onsdag 23 mars 2022

   I Harrys hemtrakter ...


 Bilden: sååå vackra hus i Varberg!

Först Varberg och torghandel (det var friherrinnan och jag själv), men där var få marknadsstånd ;  mest blommor, plus en ostförsäljare och en kvinna som sålde torkad svamp och hemkokt sylt .., ja, just inget mera. 


Eftersom hundar inte får tas med på torget när det är marknad, fick vi gå i omgångar, friherrinnan och jag själv. Hon hade nämligen med sig Bessi, daghunden. 

Det är bara ett problem med Varberg ; att det är så himla knepigt med parkering, i alla fall om man inte är så där väldigt sugen på att snurra runt i ett parkeringshus. Nåja, det löste sig till sist. Och vi slapp p-garaget.

Det visade sig vara förbud för hundar på torget - i alla fall onsdagar och lördagar - så vi fick handla i omgångar. Jag slog mig ned på en bänk med den fina kyrkan bakom ryggen och Bessi släppte inte sin dagmatte med blicken .., tänk, om hon nu skulle försvinna! 

Och intill oss, vid en lyktstolpe, stod en kvinna och hade nån slags frisering där ute i det fria. På en svart plaststol satt hennes kund; en äldre herre som skulle bli fin i håret. Inte var det världsbillligt heller. Trehundra för en klippning.

Hittade vi nånting att handla?

Jodå. 

Det blev mest lökväxter .., en murgröna, två minipingstliljor .., en tunika som jag föll pladask för .., och friherrinnan hittade billiga hyacinter, påskliljor och lite annat. 


Vi skippade motorvägen när vi gav oss av hemåt, körde i stället gamla kustvägen (om jag minns rätt?) och kom till Tvååker och det var där, hos en bonde, som vi för elva år sedan träffade en liten Harry. 

Svängde av vägen när jag såg den här - i mina ögon - ursnygga skylten! Skulle vara intressant att veta vem som illustrerat det hela.


Vi hade bestämt oss för kaffe hemma hos oss i Stensjö, så när vi upptäckte Gööks bageri, blev det inköp till fikat. Aldrig någonsin har jag sett en mer välfylld kakdisk än just där! På brödhyllorna var det däremot urplockat. 
Expediten heter Lowa (med dubbel-w), hon är född i Lejonets tecken, är storasyster, har höger tumme upp och hoppar bara in extra. 


Har jag  n å g o n s i n   sett större semlor? 
Nej, det tror jag inte. 
På tok för stora för mig och för mycket grädde, men pv hade förmodligen varit salig i en veckas tid om han fått en sådan. Ack, varför köpte jag inte en till honom ....?


Och här är kakorna!
Fem kronor styck kostade dom och det är halva priset i jämförelse med de konditorier jag besökt här i trakten. På såväl Möllers i Ystad som bageriet i Harplinge, ligger några få kakor tillsammans .., här svämmade det nästan över! Så lockande, tycker i alla fall jag. 


Ännu flera ....!


Och när såg jag en bananstubbe senast  ....?


Och där inne i själva bagerilokalen stod självaste bagaren och gjorde just småkakor!

   Dagens fönster ...

Ja, jag fortsätter att ta mig en titt i arkivet; det som egentligen inte är något i egentlig mening, jag menar, alla fönster ligger inte sorterade, utan jag söker på datum. 

Nu sökte jag på "Sydafrika", för jag minns att det kom kom fönster därifrån och jodå, här är ett av dem.  Så här skriver avsändaren.

"Hej!

Det var alltid ett nöje när något fönster dök upp att fota på resan söderöver till Sydafrika.
Det här dök upp i fashionabla´ staden Knysna.

En stad där de med mer tjocka plånböcker har sina sommarhus vid havet.

Där fanns en tjusig marina med små boutiqer´ men det här fönstret dök upp på väg mot vår buss och det låg en bit ifrån de fina boutiqerna.

Kanske en mer "vanlig affär" som valt att skylta sina varor på ett härligt och lite ovanligt sätt.

Bakom ett gult galler också för säkerhets skull.

Stöldbegärliga varor måhända?

Från Turtlans resa söderöver.

