Tisdagsfönstret ..

... sitter på ett f.d. kaptenshus i lilla byn Djupekås.

I Blekinge.

Bildbevis ...

... till inlägget här under.

God Jul!


På Ikea köpte jag igår ljusslingan Glänsa.

Den har jag nu tänt och ni anar inte så fin den är.

Ja, likt en boaorm ligger den ihopslingrad i söderfönstret, bakom blommorna.

Och ni skulle bara se så fint det blev.

Ett kvällsfönster ...

.... från Västmanland (tror jag .., kanske södra Dalarna ..?).

Europamästarinnan i koftproduktion, ja, ni vet, vännen Ulrika som nu har haft stora fönsterhåven med sig, skickade bilden.

Promenad ...

Under besöket i Blekinge ...

Innan vi ger oss av.
Det är bloggmadamen som är vid pilen.

... blir jag erbjuden att åka med som spätta på pv:s kompis motorcykel.

Ja, allt börjar med att jag berättar att mina barns pappa också har haft mc och jag vittnar om en mc-tur som varade från Malå i Västerbotten till Helenelund utanför Stockholm - med uppehåll på Scandic Hotell i Östersund, där jag plåstrade om min våldsamt ömma bak.
(Läs: jag vägrade att åka en meter till .., jag hade så ont i rumpan så jag kunde knappt röra mig!)

Och nu har det gått tjugofyra år sedan den där åkturen och jag står och tittar lite på den fina motorcykeln och det är då som värden undrar om jag har lust att ta en liten åktur?


Här står han.

"Javisst!" svarar jag glatt, men menar kanske bara en liten sväng ute på byns gata.

Men det är inte vad chauffören har tänkt sig.

Nej, vips hämtar han en skinnjacka ämnad till någon människa i Barbiestorlek .., (det är tur att fläsk är töjbart .., det är bara att fördela alltsammans innanför dragkedjan ..), och skyddsväst, hjälm, solglasögon och skinnstövlar plockas också fram.

Några skinnbyxor i lämplig storlek, ser jag inte skymten av.

Och så bär det iväg.

Om jag säger som så .., att ordet bönpall i den stunden får en något annorlunda betydelse, med betoning på b ö n .., så kanske ni förstår?

När herr chauffören drar på ute på raksträckorna, är det inte långt ifrån att man flyger av hela härligheten, ja, det påminner om när man sitter i ett flygplan som just är på väg att lyfta ..., och jag tänker på mina barn och barnbarn .., har jag verkligen tillräckligt ofta talat om för dem hur mycket jag älskar dem ..., och i varje kurva ser jag möjligheten att en katt eller ett rådjur ska komma utskuttande och trassla in sig i hjulet .., eller att vi ska få punktering och för min inre syn ser jag mig själv segla iväg, icke allenast till himlen, utan rakt ut i skogen, eller värre än så: kana iväg på asfalten och den nya knäleden i småbitar bara!

Och jag håller mig krampaktigt fast i chauffören och försöker verkligen att luta åt rätt håll i kurvorna, ja, man vill ju inte skämma ut sig där bak.

"Hur känns det? Är du rädd?" frågar chauffören mellan varven.

"Nädå, inte alls ...", säger jag med en röst jag nästan inte känner igen.

Att man har fingrarna i x, behöver man ju inte berätta.

Innan åkturen är tillända, har vi passerat en mängd byar och samhällen vars namn jag aldrig hinner uppfatta, men Lörby är ett av dem.

Och så närmar vi oss en stor korsning.

"Du .., jag har varit i Kristianstad förut, det är helt onödigt att ta motorvägen ....", säger jag till chauffören, ja, jag befarar att han kanske ville spränga ljudvallen eller slå världsrekord i hastighetskörning.

Efter tjugo minuter kommer vi åter mullrande in i lilla byn Djupekås där pv och chaufförens fru sitter så lättjefullt vid husväggen och lapar sol ..., och jag försöker räta till anletsdragen och se glad och lycklig ut och hjälm, solbrillor och handskar plockas av och kallsvetten torkar jag diskret bort.

