fredag 24 maj 2019

Nån slags resumé .., kapitel 811.


Jo, men det blev en alldeles underbar invigningsdag av nya hemköp igår.
Eller nya och nya, men ombyggd och utbyggd är den i alla fall och så vansinnigt fin!
Jag var på plats vid kvart över sju och då var det full fart på alla avdelningar, ja, som myror som kämpar för sin stack och vill göra fint.

Min uppgift var att stå i foajén och servera tårta och cider till alla som ville ha och exakt klockan tio skulle bandet klippas .Från min utsiktsplats såg jag kunderna vänta (vi hade haft affären öppen sedan klockan sju, men officiella invigningen blev tio) och så meddelade då Mange att nu var det dags .., klippte det röda bandet och det hurrades och han och Bodil fick ta emot den ena blomsteruppsättningen vackrare än den andra och nån föreningsansvarig höll ett litet tal och ja, Ankaret är verkligen bygdesn butik.


Så här ser det när man har kommit in. Minst två rader med härligt röda lampor gör att det ser ut som .., ja, inte som en livsmedelsaffär i alla fall. Sååå snyggt! Och dagen till ära hade Charlotte och jag själv pyntat med blågula band och nya kundvagnar (högre) hade vi fått också.


Det var febril verksamhet just innan öppning .., butiken skulle ju visa sig från sin allra finaste sida.


Mange är fortfarande ägare till butiken (andra generationen), men Joakim är butikschef och han gör det med den äran! Han kommer att bli (och känns redan) som en klippa för butiken! Hans mamma och pappa och hans lille fyraårige son (med texten POLICE på sin tröja) kom också och tittade in.
Ja, det var så många rara människor som kom tackade ja till tårtan (med hemköps logotyp på ovansidan - ja, var annars -) och så många snällord singlade i luften, så efteråt, då var jag alldeles omtumlad mentalt. Sååå varm i hjärtat! Såå oändligt tacksam för att jag för åtta år sedan fick jobb i butiken! Hur skulle annars min tillvaro här ha sett ut?


På väg hem (eller till Skallkrokens hamn) upptäckte jag dom här tre ute på lagret.
Längst till vänster står Pernilla (arbetar mest med kolonial och är en fena på hunddressyr och har själv två australiensiska vallhundar) och längst till höger står Cornelia H (rider och står aldrig still) som, sina unga år till trots, är ansvarig för delikatessen. Vilka ungdomar!

I mitten sår Hasse.
Det är Hasse som har varit nån slags projektledare för hela bygget, ja, insidan. Han har haft stenkoll på var varenda hylla ska placeras och har arbetat sååå hårt, för när ena avdelningen ändrades, ja, då flyttades ju flera hyllsektioner tillfälligt och så skulle dom tillbaka .., ja, det finns ingen som jag har varit så imponerad av som denne Hasse! (Jo, personalen som uthärdat röran och allt oväsen från borrmaskiner och sladdar överallt och totalt kaos ibland). Han har ungefär som en drönare svävat ovanför allting och sett till att allt fungerat. En superbra projektledare, helt enkelt. Och hårt arbetande, rent fysiskt.

Jag frågade honom vid fikat en dag hur han har det hemma hos sig?
Då log han.
"Ja, när jag var ungkarl och inte hade familj ., då skojade alltid mina killkompisar med mig för att jag hade sån ordning och reda hemma ..!" sa Hasse och log ännu mera.
Nu har han familj och barn och ja, den där millimeterordningen finns kanske inte längre.
På måndag börjar han med ombyggnaden av Hemköp i Oskarström.
(Hasse är anställd av Hemköp centralt och har ett område från Sthlm och söderut).


På instagram skrev jag igår att ibland tror jag att jag kanske har haft en mindre, osynlig stroke, för så gråtmild som jag är numera och så ofattbart lättrörd, det är liksom all-time-high. När jag "arbetade" på dressyrtävlingen på Ekerö och så många av dotterns vänner var så rara och fina och vänliga mot mig, då kände jag samma sak. Och likadant igår. Det är som att man (jag) blir så överväldigad när man möts av värme, så där så att det svämmar över inombords.