PS: Fler fönster kommer!"

//Det här var publicerat i februari 2009 och det var alltså madamen i Karlstad som då var på vift. 

Tack Annica!

    Mitt i veckan ....

Och pv, som hade så ont i ryggen igårkväll och gick som en gammal gubbe, tillfrisknade under natten och tog min elcykel (han hittar inte sin egen cykelnyckel) till jobbet. Han kunde absolut inte förstå varför han hade så ont. Det kan jag. Som han har kämpat med att klyva veden!

Nu är det morgon .., klockan är snart åtta och jag har lyckats väcka elden till liv - den som nästan avlidit sedan pv gav sig iväg - och här intill mig ligger såväl Sigge som Harry. 

Igår blev det ett dopp i havet. Jag tvekade länge .., det är den här inutifrossan som tydligen byggt ett bo inne i mig och jag sa till pv att nää, jag vill inte. Men så tänkte jag .., så kan det ju inte vara, att nånting som jag älskat så omåttligt bara ska ta slut? Kanske ändå att jag skulle ..? 

Så blev det också. 

Det var, som så ofta när det är högtryck, lågt vattenstånd och jag fick nog gå ut trettio meter innan jag kunde vända om och simma/dyka mot land igen. Hu, så kallt det var! Sex plusgrader.

Efteråt .., som vanligt,  termoskaffe och en kanelbulle. 

Vi satt i lä och hade solen mot oss och då kändes allt nästan som tidigare. Enda skillnaden var att jag hade jättemycket kläder på mig, frånsett benen! Och ena handen var så iskall så det kändes som om den skulle trilla av. Nåja, det kanske blir bättre.


För övrigt ..?

Lyssnade till Europapodden nu på morgonen och i slutet av varje program får dom medverkande ta upp nånting som fastnat lite extra i deras minnesarkiv, ja, under veckan som gått. 

Underbara Caroline Salzinger SR:s korrespondent i Tyskland, berättade om detta med distansundervisning, nånting som inte alls är vanligt förekommande i ett ändå för övrigt modernt Tyskland. 

Nu har det visat sig att ukrainska lärare - även dom som själva är på flykt - håller kontakt med sina elever via nätet och fortsätter undervisningen! Så helt underbart!

Här finns en länk till programmet, om någon är intresserad!

Ps. Apropå vad som hänt i skolvärlden. Har ni tänkt på att vid alla skolskjutningar i vårt land, är det enbart svenska  pojkar som agerat våldsmän? Ds.
 

tisdag 22 mars 2022

     Dagens fönster ...

   

I mars 2010 kom några fönster seglande genom rymden. 

Så här skrev avsändaren: 

"Här kommer två bilder från Barcelona.

De här två balkongerna med sina fönster såg vi från vårt hotellrum.

Hunden där på balkongen hade en hundkompis av samma sort, men den vovven hade gått in när jag tog kortet.

Annars så låg de som oftast där på balkongen och spanade ut över gatan."

Och här är det andra fönstret. 

Hjälp, så underbart med alla blommorna på balkongen!

Tack Turtlan från Karlstad!

Intressant recension från filmen ...


Någon fler än undertecknad (egentligen övertecknad ...) som sett filmen?

(När jag lyssnar till deras synpunkter, upptäcker jag att jag inte alls var ensam i min syn på det här med komedi eller inte!).

    Filmen ....

Gårdagens film som visades på Röda Kvarn  - Världens värsta människa - var nog den mest underliga film jag har sett. Den var  l å n g. Två timmar och sju minuter .., och stundtals var den nästan outhärdlig, i alla fall för den som en gång upplevt en separation - om än frivillig -. 

Här en recension från Aftonbladet.

"En romantisk komedi som är rolig, smart, som verkligen berör och som bör bli en klassiker i rom com-genren.
Det var bästa filmen på årets Cannesfestival, tycker jag. Guldpalmen gick till en annan film, men Renate Reinsve vann helt rättvist pris som bästa skådespelerska. 
- Jan-Olov Andresson". 

Det är väl mig det är fel på, men jag såg aldrig det komiska i filmen ..., kanske lite, lite, ändå tyckte jag såå mycket om den. 

