och sen är det fika för Lena och jag tar kassan och kollar om det måste beställas hem fler julfrimärken och chefen tror att jodå, det kommer att gå lika många som i fjol, men det tror inte jag ..., och nu får vi se vem som har rätt - säkerligen chefen ,-), men jag beställer sju förpackningar ytterligare, plus fina julkartonger - lite väl sent kanske - men det blir nog bra ändå.

När klockan närmar sig tolv, en timme innan jag egentligen ska sluta, säger chefens fru att jag kan åka hem och vila, så kanske jag är bättre i morgon och eftermiddagspasset som hon ville ha hjälp med, ja, det får hennes man - självaste chefen - ta hand om.

Alltså åker jag hemåt.

Och här flödar solen och nu blir det kaffe och macka och sedan raklångt läge på soffan Ektorp.

Torsdagsfönstret ...

.. speglar sig i glaset på fotografiet av pv:s moster Sonja och hennes tre barn.

En lycklig tid .., en trebarnsmamma - tillika sjuksköterska - med världens varmaste leende.

För övrigt anser jag .... 

... att detta är ett alldeles bedårande, underbart inlägg!

Och det här också.

Två - i mina ögon - mästerliga bloggare!

Klockan sju noll noll ...

... går jag och lägger mig.

Ångesten över min svåger i Australien och detta att han är så svårt sjuk och även detta att vara så långt ifrån syskon när livet är kämpigt, ligger som en tyngd över bröstet.

Vaknar några timmar senare när pv gör natt.
Precis som alltid somnar han nästan genast.

Själv lyssnar jag till Karlavagnen - det pratas om tatueringar -, jag ler för mig själv åt kvinnan som låtit tatuera in sitt turkiska favorithotell på ryggen ..., ler också åt stillsam norrbottning (numera Norrtäljebo) som sitter i sin bil och har suttit där i ett par timmar i väntan på att vägen ska bli farbar.

Sen tassar jag försiktigt ner till köket och tar mig en smörgås och ett glas mjölk och ute är det förstås mörkt, bara ljusslingar i den lilla eken lyser upp och jag ser dom två havrekärvarna och fröautomaten .., man kan undra var alla fåglarna sover?

Och så två eftermiddagsfönster ...

Dagens fönster från ett snöstormigt Stockholm och en Barnavårdscentral i Enskede Knoppen.

Vår dotter jobbar där och det tog två timmar dit i morse!!!!

Snöhinder och bussar som inte gick.

Stockholm står stilla eftersom vinden är hård och snön driver.

SNÖhälsning Eva i Tyresö

PS Tänk om min elev inte kan ta sig hit idag. Sorgligt. Ds.

Och nästan samtidigt som Evas bild kommer, så plingar det till i mobilen och då har sonen fångat utsikten från sin arbetsplats i Malmö. 

Två ögonblicksbilder från idag.

Hjärtevärmarbilder. 

T a c k!

Och här är vinnarna ...!

Förstapriset är Gula Husets hemlagade julgodis (se bilden ovan).., ja, det var i alla fall  t a n k e n.

Grattis till såväl förstapristagare som den som kom tvåa och faktiskt får ett likadant pris!

Idag blev filmen skakigare än någonsin, men ni får vara snälla och ha överseende.



Gunnar säger i en kommentar att länken inte fungerar.
Då gör vi så här i stället.

På väg till Halmstad ..

..., närmare bestämt på Plantagens parkering, kollar jag mejlen via min telefon.

Där är ett nyss inkommet brev från min syster i Australien.

Och jag sitter där och läser och tar in och det är rader som handlar om min svågers strålning, om ideliga kräkningar, om yrsel, lågt blodtryck och slutligen lunginflammation och "intensive care".

Så här avslutar hon brevet: "När jag frågade hur orolig jag skulle vara, svarade den lilla, purunga, asiatiska kvinnliga läkaren att Jan is seriously ill, but all is treatable .., så det är bara att vänta."

December = krångelmånaden i vår familj.

Dagens fönster ...

