Dagens fönster ...

... fångades av hedgrenskan i Trelleborg. 

Medföljande text var kort och koncis, nästan som på Guy-vis: "Eftermiddagsfönster" .

Kanske skulle man anmäla sig i en skriva-kort-kurs hos Kerstin?

Jominsann!

Och tack som tog dig tid att ta fram håven!

Hon heter Sara ....

"Jag har läst din blogg i många år nu, men knappt gett mig tillkänna. Men nu tänkte jag att det var dags. Jag tycker ju att det är så fint att läsa om dina dagar, och om de bekanta trakterna du rör dig i. Ditt sätt att berätta levandegör de mest vardagliga händelser och det är en konst. 

Jag bor på Cypern med min familj, man och två pojkar som är 2 och nästan 8. Vi flyttade hit för ungefär ett år sedan, och innan dess bodde vi ett år på Malta. Innan vi flyttade bodde vi i Glommen, och jag jobbade i Getinge, på Getinge. 

Bageriet i Slöinge handlade jag på med jämna mellanrum, och återvinningen i Falkenberg kan jag se framför mig. 

Mer om mig och hur jag lever mitt liv kan du läsa om på saraspekulerar.se om du är nyfiken. Vi lever förstås helt olika liv, men det kan ju ha sin tjusning att läsa om, det också. 

Jag hoppas du fortsätter blogga ett bra tag till, för jag uppskattar verkligen dina inlägg. Tack!"

//Och det kan ju vem som helst förstå hur glad man blir av såna rader! Det blev jag. Verkligen. Och nu ska jag - sedan friherrinnan kommit med marmeladen - slå mig ned och spankulera omkring hos denna för mig okända Sara på hennes blogg. 

Det är alltid lika intressant att följa människor som vågat bryta upp och då menar jag inte nödvändigtvis att man flyttat utomlands, men att man vågar språnget! 

På nära håll var det ju AP och Micke som gav sig av till Ghana .., där var Matildas fikarum i Australien och min syster såklart, även hon i Australien! Monet i Frankrike, Anna i Sheffield, annannan i Portugal, Ulrika som tagit flera olika språng .., Kerstin i Trelleborg som gifte om sig med danske Peter ..,  Helena/Cruella som under en tid bodde i Kina ..., där är Cecilia i Houston .., Eva som flyttade till Gotland .., ja, men visst är det intressant att se vad som skiljer och vad som förenar! 

Och nu .., vardagsliv på Cypern! 

Tack Sara för dina såå vänliga rader! 

Fredagsfönstret ....

... kommer från Trelleborg och det var hedgrenskan (numera Hedgren-Jörgensen) som agerat fönster, - och regndroppsfångerska. 

Tack Kerstin! 

När livet tar en annan väg ...

Godmorgon Elisabet!

Jag blir så glad över att läsa dig både på Insta och framför allt på bloggen. Nu har jag varit med dig och tagit morgondoppet - i tankarna alltså - för jag har badförbud. Egentligen gör det inte så mycket då jag är en sann badkruka även om jag älskar havet och här i Trelleborg tar det mig tio minuter att cykla ned till vattnet. Men men i rådande situation med pågående cytostatikabehandling och en s k PICC-line i armen är det inte tillåtet med några bad alls.

I övrigt ska jag inte klaga, det går framåt med behandlingen och jag ser ett slut på cytostatika. Sen kommer strålning och lite efterbehandling men ljuset i tunneln syns. Jag mår också förhållandevis bra men det är klart att nån gång faller jag ned i något slags ledsenhål men det går snabbt över.

Jag har alltid haft ett bra luktsinne men under den här perioden är det ännu mer utvecklat. De flesta gångerna är det positivt och jag luktar verkligen på sommaren! Det är helt fantastiskt ljuvligt att dra in luften och bara njuta av alla dofter. Kan stå långa stunder och känna ett härlig lugn komma in i kroppen och det spelar ingen roll hur vädret är. Det blir som en slags meditation. 

Men jag kan också ta anställning på räddningstjänst för jag känner blixtsnabbt om det brinner någonstans. Igår vaknade jag 04.29 av brandlukt. Kollade snabbt på appen SOS alarm och visst brann det i närheten. Den här gången i en container. För några veckor sedan var det bilbränder.