När mitt jobbpass var slut igår - klockan ett - och jag, precis som alla andra arbetskamrater, fått en bukett rosor och ett hemköps-presentkort, då blev det likadant.
En sån enorm tacksamhet över hur många vänliga människor det finns!

Plockade då ihop en bytta nästan fylld med ljuvligheter från salladsbuffén och så körde jag ner till Skallkroken dit pv cyklat. Först ett dopp och en liten, liten simtur ., därefter satt vi och torkade oss i solen och åt lunch och jag berättade om allt som hänt och hur det virvlade runt i hjärtat och det där om en möjlig stroke som passerat, för man kan väl ändå inte förändras så där poff, bara!
Alltid så rara walkaboutsweden tillhör den där blödiga skaran .., kanske borde vi bilda en förening?


Klockan fem var det middag hos Eva och hennes halvlånge man, dom som har sommarhus i Haverdal. Gott, som alltid! Och trivsamt!


Men nu är det en ny dag.
Vaknade vid halv fem .., gick ut med harry fyrtiofem minuter senare (viktigt med tidsangivelser ,-) och innan klockan var sju hade jag ätit frukost. Pv, som satt uppe och tittade på hockey och därefter sista avsnittett av Das Boot och sist av allt lyssnade till USA-podden, var måttligt pigg på morgonen.
Nu har han cyklat till Skallkroken för att vaxa och göra fint i båten.
Själv ska jag, halv elva, hämta upp friherrinnan för ett besök på Plantagen.


Om ni bara visste hur ljuvligt det doftar utomhus!
Runt hela huset nästan växer syréner och det är fullkomligt övermåttan ljuvligt!



Har nu satt upp ekorrmataren ..., men jag måste nog spela upp den här filmen och ordna med fåtöljer till ekorrarna, så där som en biosalong, , så dom fattar hur det går till ,-)

Ja, det var väl allt för nu, som dom säger i tv.

Dagens fönster ...


"Vill du ha ett fönster? Eller varför inte 113 stycken? Jag är rätt generös. En björk får du på köpet, men hur många löv du får överlämnar jag till dig att räkna.

Den här bilden visar baksidan av Luleås stadshus, och är tagen från en restaurang som är ny och visade sig väldigt trevligt.

Hälsningar från norr där sommaren tagit lite paus."

// Ja, då förstår ni nog vem som höll i storhåven ...? Just det Bert Bodin. Tack! säger jag,

torsdag 23 maj 2019

Torsdagsfönstret ....


... är väl egentligen såväl en skjutdörr som ett fönster.
Det blir nåt slags allt-i-ett.

Jag råkade passera en spegel och såg då fönstret .., samt pv och hans ungdomskompis Magnus; båda stod och beundrade utsikten över havet. Ja, pv verkar ha en kikare och försökte hitta Stensjö där borta i söder. Nja, det gick så där.

Allt hände alldeles i närheten av Grimsholmen, någon mil eller lite mera härifrån.

onsdag 22 maj 2019

En onsdag ....


Efter en morgon när det krävdes tre försök för att lämna sängvärme - allt gick runt, golvet svajade - så blev det bara bättre. Det blev elvakaffe tillsammans med friherrinnan som kört till Ullarp och köpt ägg hos bonden Håkansson och på hemvägen svängde förbi här. En stund tillsammans ute i .., ja, nästan solsken.

Och senare på dagen gick jag på promenad med harry och nästan hemma vittjade jag postlådan och upptäckte, till min stora glädje, ett sånt fint kuvert, adresserat till mig själv!! Underbart!


Det är Lill-Karin - barnbarn till Eva i Tyresö - som tycker att jag behöver lite frukt och så har hon tecknat, målat och skrivit så fint! Hur gammal är hon? Sju år? Kanske åtta?
Titta på blåbären .. , hon har med dom svarta strecken upptill fått med att dom inte är bara blå och runda! Likadant med hallonen!
Sååå fint!


