tisdag 19 maj 2020

Små och stora djur ...


Bilden: tanken var förstås att det var humlan som skulle vara i fokus. 
Så blev det inte. Harry är rädd för humlor och försöker alltid fånga dem, fast jag ropar att han ska låta bli! Jag har heller aldrig sett honom lyckas.

Varje förmiddag - eller egentligen ganska tidigt på morgonen - går jag ut och fyller på med mat till småfåglarna, därefter tar jag mig en sväng in i växthuset .., kollar därefter till rabatterna och i morse tog jag även död på ett tämligen stort antal mördarsniglar.


Jag har nu blivit så pass härdad, så jag tar lilla planteringsspaden och så klyver jag dem rakt av. Och nej, jag har inte tillstymmelse till medkänsla, men om sniglarna har vuxit sig stora, hämtar jag gärna den större spaden.
Det är liksom lättare att döda lite på avstånd.


Bilden: det var nästan som om den höll mig i tummen. ¨

Men det finns undantag.
Idag när jag fyllde trädgårdsvattenkannan upptäckte jag en humla som låg till synes livlös, i vattnet. Jag kopplade bort slangen och försökte genast fånga upp den lilla humlan och det var inte alldeles enkelt, men till sist gick det.

Humlan var förstås alldeles dränkt av vatten (med Substral växtnäring i också) och jag lade den på en kudde så den skulle få kvickna till, om den nu alls skulle klara sig.

Till en början låg den alldeles stilla och jag tänkte att nej, den kommer nog inte att överleva. Och jag försökte att med lillfingret att rufsa upp pälsen lite och då var det som om den vaknade till liv lite.


Bilden: och så blev det lite rumpan-uppåt-sträck för att kanske torka sig lite. 

Så gick jag in och blandade samman lite sockervatten och droppade detta just framför humlan, men näää, det var ingen höjdare. Då fick den bara vila hos mig, rakt av.
Efter en stund, när den nästan tippat omkull (nu är det nog slut ändå, tänkte jag) satte jag den på en varm tegelsten och puttade lite på den.

Och tänk .., då var det som om den vaknade till liv och den började testa sina små vingar  - ungefär som när en helikopter sätter fart på rotorbladen - och jag sprang in efter mobilen för att om möjligt hinna ta en bild, men icke .. just som kom ut, ja, då såg jag den brumma iväg upp mot tegeltaket!

Det är ju rent ofattbart att man på en och samma dag utan bekymmer kan ta livet av ett femtiotal sniglar, men ägna kanske en knapp timme åt att rädda en humla.
Någon vidare logik ser jag inte det hela.
Det är förstås mer känslor det handlar om.
Och jag blir fortfarande varm inombords bara vid tanken att den lilla humlan inte gick hädan. Faktiskt.


En alldeles underbar bok om humlor (förmodligen tänkt för barn) har jag köpt och jag ska villigt erkänna att jag älskar den! Här får ni lära er lite om hur det går till hemma hos humlorna. Boken heter "Humlans blomsterbok" och är författad av Stefan Casta och Maj Fagerberg och det är den sistnämnda som står för formgivningen.


Och man får veta hur boet ser ut.
I helgen som var satt Maja och läste intresserat i boken.
Ingen av oss hade till exempel en aning om att humledrottningen ruvar sina ägg ungefär som en fågel. Jo, minsann!


Kanske var det en drottning som blev räddad idag?
Kanske.
Dagens fönster ....


Om nu Guy i Arvidsjaur hade tagit den här bilden, då hade han nog skrivit .."ja, nu är du väl nöjd Elisabet .., här har du dina skruttiga fönster!"

Men nu var det inte Guy, utan madamen i Portugal.

Tack! säger jag.
Det är hur underbart som helst med olika sorters fönsterbidrag!

måndag 18 maj 2020

Ny vecka ....


Illustration: Kaj Beckman

... som börjar bra.
Vaknar tre, därefter klockan fyra och när klockan är sex, då är jag helpigg.
Ligger kvar i sängen till halv sju.

Några timmar senare cyklar jag till affären .., (pv har tagit bilen för att låta besiktiga den efter jobbet) och det doftar hägg och syrén och jag upptäcker gulmåra som kantar cykelbanan och bestämmer mig för att senare under dagen - eller kanske ikväll - ta en sax med mig och plocka mig en bukett.
Jag  ä l s k a r  gulmåra.


Men  ...., nu upptäcker jag - jag cyklade nämligen nyss iväg och plockade en liten bukett - att det här gula som jag lade märke till, det var  i n t e  gulmåra, det här är nånting annat. På bilden här ovanför, där är det däremot denna min favorit.