Än en gång tack för dina fina och härliga berättelser och jag önskar dig en fin helg. Själv kommer jag att sitta under äppelträdet i min koloni, sticka, lyssna på radio, plocka lite tomater, gurka och squash, rensa  bland pelargonerna och som svalka - stoppa fötterna i en balja med solvarmt vatten.

Många varma hälsningar

Catarina i Trelleborg

//Elisabet skriver: och jag säger TACK Catarina för att du delar med dig av 

d i n   vardag! Ditt liv. Dina känslor!  Stor kram!!

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett fönster! Vi har äntligen fått upp rullgardiner på balkongen och så här 
ser det ut när ljuset silas genom dem! 

Fast dom är helt vita bara olika tätt vävda så det blir mönster. 
Inte alls svartvita som på bilden."

Ja, vem skriver så?
Jo, madame Hedgren-Jörgensen i Trelleborg. 

Tack Kerstin! säger jag.

Snart kamrater .., kanske.

För kanske två år sedan eller lite mera, råkade Charlie (äldsta dotterns fina hund) och Harry i ett våldsamt slagsmål med varandra. Det var inget annat än fasansfullt att bevittna och efter detta är vi noga med att hålla kom på dem.
Här slängs inga hundleksaker på gräsmattan .., dom får mat var för sig, ja, lite sånt.

Att ta dem på promenad tillsammans går hur bra som helst!
Då går dom nära-nära-nära varandra och nosar på samma tuva - inga problem -!
Som vi upplever det nu, har dom i alla fall insett att dom tillhör samma flock.
Däremot lämnar vi dem aldrig ensamma tillsammans.

För en stund sedan åkte Emma och Maria till Falkenberg och jag är hemma med dom två herrarna. Oj, så deppigt för Charlie! Först låg han på sängen i det rum där Maria sover (Gunnars Rum), men nu har han flyttat ut till hallen där han sitter och deppar och hoppas att dom snart ska uppenbara sig.

Harry, han kurar i soffhörnet.

Själv har jag surrat med alltid så rara hedgrenskan i Trelleborg, sms:at ett långt meddelande till Eva från Tyresö (såååå vänligt av dem att ta första vattningarna av alla blommor och i växthuset, ja, innan Mymmel kom på måndagen!) och när Falkenbergsbesökarna kommer hem, blir det väl en sväng till stranden i Särdal, tillsammans med Emma.

Det tycks ska bli en helt ljuvlig sommardag det här! Varmt och skönt .., jag har pysslat bland blommor och blader och hängt ut ännu en omgång tvätt. Det är tur att vi har samma kostnad för att köra en tvättmaskin som i Ystads marina - trettio kronor -!

Nu hör jag ekorren smälla i locket!
(Eller jag hör locket smälla när ekorren tar sig mat).

Seglingssemester, dag 20 (!)
Bäckvikens hamn på Ven, tisdag.

Såja, nu är allt förberett för att ge oss av.
Allt är bortplockat, soporna slängda, frukosten avklarad, pv har diskat, jag tog mig ett klockan-sju-dopp i ett svalt hav .., harry är rastad för andra gången.
Och jag har tagit ner kapellet och plockat fram våra flytvästar.

Färjorna har anlänt med gäster .., och jag är så glad att jag hinner uppleva ett tyst och lugnt Ven.
Vad är dagens mål?
Idealet vore Torekov, men det är långt dit, så vi får se. Annars kanske Mölle?

I morse sparkcyklade pv till bageriet för att köpa bröd.
”Några frallor”, tänkte jag, men till båten kom han med två tämligen stora bröd, nej TRE, plus två kanelbullar!
Ni kan ju gissa vilket av bröden som är till vem?

Nu ropar pv ”jaha ..., ska vi ge oss av då?”
Klockan är halv tio.
Hoppas att ni får en fin tisdag, ni som eventuellt läser här!
Extrakram till dig, Katharina i Trelleborg! ❤️

Onsdag .., dag 7 igen, men senare.

