tisdag 8 oktober 2019

Dagens fönster ...


Det här är vad Ulrika ser när hon tittar upp mot huset där grannen bor.
Och grannen, det är ju hennes Rickard.


Ulrikas fönster påminde mig om detta. 
Kanske fick jag det för tio, tolv år sedan .., och minns jag inte helt fel, så var det fångat i Skottland, men av vem minns jag inte. Bedrövligt. 

Jag kom att tycka så omåttligt mycket om den här bilden .., och det var precis den som kom seglande genom mitt huvud, när jag fick mejlet från Ulrika. 

Tänk .., så många människor som i skrivande stund står och diskar och samtidigt tittar ut genom ett kökfönster!! 

Och tack Ulrika för din svartvita variant!

måndag 7 oktober 2019

Det bästa för Agnetha i Skelleftehamn ....


Det bästa som hänt mig i helgen, det är att min brorson Sebastian Jansson från Umeå blivit EM-juniormästare i bågskytte i Slovenien!

Hälsningar från en mycket stolt faster.

//Elisabet skriver: det finns en film där den upprymde medaljören berättar om sin glädje, men den kan jag inte kopiera in här. Kanske kan den här länken fungera? Och grattis till Sebastian! Så stolt hans farmor och farfar - Kerstin och Sven-Erik - hade varit om dom varit i livet! Dom, liksom Sebastians faster, bodde under många, många år i Malå.

Det bästa från Anna-Lena i .....


... nej, inte längre i Tumba, utan i Lönsås, i Östergötland!

Så här skriver hon: Det bästa är att producera sin egen mat. I skottkärran finns morötter, persiljerot, rotselleri, betor av olika färg, pumpor och vintersquash. Bara en liten del av skörden från köksträdgården.

I lördags åt vi upp en av tupparna vi slaktat och vi frossar i de godaste ägg som finns.
Drömlivet!

// Om man vill se hur det ser ut i paradiset (det finns många nu bland bloggvännerna!) så kan man klicka på den här länken. 

Och hur glad blir jag inte över att ni är med i det här med vad som gjorde och gör oss glada!
Tack snälla!
Ögonblicksbild från Närke ...


Så här skriver Ulrika:

"En kik in i mitt vardagsrum utifrån denna frostiga morgon.
Jag hoppas få dit nån slags spröjs på fönstren, jag tycker inte att de är fina, den här sorten."
Måndagmorgon ....


Efter en natt med dålig sömn.


Vaknar till frost och kyla.
Och eld i kaminen (tack pv!).

Idag är det dags för tillkännagivandet av vem som tilldelas Nobelpriset i medicin.
Att det inte är alldeles enkelt med ett så kallat "vanligt liv" när man blivit pristagare, det vittnar den här lilla pluttfilmen om.


Det bästa för Kerstin i Skåne ...

Mitt bästa är kalaset för äldsta barnbarnet och hennes glädje över besök och presenter.
Tyvärr glömde mormor att föreviga tillställningen, så det får bli ett "Det bästa" utan bild.

// Det går lika bra det, Kerstin!

Dagens fönster ....


"Skolfönster på min väg hem från  jobbet. Skolbiblioteket nere till vänster.
Och tittar man riktigt noga ser man att uppe till höger är det nog biologisal!" skriver annannan. 

Tacksam är jag att du promenerar hem från jobbet och då hinner fånga fönster längs vägen!
Tack!

söndag 6 oktober 2019

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...


Hej!

Det har varit en bra helg överhuvudtaget men vinner gör lördagens fixardag här i vår bostadsrättsförening. Vi plockade in möbler, dynor och paviljongen från innergården. Stuvade in det och ett gäng solstolar i förrådet som är i underkant i storlek.

Med gemensamma krafter drog vi sen över den supertunga presenningen över poolen. Vintervila för poolen nu.

Efteråt blev det kaffe med nybakade bullar. Småprat och skratt likaså.