I Harriet Hjorths bok "Blomstervandringar" kan man läsa följande om just gulmåra:
"Örten kallades också för frillogräs och trätogräs av allmogen. I en gammal lunta har jag för längesedan träffat på uppgiften av det i vårt land fordomdags var i lag förbjudet att strö gulmåra på golvet i rum där dryckesgillen ägde rum och en eld brann på härden.
Men Arvid Månseson säger i "Een mykit nyttig Örta Bok" från år 1637 att gulmåra blandat med rosenättika och rosenolja till en salva varder brukat till dem som äro hjärngalna"
Den skulle enligt honom kunna bota sinneseggande besvär i stället för att framkalla dem!

Författaren fortsätter: "Redan Plinius kände till gulmåran som läkeört och uppger en hel del recept, av vilka några har stått sig ända fram till sexton, - och sjuttonhundratalens nordiska örtaböcker. Enligt ett av dem var den bra mot "ormars, scorpionerns och andra förgiftige kreaturs bett".


Annat att känna till om Gulmåra.
Under vår hednatid var den helgad åt Freja, och frejagräs har den även kallats. Dessutom användes den för att göra en barnaföderskas plågor lättare ..., man lade helt enkelt en knippa gulmåra i hennes bädd.
Dess gamla katolska folknamn var Jungfru Marie sänghalm, då det enligt legenden berättas att Jungfru Maria bäddade åt Jesusbarnet i krubban med gulmårans mjuka strå.

Se där, vad mycket som finns att ta till sig om denna underbara lilla blomma!
(Jag minns den från tiden i Bjäresjö, då, när jag körde moppe till Mossby strandbad och just innan man kom ner till stranden .., där växte mängder med Gulmåra!)

De två övriga bilderna har jag själv tagit.
Måndagsfönstret ....


"Genom vårt fönster just precis nu!" 

Så skrev annannan i Portugal i lördagskväll, mer exakt klockan 21:22.
Katten är hennes. Och rosorna.

Vackert ljus även här, precis som hos Turtlan i går.

Tack annannan! Och vilken fin katt du har!

söndag 17 maj 2020

Söndag i landet Halland ...


Så är då allt som vanligt igen.
Ja, förutom att här är så  t o m t  och  t y s t.
Och frånsett puttret från kaffebryggaren (borde avkalkas) och reprisen av Naturmorgon i P1.

Minstingen, hans mamma och pappa har tackat för sig och åkt söderut igen. Någon mastning av segelbåten blev inte av. Denna eviga snålblåst och mellan varven regn, nej, pv tycker inte att det är nån höjdare att vingla omkring på båten då, allra helst inte med den tunga masten. Vi hoppas på nästa helg, men då får vi ordna annan hjälp.


Om man i vanliga fall träffar den där lillkillen en eftermiddag och kanske en morgon, så hinner man inte bli riktigt bekanta. Men nu .., helt annorlunda!
Att den där lillkillen sträcker armarna mot en eller vill hålla en i handen .., ja, det är ju en ren och skär ynnest. Däremot ville han absolut inte att vi skulle läsa ur nån bok, nä, fy så trist! Och inte brukar det se ut så här i vår hall inte .., en liten jacka bland alla dom andra.
Eller små, små skor vid pv:s trätofflor .. mina sandaler eller sportskor av olika slag.


Rent otroligt är det hur utvecklingen går framåt när man snart är fjorton månader.
Det tog inte lång tid förrän han klurade ut hur man tar sig uppför vår trappa till övervåningen och då gick det i ett huj! Tjopp, bara!


För övrigt?
Monet skickade ett minnestest som vi kunde använda oss av - alltså pv och jag själv - ett test som jag kände igen från mammas frekventa besök på geriatriken  i Ystad.  Man kan få trettio poäng allt som allt och jag missade en fråga - man skulle räkna upp tre saker (som pv först räknat upp), och sen, efter en stund,  när man besvarat andra frågor, komma ihåg dom där tre igen. Där missade jag en av sakerna och fick därmed tjugonio poäng av trettio. Nästa gång ska jag minsann ta dem allesammans.
Några klockor syntes till, men dom klarar jag ju av på egen hand, om pv rättar.
Det här testet fick mamma utföra ungefär var tredje månad och det gick sakta neråt från början, för att sedan rasa rejält och sen tog hon sig inte upp igen.
På slutet fungerade ingenting.

Blev jag orolig av det missade ordet?
Nej, inte alls.
Att jag kan räkna baklänges tämligen snabbt från hundra (man minskar med t.ex åtta eller  eller sju hela tiden), gick lätt som en plätt.

Ja, ja.
Nu blir här kaffe och lite av mitt på-morgonen-bakade bröd. Steg upp klockan sex och tog hand om den kalljästa degen och dom blev nästan som igår, men inte riktigt. Nästa gång måste jag ha dem längre tid i ugnen och kanske även längre ner.