Jo, vi tog verkligen den där dubbeldäckaren och Harry fick följa med - annars hade vi fått avstå -.
Vartannat säte var avspärrat, men det var tämligen glest besatt där inne och så fanns det ju en övervåning också. Kul att i lugn och ro kunna se landskapet .., ja, inte susa (det gick inte fort) men passera förbi.

Allt var bekant och  u n g e f ä r   som jag minns det, förutom att där nu fanns en betydligt större parkeringsplats just vid infarten. Men kalkugnen var kvar.

Och den vackra utsikten.
Här slog vi oss ned någon halvtimme.
Sååå skönt det är att inte enbart befinna sig till havs!

Och som ett blomsterhav intill oss.

Finns där nånting som doftar mer sommar än gulmåra?
Nej, det tror jag inte.
Eller är det för att jag förknippar det med Mossbystrand där jag åkte med barnbarnen, då i ett annat slags liv? Kanske.

Besökte det jättelika Magasinet och gjorde direkt av med trehundra kronor.
Köpte en liten mössa till Elliot; med anskrämligt mönster, men kanske att han kan ha den hemma?
Inne i lägenheten? Eller i badrummet?

Fångade ett fönster i ovan nämnda magasin .., bara så vackert med allt det vitkalkade!

Så Palmbussen hem igen.
Nu var det brått.
Pv skulle fortsätta till Trelleborg för diverse inköp och bussen skulle bara stanna nån enda minut vid caféet i hamnen, men först, innan han åkte iväg, ville han få harry ombord på båten (han måste lyftas in), så det blev rally till bryggan och upp med Harry och så kom jag efter och pv hann med bussen.
Då var jag så trött.
Nästan ingen sömn natten mot idag ., jag var så förbi av trötthet att jag mest av allt bara ville gråta.
Vek ihop tvätten från tidigare idag .., plockade undan och gjorde fint.
Harry och jag mitt emot varandra här i sittbrunnen.

Så kom pv tillbaka och någon halvtimme senare fick vi besök av Ulf - lillebror till pv, ja, jag vet att jag har berättat det - och hans fru Inez. Så roligt! Eftersom Inez under en längre tid genomgått cellgiftbehandling, har dom sannerligen levt isolerade för att inte riskera att hon skulle smittas av minsta lilla virus. Nu är hon friskförklarad och det är väl förstås som om dom fått livet åter.
Här står Ulf och gosar med Harry.

Tidigare idag var det segelskola, men utan segel.
Så härligt att se alla ungdomarna i olika åldrar och ledarna har nog det dom gör ., det hela förmiddagen vid nio eller tio och håller på till fyra på eftermiddagen! När det nu varit sånt oväder, har det hållits på med annat .., tävlingar av olika slag och idag en skattjakt. Ganska dyrt är det. Eller mycket. Mellan 1400 - 1750:-, men det är klart, dom blir väl omhändertagna och får mat och bara detta att kanske få lära sig segla!

Nu börjar det att regna igen.
I morgon bär det av mot Ystad.
Så snart det mojnade här idag, kom båt på båt in och lade sig vid kaj. Nu har vi båtar på ömse sidor om oss, men det har fyllts på rejält.
Ett äldre par från Oxelösund har siktet inställt på östkusten och norrut. Dom har gått genom Göta Kanal och kvinnan berättade om otäckt höga vågor på resan från Limhamn och hit, å, tack och lov att vi höll oss här!
Pv lyssnar till Sjörapporten .., säger att det blir lugnt i morgon.
Ingen fara.

Dag 7 ....

Hela natten har varit turbulent .., det har varit storm i byarna och nåt så som båten skakat och som det har knakat och knirrat och jag tänkte  - det var vid tvåtiden i natt - att nu sliter den sig och vi guppar iväg ut på ett bråkigt hav.
Det gjorde den såklart inte.

Vaknar till aningen svagare vindar, men det slår vattenkaskader över piren och vi avvaktar med ge oss av. Tidigt i morgonbitti, kanske.
Inte en endaste båt har kommit eller lämnat hamnen sedan vi lade till, däremot är här herrar och kollar till sina förtöjningar .., det ändras och hålls på!

