Kväller ...

Detta är vad man längtar efter.
Idag om snön farande och nu är gatorna ishala.


Nästan hela dagen i kassan, förutom någon timme i mejerikylen.

Enligt någon forskningsrapport (dom hade kunnat fråga vem som helst som arbetar i livsmedelsbutiker, så hade dom sluppit dyrbar tid ..., svaret hade blivit detsamma!) har affärsanställda lika tungt arbete som industriarbetare.

Ja, det var ingen nyhet.

Det spelar ingen roll v a d man gör .., allt är tungt.

Frukt och grönt .., då är det hundratals kilo som ska lyftas och lyftas och fyllas in och lyftas in i burar igen, för allt går förstås inte in på en gång.

Mejeriet är tunga lyft och böj och strääääck och kallt.

Charken är att stå precis hela dagen på hårt stengolv.

Kassan samma sak och hur mycket lyft som helst, för allt kommer inte som det ska på bandet och när postburen kommer ska man tömma den och det kan vara våldsamt tunga paket från bilfirmor och annat och man ska bära bort kundkorgar och fylla på cigaretter (sträääck!) och allt sånt.

När klockan var fem, kom felslagen.

Men övrigt går bra.

Jag vill ropa "Halleluja!" var gång jag - utan bekymmer - fixar liten lotto till onsdag eller kollar andra kuponger som ska "förlängas" och nu har jag inte längre någon ångest för den biten.

Underbara kunder!
Jag säger det igen: underbara kunder!

Idag hade jag en kvinna som köpte surströmming, lök, tunnbröd och Wästerbottensost och det visade sig att hon var från Ångermanland. Kanske borde vi göra ett surströmmingsgille i höst?

Morgondagen var tänkt att vara från nio till två, men sjukdom gör att det blir heldag även då.

Tio timmar rakt av, frånsett lunch.

Likadant på fredag.

Jag vet en som kommer att n j u t a av ledig helg, plus måndag .., plus att börja tre på tisdag!

Klockan 06.30

Då blir det fyrtio minuters promenad nere vid havet.

Å, som att bli duschad med glädje är det!

Och alldeles stilla står jag i blåsten och tittar ut över vattnet som är stålgrått och håret lockar sig och det är isande kallt mot kinden .., jag står på en slät klipphäll och hör och ser fiskmåsar .., överallt skriks det ..., mot fågelön till simmar sju svanar - lika många som igår -, och jag tänker att detta är övermåttan ljuvligt och om inte isen nu hade legat kvar alldeles vid land, hade jag morgontvättat ansiktet med kallt havsvatten.

När det blir vår och sommar kan man ta ett morgondopp innan allvaret börjar.

Tänker jag.

Sen går jag hemåt.

I en buske sitter en liten blåmes och sjunger så fint .., kråkor och kajor flyger hit och dit .., i grannens träd tronar ett par duvor .., och sen är jag nästan hemma och snart är det dags att köra till jobbet.

Vilken härlig start på en morgon!

Dagens fönster ...

... finns i Stockholm och den som hade fönsterhåven med sig, det var den rara Anita.

Så här skriver hon.

"Hej Elisabet, här kommer en massa fönsterbilder från vår vackra huvudstad.

En huvudstad som gör sig bäst på sommaren, tycker jag!

De här korten är tagna för ett par år sedan jag tror du kan känna igen alla platser de är tagna."

Jobb från tre till sju.

Första timmen var jag torr i munnen (ja, detta är inte vilket skitjobb som helst ska ni tro, det kan jämföras med avancerad hjärnkirurgi, alternativt rymdforskning) men ser man på .., det går allt bättre!

Idag hade jag en man i kassan som hade sju olika lika Lottokuponger och så någon annan variant och det var vinst på en, men det gick bra det med.

Efteråt tog jag honom i handen och höll den länge och tackade.

Han loooooog så här mycket.

Den unga tösen som skulle ha börjat och som bland annat ska vara i charken, hon har stukat foten och hoppar nu på kryckor.

Och C är febrig och J förkyld, så i morgon blir det heldag för min del.

Nåja, det kan behövas efter alla extravaganser i Dalarna.

Och ljuger om sin ålder gör hon också ...

Tittar mellan varven på Gomorron-tv.

Där pågår intervju med Camilla Thulin - intervjuare är Micke Lejnegard.