Idag fick amerikanskan Karen Uhlenbeck ta emot matematikens "Nobelpris" - Abelpriset -.
Så här såg det ut när hon träffade Norges kund Harald (först skrev jag Olav och fick bassning av Bente .., jag böjer mig i stoftet!) och jag loooog så här mycket när jag såg denna Karens utstyrsel - sandaler - precis likadana som mina!

Nej, jag hade förstås inte tagit emot priset iklädd sandaler och barfota, ändå gjorde bilden mig så glad! Vilken härlig människa som gör som hon vill. Och ja, nu vet jag att många ligger i startgroparna för att tala om hur det bör vara, men jag säger som Marcus Oskarsson, håll en god ton!
Eller var snälla när ni kritiserar.


Klematis recta,
Den kan också kallas styvklematis.
Känner ni till den? Inte det?
Eller: jaha, det gör ni!
Jag gjorde det  i n t e, förrän den kom till landet Halland.

Det här är i alla fall en sån och den fick vi som planta av Mari Friberg (mianf på instagram),. kan det möjligen ha varit vid bloggträffen i Steninge?
Nu är den meterhög och kommer snart att visa upp små, vita blommor och den blir säkert en halv meter högre också.
Lite annorlunda.


En annan bild.
Ni som läser på Facebook vet att där kommenterar och där lägger Nils-Erik Eriksson ofta in bilder, oftast från Malå. Vi gick i parallella klasser under högstadietiden ., Nisse var en blyg ung man och såg alltid så snäll ut.

När jag läste boken "Jag heter Serudia" - en bok om annorlunda namn i Västerbottens inland, då fanns där bilden där. Alla sex syskonen (Nils-Erik är äldst och sitter längst uppe till vänster) har dubbelnamn. Sig-Britt, Sten-Åke, Cecil-Margret, Gun-Iris, Nils-Erik och Mats-Olov.

En av systrarna var för övrigt intervjuad i TV4 tror jag; då hennes ex fick för sig att närapå ta henne av daga och satte eld på hennes bostadshus, medan hon gömde sig i källaren. Vilket drama!

Då det gäller dubbelnamn, hade vi bara en i klassen som var innehavare av nåt sådant och det var Ing-Marie Larsson. I pv:s officiella papper, där heter han Nils-Gustav Thomas .., men det lär ha varit ett misstag att det där bindestrecket kom med.,

Nu blir det rabarberpaj!
Dagens fönster ....


... finns i ett gult hus på en kulle, ja, ni vet, allt uti landet Halland.

Och idag känns det betydligt bättre.
Gjorde tre försök att ta mig på benen från sängen innan det lyckades och jag fick ordning och reda på tillvaron, men sen har det varit hur bra som helst.

Skickade ett sms till chefen och sa att om dom ännu vill ha mig på plats till invigningen i morgon, så kommer jag. Vi får väl se.

Nu ska jag förbereda lite .,. friherrinnan lär vara på ingående för elvakaffe.

tisdag 21 maj 2019

Denna dagen .. , en hel del film. 


Så vaknar jag natten mot idag och känner genast att nu gäller det att hålla i sig.
Oj, vad det snurrar!
Lägger mig lika raskt igen och tänker på att jag lovat att arbeta extra förmiddag, men vid femtiden är det hopplöst att ens stå på benen, så lite över sex sms:ar jag Joakim och säger att det går inte, jag kan inte ställa upp.
Ångest.
Ångest.


Större delen av dagen ligger jag på soffan Ektorp.
Den hemska taklampan som jag vill bli av med (men inte pv) är vad jag kan titta på, så där mellan varven, om jag gör det försiktigt. 
Harry har huvudet intill mitt och är så otroligt snäll; precis som om han förstår vad som är på gång.
Ja, snäll är han ju alltid, förstås.
Och den som har hund eller kanske något annat djur, vet vilken tröst det är .., detta att ha dem nära när man inte känner sig kry. 
Gör tappra försök att stiga upp, men får liksom hålla fast huvudet och blunda .., sen lägga mig ner och invänta ett nytt försök. 