Det bästa för mig är alltså gemenskapen med grannarna här. Stora som små. Det är så värdefullt.

// Tack till dig också Turtlan!! Så roligt, vi blir några stycken iaf!

Det bästa för friherrinnan ....


Det härliga sköna vädret, jag satt med näsan i solen (fast jag inte ska).
Hade besök av min kusin och hans fru. Vi pratade om cancern som hans föräldrar drabbats av, men dom är vid gott mod. På torsdag ska vi fira deras diamantbröllopsdag - 60 år -!

Jag kommer ihåg deras bröllop som om det var igår.

//Tack Lena!

Kattis om sitt bästa ....


Det bästa i veckan var fredagsmyset tillsammans med den lilla familjen.
Inga som helst måsten, borden eller skullen.
Favoritcava, tid för prat, god mat och friidrott på teven.

// Så glad jag blir .., nu är ni två! hälsar Elisabet.
Det bästa för Ulrika .....


Veckans bästa ..., ja, hur väljer jag? Det finns så mycket!
Men rent allmänt så där så är det det ju att vi äntligen flyttat in på gården och det livet, det är heeelt underbart!
Allt utrymme, egen skog, egna åkrar, alla möjligheter, alla planer!

Att vi bor på ett par minuters gångavstånd i stället för tjugo mil.
Det svämmar liksom över av det-bästa-saker just nu :)
Det får representeras av en glad hund som älskar gårdslivet.

Ulrika.

//Så jätteroligt att du hakade på, Ulrika!  T a c k!

Och så några kvällsfönster ...


"Höstens konfaläger är i gång. Tolv ungdomar har kul även utan mobiler", skriver Cecilia N.

Tack! säger jag.
Och så ett rykande färskt fönster ...


"Hej!

Solig söndag och vi plockar ur båten på grejor, gardiner och dynor.
Så ljust det blev nere i vår förpik utan dynor och just gardiner.

M går iväg med ett ett lass dynor. Han skymtar borta på bryggan med något grönt.

Nu snart kör vi sista turen till upptagningsbryggan.

Turtlan."

//Tack Annica!!
Det bästa ....


Mitt eget bästa - i alla fall i helgen - det är ändå dagens tillsammansfika i Skallkroken tillsammans med Sonja (moster till pv om någon hade glömt det), hennes dotter Mia, pojkarna Alfred och Elliot, deras pappa Roger och hunden Alice, elva år. Och så pv och jag själv förstås.
I den glädjen ingår även nytillskottet .., den med köl.

Är det nånting jag tycker om, så är det uthomhusfika.
Allt blir så mycket enklare.

Småpojkarna är förstås som pojkar är mest, utan minsta rädsla sprang dom på och av båten .., och jag som har livlig fantasi, såg hur dom skulle dråsa i hamnbassängen.
"Då tar vi det då ...", sa hans pappa lugnt.
Och när dom inte var på båten, sprang dom uppe på stenpiren.
Då såg jag hur dom skulle snava och falla baklänges och slå huvudet i någon vass sten.
Gjorde dom det?
Absolut inte!


Eftersom Sonja ville ta sig en titt på båten, skulle hon ju ta sig ombord.
Oj, oj.
Det blev några svettiga minuter då pv fick dra fören närmare kajen, men då gick det bra - med lite stöttning -. Om fyra år fyller Sonja nittio och väl på båten pratade hon om båttur till havs när vårsolen kommer. Underbara, härliga Sonja! Måtte du leva länge till!


Mia och Rogers hund är en Jack-Russell-tik som heter Alice.
Jag tror att hon är elva år.
Alice är väldigt vaktande och skäller nåt omåttligt när vi kommer på besök, så jag har haft lite respekt för henne. Men se nu .., nu var hon hur go som helst (ja, det är hon förstås annars också). Jag gav henne en liten bullbit, men den hade hon svårt att hitta. "Ser hon dåligt ...?" frågade jag och Roger sa att jo, så är det nog.
Lilla pigan!