Den i särklass flitigaste fönsterfångerskan genom alla bloggåren, det torde nog vara Ulrika i Västmanland.

Och tänka sig, när hon knatar iväg till sin kiropraktor .., nog kommer hon ihåg att ta fram fönsterhåven!!

Snart kommer en medalj!

DBFV för Monica i Bohuslän ...

  Hej Elisabet!

  

Det bästa i veckan som gick, var för mig den fantastiska tretimmars-turen i strålande solsken i söndags.

Jag tar ju alltid en massa bilder (nästan var jag än är), så min vän säger att han skall anmäla mig till "Anonyma Fotografer".

 

Sedan den turen har det kommit en aning snö. 

Det skall komma en hel del mer i morgon, men det ser jag helst att det inte blir något av!

 

Varma Advent-tids-hälsningar från Monica!

DBFV för Monet i Frankrike ...

Mitt bästa förra veckan är av alldeles vanlig vardagskaraktär. Jag är så himla glad för att vi bor där vi bor. I det vackra Provence, i vårt lilla hus med sin fina trädgård och så att vi har vår underbara lilla franska pudelmadame som är en så älskad familjemedlem, med oss överallt.

 

Och allra mest glad är jag just nu över det livgivande solljuset som strålar in i vardagsrummet till sent in på eftermiddagarna. Jag saknar inte det svenska mörkret ett enda dugg!

 

Monica.

DBFV .....

Oj, så alerta ni var den här gången på att dela med er av glädjen!

Följande ligger ännu inte och skvalpar i skålen, men kommer att hamna där:

ellem i Skellefteå som hurrade för lågt blodtryck tack vare andningsmasken!! och detta gladde Ulf ...

Rexxie i Västerås (operationen hade gått bra, men se nu har han åkt in igen - infektion i såret -!)

Eva på Frösön (hade haft det lugnt och vilsamt ute på Rödön ...)

Guy hade äntligen slängt sina kryckor och kände nu åter doften av frihet!

Turtlan och "M"  åkte till Göteborg och njöt av bubbelbad

Ulrika hade besökt kiropraktorn i Örebro och kunde äntligen sova lite på natten!

Ann i Göteborg - ååå - hennes norrbottniske man agerade symaskinsreparatör och påstod att Ann "syr för fort", men dock .., overlocksmaskinen kunde åter användas! Halleluja! (allra helst som Ann ska sy en kjol till mig ...)

Anne i Mantorp hade suttit sönder bänken i hallen och nu fått en ny - stor glädje -!

Eva i Tyresö kände glädjen bubbla inombords när hon fick coacha en blyg, femtonåring tös som behövde hjälp med skolarbetet!

Barbro i Uppsala hade haft barnbarnsbesök, sjungit Ekorrn satt i granen på svenska för det lilla barnbarnet som bor i Norge  och nu var saknaden stor ...

Monica i Frankrike känner sån glädje över att hon och maken får bo just i Frankrike och tänk, att få slippa det nordiska mörkret och kylan!

Och i Bohuslän har en annan Monica varit ute på en tretimmarsrunda och njutit av strålande solsken och frånvaron av snö.

Någon fler som vill vara med och dela sin glädje?

Ulf ....? Du är välkommen du med!
Och någon i Malå som läser och aldrig vågat sig fram ...? Nog borde du väl ändå ...?
Agnetha i Skellefteå?

Varmt välkomna i alla fall!

Dragning i morgonkväll och vinsten blir julgodis från den nilssonska fabriken i Halland.
Det ni!

Gissa vem som fyller år idag!

"Det här är den gyllene regeln när man tar bilder Elisabet ...", säger födelsedagsbarnet.
Ja, ja, men det brydde jag mig inte så mycket om.

Idag är det bemärkelsedag för en kär bloggvän.
Så här står det om Skytten och jag tycker nog att det stämmer rätt så bra.

