tisdag 28 juni 2022

Inte precis som vanligt ....

Ägnar en stor del av förmiddagen till förberedelser. Det ska bli skink,- och broccolipaj till lunch, ja,  tillsammans med Ecke, Britt och Birgitta. Allt är i ordning; olika byttor med olika ingredienser ., där är riven ost, Kvibille ädelost, rökt bog i bitar, lättkokt broccoli och äggstanningen. 

Pv bistår med annat. Dukar bordet, fixar parasollet som blåst sönder, tar Harry på promenad. 



I nästan tre timmar blir vi sittande där ute. 
Två pajer har jag gjort och till efterrätt blir det jordgubbar med glass från Slöinge. 


Men vad pratar vi om?
Jo, bland annat om släktforskning och det visar sig att Eckes morföräldrar bodde i Hälsingland; han är alltså hälften ystadbo och hälften hälsing.

Glömska får vi också med .., (jag berättar att jag ibland glömmer mest på morgnarna; att hjärnan liksom inte hänger med då, särskilt om jag har sovit hårt), liksom stjärntecken (runt bordet sitter då en Vädur, en Skytt, en Skorpion, en Jungfru och en Stenbock).

Lagom till jordgubbarna blir det surr om resor utomlands ..., om glädjen i att bada i en stor swimmingpool .., och SR:s Radioföljetongen tas upp och Ecke säger att något bättre än Rolf Lassgård som läste Kerstin Ekmans "Löpa Varg", det vet han nästan inte att han hört . 
Britt tipsar om Marie Hermanssons böcker.
Solceller är även det ett ämne som tas upp .., samt milkostnad med elbilar. 


Något som - åtminstone jag själv - finner oerhört intressant, är det här med hur minnet fungerar. Hur det sållar ut det man kanske t r o r  ska fastna för evigt, men behåller sådant som kan tyckas vara rena oväsentligheter. Alla är eniga om att dofter sätter spår. Eller har SATT spår.
Barndomsdofter. 



Keratin hårvatten, parfymen 4711 (den stod på fönsterbrädan uppe i hallen i Malå), Tabac rakvatten, liksom Old Spice. 
Och doften hos ens lekkamrater. 
Cigarrök.
Bill cigaretter utan filter och den där snurr-askkoppen där kamratens mamma askade och så snurrade askan ner under "locket". Doften av tobaksrök som fastnade i mina hemstickade yllekoftor och mamma kunde av doften veta precis vem jag varit hos.
Och den lite sötaktiga doften i den pyttelilla toaletten hos närmaste grannarna. 
Det var alltid så varmt där inne.
Nyslaget hö - förknippas med mormor.

Och det förunderliga att man - inom sig - faktiskt  k a n  framkalla såna dofter sextio år senare, ja, mer än så. 


Bilden: från filmen som handlade om Watergateskandalen.

Jo, det blir trivsamma timmar.
Efteråt däckar vi på soffan Ektorp. 
Pv, som natten mot idag först lyssnat till USA-podden och därefter laddat ner filmen "Alla presidentens män", slocknar först. (Första gången ever han laddar ner/hyr en film och ser den på paddan!) 
Harry ligger vid hans fötter. 

Och tänk, i morgon får vi besök från Malmö!
Ännu mera glädje!

   Dagens fönster ...

Nu vet jag inte om det lilla husvagnsfönstret var ämnat som ett fönsterbidrag, men jag tycker om hela bilden, så det får bli så. 

Det hela fångades av ellem när hon besökte Bonnstan i Skellefteå. 

Tack! säger jag. 

måndag 27 juni 2022

B e f r i e l s e!

Klockan närmar sig halv elva. Pv har tackat för sig och gått i säng .., här i soffan ligger en utsträääckt Harry, nöjd och säkert lycklig över att temperaturen sjunkit rejält, nu, när regnet och åskan gjort oss den äran. 

Tidigare ikväll svängde vi förbi Eva och den halvlånge, vilka har besök av deras dotter, hennes make, samt barnen; elva och tjugotre år gamla. Nybakade bullar (så ofattbart luftiga!) låg på en plåt och fördelades till den som så önskade. Det var många som önskade och sa hur goda dom var. 