På soffan ligger två utmattade kompisar: Harry och Sigge.
Å, så trötta dom är efter att ha varit på helspänn .., ja, det gällde att passa sig när lillkillen tog sikte på tassar eller i Sigges fall: svansen! Mellan varven klappade han dem så fint.
Men sååå nyttigt att lära sig umgås med djur!

Nu mot kaffekoppen framåt marsch!

lördag 16 maj 2020

Dagens och morgondagens fönster ...


Hej!

Efter regn kommer sol. Duggregn och regn hela vägen hit. Kallt ute och kallt inne. Vi kånkade in våra grejor och maten för helgen. Tände i spisen och letade fram raggsockor.

Då kom solen därute.

Det blev ett så fint ljus som jag försökte fånga.

Hälsningar från Turtlan på stugtur :-)


// Tusen tack Turtlan .., jag säger bara det .., vilket kvällsljus!!!
Lördagmorgon i landet Halland ....

Och vi bjuds på ösregn och blåst och det är ju också ett elände, allra helst som pv hade lejt hjälp med mastning av segelbåten idag. Den här båten är mycket större och tyngre än den förra och masten följer förstås med och dessutom har pv inte mastat just den här tidigare.
Nu önskade han muskelkraft och bra balans - det blev Anders och hans Maja - och så skulle jag vara barnvakt då under tiden.
Men med regn och blåst och en tung mast och halt på däck .., nej, det finns gränser.


Vi i vår tur var barnbarnsvakt igår och det gick bra, bättre än jag hade förväntat mig.
En liten solstråle från morgon till kväll. Frånsett när han låg och sov (i nära två timmar, ja, kanske mer än så .., jag var tvungen att gå in och kolla om han verkligen var i livet!) var vi ute mest hela tiden. Fint väder .., varmt och skönt.
Bilden: Anders och Sigge. Kan man tänka sig så kelig Sigge blev nu då.


Det finns inte ord för hur vackert jag tycker att det är i Malmö!
Nu rörde vi oss enbart i trakten där sonen bor, men ändå ..., bland höga hyreshus finns stora grönområden, mängder med buskar (syréner som blommade så man gick som i hav av väldoft!) och gott om vettiga lekparker .., vanliga, gammaldags lekparker med gungor och rutschkanor och mycket gräs.


Och när vi åkte hemåt genom stan, såg vi blommande kastanjer överallt!
Å, så vackert!
Första gången jag såg kastanjer i blom, det var när vi hade flyttat till Ystad och någon månad senare var hela Österleden fyllda av just såna här träd! Jag höll på att tappa ögonen rakt av.


Nu ska vi i alla fall ta en sväng till hamnen .,. jag ska hämta en beställd tårta av Elise, en ung flicka som sommarjobbat i affären och är sååå duktig.
Bilden: Och sen gick han till Maja!


På en lyktstolpe i Malmö.


Och ännu mera kasdtanjer!


Nästan hemma från Malmö upptäckte jag ett recept på instagram, med bröd som såg så goda ut och receptet verkade så enkelt. Lite jäst .., ljummet vatten, salt, samt specialvetemjöl. Degen skulle jäsa över natten och blev väldigt kladdig att hantera, liksom fösas ihop på en plåt och först gräddas i 275 grader och sen missade jag resten av receptet, då jag hade tagit en bild bara ..., men jag sänkte gradantalet efter ett tag och så här såg dom ut klara. Stor succé!


Och den här bilden kommer att förstoras upp och finnas någonstans här i huset.
Som han plockade små tusenskönor när vi var ute på promenad!

Sist av allt: på en stolpe utanför affären där jag brukar arbeta, där har någon skrivit med röd penna: "Killar tänker med k*ken".
Jag är benägen att tillfullo hålla med.
Apropå detta att köpa sex.

Fy fasen!! säger jag bara.
Och hallickar som tar hit unga och fattiga flickor och lockar dem med jobb (men inte som sexslav) borde snöpas i gryningen, måhända kunde det straffet även gälla sexköparna.
Så var det sagt.

torsdag 14 maj 2020

Dagens fönster ....


Ulrika har berättat att det ska bli höns på gården och det finns ju utrymme så det räcker och blir över. Att ha höns, det är nästan det roligaste jag har varit med om, när det gäller husdjur .., nja, inte riktigt, men verkligen nästan.
Dom är så personliga och så roliga!

Här står herrn själv och funderar på nånting .., det kanske är här hönsen ska få bo?
Stort lycka till Ulrika!

onsdag 13 maj 2020

Nån slags sammanfattning av en dag ...

Ja, det rullar på.
Trettonde maj .., vips, är vi inne i juni.
Hade tre mejl i inkorgen när jag satte mig vid datorn i morse.
Ett var från vännen I i Dalarna, hon som är en bra bit över nittio och änka sedan flera år tillbaka. .
Så här skriver hon, t.ex.