Och idag?
Jo, vi tar Palmbussen som är av modellen hop-on-hop-off som går mellan Trelleborg, Gislöv, Dalens bad och Smygehuk och så går det för runt igen. Perfekt för båtmänniskor utan bil! Och gratis är det också. I Trelleborg ska vi proviantera .., det måste fyllas på i kylen.

Kanske får vi också besök av pv:s lillebror Ulf med fru Inez?
Vi får se.

Ajöken, sa fröken.

Seglingssemester, dag 5.
(Och lite av dag 6).

Då lämnar vi kajen i Limhamn vid niotiden på morgonen och tar sikte på Falsterbo kanal. Med oss är Claes och Monica och pv börjar dirigera ungefär som Herbert von Karajan .., (dock inte lika barskt) ropar till Claes vad han ska göra .., det ska skotas och det ska hjälpas till på alla möjliga sätt och det är fullt upp.
"Nä, dra åt andra hållet .., hårdare!" ropar han
Och Claes han drar och drar.
Och vi har så roligt!

Det blir en på alla sätt och vis underbart trivsam seglats med såå många skratt!
Framme i Falsterbo klockan tolv och efter kaffe och medhavt fika för dem och lunch för oss (en varm korv med hamburgerbröd, riktigt gott!) säger vi tack och hej och dom promenerar iväg för att leta upp en buss som tar dem till Malmö. (Det visar sig gå på tio minuter .., helt perfekt!)

Och vi fortsätter.
Vinden friskar i och det går undan .., pv har kollat på sjörapporten och det hotas med väldigt friska vindar ju längre aftonen lider och jag säger att aldrig att jag vill vara på sjön då, nej, vi kan väl gå in i Gislövs läge där vi var i fjol och där det var så fint.
Så det gör vi.

Klockan är kring fem när vi lägger till och allt som kan gå fel, går fel.
Då har det börjat blåsa upp och vinden får tag i båten när vi ska in på den lediga platsen .,. båtshaken gick ju sönder i Landskrona och nu flyger en fender i vattnet, liksom en tamp! Halleluja.
På andra sidan hamnen sitter ett sällskap gubbs och följer föreställningen från om inte första, så andra parkett.
"Detta är mitt livs absolut sämsta tilläggning!" säger pv efteråt.
Nu blir det förstås nånting att skratta åt när vi en gång berättar detta för barnbarnen!

Så blir det allt det vanliga, ja, först vänder han och backar in båten, och då blir det perfekt.
Dessutom är den hög i fören och bryggan långt ner, inte en chans att vi tagit oss ner till bryggan om den stått som den först gjorde!

Vad gör vi då?
Jo, vi går och äter middag på den enda restaurangen vi hittar .., en pizzeria en bit härifrån.
Vi passerar de ljuvligaste trädgårdar och överallt rosor, för att inte tala om lavendel!
Sen hemåt igen .., då kommer hedgrenskan med sin man från Trelleborg på liten visit. Vi träffas här vid caféet där jag nu sitter och skriver och det blir prat om allt möjligt, mycket om barndomsminnen, ty här har madame Hedgren tillbringat många somrar som barn.
Kul att ses efter flera år av icke-synlig-närvaro, däremot är vi flitiga på messenger, särskilt när hösten kommer och "Gör om mig" hos SVT tar sin början; då diskuterar vi om det blev bra eller inte, ja, vad vi tycker alltså.
Ofta tycker vi helt olika.

Sen hem till båten igen. Tänk, att en båt verkligen blir ett hem, ungefär på samma sätt som ett hotellrum i en främmande stad snabbt blir nånting tryggt.
Vi är lika vanvettigt trötta som tidigare kvällar och som vanligt bäddar jag ner mig på britsen i sittbrunnen, allt medan pv och harry ligger i akterruffen.

Nej,  tycker inte om att ligga i ett sånt kojutrymme, jag vill ha rymd och ljus! Nu lägger jag på ytterligare en dyna på kanske 3-4 cm:s höjd, oj, det blir ju som vore man prinsessan på ärten!
Somnar bums .., drömmer hemska mardrömmar, bland annat att vi på affären fått en hemköpskonsult som säger att Carina (som gått i pension före mig) och jag, vi ska inte vara kvar, vi är alldeles för "ute" och då blir jag putt och säger till konsultmannen att han kan ju faktiskt ta och använda ett vänligare tonfall. Oj, vad jag tog i! (obs. ironi).
Och jag drömmer om bomber och granater (säkerligen smällarna från linor och kapell, för nu stormar det!) och vaknar som vanligt vid halv fem.