Alice.
Fina, fina Alice.


Sonja hjälper ofta till och passar barnbarnen .., jag fattar bara inte hur hon orkar - i den åldern - men det är förstås också ett sätt att känna nån slags mening med tillvaron. Och ni kan ju ana hur älskad hon är av sina barnbarn. Men vad är alternativet? Att sitta hemma i tvårumslägenheten och vänta på att tiden ska gå. Ändå har Sonja väninnor och reser ibland till Ljungby och träffar gamla sköterskekollegor ..., men nog måtte det vara roligt att få vara så nära sina ätteläggar.


Mera Alice.
Den dagen vi inte har Harry .., då vill jag nog ha en sån här liten krabat.
Om jag är frisk och kry, alltså.


Ännu mera det bästa!
Fullkomligt ljuvliga lammfärsbiffar (med fetaost i smeten), stekta med drivor av timjan, rosmarin och salvia .., och så ugnsrostade grönsaker som blev perfekta i konsistensen .., ett gott rött vin och så lite gelé. Harry fick några smakbitar utblandat med sin vanliga mat och sover nu gott.

Ja, det var mycket som blev bra.
Båten och all pv:s glädje (även min) .., kaffet tillsammans med friherrinnan på förmiddan .., jobbet igår och vänliga kunder som hälsade en välkommen ...(tänk, om dom bara visste hur mycket sånt betyder) ...,och mannen som hojtade "hej Bettan, roligt att se dig här!" och jag ville nästan gråta, just då hade jag allt sjå i världen med dom nya plu-numren och kände mig mest uschlig.

Är det nån av er som vill dela med sig av sitt bästa .., mejla bara glädjen till bisse151@gmail, com eller skriv en kommentar - om ni nu lyckas -! Ni vet ju hur det är .., det här med delad glädje!
Har ni en bild till, är det ju ännu bättre, men inget måste.

Dagens fönster ....


Skåne.
Malmö.
Och man passerar ett tvättstugefönster.

Bilden togs av mig själv.

lördag 5 oktober 2019

Efteråt ...



Det är med nöd och näppe jag hinner till hamnen innan seglarherrarna kommer hem! 
Kanske står jag i tio minuter och väntar .., mest blir det prat med några sjöräddare vilka har gemensam övning med sina gelikar från Grötvik, inte långt från Halmstad. 

Och sen kommer pv, Tommy och Göran in i hamnen och det tycks gå hur bra som helst! Dom lägger till vid mastkranen och jag hinner med en stunds småprat om hur det hela har gått (jättebra, även i lite hårdare sjö och pv säger att han mådde lite illa när han skulle fixa fika eller lunch och var nere i ruffen .., det har jag ALDRIG hört honom säga tidigare!), ja, innan jag ska iväg till jobbet. 

Här syns storebror Göransson redo att kasta tampen till nån  av dom sympatiska sjöräddarna. 
Den ene sysslade med reservdelar, den andre var familjerådgivare. Sjöräddare arbetar ju ideellt och det måste vara fascinerande hur olika yrkesgrupper arbetar tillsammans mot samma mål. Ungefär som när man blir pensionär; då bryr sig ingen i vad man har gjort tidigare, då är man liksom i ett eget fack och det är helt okej. 


På jobbet var det full fart. Det märks att vi har ökat omsättningen rejält .., jag upplever det som betydligt fler kunder än tidigare. Och förr hann jag fylla på tobak och kassar och göra fint, nej, det hanns inte med ikväll. 

Ett tag kändes det bara hemskt. 
Somligt hade fått nya plu-nummer (man fattar aldrig varför) och en säck björkved som förr hette 6523, ja, det hette nåt helt annat nu. Så var det med mycket annat också. Och utlandsfrimärken hade fått nytt nummer och clementiner hette nu 3029, i stället för 4450. Svenska äpplen hade numret 3006 för några veckor sedan, nu var det nytt nummer där också! 

