Januaridag ...

Fyrtio minuters promenad i flödande solsken.

Hela tiden hör jag småfågelskvitter.

Insikt nr 194 ...

Ja, men Sverige har i alla fall skickat två IT-tekniker till Haiti.

Det får man ändå tänka på.

sigge nilsson tar siesta ...

Vid fågelbordet ..

En sak är säker: när jag blir stadd i kassa .,. då ska här inhandlas en riktig kamera med rejält objektiv.

Så länge får min herr Canon Ixus duga.

Och så får jag fråga alla kunniga bloggvänner .., vad kan detta vara för liten krabat som alldeles nyss gjorde pensionatet den äran?

Måhända en Stenknäck?

Om det är rätt, tänk .,. då har jag lärt mig att känna igen för två för mig tidigare helt obekanta fåglar inom loppet av två dagar.

Nötväckan och så denna.

Absolut en insikt .....


Och jag looooog så här mycket när jag hörde detta på radion i morse.

Morgon ....

Frukost.

Ett perfekt kokt ägg.

Från tv-rummet hörs morgonnyheter.

Haiti.

Fasornas fasa.

Och jag tänker på underjordsmullret från jordbävningen i Skåne .., glasklirrrret och knaaaket i tegelväggarna och då var det ändå ett ynkligt litet skalv, i jämförelse med Haiti.

Man behöver inte ha oceaner av fantasi för att förstå.

I landet Halland är allt lugnt.

Eld i pannan.

Värme.

Och sigge nilsson, han jamar och vill komma ut till det spännande livet i syrénbusken.

Torsdagsfönstret ....

.... kommer från madamen som under gårdagen åkte på utflykt till Gallejaur.

Jag undrar jag om det inte var just där som min störstasyster brukade åka på logdans .., ja, på 60-talet någon gång?

Insikt nr 193 ...


Halvligger på soffan Ektorp och läser Peter Robinsons "I djävulens sällskap", vilket innebär att jag återknyter bekantskapen med överkommisarie Alan Banks och kollegan Annie.

I vanliga fall tycker jag väldigt bra om mr Robinsons deckare, men se den här .., den faller mig inte alls i smaken.

Här tycker jag att människorna förvandlas till någon slags schabloner.

Det är långa ben och fylliga läppar och Annie som blir berusad och får en toyboy.

Mot slutet, på sidan 360 (av 426) inser jag att totalt har tappat tråden.

Ja, men vem var nu Jack Grimley?

Nåja.


Mr Shute. Min favorit.

Boken ska läsas ut.

Men plötsligt längtar jag alldeles förfärligt efter mr Shute.

Ibland har man tur .....


Bäst som man har fått upp flåset på motionscykeln och pulsen ökar,

ja, då ringer telefonen.

Och sen ..., ska man ju ändå laga mat.

Och så blir det ...

... promenad ner till havet.

Fyrtiofem minuter allt som allt.

Fyrtiofem minuter, inte mera.

Ändå hinner man se så mycket.



Där är en nästan helt tom anslagstavla.

Och där är gräsänder som simmar i lilla bäcken, den som ännu porlar så glatt .., och där är spår av hundtassar i snön .., och vid dikeskanten ligger fågelfjädrar och små fläckar med blod .., och man anar en strid på liv och död.



Vid det gula huset stannar jag till och tar några bilder.

Ja, just det.

Det var där jag i höstas fångade de två männen, de som ägnade sig åt att rensa 160 kg färsk sill.

Nu, i mitten av januari, råder vintervila.

Som jag har funderat ...

... över vilken fågel det är som så ofta besöker fröautomaten här utanför.

Den där lilla filuren som kan gå nerför ekens stam med huvudet före .., och som har ett svart band längs huvudet.

Nu, nu vet jag vem det är.

Det är herr eller fru Nötväcka.

Och vill man lyssna hur den låter, så kan man göra det här.


// Favoriten bland alla fåglarna, det är för mig den här krabaten.
Och tänk, vilka underliga saker man kan minnas!
I ett annat liv, för kanske tio år sedan eller mera, satt jag utanför min dåvarande mans arbetsplats och väntade på att han skulle sluta för dagen.
Jag satt i bilen och lyssnade lite förstrött till "Efter tre", med Olle Stenholm, denne gudabenådade journalist.
Olle Stenholm avslutade (om jag minns rätt) ofta sitt program med en liten .., ja, som en liten betraktelse .,. och det gjorde han den här eftermiddagen också.
Bland annat berättade han om hur vackert Rödhaken sjöng utanför familjens hus.
Och jag minns hur jag .., berördes av hans prat om den lilla fågeln.

Och tänk att Nötväckan kan bli upp till femton år, medan Rödhakens liv är kort och intensivt, ibland inte mer än ett enda år.

Det verkar som..

.. en viss madame har en hel del tid till bloggande numera...;=)

Glöm inte den mycket viktiga rehab-träningen!

Kram Dr Böhlander


Svar: det är nog dags för mamman att byta lösenord här ,-)

Rehabträningen fungerar utmärkt, pensionatsvärden mår som en prins!