Det blev ett kort besök, då vi mest bara skulle återlämna några Vi-tidningar, vilka jag råkat skicka med pv till pappersåtervinningen. Panik! Vi åkte dit med två räfsor och lyckades till slut - efter mycket krångel - få fatt i tidningarna ! Andra som skulle slänga tomglas eller kartonger, trodde väl att vi var komplett galna där vi stod med räfsorna i högsta hugg.  




Så blev det en sväng till Skallkroken för ett kvällsdopp. 
Ljuvligt i havet! 
Pratade med en stor, tysk man - från Berlin - som nu tillsammans med sin fru seglat från Stralsund (hemmahamnen), vidare mot Ystad och så norrut. Förhoppningen var att komma till Bohuslän. 
Mannen berättade att han hade mött många svenskar som seglat till just Stralsund; ja, det var ju där pv och Tommy var för några år sedan, då med Tommys segelbåt. 


Det var i augusti 2014 och så här såg det ut när herrarna närmade sig - eller möjligen lämnade - Stralsund. "Stralsund var i svensk ägo från den Westfaliska freden 1648 till 1815, då området avträddes till Preussen för en större summa pengar", kan jag läsa på nätet.
Tänka sig, i svensk ägo i etthundrasextiosju år!! 


Och så här såg det ut i Skallkroken ikväll. Alla tio ställplatser var upptagna. 
Utsikt mot väster och underbara solnedgångar.

Nu, när klockan är tio i elva,  v r ä k e r  regnet ner och det smattrar nåt enormt mot plasttaket över uterummet, det som pv byggde för ett antal år sedan. 

Då vi fått höra att min syster inte alls känner sig kry - har hosta och mår allmänt dåligt - och pv därtill haft ont i halsen .., gjorde vi ett covid-test idag. Vi visade oss vara negativa. Återstår att höra hur det går för dem, nere i skåneland. Systerdottern har - efter två års uppehåll - äntligen kunnat besöka Sweden Rock i Blekinge. Kanske kommer det därifrån?

Nu mot sängen och måhända ska jag lyssna till Diamant Salihu, men helt säkert är det inte. 
Helt säkert är det däremot att jag precis nyss lyssnade till författaren Mats Bjurbom och "Tankar för 
dagen." Det handlade bland annat om tupplurens diskreta charm.

Sommarvikarier, hetta och lite annat ...

För första gången någonsin ligger Harry och sover på det vita trägolvet i mitt sovrum. Det är den pressande värmen förstås. Och inte hjälper bordsfläkten så värst mycket heller .., och när jag själv var  på väg i säng, funderade jag allvarligt på att duscha i nattlinnet för att helt enkelt få svalka. 


Innan det var dags för sänggående, hade jag några härliga timmar. 

Låg på soffan och läste DN från Midsommarafton och även söndagens. Upptäckte tre dödsannonser med bekanta namn: Catrin Jacobs (en gång programledare för Sköna Söndag), den före detta racerföraren Reine Wisell (såå varma minnesord om honom dessutom!) och slutligen Sture Allén  - en gång Svenska Akademiens ständige sekreterare -. 

Och så var där ju alla andra .., mammor, pappor och syskon vilka inte längre är i livet .., många födda på 30-talet. Det är det man kollar efter .., hur många femtiotalister finns där? Jo, några.

Och så till dig, Turtlan, du som undrade vart systersonen i Australien åker för att ägna sig åt skidåkning. 

Jo, det gör han och Shae i de australiska alperna och dom har hyrt ett stort hus i staden Bright och ska väl utgå därifrån. Hunden Luna får göra dem sällskap. Detta apropå den tre månader långa ledigheten som medborgare i Australien har rätt till, efter minst sju års anställning hos samme arbetsgivare. 

Det finns tydligen olika regler i olika delstater. 

Här kan man läsa om hur det fungerar.

Vilket underbart system! 


Medan detta skrivs, sitter jag i soffan Ektorp och har min laptop placerad på en gul kudde som - i sin tur - vilar på mina utsträckta ben. Flera fönster står på vid gavel och det fläktar lite, lite. Jag när en förhoppning om korsdrag. 