Vid fyratiden, just när dom första regndropparna faller, börjar jag må mycket bättre, ja, känner mig nästan helt okej. 
Lyssnar till Europapodden (P1) som handlar om skandalen i Österrike 
Det handlade om regeringschefen Heinz-Christian Strache som nu avgått efter att ha skämt ut sig rejält. Den lilla textsnutten här under kommer från Svenska Dagbladet och beskriver i korthet vad som hänt.

"Allt för mycket vodka och allt för mycket hormoner. Det var enligt Strache orsaken till att han i en lyxvilla på Ibiza erbjudit en anonym rysk kvinna från en påstådd oligarkfamilj att få statliga uppdrag i utbyte mot valhjälp."



Vid femtiden kommer pv hem och gör fläskpannkaka till middag. 
Jag har boat in mig på soffan och tittar på kortfilmer hos svt.play. 
Det här är den första och det finns ännu en, del tre. 
Del 1 är utgången, tyvärr. 
Filmen är underbar.
Och HUR kan sex minuter säga så mycket??


Sen blir det "Kära pappa" av Johan Blomborg.


Tolv minuter av reflektion och värme och öppenhet.
U n d e r b a r! 
Tipsade sonen om den.


Den här ser jag också. 
Daniel Lundh har gjort den. 
Tycker mycket om den! 
Det blir som små utsnitt, såna som man lägger på ett förstoringsglas och sätter i ett mikroskop, men här handlar det om själva livet. 


Ja, så där har det gått på och nu är klockan halv elva och pv har gått i säng och jag sitter ensam nere vid datorn och hör tick-tacket från väckarklockan, den som jag köpte hos Antikkulan hitom Ängelholm. 
Och på fotografiet syns en liten Emma .., det var i Kungsbacka som väl ligger i Halland kanske .., och jag hade haft henne i mitt knä och vi satt under ett spökträd och jag berättade nån saga, riktigt vad minns jag inte. Men ögonblicket finns kvar. 


Tidigare idag såg jag den här kvinnan intervjuas i något nyhetsprogram. 
Jag såg även SD:s Peter Lundgren och kvinnan vars bröst han tafsade på sitta i en soffa och småprata om det som hände - ja, dom var ju fulla den där kvällen, sa han, och det hela är nu utagerat - och jag slogs av skillnaden. 

Generaldirektören på bilden här ovanför - Christina Malm - hon var så .., ja, så bra, helt enkelt! 
Hon hade en slags inre pondus och gav klara besked i allt som det frågades om (det handlade om mönstring) och jag tänkte på vilken skillnad det var på henne och på sverigedemokraten som blivit så full och inte kunde behärska sig. 
Och jag tänkte också att det är ju ett bekvämt sätt att hänvisa till att man är berusad. 
Och ännu mera tänkte jag: skulle denna kvinna kunna sitta i en soffa och vittna om en fyllekväll då någon tagit henne på brösten och skulle hon säga att nu går vi och äter middag .., det hela är avklarat?
Nej. 

Jag tänkte även på Heinz-Christian Strache som stjälpt i sig för mycket vodka och känt hormonerna rusa.
Sen hade jag tänkt så mycket så det nästan började snurra ännu mera.
Och nu ska jag krypa i säng, men sova lär jag väl inte kunna göra.

Ps. Glömde berätta att jag tidigt, tidigt i morse, när jag var som mest dålig, hörde näktergalen. Han satt i dungen mitt emot Eckes! Så lycklig jag blev! Ds.

Ännu mera ps: intressant läsning här.

måndag 20 maj 2019

Dagens fönster ...


... finns i Lönsås hos Anna-Lena och John (ni vet, anna-lena i tumba).

Lönsås ligger i Östergötland och själva boendet kan väl mer liknas vid paradiset.

Helt underbart var det!

söndag 19 maj 2019

Lördag och söndag ...