"På kvällen, då min hjärna inte orkar så mycket, läser jag ett par sidor dagbok i "Ensamheten värst". Det är för mig inte svårt att sätta mig in i hennes (Siris) situation. Din vän Teglund har hållit några ”Tankar för dagen”, som jag nog hört tidigare, men dem hör jag nu i repris på paddan. 
Han levererar mycket tänkvärt, den mannen.
Tidigare har jag väl ”hållit i gång” så mycket jag orkat med gymnastik, föreläsningar av olika slag, kultursoppor ( soppa + teater), konserter m.m.. Då och då har jag åkt ut till Rankhyttan. Där hade Hans jakt, och dit åkte vi och plockade bär och svamp. Trots det kändes det ensamt efter Hans, i synnerhet mornar och kvällar redan före corona. Ensamheten var värst redan då. 
Men nu!!! 
Totalt isolerad. 
Som gamling får jag inte ens åka och handla min mat.



Och min syster, 74 år i november, skriver så här:
Mulet och jättekallt här i dag, bara 13C, så jag fick ta på mig en jacka när jag åkte upp till affären för att handla. Även inne i affären var det jättekallt, så där så jag frös om händerna. Här hemma har jag på värmen för fullt och skall snart fixa lunch och sätta mig i soffan och läsa.
I går eftermiddag var min gräsklippare Rob här och  klippte gräsmattorna och gjorde allmänt fint överallt. Jag är såå glad att jag har honom och denna årstid är det inte mycket för mig att göra utomhus annat än kratta upp löv förstås. Annat är det på våren, då är det ju jämt något att göra."

Det tredje mejlet var från pv och när jag läste det blev jag rent förskräckt. 
Så här löd det: 
"I morse gick det för snabbt på slutet. Glömde ryggsäck, Ipad, telefon och cykelhjälm. Men till jobbet tog jag mig helskinnad.
Du får gärna ta bort Ipad och tfn från sängen, du brukar ju varna för brandfara. Hade ju tänkt köpa vin idag men det får vara till i morgon i stället, vill inte cykla med vinflaskor i plastpåse från bolaget.
Minns inte om jag öppnade solfångarna.
Ja du Marie-Louise, det var nog allt.
Puss."

Jag blev på gränsen till orolig. 
Att han kan glömma plånboken hemma, det händer .., men detta .., att åka iväg utan ryggsäck och cykelhjälm, det har aldrig tidigare hänt! 
Nåväl, han kom hem glad i hågen (vi åt middag i hamnen, jag hade stekt makrill och hade med mig hela rubbet) och nej då, inte hade jag behövt vara orolig .., "vad då, att han skulle ha slagit i huvudet när han ramlade i vattnet ..., nej, nej!" sa han. 
Att han kallar mig Marie-Louise beror förstås på att han ironiserar över sitt dåliga minne. Jag kallar honom för Kurt.


Det är inte bara pv man kan oroa sig för .., den som läser här vet ju vad min största rädsla handlar om: att bli som mamma. 
Med ojämna mellanrum gör jag därför klocktestet. 
Alla rätt, visar pv .., som rättade och gör tummen upp. 
Stor lycka. 
Tänk, den dagen när man inte förstår hur det hela ska gå till. 
Den dagen kommer säkert. 
Jag hoppas att den dröjer.

Nu mot sängen! 
Pv har redan gått i säng .., jag har satt in värmefläkten i växthuset och hört råbocken råma borta vid lagården .. det är becksvart ute och allt känns bra. 
När Harry får besök ....


... av friherrinnans daghund Bessie, - för övrigt en helt ljuvlig hund -  då blir han verkligen uppvaktad. Allra mest uppvaktar Bessie honom i rumpan.

Kanske letar hon efter hans förlorade svans.
Dagens fönster ...


... fångades på Svanvägen här i Stensjö.

Svanvägen är en liten väg som går från Kustvägen till Vitabergsvägen och det är där som Harrys bästisar Alice och Elsa bor.

tisdag 12 maj 2020

En äventyrlig dag ....


Jo, det blev det sannerligen.
En morgon när pv - som övernattat på segelbåten - cyklade på bryggan och dråsade i vattnet med cykel och allt (ryggsäck, mobil, Ipad) men som på något underligt sätt tog sig upp och själv hade jag inte haft en  c h a n s  att göra det!

Några stegar finns inte och att ta sig upp när man ramlat där vid båtarna, ja, då måste man först krångla sig under bryggan där det finns ett slags stenskravel och sen häva upp sig till själva bryggan.
Men det gjorde han alltså.
Cykeln hade tydligen hängt i någon förtöjningslina, åtminstone delvis.