Bilden: Anders Danielsen Lie.

"Anders Danielsen Lie is awarded Best Supporting Actor by the National Society of Film Critics for his performance in The Worst Person in the World."

Underbart foto .., finurligt gjord mellan varven och med fantastiskt skådespeleri, framför allt - tycker jag - av Anders Danielsen  Lie (spelar så hudlös och känslig!) och naturligtvis Renate Reinsve som fick pris som bästa kvinnliga skådespelerska under filmfestivalen i Cannes. 

Filmen är indelad i tolv kapitel och bara det är ju ett annorlunda grepp. 

Det blir liksom att segla omkring i ögonblicksbilder av ett liv, jo, det tyckte jag verkligen om.

Betyget: ja, på en skala från 1 - 5, får den ..., ja, den får nog så nära en femma som jag kan komma. 

Att gå på bio där publiken i snitt kanske är sjuttiofem år och tre gånger under filmens gång tvingas lyssna till flertalet ringsignaler från mobiler, är ju rent ut sagt bedrövligt! 

Men ..,. eftersom jag sitter vid sidan av balkongen, har jag fri utsikt över besökarna som sitter nere i salongen. Ni anar inte hur många - oftast kvinnor - som tar upp sina mobiler och scrollar runt, mitt i det filmen visas! 

Varför går man då alls på bio?

Jag fattar det inte!

Bra däremot var Mymmel - Hildas mamma - som från scenen berättade lite om filmen innan den började! Hon är så härlig .., med massor av humor. Enkel och chosefri! Ja jag förstår verkligen varför pv en gång föll för henne.

måndag 21 mars 2022

      Dagens fönster ...


Så här skrev avsändaren, det var det här datumet i mars 2011.

"Ett fönster, utan glasruta, i en restaurang i Hanoi.

Fönstret fungerar som också som altare, därav frukten och rökelsepinnarna."

//Återigen  t a c k  Guy! 

(Ja, här kör jag med återvinning!

Filmstudio ....

"Världens värsta människa" är vad Halmstad Filmstudio bjuder på idag, måndag. 

Jag har på grund av olika anledningar missat två filmer redan, men nu ska det väl bli ordning och reda, ja, jag missar även en film när vi är i  Berlin. 

Den här ser jag fram emot. 

Recension finns här. 

söndag 20 mars 2022

Rätt eller fel ...

Ramlade över  ett intressant inlägg på twitter och när jag sedan gick vidare på samma tema, fick jag mig många glada skratt. Eller i alla fall leenden. 

Ja, jag vet att jag tidigare skrivit om hur "hårt" det kan vara på twitter,  men där hittar jag också hur mycket intressant som helst. Så ..., jag tar tillbaka min svepande kategorisering.

Inlägget handlade om sättet att uttala franska ord.

Skuttade till youtube, lyssnade och looog.  

Hur uttalar du till exempel chorizo? Kanske helt galet? Här får du lära dig.

Worchestersås var minsann inte det enklaste. Hoppas ingen frågar mig. Här är rätt uttal.

Och Bollinger ...? Nehej. Fel det också. Rätt ska vara rätt. 

Och inte vill man väl skämma ut sig och säga fel här? Nej, jag tänkte väl det. 

På bageriet i Slöinge har jag hört alla möjliga sorters uttal av detta. Det här är det rätta. 

Jag har tidigare blivit tillrättavisad när det gäller hur jag skrivit ord som chèvre och svenskar i allmänhet har fått veta att aioli bör  uttalas på franskt vis .., och så vidare. 

Här kan man få lära sig hur det ska låta. 

På twitter kommenterade någon .., "ja, och uttalar alla fransmän svenska ord rätt, när dom handlar något härifrån? Varför är det då så otroligt viktigt att veta  e x a k t  hur t.ex aioli ska uttalas på Ica eller Hemköp? Det kan man fundera över. 

Lycka till! 

(Kruxet är att om man nu vinnlägger sig om att uttala orden på franskt vis, så kommer förmodligen  många  att tro att man säger fel.)

   Helgdagsmorgon .....


Bilden: Den blå klänningen. Om jag tycker om blått? Svar: ja!