Då ska man leta i en fruktochgrönt-meny och det tar tid och jag som förr kunde så gott som alla hundratals plunummer .., jag tycker att det går sååå mycket långsammare, ja, det tycker för övrigt dom andra också, som varit med länge. 
Nåja, jag ska minsann lära mig dom nya utantill också!

Blev hämtad av pv och vi åkte hem och gjorde det enklast möjliga; varma mackor! 
Sen friidrott och sen prat med Bert i Luleå (det gällde korsord, tack Bert!) och pv såg så trött och slut ut på ..., nästan så jag var orolig för honom .., och nu ligger han redan och sover och jag ska strax gå upp jag med.


Imorgon ska vi bara ta det lugnt.
Nå, någon ska till hamnen och göra det som måste göras, jag ska putsa några fönster och gå på lång promenad .., kanske ta ett dopp .., men mest av allt bara njuta av en ledig söndag.

Och på måndag vankas filmstudio!

Ajöken, sa fröken.



Och så blev det lördag ...
(Vilken sensation ...).


Vilken ljuvlig natt!
Eldade länge igår, så när det var dags för sänggående, ja, då lät jag släppa ut lite värme på elementen, men bara liiite, så där så det i alla fall inte skulle vara femton grader i köket på morgonen. Det var det inte heller. Å andra sidan fanns det inget varmvatten. Det finns det nu. Pv har travat överblivit byggvirke ända upp till taket i pannrummet och jag undrar hur han har han tänkt sig att man ska få ner det hela, utan att det blir snedbelastning och vips, dråsar det i golvet.

Sigge tittade in och fick frukost och sen raskt ut igen till uterummet, som han nu är helt förvissad om är byggt till hans ära. Där ligger han hela dagarna, antingen på soffan eller i en trädgårdsstol. Eftersom där inte finns någon värme, bäddade jag in honom i den gröna pläden och där ligger han ännu, flera timmar senare.


Och idag arbete.
Det är  n ä s t a n, men bara nästan .., så att man (jag) får lite pirr-i-magen vid tanken. Nu är det väl tre veckor sedan sist .., tack och lov gjorde jag ATG-certifieringen i förrgår, annars hade det blivit kaos. Det är många kunder som spelar på hästar eller andra spel och så pinsamt om jag då tvingats säga att "tyvärr, jag har missat omcertifieringen, Hilda får ta det".
Lätt var den också att göra.

Två veckor  kvar nu tills vi åker upp till Sthlm för att titta på Fredrik Lindströms föreställning "Mänskligheten" (på Cirkus). Dom dagarna är vi samtidigt kattvakt på Ekerö. Jo, det ska bli trevligt.
Och helgen efter Liverpool .., vilka morötter som dinglar framför oss!

Nu ska här sättas fart!
Mot dammsugaren framåt marsch!
Dagens fönster ....


Ett dassfönster med vacker spetsgardin, det hittade Ulrika i sin håv.

Tack! säger jag.

fredag 4 oktober 2019

Och så ett kvällsfönster ....


... som speglar sig en tavla.

Den bilden kommer från Skåne, från Trelleborg och Hedgrenskan!

Tack Kerstin!
Så blev det då fredag ....


Och detta var vad jag såg när jag nu på morgonen tittade ut genom det då öppna båtkapellet.
En på alla sätt och vis fin oktobermorgon.

Jag var hur pigg som helst tills en bra bit in på natten .., pv sov gott .., och vid två-tretiden blev jag sååå dålig i magen och eftersom toaletten ligger nära förpiken där båda herrarna sov, ville jag inte väcka dem (dessutom hade Tommy stängt till rejält och den tiden fanns inte för att lyfta skiva efter skiva som täckte dörren), så jag gick så fort jag kunde till servicehuset på andra sidan vattnet.
Vilken pärs!
Och ja, jag tror att det var all stress från gårdagen som slog till.
Kropp och själ hör sannerligen ihop.