Vad hände sedan?
Jo, pv cyklar iväg i dyngblöta kläder och det är femton kilometer till stan från hamnen och det är i n t e  varmt ute vid sextiden på morgonen! Inte idag i alla fall.
Men det gick bra, det med.
Och tänka sig, mobilen överlevde, även hans Ipad (visserligen utan ljud just nu), däremot hade nycklarna försvunnit i havets djup. (Ja, det är väl inte mer än 2.5 meter där han föll i, men ändå).

Om detta visste jag intet, förrän han - framme på skolan - ringde och undrade om jag möjligen hade badat idag? Det hade jag inte. Men han.


Själv har jag varit ute i ett par timmar och rensat i rabatten, den mot öster.
Har hängt ut tvätt (som senare blåste ner), har varit på tre långa promenader med harry (plockade med mig några kvistar blommande hägg och tog hem) .., upptäckte ett stort bestånd av liljekonvaljer inte långt hemifrån .., har dammsugit och lagat mat och lyssnar nu till Europapodden.


Och nu?
Jo, ikväll kommer friherrinnan med hembakad Budapestbakelse för att gratulera denne något .., ja, jag vet inte vad jag ska kalla honom .., men en bakelse ska han få i alla fall, tänk, han hade ju kunnat drunkna rakt av eller så skallen i nåt vasst, ja, det finns många variationer på vad som h a d e  kunnat hända.

Och Sigge har nu sovit gott och ätit ännu godare.
Ekorrar har kommit och gått. Sädersärlan på gräsmattan.

Ungefär så.

Nej, jag glömde en sak: idag fyller Ulrika 49 år!! 
Alltså var hon kanske femton år yngre när vi första gången träffades. Jag mötte henne på järnvägsstationen i Ystad .., hon var ganska tillbakadragen och lite blyg, men vänta bara, det gick över! STORT grattis till dig och ditt nya liv, Ulrika! 
Dagens fönster .... ett glädjefönster! 


Varför det?

Jo, för att efter flera dagars bortavaro, så dök sigge nilsson upp nu på morgonen!
Till och med Harry tycktes lycklig.

Och pv, som övernattat i båten, hade glömt nånting just där - han hade inte hunnit från hamnen - gjorde det man inte får göra, cyklade på piren, halkade med cykeln och dök - med sin röda tjusiga Trek-cykel och ryggsäck på ryggen - rakt ner i havet.
Det blir ju i alla fall ett 1.5-metersdyk.

Hur han tog sig upp begriper jag inte, för där är ju inga stegar och cykeln hade tydligen blivit hängande i några förtöjningslinor .., men själv blev han heldoppad.

Vad gjorde han då?
Jo, krånglade sig upp och cyklade dom femton kilometrarna till jobbet och det var ju inte tjugo grader varmt på morgonen. Nycklarna och taggen till skolan, dom ligger på havets botten.

"Men herregud, att du inte ringde mig, så hade jag hämtat dig så du fått byta om!" sa jag.

Jaha ja .., nä, det hade han inte haft en tanke på.

måndag 11 maj 2020

Kväller ....


Klockan närmar sig kvart i tio och pv har just ringt och meddelat att han nu är ombord på båten och höll på att ta sig en kopp te och en macka.
Där ska han sova i natt.
Vilken lycka! (för honom).
(Pilen visar luckan till akterruffen där det finns två bäddar och en slags triangelbädd i mitten - möjligen lagom till en liten hund -. Där är nere pv ska sova i natt).

Vi stämde träff där vid femtiden i eftermiddag .. något bad var inte ens att tänka på, det blåste nåt så hemskt - nordliga vindar - och det såg ut som om hela Kattegatt var på väg in i hamnen!
När strandskatan inte var på plats, tog jag mig en titt där hon brukar ruva.
Nu var det tomt på ägg.
Stackars krake.

Nåväl, Harry och jag blir hemmavid. Harry dessutom - till råga på allt på sin födelsedag - fått ett sår i buken. Det ser ut som om han slickat sönder nånting .., så vi har sköljt med Jodopax och lagt på Idominsalva, så får vi se hur det blir.
Och Sigge har nu varit borta i tre dagar!
Tog cykeln och susade omkring i omgivningarna .., stannade och lockade .., men ingen katt. Bad pv hålla koll längs vägen när han gav sig av, men någon Sigge kan han inte ha sett - det hade han väl berättat -.

För övrigt har dagen varit ... effektiv.
Mycket har blivit gjort.
Jag har klippt områden av tomten där robotgräsklipparen inte kommer åt .,. slängt tvätt i maskinen och hängt ut och tagit in .., lagat supergod lunch till mig själv .., haft friherrinnan på födelsedagskalas och hon hade med sig leverpastejsnittar till nioåringen och det gick ju verkligen hem.
Sist av allt, innan pv cyklade till båten, planterade vi en röd vinbärsbuske, samt en krusbärsvariant. Jag  ä l s k a r  krusbär! (Kanske för att vi, när jag växte upp, bara hade röda och svarta vinbär i trädgården. Jag kände igen som hade krusbär).