Tittar lite på SVT:s morgonnyheter. Nu är det sommar och semestertider och idag är det Dusan (tidigare på sporten) och Ann-Britt Ryd Pettersson (dotter till Sven Plex) som håller i trådarna. Det går väl si så där, men det kan man ju förstå. Dusan är ju - enligt mitt sätt att se det - suverän när det gäller sport; att vara programledare när det gäller allt annat, är säkerligen mer knepigt. Det blir säkert bra.

I affären  v i m l a r  det av sommarjobbare! 
Somliga känns igen. 

Några har i ett par års tid arbetat på "golvet", det vill säga, fyllt in varor och har nu åldern inne för att sitta i kassan. Blev så glad när jag såg Viktor som jag hann arbeta ett par somrar med. Nu visar det sig att han är den fjärde sommarvikarien från affären som läser till läkare! Det är Hampus (som när jag gjorde min kärlröntgen precis hade gått hem för dagen!), hans bästa kompis Kalle, Lina (gick rond på hjärtavdelningen och jag blev så rörd så jag började gråta när jag upptäckte henne bakom munskyddet!) och så nu, Viktor. 

Jag tror att det är en himla bra erfarenhet att ha arbetat i ett serviceyrke, när man går vidare i livet. Att arbeta inom sjukvården är ju också en form av service.

Nu ska jag torka golven. 
Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...


Tänk, vad ni är underbara! 
Ena dagen är där ett fönster från Bonnstan i Skellefteå .., nästa kommer ett bidrag från Brighton .., och idag får det bli ett från Portugal! (Tack annannan!)

Alla så olika!

söndag 26 juni 2022

Kväller ...

Däckar som vanligt vid fyratiden. Däckar  t o t al t . 

Somnar på soffan Ektorp och vaknar dryga timmen senare. 

Bordsfläkten har gått för runt och borde få medalj; att den bara orkar! 


Bilden togs i Tejn på Bornholm  - 2015 i juni - hos en rar och vänlig kvinna med vacker trädgård. 

När det äntligen börjat svalna lite, vaknar jag till liv. Då blir pv trött. 
Hela dagen har han arbetat med diverse målningsarbete (runt fönsterna på den östra sidan, den som tar så stryk av alger) och han har rensat ogräs och pysslat i jordgubbslandet och säkert mycket annat. 
Men nu var det godnatt. 

Han, som så länge jag har känt honom, aldrig tagit piller - typ Alvedon - har nu i någon eller några veckors tid haft så ont i sin ena arm om nätterna, så där så han legat och ojat sig i sömn .., och när jag föreslog att han kunde ta en värktablett, ja, då gjorde han det verkligen och tycktes så omåttligt förvånad över att det fungerade! Ja,  k a n  man tänka sig! 

Jo, så är det. Det krackelerar såväl här som där. 

Nu närmar sig klockan tio. 
Ska skriva det dagliga mejlet till min syster i Australien (där var det vintersolstånd i förrgår, nu går dom mot vår!) och kanske - men bara kanske - ska jag lyssna till dagens sommarpratare som var Lena Philipsson. Vi lyssnade i kanske tjugo minuter när vi var på väg hem från Biltema, men tappade intresset. Måhända var vi trötta av värmen? Ska ge det ännu en chans.

Ps. Så här skrev min syster i dagens mejl: "Pratade tidigare med Fredrik som naturligtvis ser fram mot fredag, då de skall åka till snön och vara där i 3 månader.  Här, om man har jobbat 7 år på samma ställe, är man berättigad till s.k.long service leave, dvs 3 månaders betald semester.  F har ju jobbat betydligt mer än 7 år på samma ställe, men aldrig tidigare haft möjlighet till så lång ledighet och de sista åren har de ju inte kunnat åka till snön pga Covid, så han ser verkligen fram mot detta. Ds.

Inte illa, det här med tre månaders betald semester!

Söndag ....


Tjugoåtta grader varmt och värre ska det kanske bli. 
Man hotar med åska och regn. 
Och brännmaneter i havet. 

Pv - mer energisk än någonsin -tänker sig att måla fönsterkarmar, men först blir det en tur till Biltema och Kjell & Co i utkanten av Halmstad. Harry får stanna hemma, då det inte finns tillstymmelse till skuggiga p-platser på endera stället. 