Igår var det jobb i affären från två till halv nio.
Jag var i det närmaste död när jag kom hem.
Det var Signe och jag som kamperade ihop från halv tre och det var köer hela tiden i flera timmar!
Dörren till pantrummet saknade handtag och jag kunde inte byta behållare och då gick det inte att panta (det är hektiskt på byggfronten nu innan invigningen), det var bufféer som skulle lämnas ut, inte hann vi med frukten eller mejeriet och inte kolonial och kassa 1 hängde sig och då ville jag bara gråta! Men .., till min outsägliga glädje upptäckte jag vid femtiden Joakim, butikschefen, i kassan mitt emot mig! Hur hade det gått till? Jo, han kom ut till butiken, bara så där av sig själv .., anade kanske att det i det fina vädret skulle bli många kunder och det var en sån lättnad! Nu kunde vi gå på rast .., och han hjälpte till att fylla in varor och ja, det var helt ljuvligt!
Då gick det också bättre att fixa sista timmarna; dessutom kom pv och hjälpte till att dra in lastpallar med grillkol och briketter och alla blommorna! Härligt.

Och idag söndag.
Sov hårt natten mot idag; drömde underliga drömmar .., pv gick i säng tidigt, kände sig mer än risig.


Han mådde aningen bättre nu på morgonen och ännu bättre fram på dagen.
Vid femtiden åkte vi till Skallkrokens hamn då han skulle ordna med den nya lanternan och vindpilen, båda längst uppe på masten.
Själv hade jag ordnat picknickkorg med kaffe och nybakad citronkaka.
(Efter arbetet på stegen, tog vi var sitt dopp i ett ganska kylslaget hav .., till och med pv tyckte att det var skönt!!)

På parkeringen stod nio husbilar på rad. Det kostar 200 kronor per dygn eller övernattning - jag vet inte vilket - och pv hade igår pratat med en man som sa att det här var en av de absolut bästa ställplatser han besökt! Ordning och reda, välhållet, rent och fint.
Mellan varje husbil finns ett litet blombord i trä som avskiljer det hela och det ser så fint ut!


Ser ni pv längst uppe på stegen?
Åååå, vilken fasa att sitta och titta på, ja, mesta delen av tiden valde jag att rikta blicken åt ett annat håll. Men det gick bra alltsammans och när jag ser båten så här, tänker jag att den är riktigt vacker!
Fick sms från malåvännen Agnetha, numera boendes i Skellefteå, och hon berättade att hon och hennes man nu har köpt motorbåt och tagit förarexamen eller nåt sånt, men hon är väl ungefär lika vig och alert som jag själv, och SOM jag skrattade (av igenkänning) när hon berättade om eländet att elegant ta sig ombord på båten!


När vi åkte hem var det rena snöyran i luften .., men det syns inte på den här bilden.
Vi gissade först på maskrosfjun, men det lär vara aspfrön!!!
Det här huset tillhör grannen Inger och jag tycker att det är det absolut finaste huset på hela Ejdervägen! Tomten är stor och där finns ett mindre vitt hus .., ett litet större och en gammaldags jordkällare, men ovan jord och med mossa på taket! Pv berättade att där var tidigare ett rött trähus och uthus för höns och så vidare, men det revs när Inger och hennes man köpte huset och så byggde man nytt. Nu är Inger änka och sällan på plats .., det är inte många gånger per sommar vi möts.


Apropå aspens frön som yrde som snö!!! Så här såg det ut vid vägrenen!
Helt ofattbart.

Nu är klockan snart elva .., jag ska göra natt och lägga mig och läsa en bok av John Grisham som Eva från Tyresö kom med.

Ajöken, sa fröken.
Dagens fönster ...


"Hej!

Här kommer ett speglingsfönster från stationshuset i Trelleborg.
Varje gång jag ser ett fönster som är lite annorlunda på något sätt, så tänker jag på dig.
Jag har inte brytt mig om fönster innan.

Du avgör om det är nåt att använda.
Kram/Solbritt."