"Hur gick det?" frågar pv, som gärna, ja, mitt i mörka natten, ägnar sig åt att segla till Danmark ..., och inte är det minsta rädd när det blåser friskt på havet, men att sitta på en motorcykel och fara fram likt en raket längs vägarna, nä, det gör han inte.

"Jo, det var väl ...., trevligt...", säger jag hurtigt.

Om dom tror mig?

Knappast.

"Men jag tycker att du var himla modig och du följde ju med så bra i kurvorna ...", säger chauffören leende.

Ack, som ljufv musik är detta i mina öron och nog tycker jag väl att pv tittar på mig aningen beundrande .., men se, nu är det färdigåkt på motorcykel för ett bra tag .., hälsar spättan i landet Halland.

Systersonen ...

Med helikopter upp till toppen på någon topp i Nya Zeeland.
Och så ..,. ta sig ner med bräda.

... som har tillbringat så gott som hela sitt liv i Australien, är en friskus.

Det bästa han vet är snö ....



.... och hav.

Fredrik som har vuxit upp i Adelaide, flyttade till Portland för att få bättre surfvågor.

Fler magpirrframkallande bilder finns här.

Vinslöv ...

På köksväggen ...

En tändstickshållare.



Och två små akvareller målade av herrn i huset.

På väg till Blekinge ...

... stannar vi till i ett litet samhälle.

Och medan pv går för att handla, upptäcker jag två lejon.

På en liten platta står att läsa att herrskapet som donerade skulpturen, eller pengarna till den, ville att den skulle påminna om samhällets/människornas styrka och kraftfullhet.

Jaså, på det viset?



Alldeles intill skulpturen, ligger Coop-butiken.



Aldrig någonsin har jag sett en sån butiksvägg!

Konstnärens namn är för mig helt okänd, men färgerna påminner - åtminstone mig - om Sven Ljungberg.
(När jag nu har letat på nätet, så ser jag att det inte alls är herr Ljungberg som stått för den här utsmyckningen. En sång med ortens namn finns också.)

Någon som vet var vi befinner oss?

Måndagsfönstret ...

... speglar sig i ett skåp, allt uti landet Blekinge.

Hälsning till anna i amerikat ...

I vanliga fall pratar han absolut inte så där.
Håll med om att liiite lik Peter Stormare är han allt.


På anna of swedens sida, där står att hon är listerlänning i själ och hjärta.

På Listerlandet har jag aldrig varit, förrän i helgen.

Det var ett annorlunda landskap .., och där fanns vackra trähus med massor med snickarglädje!

Tompe, pv:s kompis, han är född i Mjällby och när jag berättade för honom om anna som talar så gott om just Listerlandet .., då blev det så att kameran kom fram och nu skulle jag minsann få höra hur dialekten låter där ute vid havsbandet.

Och en liten hälsning blev det.

Det här är alltså till dig, anna of sweden.

På väg till Blekinge ...

... närmare bestämt i Vinslöv, upptäcker jag en skylt och kommer genast att tänka på den här mannen och jag ber pv att tvärstanna, så ska jag springa ut och ta en bild.

Det tar tid .., och pv är irriterad, för vi är bjudna på nån slags lunch hos hans faster och farbror i Bjärlöv ett par mil därifrån och vi är redan sena (och dessutom letar jag halm .., ty i en liten butik har jag köpt en fin rottingkorg och i baksätet finns äggen från bondgården inte långt från pv ... och jag tänker göra som ett litet rede i korgen och lägga alla äggen i redet ...) men det vet väl alla, att på bloggvänner måste man tänka lite extra.

Så jag tar kameran med mig och tar några bilder och en äldre dam blir stående på trottoaren och tittar förundrat medan jag försöker få en bra vinkel och hon tittar på skylten och på mig och skakar på huvudet.

Men håll med om att skylten är fin?

Kvällens fönster ...

... finns i Djupekås i Blekinge .., i ett gammalt kaptenshus nära havet.

Där, just där, har vi varit från lördag till söndag!