Själv har jag på mig en kjol vilken inhandlades i Borås .., kanske sommaren 2008 eller möjligen året därpå? Eller var det rent av i Ystad på Åhléns? Gammal är den i alla fall. Och innerligt älskad.

    Dagens fönster ...

Från min underbara systerdotter Rita kom idag en hel svärm med fönster; alla fångade under hennes två veckor långa språkresa i Brighton i England. Tänk, inte visste jag att man kunde delta i en språkresa vid femtiofem års ålder, men det kan man tydligen och hon bodde hos en trevlig kvinna - Lisa - och tyckte att det här gav henne mycket. 

Det här fönstret sitter på en husvägg, dekorerad (eller målad, jag vet inte riktigt) med bilder på icke-nu-levande-artister. I Brighton, alltså. Här en länk till sidan där man får veta lite mer om Prince Albert Pub och målningen. Ja just det, den är tydligen  m å l a d, väggen.

Om du läser här Rita, så   s t o r t  tack!

lördag 25 juni 2022

  Sommarprat och lite annat ...


Hjälp, så varmt det har varit idag! Till slut tog vi sikte på Skallkroken och där var så mycket folk; ja, alla vill  väl vara nära vattnet för att om möjligt få lite svalka. 

Det är konstigt - eller inte - hur jag på något vis har förändrats sedan .., ja, kanske sedan covid, eller kanske sedan hjärteländet? Det är som om jag har blivit mera förskräckt. När vi kommit ut någon kilometer eller två till havs, så frågade jag pv vad som skulle hända om han ramlade överbord? Hur skulle jag hantera båten? 

Att slå av motorn - om man nu råkar gå för motor - är ingen större konst, men sedan. Båten får ju inte driva iväg .., jag måste veta var grund och grynnor är .., och helst skulle jag väl få upp pv ur havet också ,-). Jag frågade honom om det inte hade varit enklare med en liten segelbåt med snurra där bak; då hade jag väl ändå fixat det? 

Den vi har nu känns lite som ett åbäke, hur rymlig och fin den än är.


Mest hela tiden låg Harry och sov. Det märks verkligen att han är äldre och inte orkar lika mycket som tidigare. Med jämna mellanrum hällde jag vatten över honom och när vi - några timmar senare - återvände till hamnen, var han sååå otålig och ville hoppa upp på bryggan/kajen.  

Människor kom och gick .., och alla hade badkläder med sig och en äldre kvinna hade den vackraste badrock jag skådat .., röd med stora blommor på! Och precis som igår såg vi  rumporna på dom thailändska eller möjligen vietnamesiska kvinnorna vilka fångar små krabbor som sedan kokas. (Dom står hela tiden framåtböjda, i vattnet alltså och riktigt hur dom bär sig åt begriper jag inte).

Så har vi lyssnat till den första Sommarprataren för i år, nämligen Pär Lernström. Eftersom vi sällan ser på vare sig Idol, Kockarnas kamp eller Talang, var han tämligen okänd för oss. Det var ett rätt intressant program och handlade, som så ofta bland Sommarpratarna, om en olycklig uppväxt. Funderar på att reprislyssna till det hela; det var mycket annat som distraherade (inte minst när jag frågade hur pv skulle räddas om han föll överbord)

Är någon intresserad, så finns en länk till programmet här.

Nu kväller. 

Rapport. 

Terrorbrott i Oslo. 

Det tar aldrig slut.

    Spridda skurar från olika midsommarhelger ...

Midsommarafton 1992 i Malå. Jag skriver dagbok, mina barns pappa arbetar tydligen. Och första raderna är nästan exakt det jag skrev på instagram igår. 


Brev från mamma, skrivet "fredag före Midsommar 1990". Då bor hon fortfarande i Puntana, ett djungelområde i norra Argentina, alldeles på gränsen till Bolivia. 


Ett annat firande av Midsommar. 
En bild från Turtlan i Värmland och sommarstugan. 
Turtlan, som då hade upplevt hur det känns när axeln hoppar ur sitt läge.
Vad hade hänt ..?


När man arbetar inom handeln betyder Midsommarafton ofta jobb och mera jobb.
Och massor med  s t r e s s.