Och en hel del  på programmet idag. 
Sofföverdragen ska tvättas och hängas ut på tork .., vi ska ta upp resterande kvistar och större grenar vilka ligger vid växthuset .., ett besök i stan ska klaras av och jag ska hämta ut ett paket på Instabox i affären i Haverdal  ..., halltrappan ska torkas .., ja, det är mer än så. 

Och så ska en ny sax inhandlas. 
Klänningen som jag köpt och tycker så mycket om, ska läggas upp. Det är ett elände att inte vara längre än 164 cm, men så är det nu en gång för alla. Eller kanske inte? Man lär ju krympa med åren. 


Vackert morgonljus i köket!
I rummet intill sitter pv och skriver omdömen om sina elever. Det har han gjort i flera dagar - om inte från morgon till kväll - men ofta. Nu vikarierar han ytterligare en dag per vecka - det blir onsdag-torsdag och fredag - och jag märker att han är tröttare när kvällen kommer. 
Kanske är det också åldern som tar ut sin rätt, hur vältränad han än är?
Det här blir ju en annan sorts arbete; mer mentalt.

Från en av cheferna har han fått frågan om att fortsätta med samma schema efter påsk, men han är aningen tveksam. Nu är det båten som ska sjösättas och seglas hem. 
I månader har det varit Vasaloppet som varit prio 1 .., nu stundar ett halvår med båtdrömmar och sen tar väl Vasaloppet vid igen. 


Och själv, vad drömmer jag om ...?
Jaaaa ..., det är väl sommar och vitsippor och resan till Berlin och bad i havet. 

Säkerligen mycket annat också. 

  Dagens fönster ....

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. 

Landet där det idag tycks bli strålande solsken. 

Pilen visar den te-mugg som jag förgäves har letat och kanske beskyllt pv för att ha tagit med sig till jobbet .., aha .., jag hade ställt en bytta persilja i den! 

Så var det, ja.

lördag 19 mars 2022

    I centrifugen ....


Det blev en bra hemresa. Hade bokat biljett med MTRX-tåget från Göteborg (går enbart därifrån och till Sthlm och tillbaka) och jag hade fått kanonplats vid fönstret och med inga säten bakom  och liten lampa på bordet (liknade den kända Bumlingen, men i mindre format).

I Södertälje fick jag sällskap på min högra sida, då en kvinna i min ålder klev på. Oj, så mycket surr det blev! Hon hade - precis som jag själv - varit uppe och träffat barn och barnbarn vilka visade sig bo i Rönninge och det hade varit kalas och nu skulle hon åka hem, till Kungälv, norr om Göteborg. Själv var hon uppvuxen på Skaftö utanför Lysekil och hon berättade om hur schartauanskt det var där .., med en komfirmationspräst helt klädd i svart som var såå sträng. 

Vad pratade vi om?

Bland annat om vad vi arbetat/arbetade med (hon var redovisningskonsult) och hennes make - även han konsult - reser runt och håller föredrag när det gäller elektricitet. 

Ja, det var ett himla trevligt sällskap! 

Halva sträckan ägnade jag åt min bok. 

Tjugo minuter försenade ankom vi till Göteborg och då hade vi haft en gigantisk fullmåne som skymtades genom fönstret. Nu blev det bråttom att hitta till spår 14 där Öresundståget skulle gå om bara några minuter och jag haltade iväg så gott det gick (hälsporren) och hann precis slå mig ned, så gav sig tåget av! 

Mitt emot satt en lång kvinna med mörkt hår och jag tänkte att hon såg så norrländsk ut. 

"Såg norrländsk ut! Kan man göra det ..?" tänker nog någon som läser här. 

Jo, ni anar inte så ofta jag upptäckt att det är precis vad man kan. 

Det visade sig (alltid detta ...) att hon var uppvuxen i Umeå, men sedan trettio år tillbaka bor hon utanför Ängelholm. Såå trevlig kvinna! 

Då blev det surr om ord som skiljer sig åt. 

Att "bron" är en farstutrappa .. att vi "far till affären" i stället för att vi åker ..., ja, det var massor med ord vi kom på. 