Lyssnar till nyheter .., sneglar ner till harry och pv som sover såååå gott ., harry med nosen nära husse. Vid sjutiden kommer en man som har sin båt intill vår. Han vill kolla förtöjningarna ., hör att vi siktar på Ystad, men absolut inte idag.

"Nej, fy fan, vattnen här utanför är så osäkra och i den här stormen, aldrig i livet!" säger han.
Alltså blir vi kvar ytterligare en dag och natt.

Sen kommer ett sällskap ungdomar gåendes på bryggan och jag tror inte mina ögon .., men det kan ju inte vara möjligt att dom ska ut idag!! Det är tydligen Seglarskolan som visar nånting, kanske förtöjningar eller nåt sånt ..., och senare, när jag går hit - till caféet - ser jag dem på gräsmattan en bit ifrån bryggorna ., dom har en liten jolle och någon visar hur seglen förändras allt eftersom rodret ändras och jag tänker att det är ju ungefär som min barndoms simskola i Malå - torrsim, alltså -.

Någon av bloggvännerna varnade mig tidigt för att bli en "ruffhäxa", en kvinna som mest sitter och surar ombord och  sköter disk och annat, medan mannen njuter i fulla drag. Ungefär så.
Hur blev det?

Jo, vi har verkligen rutiner där var och en gör sina saker. När pv tar harry på promenad, fixar jag frukost ., dukar fint med rutig handduk som bordsduk ., ställer fram allt. När pv gör frukost, blir allt stående framme och det svämmar över på arbetsbänken. Jag brer mackor och gör klart, så sen är det bara disken kvar! Den tar han och det hela fungerar jättebra! Vi hjälps åt, helt enkelt. Nej, någon ruffhäxa känner jag mig verkligen inte som, men det tar tid att lära sig allt.

En intressant artikel om just detta att vara ruffhäxa - eller inte - finns att läsa här. 

Nu lämnar jag caféet och tackar dom vänliga töserna som arbetar här, ja, för att jag fick sitta vid ett bord och ansluta mig till nätet. Köpte mig en kopp kaffe, så jag inte skulle känna mig som en snylterska. Det kaffet är orört. Jag kan inte dricka kaffe utan att han nånting till och är fortfarande mätt efter frukosten.

Relativitetsteorin ....

Min egen upp-peppningsbild. 
Den togs någonstans i Bohuslän på vår första (tror jag) gemensamma semester.
Pv längst till vänster. Det handlde om krabbfiske.

Vaknar till den allra ljuvligaste fågelsång och jag skyndar mig att fånga den på mobilen .., tänk, att en gråkall vinterdag ta fram detta och bara lyssna .,. och spela upp det om och om igen och tänka på hur härligt det var och kan bli igen.
Vilken glädje!

Textar senare en liten skylt angående det inställda midsommarfirandet i Steninge; en skylt som jag ska lämna till friherrinnan som ansvarar för den biten (skyltningen) och igår blev det en större variant av samma tema. Så roligt .., och så länge sedan - minst två år - som jag gjorde nåt liknande och det är på gränsen till att jag känner mig ringrostig.

När jag sedan ska köra iväg med skylten, då är motorn stendöd..
Jag  b l i r  ... nej, inte tokig, men less.
Hämtar batteriladdaren, kopplar sladdarna (känner mig som värsta mekanikern!) och kollar att åtminstone den fungerar.
Jodå, det gör den.

Sen kommer skylthämterskan.
Vi sitter i skuggan under körsbärsträdet, äter var sin glass och pratar om .., ja, värmen mest. Och bilbatteriet. Och båten. .

Efteråt, när friherrinan givit sig av, läser jag ett mejl som finns i min inkorg.
Det är från Catharina i Trelleborg, hon som hade så härligt röda naglar, då, när vi en gång träffades i Malmö.
"Vi satt vid vattnet och solen strålade", skrev jag då som underskrift till bilden.
 Då, när det begav sig.