Storebror Göransson.
Våg.
Super-miljö-engagerad, även politiskt.
Snäll.
Glad.
Och blonda flätor har han också.


Göran (t.v.) och Tommy (pv:s storebror) är jämnåriga, båda födda 1951 och har seglat tillsammans och Tommys son Anton, han bor i Görans frus barndomshem, så dom ses ofta.
På kvällen vid pajmiddagen, blir det prat om allt möjligt.
Om vi har barn .., var dom bor .., och förstås om båten.
Och om tiggeriets vara eller icke vara.
Förbud?
Icke förbud?
Elbil, eller möjligen hybrid?
Vätgas?

Och vi installerar oss.
Här i akterruffen sover pv och jag själv och harry, förstås.
Längst fram i fören ligger Göran i sin röda sovsäck.
Och i mitten - i det som kanske kallas "salongen" eller nåt slags "köksdel med hörnsoffa (vilken blir till bred säng) ligger herr Göransson Sr.
Öppningen till deras del stängs igen med skivor och där finns dessutom en liten golvfläkt.
Vi har - på mitt initiativ - öppet ner till ruffen och det kan jag säga att det kändes.
Det blev  i s k a l l t, men pv som hade dunsäck, tyckte att det var skönt.
Harrys öron var kalla.

Vid halvåtta-åtta börjar pv montera ner den båtvagga som jag ska ta med hem på släpvagnen. Under tiden tar de övriga herrarna och börjar förbereda det här med seglen.
Dom tidigare ägarna hade aldrig haft segelbåt och varit väldigt försiktiga, nåt av seglen hade sällan eller aldrig använts.
Nu skulle dom nog köpa en motorbåt i stället.


Såja, det ser ju bra ut.
Så tas det sista av kapellet ned och tampar lossas (gissa, hur bökigt det är för Tommy G att ta bort tamparna från dom här röda boxarna i vattnet ....!


Och så, kring kvart i nio, vinkar jag av dem.
Redan vid halv ett hade dom nått Viken norr om Helsingborg och tar då sikte på Mölle eller - i bästa fall - Torekov. Enbart medströmmen från Öresund gav tre knop extra!

Själv har jag kopplat loss släpvagnen och ska nu, tillsammans med harry, däcka på soffan Ektorp.
Har jag sovit två, tre timmar natten mot idag?
Inte mera i alla fall.

Over and out från en supertrött bloggmadame.
Dagens fönster ....


"Kanske inte fönster i korrekt mening, men glas i alla fall. En väntkur på perrongen, sedd från två perspektiv. Allt gott!" skriver Cecilia N.

Tack! säger jag.

torsdag 3 oktober 2019

På agendan ....


Fixa skink, - och broccolipaj till segelherrarna.
Steka fläsk till ugnspannkakan (smeten fixaade pv igårkväll) och nu är den i ugnen.
Packa matvaror inför seglatsen.
Kaffe, mackor, kaviar, middagsmaten förstås, fikabröd, allt sånt.

Det mesta har jag redan burit ut till bilen.
Sjökorten.
Sticketröjor och flytvästar.
Stövlar.
Regnkläder.
Ficklampor.
Batterier.
Termosar.

Laddar två "powerbanks".

Pv arbetar till halv fyra, då blir han upphämtad av sin bror med kompis och då ansluter jag med bilen och så ska släpvagnen på och så iväg. Till båthamnen kommer även säljaren och visar det sista och kvitto ska skrivas och lite annat.

Han och frun avslutar ett segelliv.
Pv börjar ett nytt.

Surprise, surprise!! 

Tidigt i morse lyssnade jag till något program i P1 - det handlade om yrket som kassörska och att det väl i det närmaste får räknas som utrotningshotat -.

Om det reportaget tänkte jag skriva om just nu, så jag googlade snabbt på "kassörskeyrket" och tänkte att då hittar jag det. Det gjorde jag inte. Jag hittade nånting helt annat.