Innan vi började samspråka, läste vi var sin bok. S o m  jag tycker om Bodil Malmstens sätt att skriva och jag tycker att det ibland påminner om hur du uttrycker dig, annannan.

Möttes i Falkenberg av den alltid omtänksamme pv som stod på perrongen för att ta hand om bagaget och Harry blev galen och nosade igenom min kappa och mina händer - det doftade förstås Andra Hundar - och väl hemkommen öppnade jag post och blev såväl överraskad som glad över ett paket innehållande boken "Samtal med en nötväcka" och med obekant avsändare!! Jo, jag vet att jag svarade på en kommentar angående den här boken, men var ..? På Instagram? 

Tack till dig i Nyköping, du rara människa och jag lovar att vidarebefordra boken .., ska lägga den på järnvägsstationen i Halmstad!

Och så här ser det ut i köket just nu. Vilken glädje att mötas av! 

Idag blir det väl ändå bad i havet, men först ska jag  räfsa ute på tomten och ta en kopp kaffe i solskenet! 

    Lördagsfönstret ...

Bilden togs igår vid femtiden på eftermiddagen

Tåget var då på väg ut från vår vackra huvudstad (tänk tanken att den skulle bombas och förstöras!) och jag hade satt mig tillrätta på plats 81 i vagn B. 

Mitt emot mig en medelålders kvinna som från sekund 1 läste en bok med titeln "Din personliga energi". 


Jag hoppas att den blev till belåtenhet för henne.

fredag 18 mars 2022

Avresedag ....

Och den här morgonen blev annorlunda. Ingen liten krabat som vid halvsjutiden ropar "marmor!, marmor!" och som sen var som en gullplutt mest hela tiden. 

Tänk, jag har fått lära mig att spela Hugo på paddan och samla in skatter och guldstjärnor och fått tolvtusen poäng! Inte illa!

Men idag .., tomt nerifrån gästrummet på nedre planet. 

Här finns nu - förutom undertecknad - Emma, som kommit hem för att hjälpa till med dom två hundarna, nu när hennes mamma hospiterar på annan avdelning än IVA. Så här har vi suttit i var sin del av soffan eller vid köksbordet .., och just nu har hon möte med sina kollegor på jobbet, men det mötet sker en trappa upp. 

Charlie (som är svarthårig) är fem år och far till den här spelevinken som väl snart närmar sig 1-årsdagen, eller  kanske redan har gjort det? Det är en sååå mjuk och go hund och oerhört pratig .., det låter nästan som om han morrar, men nu har man vant sig. 

Nyligen kastrerad också, det är inte hans pappa. 

Charlie är en enstöring .., helt besatt av sin matte. När hon åker till jobbet ligger han nere i hallen och väntar på henne och när Charlie är hos oss och Maria åker och handlar, sker samma sak. Icke att han bevärdigar oss med ett i besök i vardagsrummet eller köket! Men båda så fina, så fina!

Och vilka ljuvliga tassar ...!

Att det tillkommit en robotdammsugare i huset, det förstår jag .., för hjälp, vad särskilt Steven lossar hår! Dessutom tvättas golvet också (av roboten), det är ju helt suveränt, men fordrar nog avsevärt större golvytor än våra i Stensjö och inte heller så många trösklar och mattor. 

Sist av allt kan jag berätta att jag i onsdags fick tid för kli ppning hos "Marias" frisörska som har salong inte långt från stationen i Väsby. Hon fick i stort sett fria händer och klippte upp håret där bak (mycket uinderhår som var trasigt) och vi pratade om effekterna av covid (att jag fortfarande långt ifrån har fått tillbaka allt tappat hår), men hon tyckte att det var tillräckligt tjockt ändå :). 

Hade hon haft ännu en ledig klipptid, hade jag gjort ännu ett besök, ty nu vet jag ju att det är inte hela världen. I maj när jag kommer hit, ska hon få klippa upp det  r e j ä l t. Härligt! Och vilken gudomlig människa till att massera ens hårbotten! 

Ungefär så är tillvaron här just nu. 

Ajöken, sa fröken.

    Dagens fönster ...

"Fönster från underbara Helgalunden från bästa Södermalm!" skriver min namne Elisabeth, hon som hade bloggen Lantluft. 