Mammas dagbok. Midsommar 1977. 
Hon har då ännu inte givit sig av till Argentina.


Midsommarafton på jobbet ..., det är några år sedan och här var det paus i personalrummet. Oftast fikade jag ensam då jag arbetade eftermiddag/kväll, men å, så roligt med kollegor att prata med! Femton minuter långa (eller korta) var våra raster. Stämpelklockan satt på väggen i lagret. 
Detta var den enda gemensamma rasten under dagen. 
Och som vanligt ligger där varuprover från något företag. Kakor, bullar, etc.


Midsommarafton 2008 i Steninge och Samlad Tropp från Kärrvägen till stora ängen en bit bort och jag ville bara försvinna .., det kändes som om jag hamnat helt fel. Detta har varit pv och hans familjs sätt att fira midsommar i många år. Året därpå hade jag en tuff arbetsvecka på Ica Supermarket i Ystad och jag kunde inte vara med. Det blev också den sista sommaren som pv:s mamma Gunvor var i livet.


Igår kväll - Midsommaraftonen 2022 - fick vi ett telefonsamtal från Ecke. 
Han ville att vi skulle komma och äta middag med honom, Britt och grannen Birgitta. Vi sa som det var; att vi tidigare ställt in lunchen hos friherrinnan och A-M då vi var hesa och aningen "raddiga", men det hjälpte inte ., vi skulle sitta utomhus och vi behövde  väl inte kramas heller och vi kunde ju bara ta lite-lite av maten om vi nu var så mätta? (För övrigt är inte Ecke någon kramare).


Så blev det också. 
Vi satt ute vid husväggen och vi tog verkligen bara "lite-lite" och Harry, som känner sig så trygg hos Ecke och Britt, låg mest på det nu så torra gräset och lyssnade till förbipasserande eller blev omklappad av någon av ungdomarna vilka var på väg ned till stranden.

Det blev - som vanligt - prat om allt möjligt. 
Det blev prat om att vara troende eller inte och det blev verkligt intressant (enligt mitt sätt att se det) och det visade sig att tre av fem runt bordet, hade vuxit upp i ett frireligiöst hem .., alla var vi kvinnor. 

Räknade vi oss som troende? 
En kanske gjorde det .., en hade blivit less på alla stränga frikyrkoregler i ungdomen och tackat för sig och själv är jag nöd-troende, vilket väl är det sämsta av allt. 
En enda en av oss har lämnat svenska kyrkan, är definitivt inte troende, men är å andra sidan den som tillbringar mest tid inom kyrkans väggar. (Pv som sjunger i kör).

Så hemåt. 
Vi satt ute på altanen och högljudd musik och allsång som hörts i timmar från något av husen ovanför oss ..., ja, det fick mig att bli såååå, så glad. Innan jag gick i säng, tog jag mig en promenad dit .., tvekade en stund ., men gick sen in på tomten och tackade - framför allt han som var ansvarig för musiken - för all den glädje detta givit mig! 

Har jag någonsin i sitt liv fått så många kramar från aningen lulliga unga män? 
Nej, det tror jag inte. 
Var väl om möjligt ännu gladare när jag gick hemåt. 

Och nu, Midsommardag. 
Och strålande solsken.

    Dagens fönster ...

"Här kommer ett fönster från Bonnstan här i Skellefteå. Träffade på ett gäng ungdomar som verkligen gick all in med firande. En av tjejerna har Västerbottensdräkt och då var det nog skönt att sitta i skuggan, 27 grader minst i solen! 

Nu har jag tagit mig ett havsbad. En lång vandring, från 21 på det grunda till 17 där jag simmade. Trevlig midsommar! Kram från ellem." 

//Tack ellem! säger jag. Ett sånt vackert fönster!

fredag 24 juni 2022

    Midsommarafton ...

Nej, så är det verkligen, att någon rubriksättare för att locka läsare, det är jag sannerligen inte. Och kommer aldrig att bli heller. Å andra sidan är jag så tacksam för de fåtal som ännu tittar in .., det är ju lite som goda vänner som följt med under årens lopp. 

Fredag idag. (Hur många gånger har jag frågat om den saken och nu svarade pv "ja, det är i alla fall nyårsafton!" Jo, jo, så går det när man ska vara kaxig).

