torsdag 3 december 2015

Bara några dagar kvar ...

Ja, på söndag blir det dragning i glädjelotteriet.

Förstapriset är en förpackning hembakta kakor - made by friherrinnan i Steninge -, tänk, så smarrigt med lite kakor till kaffet!


Tröstpriset blir en familj med domherrar på rad - det är dom ni ser på bilden -.

Vill du vara med?
Mejla då bara det som gjorde dig lite extra-varm-i-hjärtat till bisse151@gmail.com.

Anne i Mantorp får en extrasväng då jag missade hennes bidrag (jag skyller på att vi befann oss i Skåne när henne mejl kom och det blev tydligen för mycket för en sextioettårig madam).

Välkomna nu govänner med bidrag!
Dagens fönster ...


... var mitt och fanns i Ystad.

Finns ännu.


onsdag 2 december 2015

Det bästa för Babsan i Uppsala ....


Jag har blivit Mormor igen ❤️ svämmar över.

Babsan
Fint besök ....


Allting är i sanning relativt. 
Någon kämpar med en skruttig benprotes. 
Någon annan kämpar mer eller mindre för sitt liv, men mår ändå förhållandesvis bra.

Och denna någon - som är den duktigaste försäljare jag vet - och som står bakom charkdisken och vet precis vad alla vill ha och vilken storlek det ska vara på skinkskivorna - tunna eller tjocka eller bara lagom -, och som är en hejare på att rimma eller att sjunga gamla schlagers .., hon tittade idag in i affären och satt i fikarummet och såg ut som en annons för nåt hälsosamt!

Och vi bara  g a p a d e  och kände på hennes hår som på pricken liknade hennes eget och det kramades och pussades på kinden och och skrattades också.

I mer än ett halvår har hon varit borta och oj, oj, oj, vad vi saknar henne!

 
Denna den finaste och raraste Gunilla! 
Dagens fönster ...


... finns i Malmö, inte långt från där ättapjötten bor.

Tack Anders!
Förlåt!


Nu på morgonen hörde jag hur musfällan slog igen i diskbänkskåpet. 
I vanliga fall hörs några sekunders krafsande, sen blir det tyst. 
Så var det inte idag. 

I mer än en halvtimmes tid hörde jag hur musen kämpade där inne och jag hade sån ångest så det var inte sant! Nej, jag vågade inte öppna dörren, utan hoppades att inifrån-ljuden skulle tystna. Inte då!
 
Och jag ställde mig i fönstret och spanade mot grannarna Gun och Göran.
Kanske kunde Göran ...?
Men skulle dom aldrig vakna!?
Nej, där var mörkt. 

Då upptäcker jag Lasse - husse till Elsa och Alice - som kommer gående nere på vägen och jag skyndar mig ut och frågar om han kan tänka sig att hjälpa mig med musen (läs: göra det själv)?
Jodå, inga problem. 

Och jag får hålla Elsa (dalmatiner) och Alice (labrador), medan Lasse resolut går in i köket, öppnar skåpdörren, plockar upp fällan där den lilla musen sitter fast med huvudet i fällan, men är vid liv. Men ååå, så hemskt! 

Det blir en kort tid till som musen behöver plågas; Lasse slår ihjäl den med en spade och sen är det över. Ååå, det finns inte ord nog för hur tacksam jag är!  

När Lasse har givit sig av, öppnar jag skåpdörren och tittar in.
Där är lite kiss där fällan varit. Oj, oj ..., kanske blev musen så rädd så den kissade på sig!

Och fy, vad jag skäms över mig själv. 
Vad är man för en ynklig människa som inte tar sig i kragen och gör pinan kort för ett litet djur?

Nu dricker jag kaffe och pustar ut.

Förlåt, förlåt lilla mus! vill jag säga.
I ottan ....


Klockan 5.00 går pv:s klockradio igång och då stiger han upp.
Eftersom jag själv arbetar eftermiddagar, brukar jag ligga kvar i kanske två timmar till, men så blev det inte idag .., nu var jag så otroligt pigg och kunde omöjligt somna om.