Vi har hälsat på pv:s bäste kompis Tomas och hans fru Kerstin .., vi har ätit drivor med kräftor och kalasat på västerbottenspaj med spenatsallad (med valnötter i ...) .., vi har promenerat vid havet och vi har sovit himla gott och jag har vaknat med förfärlig hjärtklappning och vi har ätit frukost i det som en gång var en punschveranda och vi har åkt till Odarslöv utanför Lund och hälsat på hos Robert de Niro-Göranssons och hans Ines (samt tre syskonbarn och en kompis till dem) ..., och vi har svängt förbi Ikea och Helsingborg och handlat väldigt mycket och sen har vi kört raka spåret hem och nu är vi ganska möra.

Men hejåhå, allt är bara bra och på herr Canons minneskort trängs mängder med bilder!

Där finns också en alldeles speciell hälsning till anna of sweden, en hälsning på listerländska.

Och jag har - by the way - åkt motorcykel och hållit hårt om pv-kompisens mage och jag har även - när hastigheten rusade uppåt -, blundat och tänkt att ..."nej, jag visar inte min rädsla!" och efteråt säger den där mc-kompisen (som liknar Peter Stormare) att ..."så modig du var!" och just då, i den stunden, kändes det som bäst.

Nu ska jag locka på sigge nilsson!

Lördagsfönstret ...

... kommer från Norrbotten och det är den flitiga fönsterfångerskan, tillika världsrekordinnehaverskan i sjaltillverkning - *tadaaam* - Ulrika, som tog bilden.

Ulrika som just nu befinner sig i Västmanland och som röjer och städar och hittar popcorn i sonens garderbob.

Hjäääälp!

Just nu läser jag en alldeles omåttligt spännande deckare: "Djävulsstjärnan" av Jo Nesbö.

Och jag ska erkänna att jag smygtittade på sista sidan.

Ja, förfärligt .., men annars hade jag inte vågat fortsätta att läsa.

På en skala från 1 - 10 får den 9.

Nu ska jag läsa de sista tjugo sidorna.

"Ein, zwei, drei ..., Hitler polizei!"


Det får poliser veta att dom är när det blir kravaller i Malmö.

Jag säger som jag har sagt förut: aldrig att jag kommer att rösta på Sverigedemokraterna, men obetingat säger jag "ja", jag anser att dom, såväl som andra politiska partier, har full rätt att hålla valtal.

Vad är det för slags demokrati vi annars har?

En demokrati bara på papperet.

Helt ärligt: jag blir spysjuk när jag ser bilderna från Malmö.

Och när man har letat uppgifter ...

... och ringt till Försäkringskassan och mejlat sin chef (se inlägg här under), tar man sig en kopp kaffe och hämtar tidningsbilagan Weekend som tillhör Dagens Industri .., och där kan man läsa om konstnären Lars Lerin.

Så det gör man.

Och drar djupa andetag.

Ömsom vin ....

Igår: hjärtevärmarpost.



Idag: ett nervbesvärsframkallande brev från Handels a-kassa.

Och det säger jag er, vid eventuell arbetslöshet, se då till att ni inte har varit sjukskrivna det senaste året.

Nu har jag 1. mailat min chef ..., 2. ringt Försäkringskassan och talat med underbar handläggare .., 3. mailat någon människa hos Handels .., 4. postat ett brev till min chef (som också kommer att behöva nervlugnande medel när han sprättat upp det ...).

Vanliga dödliga och så proffs ...

Den här unge cockern - Linte - var världens underbaraste lille krabat, utom när det var dags att klippa korna på honom.

Om vi satt i soffan och så sa (läs: bokstaverade) jag till Lintes husse att .."nej, jag ska gå och hämta klotången ...", då, inom loppet av fem sekunder hade Linte hoppat ner och gömt sig under soffan.

Längst in.

Han fick d r a a a a a s fram och darrrrade som ett asplöv i höstvinden när klotången närmade sig.

Och ja, det hela berodde förstås på att vi en gång klippt för nära pulpan, hans klor var nämligen helt svarta.

En pina var det ..., och innan klippandet var överstökat, rann svetten även på den som höll i tången.

Ja ...., ack ljufva tanke, att man hade haft den här schwungen när det var dags!

Lisette: ett proffs är vad du är!