På väg till jobbet ...
.jpg)
... kan det se ut så här, när dottern kör de nio milen till lasarettet i Lycksele.
Bettan i Lund frågade hur vägarna var. Jo, men till en del så här, andra är bättre, men inga 110-vägar.
"Hattigt med många olika hastighetsbegränsningar!" säger dottern.
Hon berätrar att körtiden blir 1 timme och 10 minuter och var det morgonrusning när hon efter nattpasset lämnade Karolinska, ja, då kunde det ta lika lång tid att ta sig till Upplands Väsby som från Lycksele till Malå.
%20(1).jpg)
Den malåbo finns väl knappast som inte någon gång i sitt liv stannat till vid Vormforsen!
Bred och brusande är den,Vindelälven, särskilt om våren förstås ..., och där finns vindskydd så man kan sitta och ta sitt 11-kaffe och det är bara så mäktigt. (Ja, man kan ta 14-kaffe där också ).
Inte långt därifrån ligger byn Vormsele där det varje sommar pågår en hemslöjdsutställning.
Där har jag köpt fin keramik (min vackraste ytterkruka,den hittade jag där), stickade vantar och där finns trasmattor, rotslöjd, ja, allt möjligt.
Och så kan man kalasa på en tallrik med kärngrädde och kornbröd att smula ner. Som en slags filbryta. Mums!
%20(1).jpg)
Vormforsen/Vindelälven om våren.
Ni förstår ju vad jag kände då pv första gången visade mig en av Hallands "floder" - Nissan -.
Jaha. Det var mer som ett mindre vattendrag, tyckte jag.
Alla bilder tagna av Maria Böhlander - Eikedahl.
8 kommentarer:
Även jag har förstås stannat vid Vormseleforsen några gånger. Senast tillsammans med min äkte någon gång på 80-talet.
Men vilken lång resväg din dotter har till jobbet.
Gunnel: Ja, men nu är det heltid på Malå vårdcentral som gäller - dagtid - och enstaka inhopp när hon har möjlighet, i Lsle. Så underbart för henne! (Men hon har STORTRIVTS där, säger att personalen är så oändligt vänliga!) Hemma kan hon ju cykla till sjukstugan på några minuter och kan gå ut med hundarna på lunchen.
Hälsa Maria tack, för hon visar lite vyer från sin pendelväg. Det kommer nåt över mig(inte nödvändigtvis nåt dåligt)när jag ser denna ödslighet. Jag har varit i Jämtland. Det är väl halvvägs upp i vårt land. Sista etappen till Hackås hade jag hela tiden känslan av att vara på väg till världens ände.
Jag stannade i Ytterhogdal, besökte en ICA-affär, och det kändes ödsligt och deppigt.
Glesbygd gör mig nyfiken. Det totalt annorlunda än vad jag känner till.
Ser framemot fler bilder från Maria.
Jag pratade i telefon en gång med en person i Uppsala. Han pratade om Skellefteälven som ”ån”. Jag sa att det är en av älvarna som ger Uppsalabor och andra ström. ellem
Säger man ”sjukstugan” fortfarande? Undrar Monet
Monet: Troligen inte, men jag säger det. Minns alla gånger mamma svarade: "Malå sjukstuga, syster Ann-Gerd ..". Nu kanske det kallas vårdcentralen eller något annat.
Bettan: Å, du är ju får rar! Jag ska hälsa henne.
Underbart!! /Elisabet
Skicka en kommentar