Och .. jag trodde inte mina ögon!
Läste några rader och tyckte att det kändes bekant .., skuttade till slutet .., där står ju mitt namn!
Har jag verkligen skrivit det här till någon Ica-tidning?

Ja, det måste jag ju ha gjort, på den tiden jag arbetade i lilla kvartersbutiken.
Allt känns bekant, men jag har absolut inte sett det här kåseriet själv, inte i tryck.
Skrivit det, ja, men inte sett det.

Det kan man kalla för överraskning.

Dagens fönster ...


"Hej!

Här kommer några fönster från Makarska i Kroatien där vi tillbringade förra veckan.
Denna vy hade vi om vi såg uppåt från balkongen, nedåt hade vi öarna Brac och Hvar.
Vi hade en magnifik utsikt, men jisses så jobbigt det var att gå i alla trappor då det inte fanns hiss i huset. Översta våningen, inget för en trött tant som mig, fast jag vande mig till sist.

Vill man ha sol, god mat, bad och vila, då ska man åka dit. Ett typiskt turistställe, men ett väldigt trevligt sådant. Och så vansinnigt vänliga människor. En skön och välbehövlig vecka."

//Så skriver madamen på Frösön och tack Eva! säger jag.

Lite om Brac finns här (på Tui:s hemsida .., f.d. Fritidsresor).
Och här kan man få Vagabond-tips som handlar om Hvar.

onsdag 2 oktober 2019

Kväller ....


Såja, nu har pengar susat iväg från pv:s konto och i morgonkväll (är båten kanske på drift och pengarna borta...) blir det till att installera oss. Det är pv, hans storebror, en kompis till densamme .., Harry och jag själv som ska övernatta på båten. En skink, - och  broccolipaj har förberetts till hälften ., en fläskpannkaka ska gräddas i  morgon .., och stekta-ägg-mackor ska också tas med.
Och en hel del annat.
Lite nervöst var det att pytsa över så pass stora belopp, men det gick bra.
Kvitto får skrivas i morgon.


Tanken är alltså att fredagmorgon hissar dom tre herrarna segel och ger sig av norrut.
Mot Skallkroken.
Vi får väl se när dom kommer hem.
Själv har jag tilldelats äran att köra hem släpvagnen med båtvaggan i delar som last.
Kanske ändå skönare att göra det i dagsljus, även om jag hade planer på att vända hemåt i morgonkväll. Har försökt memorera vägen ut från Lundåkrahamnen .., jo, det ska nog gå bra.

Och nej, den här pallen tillhör inte båten.
Jag är bara så fascinerad över alla olika former av ta-sig-ombord-hjälpmedel (ja, av också, för den delen) som finns på bryggorna.
Det vittnar ju också om att alla seglare inte är några spänstfenomen och det är ganska högt att ta sig upp ibland. Stel i lederna ska man inte heller vara.


Lyssnade på hela Europapodden igårkväll vid läggdags.
För första gången på evigheter höll jag mig vaken och behövde  i n t e  köra en eller tio repriser.
Och jag tycker verkligen om Claes Aronsson som programledare.
Ikväll är det USA-podden som gäller.

Har sms:at med Emil ikväll. Nu har han bokat flygbiljett till Kastrup till fredagen den 25:e.
Billigt var det också - en ungdomsbiljett som inte ens kostar 400 kronor enkel biljett -!
Då möts vi där - på Kastrup - vid tvåtiden. Klockan fyra lyfter flyget.
Å, så jag längtar!


Och så fick jag förfrågan om att ta ett pass i affären på lördag.
Två till kvart över åtta, tillsammans med Hilda.
Jag tackade bums ja.
Oktober ...


Så olika våra liv är.
Snö i Jämtland (som kanske tackat för sig redan ..) och ännu grönt i den här delen av landet.


Luften är mild.
Fingervantarna åker i fickan.


Och tänk .., att när jag passerat den här lilla kurvan till höger, då hör jag  l ä r k a n!
Intressanta fakta om lärkan finns här.
Onsdagmorgon ....