Planen för dagen var att äta lunch hos friherrinnan och A-M, men igår fick pv ont i halsen och kände sig - som han säger - "raddig", och idag var det min tur. Nej, vi vågar inte chansa och kanske smitta någon, så det blir till att vara hemma, eller möjligen i båten. Kanske kan vi lyckas fånga en makrill eller två, ja, det vore inte så dumt. 

Vaknade tidigt. 

Lyssnade till Tankar för dagen - idag med Jesper Waldersten och fylldes av nån slags tacksamhet. Så bra det var! Att lyssna till honom var som att se en film. Glädje. Men inte bara.

Varmt och soligt ute. Otroligt varmt. Pv kokar rabarbersaft och marmelad och dricker tjugo-i-tolv-kaffe. Jag upptäcker ett sms från Ecke, skrivet medan vi var i Skåne. 

 "Var är ni? Seglar ni jorden runt? Vi längtar att dricka eftermiddagskaffe med er!"

Aj då, det måste åtgärdas! Här i huset har nu inhandlats kaffe till extrapris, så till den milda grad att vi snart kan bli grossister. Bara kom och drick! 

Och mera ..? Kände oro inför DN:s nutidstest, då vi - hos sonen - inte tittade en enda minut på tv, men det gick bra. Åtta rätt av tio. Ibland har man tur och gissar rätt. Pv fick sju, då han missade sportfrågan. 

En tavla har kommit upp i mitt sovrum .., plus gardinstången. 

Det känns också bra. 

Måste bara tvätta och stryka den lilla duken, den som i färg helt matchar tavlan.

   Midsommarfönstret ....


..... fångades av annannan som skrev så här: 

"Oemotståndligt skyltfönster! God Midsommar önskar jag er!" 

Det gäller nog alla som tittar in här. 

Tack du flinka madame som så ofta har håven med dig!

torsdag 23 juni 2022

    Dagen innan ...

... midsommarafton - som kanske borde skrivas med stor bokstav - men det gjorde jag inte. Och så här såg det ut när vi hade tackat för oss och tagit sikte på E6:an norrut. Aldrig någonsin är väl himlen mer ostkupe-lik än i Skåne? Allra mest på Österlen, men även här i västra delen av landskapet.

Och här och där passerar vi enorma fält med vallmo - men just dom hann jag inte fånga -. 

På väg hem från min syster i Västerstad tog vi vägen över Abbekås när vi återvände till sonen med familj och där .., vid Beddingestrand, Mossby, Hörte och Böste och Smygehuk ..,  d ä r  vimlade det av vallmo!

Här kan man läsa om husen i Böste och det är bara sååååå intressant!

Nu är vi i alla fall hemma. 

Trötta. 

Och i skrivande stund kommer pv med en skål med jordgubbar. Inte illa. 

Dessutom egen skörd.

onsdag 22 juni 2022

    Hit och dit ....


Tanken var att vi skulle bege oss norröver idag, ja, efter att vi varit min storasyster behjälplig med att kapa det mer än halvmeterhöga gräset på hennes stora tomt. 

Så iväg österut!

Bilen laddades på en Tesla-stolpe nära Ica Supermarket, där jag en gång arbetade. 
Tog en sväng inne i affären. Upptäckte några kunder som hälsade glatt (hur lycklig blir man inte då!) och träffade Malin (mamma till dom två tonåringarna som för två år sedan blev så sjösjuka på vår båt) och där var även Ingrid (delägare i butiken), som ringde kontoret där chefen Thomas befann sig och sa "kom nu till kassan så ska du får kramas!" och det gjorde han. Lite gråhårigare än jag minns honom, samma gotländska dialekt, men lika rar. Deras dotter Hilda, som var en liten skrutta när jag lämnade affären för tolv år sedan, hon höll nu på att att lära upp sig som kassörska. 


Under åren som ensamseglare då jag bodde på Regementsgatan, såg jag ofta den rara barnmorskan Karin Ehde .., hon som bodde i ett rött tegelhus ett par hundra meter från min lilla etta. (På hennes gräsmatta vimlade det av blommande vintergäck om tidigt om våren!) 