//Såklart att jag vill ha det, Solbritt! Tack snälla!


lördag 18 maj 2019

Dagens fönster ...


.... finns i ett badrum i landet Halland.

Och jag tyckte att det var så ljuvligt med dom aningen vissnade violerna, eller om det möjligen var penséer.

fredag 17 maj 2019

Klick-klick .....


Alldeles nu har jag sänt iväg beställningen på tre böcker hos förlaget Votum & Gullers.
Det är inte den som visas på bilden här ovanför; det är bara exempel på hur broschyren (som är som en mjuk bok) ser ut.

Men här kan man i alla fall läsa om den. 

  
Att köpa böcker - eller rättare sagt - att  v ä n t a  på en beställd bok, det är ungefär som när man längtar efter en resa. All denna förväntan. 
Visserligen har jag blivit gruvligt besviken de senaste gångerna, men uppenbarligen är jag en optimistisk människa (eller väldigt lättlurad), för jag ger mig liksom inte. 

Rekommendera verkligen förlagets ganska tjocka häfte, där mängder med böcker är representerade.  


Här en bok som borde kunna intressera dig, Turtlan! 
När man blir inspirerad ...


I flera år har vi haft mängder med ekorrar som trängs vid fröautomaterna med allehanda småfåglar.
En morgon räknade jag till sju stycken (ekorrar, alltså), idag var dom fem!
S o m  dom springer upp och ner i eken och det är raketfart mest hela tiden.

När vi igår var ute vid Grimsholmen hos pv:s före detta klasskamrat, då visade dom oss sin ekorrmatare, ja, den som syns på bilden. Man hörde tydligt när ekorrarna var där och åt, då smällde det till lite i locket som fälldes ned!

Nu har jag beställt en från Vivara.
Ska bli intressant att se om den faller dom små krabaterna i smaken.  

Och här kan man få lite mera kött på benen när det gäller ekorrar.


Dagens fönster ....
(Jag lägger ofta in fönster för flera dagar på raken. Det var väl tänkt att det här skulle bli måndagsfönstret, 
men så blev det ett annat .., jag är inte riktigt snurrig ännu).


"Kolla ett sånt vackert träd utanför mitt fönster! Jag tycker generellt att det blommar rikligare än någonsin denna vår. Eller också har jag glömt ..?"

Så skriver Solbritt i Ystad (solupp på instagram).
Ja, så kanske det är Solbritt .., jag kanske har glömt jag också.
Här är syrénerna på gång .., dom vita mot vägen är snart utslagna, men dom kommer alltid först. Snart är det dom lilas tur.

Och tack som hade håven redo!
(Passar bra med att publicera det här på Norges nationaldag .., Solbritt har många instagramföljare just därifrån).

torsdag 16 maj 2019

Kväller ....


Idag var vi bjudna till Grimsholmen, eller i alla fall just intill och vem bor då där, jo, där har pv:s f.d klasskamrat från åren i Ljungby - Magnus - med sin sambo en sommarstuga. Det var där vi var.

Av någon för mig outgrundlig anledning är jag ibland väldigt obekväm med att träffa för mig helt okända människor. Och ja, det stämmer ju inte alls, då jag utan vidare kan slå mig i slang med vilt främmande kunder eller andra som jag råkar träffa, men då är det ju liksom på mina egna villkor.

Och vad är jag orolig för?
Jag har verkligen suttit och grunnat på den biten.
Är det att jag ska känna mig på nåt vis underlägsen?
Kanske. Lite så kanske.
Men nu är vi ju alla pensionärer och tillbaka på ruta ett, så då spelar det ju ingen roll.

Kanske är det också så att det ibland kan bli så att pv - när han träffar gamla bekanta - så har man noll koll och det kan lätt bli så att man känner sig som i ett annat universum. Det pratas segelturer och minns du när vi var där eller där och man går fyrtio år tillbaka i tiden.
Men så är det ju för pv när jag möter såna som jag har känt halva livet.