Jag har klippt ut ett tvärsnitt från hennes rader från igår.
Så här står det:

"Idag är det tid hos perukmakaren och eventuellt ska jag raka av mig håret. Jag har inte bestämt mig än, för håret sitter fast, men jag vet ju att det börjar falla när som helst. Får väl ta ett rådslag med personalen där, de har mer ju erfarenhet."

Sen tänker jag att detta med bilbatteriet är ingenting. 

Livet kan ta andra vändningar ....

Bilden är från Mallorca, där Catarina var på semester och föll pladask.

Efter promenad med harry nere vid havet, kommer jag hem och slår mig ned vid datorn.
Ett nytt mejl har kommit.

Det är från Catarina .., hon har ofta bidragit med fönster till bloggen och berättat om tillvaron i Agadir och annorstädes där hon varit.
Idag handlar det om nånting helt annat.
Så här skriver hon:

"Efter att ha följt dig i många, många år - måste vara 10 år vid det här laget, känns du lite som en vän där ute i cybervärlden och därför kommer det ett mejl till dig. Du får föra det vidare om du vill för jag är öppen med min sjukdom.

Pensionärslivet är fantastiskt och jag har gjort som ni, dvs jobbat som vikarie efter det att jag lämnade resebranschen. Är ju SFI-lärare och sådana behövs alltid och som pensionär bestämmer jag själv mitt schema, helt perfekt.

Bild nr 2: "Bilderna kommer dels från Valdemossa, vilken var den stad där Chopin och George Sand levde i sus och dus - mest dus visade det sig .." skrev Catarina den 27:e maj 2010.

Den här sommaren bestämde jag mig för  vara ledig flera månader i sträck, började sätta alla mina grönsaksfröer tidigt (köket såg ut som ett mindre växthus), allt för att min kolonilott skulle vara prunkande av blommor och full av grönsaker från tidig vår till sena hösten.

Men vad händer? 

Jo, vid mammografin upptäcktes bröstcancer och idag, drygt en månad efter operationen ligger jag nu här i Malmö för min första cellgiftsbehandling. Jag hoppas innerligt att jag kan vara på min lott så mycket jag orkar och kan, vill fortsätta mitt trädgårdsarbete, fortsätta sticka på alla mina projekt, vara ute i det fria och njuta av fågelsång, doften av gräs, höra bin och humlor surra, höra träden susa i vinden. 

Med min positiva inställning till det hela ska jag ta mig igenom tiden jag har framför mig och jag ser fram emot att få höra att jag är frisk någorlunda snart igen.

Många kära hälsningar från

Catarina i Trelleborg

Fd Agadirmadamen (längtar dit såklart, brukar fortfarande tillbringa minst en vintermånad där, får nu se när det blir nästa gång)."

//Elisabet skriver: stort tack Catarina som delar med dig! Allt gott önskar jag dig och att det ska bli precis som du önskar! Fågelsången, doften av gräs, detta att höra bin och humlor surra och träden susa i vinden! Och varm kram härifrån!

Lördagmorgon ....

Går man i säng i vettig tid (vad som nu anses vettigt), vaknar man tidigt.
Så var det igårkväll och redan vid femtiden i morse var jag helt pigg. Kanske är det fågelkvittret (som ändå har minskat betydligt nu) som får en att bli så pigg, eller så är det kanske längtan efter frukosten?

Harry får göra mig sällskap till postlådan (ingen DN ännu) och så vattnar jag rabatterna ., tar lite bilder, ja, medan Harry lullar omkring i backen.

Det är dagg i gräset och växthusets fönster helt igenimmade.
Blå aklejor gör hjärtat glatt.
I alla fall mitt.

Och vallmon bara väntar på sin tur ....

Nu är klockan halv åtta .., pv har lämnat sängvärmen och hämtat tidningen .., han har te i sin limegröna kopp (inköpt hos Backagården utanför Ystad .., sååå vacker!), jag har Arvid Nordqvists kaffe i min.