Over and out.
Och som jag njuter .... 

... av att läsa detta.
Dagens fönster ....


... finns i Ystad på Regementsgatan 19 A.
Det var här jag bodde i sju års tid, då, när jag blev ensamseglare på livets ocean.

Men då minsann var det inget klotter på väggen utanför.
Måndagmorgon i landet Halland ....


Nog är det underligt hur vi människor är skapade.
Eller funtade.
Under alla mina år tillsammans med mina barns pappa, vaknade jag alltid några minuter innan han skulle stiga upp. Det där satt i under många år efter skilsmässan; det var som om hjärnan hade ställt in sig på en sak och så var det på det viset.
En slags mental enjängdhet.

Nu, tillsammans med pv, är det på exakt samma vis, bara två timmar tidigare.
Han har klockradion som går igång en viss tid och jag vaknar fem minuter innan och om jag inte hör att han är uppstigen, hojtar jag.
Alltid likadant.


Det här har varit en arbetsam helg.
Mycket har blivit gjort.
Pv har fixat taklister i det lilla, lilla rummet (han har också fått närapå nervsammanbrott var gång han skulle såga till listerna, i hörnen!!) som snart är helt klart .., han har - äntligen - bytt till sommardäck (ja, det är hans jobb, jag kan inte stå på knä) .., vi har varit i båten och lagt in nya mattor (jag hjälpte i alla fall till vid tillskärningen) och själv har jag planterat och planterat om och planterat ännu mera.

Små ormbunksskott (1 dm i höjd) har fått nytt boende i rabatten mot väster och när jag tidigt i morse tittade till alla växter (det är som att bli jordad .., att varje morgon spankulera omkring i nattlinnet och se hur dom har det), hade dom klarat nästan-frost-natten bra. Likt tennsoldater stod dom där, närmast husväggen och såg ut att må prima.
När dom vuxit sig högre, är min plan att dom ska bilda liksom en fond där bak.
Och ljusgrönt är fint mot allt det mörka.


För övrigt?
Jo, allt känns bra.
Igår fyllde AP fyrtiofyra år, Lika länge som min pappa har varit död, har hon funnits här på jorden. Ett halvår innan pappa dog, fick han träffa sitt då tredje barnbarn.
Vi hade åkt tåg från Sthlm till Bastuträsk och hämtats där av pappa och en av dagarna satt han i  hammocken, den mot söderväggen ..., och jag hade lagt en då månadsgammal liten piga i hans famn och han gungade lätt och sa "Så fin hon är!!"
Han sa det med sånt eftertryck.
Sånt kan man tänka på såna här gånger.


Idag är det Harrys tur att fylla år.
Nio år.
På bilden är han liten skruttvalp som ligger och sover på soffan Ektorp, allt medan Gunnar från Jämtland tittar förundrat på hans - Harrys - sovstil.


Nån sekund senare hade Harry dråsat i golvet - tjopp, bara -!
Och jag kan konstatera att vi då ännu inte hade köpt hörnsoffan .. , att ombyggnaden av det gamla uterummet hade tagit sin början och lika snabbt tagit slut; det ser likadant ut ännu.
Nåja, det har ju bara gått nio år, det är lugnt.
Måhända blir det klart innan åttioårsdagen, men se då blir det stort kalas, det kan jag lova! Bloggvänner från när och fjärran är varmt välkomna till den stora festen!
(Ni kan redan nu skriva in juli månad 2028 i almanackan som troligt datum ..).


Ni kan ju gissa hur mycket vi log åt det här anslaget hos goda vänner i Västerljung; det var på väg hem från Stockholm. Det är precis likadant här.

Sist av allt: i juli månad för nio år sedan, ställde jag en fråga till bloggvännerna - på den tiden hade man många - (allt är förstås relativt, men ganska många). Frågan gällde vad man hade velat arbetat med, om man fick börja om?

Här är svaren.
Lägg särskilt märke till sista meningen i madamen från Portugals svar.
S o m   jag ler när jag läser den!

söndag 10 maj 2020

Dagens fönster ....


... fångades i Varbergs vackra kyrka, belägen precis mitt i stan, vid torget.

Vilka fönster!

Och kyrkan var inte det minsta prålig, mer som hemtrevlig.

Bilden togs av Göran Höglund.
(Egentligen hade jag också tagit en bild med samma motiv, men oj, så mycket mera rättvisa det här gör till det hela, så om man bara talar om vem som tagit bilden, får den användas. Så det har jag nu gjort. Titta så finurligt med det blå i taket!! )

lördag 9 maj 2020

Liten resa är också en resa ...


Kanske blir det här den sommar vi får - ibland blir det ju så - men tack så hemskt mycket då, för oj, så härligt det har varit. Blå himmel, varmt och skönt.