Magnus sambo Linda visade sig vara ett under av vänlighet!
Sånt betyder ju också så mycket.

Det bjöds på två olika sorters pajer; en helt vegetarisk med massa tomater och nån slags tomatsås med olika kryddor (däribland timjan som jag tycker så mycket om, men inget för friherrinnan, hon får ont i magen av just timjan) och så den till höger, med köttfärs, gräddfil och lite annat. Å, så gott det var!


Den här bilden har jag laddat upp från Falkenbergs hemsida, men så här ser det ut. Men hitom alla stenar är det vanlig strand där massor med kor gick vid vattenbrynet.

Lite längre bort, norr om dom där stugorna som syns, fanns en ljuvlig liten badvik.
Jo, dit ska jag verkligen ta barn och barnbarn när dom kommer på besök!


Så här är det nu, bara ännu mera vår, nästan sommar.
Askens löv har börjat visa sig och nu är även eken på gång, den utanför tv-rumsfönstret.
(Bilden visar en tavla av Sven Ljungberg).

Ingen av oss ska arbeta i morgon, men jag har ett pass på lördag.
Innan dess måste jag åka till affären och se hur man fixar med salladsbaren - man ska tydligen göra nånting med hjälp av handdatorn - kanske räkna ut hur mycket som sålts! Ja, det måste jag i alla fall fixa, för det är bara Signe (ganska ny) och jag själv som ska kampera ihop på kvällen.

Allt mer börjar jag känna mig som ny på jobbet; det är så oerhört mycket som har förändrats, ja, det är som att komma till en ny butik.

I morgon ska friherrinnan fira sin morbror som fyller åttiofem år (och är sååå pigg och ser ut att vara minst tio år yngre!) och själva ska vi ha Eva från Tyresö med sin halvlånga man på middag.

Ja, ungefär så.
Nu ska jag skutta runt och titta in hos er bloggvänner.



Dagens fönster ....


Här kommer den tredje bilden från Eva på Frösöns resa till Barcelona.
Här är det den berömda Sagrada Familia som besöktes och om denna märkliga skapelse av Antoni Gaudi (en basilika) kan man läsa om bland annat här; ja, det handlar om att undvika dom vanligaste misstagen vid ett besök just där. Nu är ni varnade!

Om Antoni Gaudi kan man läsa här. Vilket människoöde!

Tack Eva för dina fönsterbidrag!


onsdag 15 maj 2019

Hon heter Filippa ....


Det händer allt oftare att jag tappar bort namn på så kallade kändisar.
Igårkväll blev det prat om Fredrik Reinfeldt och nu på morgonen när jag lyssnade till P1-prat och en moderat riksdagsman intervjuades, då kom jag att tänka på den forne statsministern och sen blev jag liggande under täcket och funderade på vad hans före detta fru heter.
Jag gjorde som jag brukar .., började från A och gick hela alfabetet ut, men icke.
Anna? Nej.

Men så lämnade jag sängkammaren .., slog mig ned här och kollade dagens post (heja, mejl från min syster!) och då löste det sig: Filippa, så var det ju!


I mejlet från min syster kan jag läsa att hon har haft besök av "trädmannen", en slags trädgårdsmästare alltså och det är ju tacksamt. Det var när Birgitta skulle beskära ett av träden som hon dråsade i backen och så när gick hädan.

Hon skriver också att Australien har val på söndag och att rösta är obligatoriskt.
Röstar man inte blir det böter.
I Wikipedia står det däremot att Australien har obligatoriskt valdetagande, med undantag för South Australia och det är ju där min syster bor.

Nu morgonkaffe och svenska nyheter.

Dagens fönster ...


Mängder med fönster kommer här, allt på en gång!

Vem som höll i håven (som måtte ha varit osedvanligt rymlig!): jo, den här madamen!

Tack snälla!

tisdag 14 maj 2019

Fjortonde maj ...