I morgonens mejl från min syster i Australien skriver hon att det nu officiellt är vinter hos dem och hon har till och med haft mössa idag! Min syster och hennes man tillbringade varje semester sommartid med att segla; ofta från Nynäshamn till Öland. Alltså har det varit en hel del seglingsprat i våra mejl, nu när det snart är dags för oss att ge oss ut på havet.

Och om du Kerstin i Trelleborg läser här .., så GRATTIS på din födelsedag, men i efterskott! Just nu sju timmar och trettiotre minuter för sent!

Nu blir det Dagens Nyheter!

Dagens fönster ....

"Hej!

Upptäckte ett fönster på badrumsdörren!" skriver hedgrenskan i Trelleborg.

Sicken tur! säger jag.
Tack Kerstin!

Dagens fönster ....

--- finns i Trelleborg hos Hedgrenskan och där - ser man på! - ligger lilla Kira och tittar ut över den del av världen som är hennes.

En terrier, men förlåt Kerstin, jag kommer inte ihåg vilken sort?

Cairn ...?

Tack Kersti!

Måndag ....

Det är tur att man omtänksamma vänner.
För kanske två, tre år sedan, hörde hedgrenskan i Trelleborg av sig och meddelade att hon sett ett sånt fint matbord på någon loppissida och jag kontaktade annonsören och så körde vi till nånstans öster om Helsingborg och där stod det där bordet med fyra eller sex stolar och det var helt underbart!
Det är det borde som står i uterummet.
Femhundra kronor kostade kalaset.

Och friherrinnan har gjort samma sak.
Tipsat, alltså.
Hon upptäckte en bortskänkes-Ektorpsoffa i Harplinge, bara att hämta, jaha, då fick vi den också och den soffan är bättre än den hörnsoffemodellen av samma märke som vi har.
Perfekt!

Och nu, det var igår, berättade samma friherrinna att hitom Falkenberg fanns en gammaldags fåtölj, samma stuk som den loppisfåtöljen jag köpte för 50:- en gång i världen, men inte med så hög rygg.
Sagt och gjort.
Ett hundra kronor skulle den åttioåriga damen ha för fåtöljen och vid elvatiden var vi på plats och hämtade fyndet. Det var i kvinnans rabatt som dom här julrosorna blommade nåt så otroligt!

"Då måtte du ha gröna fingrar ...?" sa jag.

Nej, verkligen inte, sa kvinnan. Hon hade planterat en enda planta och nu var den så här frodig!

Fåtöljen hade bättre stoppning på sittdelen än den gamla - mycket bättre - och man vänjer sig förstås vid att inte kunna luta huvudet bakåt. Det blev bra mycket luftigare i vardagsrummet.

Och jag bara  ä l s k a r   armstödet.

Eftersom vi ändå var i närheten, körde vi till Icabutiken i Skrea Strand.
Vilken fin affär!
Luftig, välordnad och med en fantastiskt sortiment!

Finurligt sätt att låta kunder provsmaka skinka!

Bakom disken stod en vänlig kvinna som arbetat länge i butik och hon var så rar och det blev prat om hur mycket som förändrats när det gäller butiksarbete i allmänhet, men bakom delikatessen i synnerhet. Så mycket dokumentation det är numera! Och nu finns ofta riktiga kockar i kulisserna som gör matlådor till stressade kunder - eller till den som inte har lust att fixa middagen själv -.
Tävla kunde man också göra.

Snygg uppläggning i disken också.
De är ju knepigt det där .., att skiva upp så pass mycket, det fordrar ju att det säljs ganska bra.
Å andra sidan kan dom ju göra färdiga paket av det hela till dagen därpå, det går ju det med.
Hur som helst blev i alla fall friherrinnan lockad att köpa rostbiff.
Inte bara lockad; ett paket fick följa med hem.
Bra med nationsflaggor på prisskyltarna.
Då behöver ingen fundera var skinkan kommer ifrån.

Vi tog vägen via Boberg hem.
Där finns den här gamla välvda stenbron byggd 1810 och nåt så otroligt vacker.
Men hu, ingen av oss vågade böja oss fram för att få fina bilder!

Åt andra hållet.
Undrar just hur det såg ut här för två veckor sedan ...?
Alldeles i närheten finns en fin hembygdsgård och den hoppas jag kunna ta mig en titt i någon gång.