Stor glädje när jag upptäckte henne vid gravade-lax-kylen i affären! Så blev det en stunds surr om hur livet tagit andra kliv och lite också om hur det är att åldras och om för,- och nackdelar och lite sånt. Och inte minst detta att inte yrkesarbeta längre; men hon hoppar fortfarande in lite nu och då. 

Att denna Karin är en färgstark kvinna, det kan ni kanske förstå. 
(Det slog mig också att hon påminner så mycket om Mymmel, Hildas mamma). 

Därefter iväg till Västerstad 7105.

En rejäl trimmer fick vi låna av exet i Bjäresjö, men se .., den var inte så där värst mycket till hjälp. Kanske, kanske kunde den gamla åkgräsklipparen träda i tjänst .., den som i många månader stått och deppat i ett rött skjul, byggt av min systers före detta snälle man Robert; för övrigt så vänlig och omtänksam så det är inte klokt, men nu är han sjuk och eländig.
Denne Robert som under flera år troget kommit ner och hjälpt dem (min syster och hans dotter - min systerdotter) med diverse renoveringar.


Efter viss övertalning så puttrade åkgräsklipparen igång och det som till en början gick lite hackigt, blev något helt annorlunda på slutet. I nästan tre timmars tid körde pv runt-runt-runt (han tycktes allt mer förnöjsam .., rent av så han tyckte att detta var himla kul ...) , allt medan jag räfsade och föste ihop i olika högar; att tas om hand av familjen Nilsson när andan faller på. 

Tomten hos min syster är enorm, men halva tomten är upplåten till den närbelägna ridskolan som har tre, fyra får som går där och betar - på tomten, alltså -. 
Perfekt.


Och Samba blev glad över att återigen träffa oss - men Harry, varför var han inte med -? 
Nej, han fick stanna i Bjäresjö hos kompisen Lykke; vi skulle ju ändå tillbaka dit med trimmer och räfsa. 


Bilden: en av alla högar. 

Det var  n ä s t a n  så att vi hade kunnat hässja .., men bara nästan. 
Efteråt bjöds vi på världens godaste tunnbröd - det som i Malå kallas för Släppträskbröd - och är precis på pricken så halvsegt som det ska vara; enligt mitt sätt att se det. 
Nathalie hade därtill bakat en choklad/hallonkaka (i långpanna) som inte heller gick av för hackor! 


Tanken - från början - var att vi skulle hem så snart vi svängt förbi Bjäresjö - men då var vi så sega och bilen behövde laddas, så vi åkte tillbaka till sonen med familj och ska nu övernatta här och så hem tidigt i morgon. 

Pv ringde till grannen som bor mitt emot oss - den rara Birgitta - och hon lovade att fylla på med mat till Sigge, vilket friherrinnan så vänligt har skött om, medan vi varit borta.

Ja, ungefär så har det varit. 
Och så fick vi veta att min andra syster, som med nöd och näppe klarade livhanken efter den svåra bilolyckan, nu har bokat biljett för hemresa till Sverige i början av augusti. I fem veckor ska hon vara här - och bor som vanligt största delen av tiden i Skåne -. 
Inte undra på att hennes tre år äldre syster tycktes ovanligt pigg idag.

    Onsdagsfönstret ...


Så här skriver avsändaren, som var ellem i Skellefteå: 

"Har varit vid fyren i Jävre idag. Fyra kurskompisar sén 1978 sammanstrålade med en kursasre som hade utställning i Fyrvaktarstugan. Många fina gamla hus med fina fönster."

//Tack ellem! Och jag kan meddela att hon hade flera fina fönster i håven .., dessa kommer vad det lider.

tisdag 21 juni 2022

    Tisdagkväll ...

Ännu kvar i Skåne. Det skruvas, spikas, sågas och går för runt. Till lunch grillad korv med bröd. Vi sitter ute i skuggan under fruktträdet och minstingens mormor och morfar kommer förbi och då pratas det golf och hon som är mormor har gått ett under par på banan och så pratas det om renoverandet och lite annat. 