Så jag lämnade sängvärmen (och Nelly som inatt legat nära matte ...), gick en trappa ner och frågade pv om han ville repristitta på Adventskalendern med mig; ja, han missade den ju igår?
Jodå, det ville han.

Så där satt vi halv 6 och tittade på det första avsnittet av årets kalender.
Jag tycker att den är genial!

Sen tänker jag .., undrar vad Martina Haag känner?
Tittar hon på årets kalender?
Jag hoppas att hon känner sig stark.


tisdag 1 december 2015

Igår ....


Det är förstås närapå omöjligt att på rätt sätt fånga verkligheten på bild.
Men kanske att ni  a n a r?

Att stå på klipphällen och titta ut över havet .., med vågor som är meterhöga och som väller in över landet och det yr skum och dånar .., jo, men kanske att ni förstår känslan?

Och jag minns hur jag tyckte om såna här stormar hemma i Malå .., då jag som lillflicka gick ner till sommarstugan vid vattnet .., satt där på räcket och såg sjön häva sig .., och kände doften ...!
Så lycklig jag var!

Samma känsla infinner sig nu.

När jag sedan åkte till jobbet igår och passerade Steninge - där det såg än mer våldsamt ut -, vände jag bilen .., parkerade nere vid Göstas Café och tog några bilder (inte den här), men det var stört omöjligt att få med styrkan i vågorna .., allt blir liksom platt.

På jobbet var det stora samtalsämnet stormen Gorm.
Någon hade en granne vars hustak seglat iväg .., fritidshus hade skadats, takpannor tackat för sig .., och kvinnan som kör ut post, hon berättade att runt Vilshärad låg träden som plockepinn!
Och hon som klippte mitt hår senast, vittnade om att många i Steninge var strömlösa.
Dessutom sa somliga att den här stormen kändes - åtminstone här omkring - värre än stormen Gudrun.
Själv har jag inget att jämföra med, jag bodde då i Ystad och kanske seglade några telelpannor iväg, men så mycket mera hände i alla fall inte på Regementsgatan.

Idag är det aningen lugnare.
Jag tänker nu ägna mig åt vingligt fönsterputsande.

Amen.
Det bästa - veckans vinst -. 


Ja, det kanske inte blir just den här sortens kakor, men nåt liknande och det är friherrinnan - hon som bakar stup i två -, som står för den vinsten.

Ni har hela veckan på er!

Dragning på söndag, om nu inget oförutsett inträffar.

Bara mejla det som värmde ditt hjärta lite extra .., litet eller stort, till bisse151@gmail.com

Ett överrasknings-tröstpris kommer också att finnas och det är fint, det vill jag lova.
Om man har tre år kvar .....


... tills man tackar för sig och går i pension, kanske man inte är direkt rätt målgrupp för att recensera SVT:s adventskalender.

Men nu har jag i alla fall sett det första avsnittet som handlar om vikingatiden.

Jag slog mig ner i soffan Ektorp, hade kaffekoppen på bordet och en lussekatt i handen .., tända ljus överallt och harry vid min sida. Och så började det då .., med Erik Haag (som påminner så oerhört om pv:s brorson Anton i Småland) och Lotta Lundgren som föräldrar och så helt underbara barn som spelar barn till Erik och Lotta. En historielektion, men på ett lättsamt vis!

Jo, jag tycker att det var helt såväl finurligt som intressant, men kanske tycker småbarn precis tvärtom?

För mig får första avsnittet en 4:a. (av 5 möjliga).
Enda invändningen är att lite underliggande humor eller ironi, kanske inte går hem hos barn som tittar.
Dagens fönster ...


... kommer från Örebro och det var flitiga fönsterfångerskan fröken Korkala som höll i håven.

Tack snälla rara!

måndag 30 november 2015

Och stopp i avloppet ...


Det blåser fortfarande rejält ...., nästan så det känns lite gruvsamt - ja, inte att köra till jobbet - men hem igen ikväll, i mörkret.