"Den typiska Skytten är aktiv och frihetsälskande. Skytten har stort behov av omväxling och social stimulans. I relationer och samarbete är Skytten ärlig, rak och välmenande. Med sin ivriga, spontana läggning kan Skytten ibland av ren obetänksamhet vara lite klumpig och trampa andra på tårna. Skytten är öppen och pratglad, generös och frimodig. Skytten trivs i naturen och på resande fot. Det brukar bli många spännande resor för den som är präglad av detta eldtecken.

Skytten är med sin optimism och välvilliga läggning duktig på att inspirera andra.
Generositet och humor hör tecknet till. Strävan efter nya intryck och upplevelser kan göra Skytten en aning rastlös. Men Skytten bekymrar sig inte i onödan utan rusar glatt framåt mot nya äventyr. Här finns en stor kunskapstörst och nyfikenhet på livet som leder in Skytten på spännande stigar.
Ett intresse för livsåskådningsfrågor brukar komma med åren. Skytten är en sökare som vill prova sig fram i tillvaron. Frimodig och djärv, men samtidigt bestämd och viljestark till sin läggning. Lyckoplaneten Jupiter styr över tecknet. Det gör Skytten till en glad optimist med siktet inställt på framtiden. Den som är präglad av detta vetgiriga tecken slutar aldrig att längta efter nya spännande upplevelser. Skytten delar gärna med sig till andra av sina tankar och erfarenheter och är ofta en god pedagog." 

Stort grattis härifrån!
(Och vem är det nu ...? Jo, den här filuren.)

Tisdag i december ..

Kortet som Eva målat ...

Den här tiden för trettiosex år sedan, då låg min pappa på Lycksele lasarett och hade exakt tre dagar kvar att leva. Det är underligt - eller inte -, men varje år väcks det där minnet till liv.
Och idag för tre år sedan, då hade pv:s mamma Gunvor två dagar kvar att leva.

Julen blir liksom aldrig densamma.
Annorlunda, men inte densamma.

Hela tiden förändras livet.

Nu bor jag i landet Halland och det hade jag väl aldrig kunnat drömma om och jag känner mig hemma och när kunderna i affären säger ..."men nu Elisabet, nu trivs du väl när det är snö och vitt och fint?", så svarar jag att har man flyttat så långt söderut som först till Skåne och sen lite norrut till Halland, så inte är det snö man är ute efter.

Det har kommit rejält med den varan sedan igår och det underbart vackra julkortet, målat av Eva på Frösön, (kom med posten igår), passar perfekt in just nu!
Å, Eva .., så fint då målar!
En slags hjärtevärmarkonst!

Vid åttatiden tar jag harry och går ner mot havet till.
Tystnaden är  t o t a l.
Överallt syns spår i snön .., en älg har gått över vägen .., och där är spår efter en hare och harry har fullt upp ...., nosen är långt nere under allt det vita!
En rödhakes morgonprat är allt som hörs.

Ingen plogbil har synts till och det är tungt att gå längs lilla vägen.

I det röda huset - längst till höger på bilden - lyser adventsstjärnorna så fint.
På husgaveln finns en balkong och där såg jag i somras husets herre (en man i 70-årsåldern med mycket pondus ..) stå och gymnastisera .., så där armar uppåt strääääck och böööj och tääänj och jag log för mig själv ..., det påminde lite om min pappa som var kväll gympade uppe i hallen hemma i Malå.

Idag står ingen pyjamasklädd herre på balkongen, men på väg hem ser jag hur lamporna tänds i det jag förmodar är familjens sängkammare och mannen tar på sig en mörk tröja.

Och nu är det morgonkaffe och tv-nyheter .., DN är avverkad (läser att kameraövervakning i skolarna kränker eleverna och tänk, det tycker jag är bara fånigt .., gärna kameraövervakning om det förhindrar skadegörelse och annat elände .., vi har kameraövervakning i affären och det skulle aldrig falla mig in att känna mig kränkt för den sakens skull ...)och idag ska jag höra med Bodil på jobbet om jag får byta bort några timmar på måndagkväll - då är det nämligen Nobelfestligheter i tv - och ja, jag erkänner utan omsvep .., att det är nästan det bästa jag vet att titta på!