Kråkor, skator och en kaja flyger fram och åter och väntar på smulor av korvbrödet, eller ännu hellre: små bitar av grillad korv. Harry har lämnat lite mat i hundskålen .., det går också an för fåglarna. Och minstingen hittar en pytteliten myra och kommer med den till farmor som får ha den på handen. Sen ramlar den på golvet. 


Mitt på dagen går vi på flera kilometer lång promenad .., vi går rakt ner mot havet.
Det här visar sig vara en helt underbar gång -, och cykelbana och vi möter människor som rastar hundar och vi möter sjalettklädda damer med långa kappor och där är fina hus med utsikt över sundet och lavendeln vid somliga tomter är meterhög och frodig! 

Ute på strandängen ser jag strandskator och någon slags gäss.

Halvvägs hemma träffar vi en liten kattunge. 
Den är svart och vit och minstingen och katten blir goda vänner och den följer oss troget, men till slut tar minstingens pappa katten och bär tillbaka den där vi först mötte den, för tänk, om den villar bort sig och inte hittar hem igen. 


Väl hemma igen tar orken slut för den yngste, som sover i timmar ute i skuggan under det där vackra trädet på trädäcket och jag tänker att han kanske är aningen hängig. Nu, när klockan är kvart över nio på kvällen, är det annat ljud i skällan. Någon är superpigg och glad som en lärka. 

Det har varit det allra ljuvligaste väder idag och jag har simmat mera än jag gjort på flera år .., fram och tillbaka och fram och tillbaka och säger till pv att nej, nu ska jag ta tag i simningen igen, det som jag tyckte var så roligt en gång i världen.

Om vad som hänt i världen har jag noll koll på, då tv:n ännu inte är på plats och för den delen har ingen människa här tid att titta på några program .., här är det arbete som gäller. Dock inte för undertecknad, som sitter här på soffan utan namn och har det bra. 

    Dagens fönster ...

Nu är det så att jag har tappat bort mig bland fångsterna i fönsterhåven. Men jag tror bestämt att det här fönstret kom ifrån madame Turtlan i Wärmland. 

måndag 20 juni 2022

Spridda skurar från ett rött hus i Skåne ...

Att komma till sin storasyster och sin systerdotter, det är som att komma hem. Helt bekväm känner jag mig. Men allt är inte som tidigare. Någon har tappat lite styrfart och har ont i en höft och i en svullen fot, men vägrar läkarbesök. Denna någon är också så trött, så trött och jag översköljs av sån ömhet för henne. Skulle vilja bädda om och hjälpa till mycket mer än man kan. 

Systerdottern är glad och sprallig efter några veckors vistelse i Brighton. 

Hon är femtiofem år och har varit på språkresa via en folkhögskola någonstans i vårt land och när jag frågar hur hon hade det där borta, får vi veta dag för dag vad som hände. Allt tycks hon komma ihåg! Det är för mig fullständigt obegripligt hur hennes minne fungerar! Och jag vet ingen människa på jorden som snubblar över orden som hon .., som blir så entusiastisk .., jo, kanske lite känner jag igen mig själv. 

I hallen står fyra eller fem paraplyer. 

"Vänta ska du  få se det allra vackraste ..!" säger systerdottern och så går vi på altanen och hon vecklar ut paraplyet. 

Det visar sig vara taket på Universitetshuset i Lund och det är på universitet hon arbetar.

Pv hittar förstås nånting att syssla med. Nu är det till att fixa dörrar som legat på vinden och vilka nu kommer på plats och mest hela tiden är han accompanjerad av en prickig dalmatinertik på nio år och som heter Samba. Här är dörr nummer 2 på plats och det tog tid, för den var lite för hög. 

Och här är nummer 1. 


Och om inte alla - så nästan alla - som är uppvuxna i norra Norrlands inland och fjälltrakter, känner nog till mormorssaften. Man köper essens och kokar och godare saft finns väl inte på jorden! (Obs. dock inte apelsinvarianten, den tycker ingen av oss om). 

För pv var detta en helt ny bekantskap och han blev positivt överraskad. 

Nu sitter vi här vid matsalsbordet och pratar pensioner och dörrhandtag. 

Ajöken, sa fröken. 

    Dagens fönster ....


"Fönster och folk ..", skriver hon som hade håven redo. 

Så glad jag blir! 

Tack snälla!