En alldeles ljuvlig schnauzer har hon också! Henne har jag träffat och fått kela med. 

Tack snälla för bilden! säger jag.

torsdag 17 mars 2022

    På menyn ....


Igår en alldeles ljuvlig fisksoppa med saffran - tack Maja -! 

Här finns en länk till receptet. 

(Musslor struntade nog M i och det var lika gott ändå). 

Och ikväll agerade den äldsta kock. 

Då blev det detta,

Pasta med salsicciafräs. 

Länk här. 

Lika smarrigt det! 

Och i förrgårkväll bjöd jag själv på fetaostfyllda lammfärsbiffar med ugnsrostade grönsaker till, plus Emmas goda sallad, plus tzatziki.

Det receptet går på "känn", så det länkar jag inte till. 

Bilderna: nej, jag letade efter namnen på den som tagit bilderna, men hittar det inte.

    En dag att minas .... 


Sista dagen som barnbarnsvakt och vilken dag det blev!
Steg upp vid sex .., och sen har en snart-treåring varit mitt sällskap mest hela dagen. 

Det finns dom som tycker att det här blir som att leva genom sina barnbarn och det får man förstås tycka, men det finns liksom inga ord för hur mycket jag har njutit av dom här dagarna. 

Att få flera dagar tillsammans ., att lära känna varandra och upptäcka hur mycket han har utvecklats,  eller att kunna föra en dialog, som när han i eftermiddag ville att farmor skulle rita ett hööööögt hus och sen berättade  vad som skulle finnas där och jag ritade efter bästa förmåga (nej, just det, bättre än så blir det inte!) och balkonger skulle förstås finnas och han skulle själv vara på taket och hålla i en Piggelinglass och bästa kamraterna Anton och Juli, skulle bo i samma hus. 

Bara en sån sak. 

Klockan fem i eftermiddag kom taxin och parkerade här på gatan. 
Den minste fick sitta i bilbarnstol och chaufffören, som visade sig heta Ibrahim, var vänlig och fixade alltsammans och den som aldrig någonsin åkt taxi förut, viskade och sa att mamma skulle sitta intill honom där bak. 

Nu är här tomt och tyst, eller ja, ganska. 
Steven - den 1-årige vackre golden retrievern - är den pratigaste hund jag varit med om, men för övrigt blir det förfärligt tomt. 

Äldsta dottern fixar med middagen  ..., Peter har precis kommit hem från jobbet (fy, så långa dagar .., tolv timmar från dörr till dörr och personligen har jag aldrig haft längre än tio minuter till jobbet) och nu är det  alldeles mörkt ute. 


Frostigt ute i morse, men lite varmare framåt dagen. 
TV4 just nu och jag tycker att "Efter fem" är ett himla bra program med bra programledare. 

Nu är middagen klar! ropar den äldsta. 
Vilken service!

  Torsdagsfönstret ...


... fångades här huset och nu var det återigen jag själv som hade håven redo!

Tack Elisabet!

  Torsdag förmiddag ....


Bilden: äppeletiketten med just den sortens (Honey Crunch) plu-nummer, sätts på farmors arm. 

Solig morgon, lite kylig, men det blir nog bra inom någon timme. 

Någon har kommit hem från nattjobbet på Karolinska ("rätt så stillsamt i natt"), tog sedan hundarna på promenad och ligger nu och sover en trappa upp ..., två andra har åkt till kurs  respektive arbetsplats och kvar är hon som är farmor och så en minsting - en som på inga villkors vis vill borsta tänderna, trots att farmor berättat om tandtrollen Karius och Baktus. 

Planer för dagen ?

Jo, vi ska gå och titta på grävmaskinen borta vid skolområdet ..., kanske leta efter ekorren vars avgnagda kottar vi ser överallt  .., kanske ska vi gå till någon av lekparkerna .., ja, vi får hitta på nånting trevligt. 

För övrigt? 

Foto: Kimmo Penttinen.

Tittade igårkväll på svt-programmet 30 minuter, där den finske utrikesministern intervjuades. Han kändes klok och var förstås ytterst diplomatisk, så där som utrikesministrar plägar vara. 