Fönstren som putsades förra veckan, är igengrodda av salt och smuts efter nattens oväder.
Tre fönster är putsade ..., men två återstår och man borde ha en bra stege att stå på.

Nu ska Nelly rastas och luggen plattas och sen väntar jobb, tillsammans med Malin.
Den nästan ofattbara glädjen med ett ickevärkande knä i söndags, den seglade sin kos igårkväll.
Lika illa idag.
Det blir nog en tung eftermiddag.

Nåja, det kunde varit värre och jag tänker på lilla Filippa som igårkväll var i affären och handlade med sin mamma. Filippa är nog den mest pratglada lilla tös som finns i Halland och nu beklagade hon sig över att Elin inte längre arbetar i affären, ja, hon ska ju resa jorden runt i flera månader .., och jag sa att "ja, fyyy, så trist det blir, Elin är så rar och fin att arbeta med!"

Då tittade Filippa på mig, samtidigt som hon hängde lite över packdisken .., och så sa hon: "men du Bettan, du kan väl lova att du aldrig slutar i affären?".

Behöver man nåt mer?
Nej.
Såna ord från en liten pratglad sexåring räcker långt.
Faktiskt nästan hur långt som helst.




På Anders-dagen .....


Grattis! säger mamman som är så innerligt glad att du - så där helt oförhappandes - kom till vår familj. Så mycket glädje du sprider!
Den där Gorm ....


Ja, det kan jag säga .., att natten mot idag blev en spännande historia!
Från elva till ett var det som om huset skulle tacka för sig och segla iväg!
Pv, han bara sov .., själv stod jag vid fönstret och hade koll på om grannens stora björk skulle dråsa i backen .., och vid tvåtiden tog jag en ficklampa och gick ut för att inspektera vad som fanns kvar av växthus och annat.

Allt fanns kvar.

Och jag kröp ihop under det blommiga påslakanet och tänkte på alla hemlösa .., och alla flyktingar som kanske inte hade något skydd? Alla småttingar som torde ha varit vettskrämda?
Det går ju an med stormar och orkaner så länge man håller sig inomhus.

Nu på morgonen (efter en stunds sovande på soffan Ektorp, med Harry vid fötterna ..) satte jag mig i bilen och körde ner till stranden för att se hur där såg ut.
Det var  k n a p p t   att jag fick upp bildörren!
Där var inte tillstymmelse till strand och stoooora, stooora vågor slog in över klipphällarna!



Åt andra hållet, mot Kustvägen, såg det ut så här.
Spärrat norrut av det här gamla trädet och mot söder - mot Steninge till - likadant, men där låg en stor björk tvärs över vägen!
(Pv tog bussen nu på morgonen och berättade om knäckta träd både här och där).


Hos grannen två hus bort, där såg det ut så här.


Och just nedanför oss, där stod grannen från Ejdervägen 31 och agerade vardagshjälte!
Å, så jag tycker om människor som tar tag i saker utan att fundera.
Nu hade han tagit motorsågen och erfoderlig utrustning och börjat röja upp här på lillvägen ner mot havet och mot kustvägen till.

Gorm visade sig vara en kraftfull historia, men den varade inte mer än några timmar.
Nu blåser det rejält - verkligen rejält -, men inte så att husets väggar skakar.

Hoppas att det gick bra för er andra, ni som bor här i södra delen av vårt land och fick känna på stormens verkningar!

Måndagsfönstret ...


 Husse har varit och fiskat och hunden hjälper gärna till med fiskrenset.

Cecilia N

//Tack snälla Cecilia!

söndag 29 november 2015

Jag säger bara en sak ....

T a c k   Hans Rosenfeldt för "Bron"!

Under tio söndagkvällar har vi suttit som förstenade i soffan.

Av spänning, alltså.

Och att den nye danske kollegan kom med, gjorde det hela ännu bättre.
Det bästa för mig ..., just idag.


Dagens Nyheter är rena drömmen på helgerna.
Ja, vi har den i och för sig enbart fredag - söndag, men ändå, det är verkligen en fröjd att få sätta sig i fåtöljen och läsa del efter del. (Och jo, jag saknar GP och deras enkäter och det där som gjorde människor glada - bäst i veckan, hette det -, men två tidningar blir en för mycket).