Vi har ett ärende i Varberg  - dit är det fem mil - och när det är avklarat, tar vi sikte på Träslövsläge lite söder om stan, kanske en halvmil. Jag tror mig aldrig ha varit där och faller nästan baklänges när vi kommer dit. Men milda makter (ja, vart tog förresten bloggerskan Milda Makter i Australien vägen ...?) så vackert!
Nu syns det inte på bilden, jo, kanske lite .,. att havet är turkosgrönt och stranden mycket vitare än den vi har hos oss .., och lååångt mycket bredare!


Vi tar lunch på en uteservering, alldeles vid havet.
Här tillbringade pv en kväll för två år sedan.
Vi hade seglat i Bohuslän och i Lerkil hoppade jag av (vår bil var parkerad där) och åkte hem med Harry, medan pv skulle ta sista etappen själv. Han stannade till i Träslövsläge för att kunna se fotbolls-VM; Sverige skulle möta England och han såg det just här, på den här serveringen.
Nu, två år senare, är här folktomt, så den där sociala distanseringen, den sköter sig själv.


Längst inne i hamnen ser det ut så här.
Det var alltså här pv låg med båten.


Och så hemma igen.
Jag ligger i rabatten och planterar ut små plantor, allt medan pv målar lister. Vid sextiden kör vi till Skallkroken .., tar var sitt dopp i ett niogradigt hav .., konstaterar att Strandskatan ligger på ägg - nu är det bara ett kvar - (hon lämnar för en stund boet, det är då jag kollar) och sen skär pv till mattbitar som ska läggas i ruffen där nere och det blir jättebra.

Båtgrannarna kommer och kollar till sin båt. Den är så otroligt fin och däcket - som är som vårt  -är utbytt och alldeles nytt, men det är så dyrt så det är inte klokt.
Kvinnan hoppar lätt som en plätt ombord, men så är hon väl trettio år yngre än jag själv (tröstar jag mig med). Kanske hade jag inte fixat ens i den åldern.

Nu kväller.
Fullt så här skarp var inte solen, men så blev det när jag skulle fånga lite av solnedgången. Jag är trött och hoppas att den som läser här har haft en fin lördag.
Dagens fönster ....


Det är alltid lika roligt att tänka sig att någon sitter på ett tåg, alternativt är ute och spatserar eller har rest på semester, och så helt plötsligt upptäcker denna/denne någon några fönster och tanken att fånga fönstret och skicka det till landet Halland dyker upp.
Det är helt enkelt underbart!

Och tog fram fönsterhåven gjorde min "mentala lillasyster" Pernilla i Skåne.

Och förunderligt var det ju att jag, när jag tittade på bilden, kom ihåg var bilden var tagen. Hur många gånger åkte jag inte tåg från Ystad till Malmö till Helsingborg och senare till Halmstad och så hem igen förstås och då - i Svedala - där Linda bor, där finns så här vackra fönster. Man kunde lika gärna tro att dom tillhör en kyrka!

Tack Pernilla! Nu behövde jag inte leta i någon mapp efter ett lördagsfönster .., utan nu kan jag ägna mig åt äggröra och bacon till husets herre och mig själv!

En fin lördag önskar jag er alla!

fredag 8 maj 2020

Och vem skulle jag ha röstat på ...?


Så här är det: National Portrait Gallery i London har - kanske varje år - en utställning som också är en tävling, där åskådare och kanske någon jury också, utser en trio vinnare. Ja, nån blir ju etta på prispallen, förstås.

Av alla utvalda, hade jag nog röstat på den här.
Titeln är "Kitty, the Teenage Baker" och konstnären heter Mark Draisey och så här berättar han om målningen.

The portrait is of the artist’s acquaintance, Kitty. He says: ‘I first became aware of her in 2019 when, at the age of fourteen, she opened a pop-up bakery selling her home baked sourdough loaves and buns. Working with her father, they managed to raise the money to open a shop in South Oxfordshire through crowd funding, and every day they’re open, the stock completely sells out.’

Det bageriet hoppas jag kunna besöka någon gång. 
Och här kan man ta sig en rundtur bland bidragen.

Jag har sagt det så många gånger och säger det igen - det finns inte ord för hur glad jag är över förmånen att ha fått vara med om den här utvecklingen .., att man sittande hemma vid köksbordet kan surfa in och gå på konstutställning inte långt från Trafalgar Square! Sen går man och diskar och bakar bröd.


Och här är vinnaren.
Konstnärens namn är Jiab Prachakul, en kvinna född i Thailand.

Jag ska säga vad den målningen minner mig om. 
Jo, veckan innan jag skulle operera bröstet hade vi tid på kirurgmottagningen i Halmstad där ett möte med läkaren väntade mig. Vi var som alltid ute i god tid och slog oss ned i väntrummet. Mitt emot oss, precis som på bilden, satt en kvinna i kanske 45-årsåldern och hennes man. Kvinnan satt mitt emot mig och i säkert en halvtimmes tid tittade hon rakt fram med en totalt genomskinlig blick. 