Så här ser den ut.
Vilket arbete att göra nåt sånt!
Bilden är lånad från en sida med stenvalvsbroar i Falkenberg.

Så har det varit idag.
Pv är liggande och tror sig snart ha fått coronaviruset.
Vi får väl se.

Januari 2019
en summering ....

Inleder det nya året med flera inhopp i affären ....

Och i januari ger jag mig själv Måns Wadensjös roman "Monopolet" i födelsedagspresent.
Jag tycker sååå mycket om boken - kanske för att den handlar om igenkänning - ja, för den som arbetar eller har arbetat i butik. Vad den handlade om? Ja, det kan man kanske räkna ut om man tittar på omslaget .., den handlar om arbetet på Systembolaget.

Thomas kusins sambo (eller Sonjas sonhustru) heter Kerstin Cedell och bor i Växjö, hon gör så fina grejer .., som det här .., på en förskola - kanske finns den i Växjö -?
Fiskar och cirklar. Behövs nåt mer? Egentligen?

I slutet av december 2018 dör Karin - lillasyster till Eva i Tyresö -.
En enda gång har jag träffat henne och jag minns att hon hade så vackra ögon och att Evas dotter Maja är så lik sin moster.
I  mitten av januari blir det begravning.

Eva har då gjort ett så fint ..., ja, som en liten skog med stenar och växter, allt som liksom symboliserade hennes lillasyster och när det väl kom på plats, framför själva podiet där kistan brukar stå, men som nu var klädd i grönt och där urnan stod en bit bakom (och på urnan en tovad fågel i blått, som Karins son son gjort), ja, men tänk, så fint det blev!
Så personligt! 
Karin blev 67 år och hennes barn förlorar därmed en älskad mamma.

Någon gång i januari kommer snön.

Och jag gläds åt tulpaner .., vilken lycka! ¨

I januari kommer en av grannarna och handlar i affären och när jag ser hennes inköpslista faller jag nästan baklänges .., jag tror nog  a l d r i g  att jag har sett en så prydligt nedskriven lista!!

Och sonen, han i Malmö, är ute på vift med sin kamera och tar härliga bilder.

Det är inte ofta det kommer handskrivna brev till vår postlåda, men ibland så.
Här är det Eva i Tyresö som har skrivit och tecknat och jag tycker att det är så roligt!
Kan det möjligen handla om nyårsaftonen?

Från Sonja får vi låna hem ett antal svarta anteckningsböcker, där pv:s mormor Margit har skrivit ned nånting som vi inte riktigt vet om det är hennes eget liv det handlar om, eller är det ett utkast till något annat.

I januari tar jag också den här bilden som jag tycker så mycket om.

Och i mitten av januari firar vi den här lille krabaten som då har fyllt sex månader.
Han heter Edvin och hans morfar heter pv.
Ja, eller Thomas.
Mycket har hänt sedan dess .., nu har Edvin med sin mamma och pappa lämnat hyreslägenheten på Bäckagård och bor i ett alldeles eget hus mer centralt i stan.

Den nittonde januari skriver min syster i Australien så här i det dagliga mejlet:
"Efter att Sydaustralien under ca 4 dagar varit THE HOTTEST PLACE ON EARTH med högsta

temperaturen 50,9C på en ort, men bara 42C här i Hallett Cove, så har vi i dag en behaglig temp på 30C och soligt.  Så i natt kommer nog både Sophia och jag att sova gott".

Jag tänker att det är ungefär som nu.

På Karl-dagen den 28:e januari har Halmstad kammarkör konsert i Ängelholm och otaliga gånger dessförinnan har jag hittat pv sittandes vid pianot i gästrummet och där övat om och om igen på den här vackra sången. Den ska dessutom sjungas på danska.

Och tänka sig .., den 29:e januari 2019 .., då upptäcker jag blåsippor i knopp just utanför Britt och Eckes syrénhäck!

Och så ett fönster.
Ett per månad.

Den fjortonde januari publiceras det här fönstret på bloggen.
Det är Catarina i Trelleborg (Eller Catharina med h .., jag tror att det är så) som besökt New York och då fångat detta outsägligt vackra! Här var hon.