Doft av poppel och syréner.
Passerar Britt och Eckes hus och tänker att där ser så öde ut.
Säckar med plantjord ligger i trädgårdslandet, redo att användas.
En grep vilar mot en trädstam.
Det är konstigt, dom brukar vara i sommarstugan minst en gång per vecka - ibland oftare - nu när vintern är tillända.
Ringer till Britt när jag kommer hem.
Jo, det var så alltså.
Maken har fått pacemaker och hög feber och är man nittio år är det ingen bagatell.


Igår, på väg hem från lillrundan med harry, upptäckte jag någon som gick lite försiktigt och jag tänkte att det kanske var K, han som bor på en annan gata, inte långt härifrån.
Eller var det verkligen han?
Jag ropade hans namn och mannen vände sig om och jag sa "men förlåt, jag tog fel på person!"

Men det gjorde jag inte.

Det var verkligen K och jag skyndade mig fram och frågade hur det stod till, ja, jag visste ju att han varit sjuk, men att han nu var på bättringsvägen, så hade nån sagt.

Nu var han tärd och mager .., håret i testar.
Hur gammal kan han vara? Sjuttiofem, kanske.
Han sa att hela kroppen var fylld av cancer och nu var det cellgift som gällde.
"Jag är inne på tredje veckan och så förbannat trött, jag orkar ingenting!" sa han.
En stund stod vi där och pratade, bara några minuter, jag tänkte att han nog inte orkade med vanligt småprat.


Vi bor i ett område med ganska många äldre grannar; många har bott här och i närheten i trettio, fyrtio år, eller haft sin sommarstuga här i Stensjö. Sedan jag flyttade hit för gott - sommaren 2010 - (redan nio år!!) har vi fått tre nya grannar. I det lilla röda huset på andra sidan vägen har det bytts ägare/hyresgäster tre gånger och där bor nu en kvinna som arbetar på en oljeplattform utanför Norge. Henne ser jag nästan aldrig, men jag har hälsat henne välkommen.

I det stora, vita huset närmast vägen - det som en gång var blått -  där bor numera en sjuksköterska som är gift med en man från Grekland och där är så mycket blommor så det är inte sant!

Och så har det byggts en nytt hus på kullen, ett hus från oss.
Det paret, som väl är i dryga trettioårsåldern, skulle jag inte känna igen om jag mötte dem i affären.

Sen är det mest sommarstugeägare, förutom i dom stora villorna nere vid havet. Vid ängen.
Där finns det några året-om-boende.


Bilden: Ecke och Göran på den tiden det begav sig.
Då Ecke ännu hade synen kvar och då Göran inte var drabbad av Parkinsson.
Här hade dom varit och fiskat.
Ecke är en kraftfull man med självskriven pondus; han är ingen man kan ställa in sig hos.
Född och uppvuxen i Ystad. I det närmaste helt blind numera.
Göran är smålänning, har arbetat som lärare och är .., ja, han är så mjuk och försiktig.
Jag tycker lika mycket om dem båda och inte minst deras fruar.


Kanske är det därför jag blir aningen orolig när dom som bott här så länge, blir svårt sjuka.
Ecke, t.ex, han är verkligen så helt underbar, tillsammans med sin Britt - det är hon som är på bilden här ovanför - på samma sätt om Gun och Göran var, dom som var vår allra närmaste granne och som vi tyckte så mycket om.


Det här att ha grannar som man trivs med, det betyder så mycket.
Det känns tryggt och ..., ja, ombonat, på nåt vis.
Här är det Harry som blir överlycklig när han träffar Göran.
Numera bor Göran och Gun i Värnamo, men har sommarhus (ett mycket, mycket mindre) i trakten av Tylösand. Och även om dom nya ägarna är hur vänliga och fina som helst, så saknar jag dom här smålänningarna som var så rara och fina!

Nu är det kväller.
Pv har gått i säng .., Eva från Tyresö och hennes halvlånge man har återvänt till Haverdal .., Harry har hoppat över hinder och varit rusig av glädje .. och på bordet i rummet står en bukett vita och härligt doftande syréner.

Och allt det här har jag tänkt på idag.
Lite vemodigt känns det allt.