Pekka Haavisto, heter han. Tycktes sympatisk. 

Denne Pekka är född den 23:e mars 1958 i Helsingfors.

onsdag 16 mars 2022

Dagens fönster ..... 

... fångades utanför Clarion Hotel i Helsingborg och det var jag själv som hade håven med mig.

    Dag 4 ... onsdag.


"Och inget hände igår ..:?" skrev pv i en kommentar igår. Jo, det hände en hel del, men jag var helt enkelt döslut på igårkväll och ni tror väl inte att det är sant, men innan klockan var kvart i nio hade ALLA gått i säng!

Idag .., åkte minstingens mamma på kurs redan vid sjutiden och en halvtimme senare var det dags att träda i tjänst som dagfarmor. Allt möjligt har vi hunnit med. Vi har varit ute i ett par timmars tid .., i två olika lekparker och i mellantid hälsade vi på hos äldsta dotterns svärföräldrar som bor ett par hundra meter härifrån. Den minste satt som ett ljus i kökssoffan och kalasade på en kanelbulle och hemkokt körsbärssaft, ja, det var himla trevligt. 

Det är svärföräldrarna som är på bilden - Maggan och Berra - . Jag har säkert berättat det tidigare, men denna Maggan är som ett mindre kärnkraftverk, sååå sprängfylld med energi! Hon har gått snickerikurs och gjort fantastiska skåp med intarsia ..., hon målar akvareller, bygger växthus, tovar och har arbetat hos ABF och fixat kurser ., hon har under pandemin dragit igång bouletävlingar där det efteråt grillas korv (bland grannarna) och hon har agerat reseledare med väninnor och tagit dem såväl inom som utomlands.  Ja, ni hör. 

Maken däremot är av den mer stillsamma sorten och det kanske är bäst så. 

Förutom körsbärssaften bjöds vi på havtornsdryck, självklart hemgjord. 

Ny arbetsdag i morgon, men tidig kväll åker den minste och hans mamma hem till Skåne. Själv blir jag kvar tills på fredagseftermiddag. Hade tänkt ägna dagen åt att promenera i Sthlm, men jag har - för andra gången i mitt liv - drabbats av hälsporre och att spatsera omkring på hårda gator, nej, det får vara.

Ett besök hos frisörskan hann jag också med idag. Dit tog jag buss 534 och jag bara häpnade över hur det byggs i Väsby centrum! Makalöst! 

Frisörskan fick i princip fria händer, frånsett att jag inte vågade klippa av det helt och hållet.  Oj, så hon borstade och fönade och aldrig i mitt liv har mitt hår varit lenare/svalare än just nu. Sååå mycket av underhåret hade brutits av (lägg därtill att jag nog tappat hälften), så hon klippte helt enkelt upp det och det är nog trettio år sedan det hände. Om det räcker. 

Men ledsamt värre är det att friherrinnans bästa väninna sedan evigheter tillbaka - Ann-Marie - hon som flyttade ner från Västmanland (eller Dalarna) och bor vägg i vägg med nämnda friherrinna, har drabbats av en stroke och är nu halvsidigt förlamad. 

Vilket elände!

Nu håller vi alla tummar och tår att det ordnar sig till det bästa för denna rara, fina människa (med finskt påbrå, för övrigt).

måndag 14 mars 2022

    Dag 2 ....


Bilden: från sagoboken som handlar om abborren Kvick. 

I min för övrigt så otroligt enjängda tillvaro, så blir detta - att lämna hemmet och ge sig av hemifrån - som att befinna sig i en karusell! 

Först tågresan igår till Helsingborg (och  på tåget en vad jag tror var ukrainsk ung mamma som ammade sitt lilla, lilla barn) .., därefter någon dryg timmes väntan  vid Clarion Hotel (nytt för mig i alla fall .., men det är många år sedan jag varannan-helg-pendlade till H-borg) och sist av allt solen i ansiktet, men isiga vindar. 

Så bilresan upp hit. 
Sonen körde, jag satt intill (frånsett ett gästspel i baksätet tillsammans med minstingen) och vi pratade nästan nonstop, mest om kriget och olika strategier och annat. Han, som tjänstgjort utomlands, vet i alla fall åtskilligt mer än undertecknad om allt som har med detta att göra. Och så kan man ju säga att "utifrån min synpunkt sett", eller "som jag ser det", utan att mena att man är någon expert inom krigföring.  