Och funnes inte bloggandet, då hade Dr Böhlanders mor legat på psykavdelningen för länge sen.

Tjugo minuters småprat ...

... med arbetskamraten - hon som jag alltid arbetar kväll med - och ååå, så glad man blir!

Mer behövs inte.

Och nu blir det kaffe och mjuk pepparkaka.

En liten farbror ..

När jag lägger in sigge-filmen, hamnar den bland en massa andra små snuttfilmer.

Den här, till exempel.

Och när jag tittar på den, blir jag alldeles inutivarm.

Kanske kan madamen i Portugal översätta?

(Men jag tror att det är en hälsning till någon?)

sigge nilsson på äventyr ...

Liiiite svårt är det med balansen och bäst det är, så dråsar man i backen, men vänta ni bara ...!


I snart en månads tid har vi haft förmånen att få känna sigge nilsson.

Vilken underbar liten krabat han är, så fylld av livsglädje och upptäckarlust!

Och från första början så totalt trygg i sig själv.

Från att ha varit ute små, små stunder, börjar nu sigge att utforska omgivningen, så där mer på riktigt.

Först höll han sig mest under altanen och tittade fram när vi lockade på honom.

Så småningom lärde han sig att försiktigt stryka efter husväggen och på så sätt nå den inglasade altanen och så kom han in den vägen.

In i tryggheten.

Nu, nu har sigge lärt sig att om man jaaaamar där inne pannrummet, så släpps man ut och då kan man (läs: sigge nilsson) tillbringa någon halvtimme i syrénbusken.

Åååå, sicken lycka!

Och där sitter han på grenarna och spejar ner mot vägen eller lyssnar till skatornas tjatter ("vad är nu detta för filur som har dykt upp?!" tänker dom kanske ...) och det hela är förstås alldeles omåttligt spännande!

Och det var där, i syréndjungeln, som jag filmade honom.

Halv nio ...

Hemma i Ystad.
Eva på Frösön målade.


.... i landet Skåne, i affären, då är det dags.

"Kom nu töser och pojkar, nu är det fika!" hojtar jag då.

I personalrummet är allt klart.

Där, på bordet, finns nybryggt Zoegaskaffe .., färskt bröd ., skivad gurka, paprika och ibland tomater.

Och förstås en massa utgånget-datum-pålägg.

Sånt.

Nu, i landet Halland, i ett gult hus på en kulle, är det ungefär på samma sätt.

Halv nio vankas frukost.

Och i stället för att sitta tillsammans med arbetskamraterna, har jag nu pElle och sigge nilsson som sällskap.

Det går det med.

Dagens fönster ...

Det första från Frankrike.



Och det andra från en "lavanderia" i Portugal.

En tvättinrättning, alltså.

Kemtvätt, kanske?

annannan sa...

Vän av ordning vill ju gärna påpeka att man ser in i tvättinrättningen genom DÖRREN.

Hon tolkar ibland begreppet fönster rätt så generöst, hon där nere i Portugal.

Man kan få tvättat på alla håll och bredder på portugisiska tvättinrättningar. Struket också.

Vanlig vardagstvätt för tvättning lämnar väl få in idag men för strykning är vanligare.

Och det finns också fortfarande kvinnor av en äldre generation som föredrar att tvätta för hand, utomhus.

Jag får nog skriva ett särskilt eget inlägg om portugisisk tvätt.
Återkommer.


// Och bloggmadamen hälsar att hon själv inte är någon större Vän Av Ordning, så det är helt okej det här, att det är mer som en dörr.

Mästarmötet ...

Åååå, det här är program som jag tycker sååå myciket om!

Spontant håller jag på Brolin (som jag inte tror kommer att vinna) och Tomas Gustavsson, skrinnaren.

Armand, boxaren, är kund i affären och alltid sympatisk.

Han kan nog bli farlig.

Ja, alla verkar ju trevliga faktiskt, t.om. kaxputten Sjöberg.

Ett kvällsfönster från Malå ...

"Hej!

Den här bilden tog jag genom allrumsfönstret som vetter mot norr, en av de kalla dagarna i slutet av förra veckan.

Nu har snön blåst ner från träden och julgranen är avklädd, utburen och kvistad och står bakom vedhuset för att användas som buskstöd till våren.

Det brukar bli så lämpligt att byta en stolpe om året mot en ny granstör.

Och den gamla murkna åker i kaminen.

Det kallas visst kretslopp, om än i den mindre skalan.

Hälsningar

Ingela."

Mot nya bättre tider ....

Nu är motionsredskapet på plats.

Och jag har testat och trampat lite.

Med en liten plastduttgrej på fingertoppen kan man på den digitala mätaren avläsa sin puls, allt eftersom hjärtat arbetar.

Och här ska det arbetas.

Åååå, jag ser mig själv spatserande på stranden till sommaren, med lår fasta och tjusiga som hos en skridskoprinsessa, ja, för att inte tala om hur vältränad jag ska vara!

Jominsann.

Detta ska bli intressant.