Igår var det så dags för mammografi i Falkenberg, på sjukhuset.
Ingång B.

Vare sig man kommer till stora entrén med utsikt över Nissan och vacker konst på väggen, eller till den här längan där en lika fin entré finns (vilket ljus där är!!), så känns det bra. Eller i alla fall bättre än i grå, trista lokaler.

Mammografins väntrum är inte stort .., kanske sex sittplatser och så det vanliga, med veckotidningar, dämpad musik från en radio (knappt hörbart, men är på något vis lugnande) och så en hatthylla för ytterkläder.


På väggen en tavla (tryck) av Albin Amelin.
Om den mannen kan man läsa här, lite i alla fall.
Född i Chicago av svenska föräldrar, det hade jag ingen aning om.

Och så blir det min tur.
En vänlig sköterska med uppsatt hår tar emot och sätter sig vid en dator.
Allt är sig likt. Personnummer .., genomgång av senaste besöket.
Lite förvånad är hon, ty det är fyra år sedan sist, det borde vara två.

"Här står att du besökt Halmstad lasarett .., ett kliniskt besök på mammografin .., vad var det?" undrar hon.

Hur jag än funderar kan jag inte komma på vad det handlade om och jag tycker att sköterskan tittar på mig med nån slags medlidsam blick.

"Ja, ja .., vi sätter igång nu", säger hon.

Så det gör vi.
Armen uppåt och bröst som plattas till (dom är redan platta) och i ett huj är det över.


Efteråt blir det ett besök i affären i Haverdal .., lite småprat med Jocke som tillsammans med fru varit på besök i Barcelona och vittnar om fina dagar och härliga bad .., och där är rara kunder och arbetskamrater som är i full gång. I kassan sitter Cornelia A.

Sen raka spåret till friherrinnan som bjuder på efter-mammografi-kaffe ute i solskenet.
Och hon visar mig den lilla primulan som förvånat tittat fram och när jag berättar om besöket på Halmstad sjukhus, det som jag absolut inte kommer ihåg, vet friherrinnan precis vad det handlar om.
"Ja, men det var ju när du trodde dig känna en knöl i vänster bröst!" säger hon .
Just det, ja! Så var det.
Tur att någon av oss har minnet i behåll!


Idag är det för övrigt sex månader sedan en liten kille kom till världen.
Ja, det kom nog många småkillar till världen den dagen - och töser också - men till en av dem blev jag farmor. Det är en sån innerlig glädje, så det finns inte ord för det!

Och så tacksam jag är att jag själv fick barn i unga år och på så sätt har hunnit vara med ett tag, längs den där vägen med småttingar som dyker upp och gör hjärtat glatt. När Emma föddes var jag fyrtiotre år, två år senare kom hennes lillebror och tjugo år senare - då är jag sextiofem - kom näste lille plutt!
Det finns för,-  och nackdelar med allting, men just i det här fallet och för mig, blev det en fördel.

Nu säger jag som Cecilia N: allt gott (till er alla tre som läser här)!

Dagens fönster ....


Ååå, som jag älskar blandningen av varifrån alla fönster kommer!
Idag ett från Porto, i Portugal.

Jag frågade fönsterfångerskan om Carmo var en en stadsdel i Porto och fick följande svar:
"Det är en kyrka och till nyligen ett därtill hörande sjukhus. Så det är en plats, men inte så mycket som en stadsdel."

Här en länk till kyrkan.


Tack annannan!

tisdag 1 oktober 2019

Dagens fönster ....


Ett skymningsfönster från trakten av Laxå.

Från Ulrika, alltså.
Det ena ger det andra ....



Googlar på Mumbai (filmen från igår) och kommer till detta.
Hur intressant (och skrämmande) som helst.



Och jag skrev - när det handlade om gårdagens film Sir - att det var som ett resereportage och som jag njöt av alla färger från folklivet.

Men sen .., såg jag ju den här lilla filmen.