fredag 24 maj 2019

Nån slags resumé .., kapitel 811.


Jo, men det blev en alldeles underbar invigningsdag av nya hemköp igår.
Eller nya och nya, men ombyggd och utbyggd är den i alla fall och så vansinnigt fin!
Jag var på plats vid kvart över sju och då var det full fart på alla avdelningar, ja, som myror som kämpar för sin stack och vill göra fint.

Min uppgift var att stå i foajén och servera tårta och cider till alla som ville ha och exakt klockan tio skulle bandet klippas .Från min utsiktsplats såg jag kunderna vänta (vi hade haft affären öppen sedan klockan sju, men officiella invigningen blev tio) och så meddelade då Mange att nu var det dags .., klippte det röda bandet och det hurrades och han och Bodil fick ta emot den ena blomsteruppsättningen vackrare än den andra och nån föreningsansvarig höll ett litet tal och ja, Ankaret är verkligen bygdesn butik.


Så här ser det när man har kommit in. Minst två rader med härligt röda lampor gör att det ser ut som .., ja, inte som en livsmedelsaffär i alla fall. Sååå snyggt! Och dagen till ära hade Charlotte och jag själv pyntat med blågula band och nya kundvagnar (högre) hade vi fått också.


Det var febril verksamhet just innan öppning .., butiken skulle ju visa sig från sin allra finaste sida.


Mange är fortfarande ägare till butiken (andra generationen), men Joakim är butikschef och han gör det med den äran! Han kommer att bli (och känns redan) som en klippa för butiken! Hans mamma och pappa och hans lille fyraårige son (med texten POLICE på sin tröja) kom också och tittade in.
Ja, det var så många rara människor som kom tackade ja till tårtan (med hemköps logotyp på ovansidan - ja, var annars -) och så många snällord singlade i luften, så efteråt, då var jag alldeles omtumlad mentalt. Sååå varm i hjärtat! Såå oändligt tacksam för att jag för åtta år sedan fick jobb i butiken! Hur skulle annars min tillvaro här ha sett ut?


På väg hem (eller till Skallkrokens hamn) upptäckte jag dom här tre ute på lagret.
Längst till vänster står Pernilla (arbetar mest med kolonial och är en fena på hunddressyr och har själv två australiensiska vallhundar) och längst till höger står Cornelia H (rider och står aldrig still) som, sina unga år till trots, är ansvarig för delikatessen. Vilka ungdomar!

I mitten sår Hasse.
Det är Hasse som har varit nån slags projektledare för hela bygget, ja, insidan. Han har haft stenkoll på var varenda hylla ska placeras och har arbetat sååå hårt, för när ena avdelningen ändrades, ja, då flyttades ju flera hyllsektioner tillfälligt och så skulle dom tillbaka .., ja, det finns ingen som jag har varit så imponerad av som denne Hasse! (Jo, personalen som uthärdat röran och allt oväsen från borrmaskiner och sladdar överallt och totalt kaos ibland). Han har ungefär som en drönare svävat ovanför allting och sett till att allt fungerat. En superbra projektledare, helt enkelt. Och hårt arbetande, rent fysiskt.

Jag frågade honom vid fikat en dag hur han har det hemma hos sig?
Då log han.
"Ja, när jag var ungkarl och inte hade familj ., då skojade alltid mina killkompisar med mig för att jag hade sån ordning och reda hemma ..!" sa Hasse och log ännu mera.
Nu har han familj och barn och ja, den där millimeterordningen finns kanske inte längre.
På måndag börjar han med ombyggnaden av Hemköp i Oskarström.
(Hasse är anställd av Hemköp centralt och har ett område från Sthlm och söderut).


På instagram skrev jag igår att ibland tror jag att jag kanske har haft en mindre, osynlig stroke, för så gråtmild som jag är numera och så ofattbart lättrörd, det är liksom all-time-high. När jag "arbetade" på dressyrtävlingen på Ekerö och så många av dotterns vänner var så rara och fina och vänliga mot mig, då kände jag samma sak. Och likadant igår. Det är som att man (jag) blir så överväldigad när man möts av värme, så där så att det svämmar över inombords.

När mitt jobbpass var slut igår - klockan ett - och jag, precis som alla andra arbetskamrater, fått en bukett rosor och ett hemköps-presentkort, då blev det likadant.
En sån enorm tacksamhet över hur många vänliga människor det finns!

Plockade då ihop en bytta nästan fylld med ljuvligheter från salladsbuffén och så körde jag ner till Skallkroken dit pv cyklat. Först ett dopp och en liten, liten simtur ., därefter satt vi och torkade oss i solen och åt lunch och jag berättade om allt som hänt och hur det virvlade runt i hjärtat och det där om en möjlig stroke som passerat, för man kan väl ändå inte förändras så där poff, bara!
Alltid så rara walkaboutsweden tillhör den där blödiga skaran .., kanske borde vi bilda en förening?


Klockan fem var det middag hos Eva och hennes halvlånge man, dom som har sommarhus i Haverdal. Gott, som alltid! Och trivsamt!


Men nu är det en ny dag.
Vaknade vid halv fem .., gick ut med harry fyrtiofem minuter senare (viktigt med tidsangivelser ,-) och innan klockan var sju hade jag ätit frukost. Pv, som satt uppe och tittade på hockey och därefter sista avsnittett av Das Boot och sist av allt lyssnade till USA-podden, var måttligt pigg på morgonen.
Nu har han cyklat till Skallkroken för att vaxa och göra fint i båten.
Själv ska jag, halv elva, hämta upp friherrinnan för ett besök på Plantagen.


Om ni bara visste hur ljuvligt det doftar utomhus!
Runt hela huset nästan växer syréner och det är fullkomligt övermåttan ljuvligt!



Har nu satt upp ekorrmataren ..., men jag måste nog spela upp den här filmen och ordna med fåtöljer till ekorrarna, så där som en biosalong, , så dom fattar hur det går till ,-)

Ja, det var väl allt för nu, som dom säger i tv.

5 kommentarer:

Ulrika sa...

Jag vet inte, kanske har det med ålder att göra? Ja, jag vet inte. Men jag är likadan numer. Superlättrörd.
Känner en sådan enorm tacksamhet över livet och allt fint jag får vara med om och alla fina människor jag möter.

Bert Bodin sa...

Håller med Ulrika. Det hör till åldern. Ofta blir jag tårögd av bra musik. Numera, alltså.😭

AP sa...

Hon måste vara hoppryttare! Ser orädd ut!

WalkaboutSweden sa...

Så lyckat det låter och vilken logistik för att få allt detta att fungera - både ombyggnad och invigning.

Känns som om det finns en hel del personer som platsar i den där föreningen som vi ska bilda. ;)

Massa kramar/Glad för din och den "nya" butikens skull!

Elisabet. sa...

Ulrika, Bert Bodin och Walkaboutsweden: då kanske jag kan stryka stroke-utan-att-märka-det-teorin ,-)

Anna: nej, dressyr .., som du!