Och så idag, måndag. 
Då blev det promenad till Ljungvägen där nånting skulle hämtas och under tiden var minstingen, hans mamma och jag  själv i en liten lekpark. I nånting som liknade en buss, fick jag vara chaufför och ta betalt. Men vi hade ju inga pengar! Det löste farmor med att ett litet blad från blomman Lammöra; det bladet fick motsvara tio kronor. 
Och förresten vet ju inte barn numera  vad pengar är, så det gick bra. 


Tidigare idag fick jag för allra första gången läsa en bok för gossen som snart blir tre år. 
Det var Elsa Beskows saga om abborren Kvick. 
Väldigt spännande var det, men det som allra mest fascinerade en lillkille, var att strumpan på pojken - som heter Thomas - var trasig. 

Vi har även hunnit med en sväng till Solna, där Emma bor i sin lilla etta. 
I hissen upp stod den förstfödda framför mig och jag tänkte att så tjockt hår har jag nog inte haft själv, men väl så lockigt. Numera, efter eländet som slutar på 19, är det betydligt tunnare. 

För övrigt?
I morgon ska två ur sällskapet på kurs. 
Den ena kursen handlar om respiratorer, den andra om handledarskap. 
Den tredje i sällskapet är tillsammans med minstingen och mig, åtminstone tills efter lunch, då han ger sig av till Karlsborg. 

Ikväll vankas renskavsgryta med potatismos. 
Livet känns .., som bäst!

Over and out!

   Dagens fönster ...


... fångades i Solna, i den trappuppgång där barnbarnet Emma bor i sin livs första egna lägenhet, en liten etta på trettio kvadrat och med stort, härligt ljusinsläpp. 

Allra mest förälskad är jag i porten. Fin belysning också!

Porten är så fin, särskilt utifrån och på nätet kunde jag läsa följande: 

När Solna blev stad den 1 januari 1943[4] intensifierades bostadsbyggandet och dåvarande chefen för RiksbyggenUno Åhrén, lade fram ett stadsplaneförslag med punkthus och smalhus i området. Arkitekt var Arne Strömdahl på Svenska Riksbyggens arkitektkontor. Under åren 1945–1948 byggdes tio smalhus samt ett antal punkthus längs med Näckrosvägen och två punkthus längs med Hasselstigen.[4] Även Näckrosområdets sydligaste och västligaste delar erhöll ny stadsplan 1946. Spårvagnslinjen Sundbybergsbanan lades ner 1959 och ersattes av en busslinje (idag linje 515). År 1975 öppnades en tunnelbanestation i Näckrosområdets södra delar, där den nord-sydliga förortsbanans nordvästra grenlinje skulle ha gått mot Sundbyberg, enligt SOU 1923:21[2].

Utmed Näckrosvägens västra del består bebyggelsen av sju våningar höga smalhus i rött tegel under låga sadeltak. Den smala hustypen (husdjup 11 meter) medgav genomgående lägenheter, alltså med ljus från två håll. Husens planlösningar var välstuderade med storlekar om 2-3 rum och kök. 



Tänk, att gå in genom den porten varje dag ...! 

Jag tycker att hela området är fint .., höga tallar och björkar finns där utanför .., och bebyggelsen är lite blandad; allt ser inte likadant ut. 

Kuperat är det också och enligt Emma finns gott om strövområden inill (däribland två sjöar som man kan runda) och inom några minuters promenad har hon affärer och annat.

söndag 13 mars 2022

Fem dagar ska jag vara borta ...

Och jag renbäddar, slänger tvätt i maskinen, klipper ner buskar, putsar fönster, packar, ordnar med vattenhål ute till harry, sigge och små och större fåglar ..., och tömmer blomlådorna med förra sommarens blomster - numera torra och fnasiga . 


Pv klyver och travar ved. 

Oj, vad han jobbar!!

Och  hela tiden ryker säkringen.

Harry anar att nånting är på gång, men  v a d?