Mannen strök henne oavbrutet över handloven och så gick han flera gånger till toaletten. Jag tänkte att det måste vara så att kvinnan var svårt sjuk - och då menar jag väldigt svårt sjuk - hon var tunn som en liten sparv och det kändes som om hon var nära att brista. 
Inte kanske i gråt, men gå sönder. 

Under den där halvtimmen satt paret knäpptysta och så kom en - till synes - lätt forcerad läkare och tog dem i hand och välkomnade dem in i sitt rum. 
Dom blev inte kvar så länge. 
När paret kom ut, höll mannen armen om hennes axlar och så gick dom lika tysta därifrån. 
Kvinnans blick hade samma uttryck som mannens här på bilden 
Jag glömmer det aldrig.
Och det är vad den här målningen påminner mig om. 

torsdag 7 maj 2020

Sjunde maj (i sjunde himlen).


En rent av ovanligt lugn dag.
Harryrundor.
Telefonsurr.
Någon dryg timme nere på klipporna, på badeskäret, som somliga kallar det.
Solen mot ansiktet.
Ejdrar och skrattmåsar .., en svan som ligger på ägg (eller bara vilar).
Inga streck på himlen.
Inga flygplan.
Kikaren i väskan.
Tänker att vi borde absolut skaffa oss en bättre kikare.


Mejlar pv och undrar om vi ska ses i Skallkroken när han slutat för dagen?
Ja, det tycker han är en bra idé.
Tar med mig middagsmat och badkläder.
Harry lullar på .., men stannar till vid stenröset på bilden .., nosar länge och backar, nästan förskräckt. En orm ...? tänker jag och kallar in honom.
Sen går jag dit och tittar.


Det var dom här han var så rädd för.
Undrar om dom var på väg att kläckas ..., hörde han pipljud där inifrån?
Strandskatorna är världens finaste fåglar, men har absolut noll koll på var bästa stället är för att ruva ägg. Tjopp bara, mitt på stranden .., till allmänt beskådande för måsar och andra fåglar som gärna tar sig ett skrovmål! Ja, pv upptäckte en strandskata som ruvade på Ica Maxis parkering! (Visste inte att dom håller ihop livet ut).
Och så här .., visserligen väl dolda .., dom smälter in sååå bra bland stenarna, långt bättre än vad som syns på bilden, men ändå.

Lite längre bort ser jag vad som förmodligen är föräldrarna; dom står längst ute på stenpiren. När en mås närmar sig, utgår vaktstyrkan .., det skriks och flaxas, men lägger sig på äggen gör inte mamman.

Vi sitter en bra bit ifrån, men två unga töser befinner sig närmare ., dom spelar kort med varandra och jag förklarar det här med äggen .., men det är klart, här kommer att vara andra människor som ska till sina båtar eller till badbryggan, någon rast och ro blir det inte för äggföräldrarna.
Trist.

Vi badar båda två, pv och jag själv.
Gissar på elva grader kanske i havet.

Hemåt.
Pv har hemundervisning, men inte i sitt eget hem och klockan nio tittar vi på reportaget från Karolinska, från samma avdelning där äldsta dottern arbetar. Intressant! Och fastän hon flera gånger har beskrivit hur där ser ut, blir jag förvånad.
Jaha .., på det viset!
Dagens fönster ...


Så här skriver fönsterfångerskan:

"Hej!

Ett litet fönster och inte vilket fönster som helst. Jo, det är lilla båtfönstret i lilla båttoan. Vi har inte satt upp gardinen där ännu. Ska bli. Toan med lite utsikt så länge.

Inte många som har lagt i sina båtar ännu, men det kommer väl .
Vi var tidiga i år.

Hälsningar Turtlan.!

//Tack Annica! säger bloggmadamen.

onsdag 6 maj 2020

Det är så underligt ....


Bilden:"Växer vid vatten. Två bokstäver".
Trogen bekantskapsfråga i korsord.

Tittar på Morgonstudion hos SVT och där är Owe, coronadrabbad som efter respiratorvård nu är tillbaka till livet. Vilket helt underbart reportage!!

Och det kan jag säga .., att någon rensning av tårkanalerna, så där som jag fick göra i fjol på ögonmottagningen, det behövs inte i nuläget. Dom är nu helt ursköljda!

Lycka till Owe!

Och var hittar man det?
Jo, 1:50 in i dagens Morgonstudioprogram, där finns han ... Owe och hans dotter.
Tittar in walkaboutsweden in här, så ta fram näsduken!
Dagens fönster ....


... fångades i Ullarps Gårdsbutik, några kilometer härifrån.

Av vem?
Ja, av mig.