Idag var det mycket elände bland bokstäverna.
Klimateländet .., torka och översvämningar .., skogsbränder i Indonesien och människor på flykt.

Och när jag har läst klart, läser jag ett brev från min syster i Australien där hon berättar om bränder även där och vilka enorma kostnader dessa beräknas ha orsakat. Plus allt lidande för djur och människor, inte minst.
Så här skriver hon:
"Bränderna mot Barossahållet har äntligen släckts, men man räknar med skador för ca 300 millioner. Om du räknar drygt 7 ggr så får du sv.kronor.  88 hus, 385 sheds och 98 bilar har brunnit ner. Många ligger på intensiven med hemska brännskador och 2 personer dog samt naturligtvis massor med djur."

Och här, i landet Halland - i det som känns som en egen planet - sitter vi och tittar på Vinsterstudion och gläds åt Stina Nilsson (och jag säger att nån surare än Charlotte Kalla när det inte går hennes väg, det finns väl knappt ..) och jag läser ännu lite mera i morgontidningen .., dödsannonser och nekrologer och på sidan 25, nere till höger, där upptäcker jag en liten notis som går stick i stäv med allt annat.

Den läser jag och efteråt blir jag alldeles varm i hjärtat.
Och oändligt glad.
Inspirerad av två damer i Närke ...

... som diskuterar eller vittnar om musik som får dem att tokdansa, rannsakar jag mig själv.

Nån tokdanserska är jag sannerligen inte; därtill är jag på tok för blyg, men om det finns nån musik som gör att jag absolut inte kan hålla mig på mattan .., musik som gör mig så rasande lycklig, så där så jag omöjligen kan låta bli att smajla .., ja, då är det den här låten.
(Den ska spelas på höööög volym!)

Hyde Park .., innan konserten börjat. Anna har köpt nya behåar och visar sin storasyster.

Bäst av allt var den i Hyde Park, september 2014 och last night of the Proms.
Maria var kvar tillsammans med pv och jag själv .., snett framför oss stod ett par i femtiårsåldern och mannen dansade och sjöng med hela tiden - bland annat till just den där låten - och efteråt gick Maria fram och tackade honom med en varm kram .., ja, för att han gjorde oss så glada med sin glädje!

Och du ...?
Vilken musik blir du alldeles sprillig av?
Dagens fönster ...


Barbro - Babsan - i Uppsala skickar ett fönster från Raggarön.

Ett adventsfönster.

Tack snälla, rara! säger jag.

lördag 28 november 2015

Resumé ....


Full fart i affären!
Mängder av kunder och många som handlar långt mer än vanligt!
Det är Joakim och jag från tre till åtta och frånsett en stund i mejerikylen, har jag kassan.
Vid kaffepausen läser jag raderna från finaste Elin.
Tidigare har hon kommit förbi i kassan och kramat om och sagt hejdå .., ja, nu ska hon och någon väninna åka jorden runt i flera månader!

Blir hämtad strax efter åtta av pv.
Innan vi går ut på lastbryggan, ser jag på tv-skärmen hur harry springer där ute och viftar på svansen.
Aldrig är det så roligt att sluta som när pv har hundarna med sig och dom möter matte!

Och tänk ..., jag har inte det minsta ont i mitt knä!
Det är som en  d r ö m.


Kommer hem.
Tittar på Downtown Abbey (vi säger unsiont att vi älskar den serien!) och före det på Robins, där Petter Stordalen är en av gästerna. Den mannen är som en Duracellkanin .., jag har nog sällan eller aldrig skådat en människa med den enorma energin som han uppvisar.

Efteråt - mjölk och pepparkakor -.
Skrollar mig fram på Instagram.
Läser vad sonen skrivit; han polisen.
Tänker, som så ofta annars, att allt handlar om tur.
Rena turen är det .., detta var man råkar födas.
Jag hade lika gärna kunnat växa upp i Syrien.