Och medan jag dricker kaffe tänker jag ..., ååå, sicken underbar människa detta verkar vara!

(Ja, hon ljuger om sin ålder - uppåt -. Lägger till.)

Bilden lånade jag härifrån.

På väg norrut ...

Då blir det annorlunda.

Mera björk.

Smala och spetiga är dom.

Liknar mera tandpetare än träd.

Men vackra.

Halland ...

Idag, vid tolvtiden.

Dalarna ...

Som julkort var det!


Och snö fanns det gott om ...


Vädret?
Jotack, underbart fint vissa dagar .., snöstorm mellan varven .., och så sol igen!


Lindvallen, nära Gustavstorget.

I huset till vänster, vid pilen, bodde vi, ja, vi hade den vänstra delen, plus en källarvåning.

Uppe fanns ett kombinerat vardagsrum/otroligt välutrustat kök/matplats, ett mindre badrum, ett sovrum med två våningssängar, ett loft med dubbelsäng och ytterligare en vuxensäng som gick att ta fram (plus spjälsäng).

Nere i källaren (man gick runt knuten bara och en brant trappa ner) fanns ett sovrum med två våningssängar, en bäddsoffa (för två), ett större badrum, plus ett litet kök utan ugn.

När Anders kom, visade det sig att han och några kompisar hade bott i huset Bialitt, längst till höger på bilden, ja, några år tidigare!


Och titta på överhänget!!

Det är väl det här ...

.... som ett tag allmänt kallades för Carpe Diem.

Själv tog jag en paus.

Satt där mot solvarm klippvägg och lyssnade till fiskmåseskrin .., och räknade till sju svanar.

Längre bort simmade några ejdrar och jag tänkte på hemifrångrannen Margareta Nilsson som inte längre finns till och hur mycket en enda människa kan komma att betyda i en ung människas liv .., jag tänkte på hennes "lakasoppa" och på tryckkokaren som så ofta stod på spisen och närapå skrämde vettet ur mig - som en tickande bomb tycktes den -.



Och medan fåglarna flög av och an, tänkte jag också på kvinnan i min ålder, hon som var så mjuk och rar .., och som själv valde att avsluta sitt liv.

"Så hemskt .., så förfärligt hemskt ...!" sade jag till hennes mamma.

För vad säger man?

"Ja, det är värre än hemskt, det är hundra gånger värre .., och jag förstår inte hur jag någonsin mer i livet ska hitta tillbaka till glädjen ...", sade mamman.

Och hon vittnade om alla skuldkänslor.

All ångest.

På spiselkransen stod ett fotografi av kvinnan.

Ett tänt ljus vid sidan om.

På detta tänkte jag där ute vid havet.

Fotoutmaning ...

Bild nr 15 (ja, jag har fastnat på bild nr 15).

En bild på dina barndomsvänner.

Ett enda album har jag från min barndom och det albumet är som bortblåst.

Men jag minns bilderna - i alla fall några av dem -.

Där var en på kamraten Leif Sidén och jag själv .., vi stod ute vid en snödriva, jag hade byxor av vadmal på mig och "luddor" med snörning och Leif stod intill och intill oss en strävhårig tax, tillhörande herr Mattsson från Dalarna.

Och där fanns en bild av lekkamraten Eva-Lena och jag själv där vi lekte cowboy och indianer.

På min vänstra höft satt ett pistolhölster .., det var i den vevan som bröderna Cartwright visades på tv.

Ungefär så.

"Say after me, please ..."

Älvdalsmål.

Det handlar om parkeringen i Mångsbodarna.

Tror jag.

Bla-bla-bla.


Gomorron-tv .., och intervju med skådespelaren Gustaf Skarsgård.

Det handlar om filmen "The Way back".

Intressant, tänker jag.

Men programledaren pratar nonstop och berättar nästan hela historien, så den till studion inbjudne skådespelaren får mest säga "ja", "javisst", eller ..., "just det".

Sen blir det en trailer för skidskytte.

Sånt som man inte känner till ...

Det finns mycket som man inte har en aning om.

Som j a g har en aning om.

Inte visste jag att det finns människor som t.ex ger en hemlös man eller kvinna en femhundring och i gengäld låter registrera sin bil på den personen ..., och sedan är det fritt fram att parkera precis var man vill eller köra hur fort man önskar, ty någon adress att skicka böterna till finns uppenbarligen inte och för övrigt finns inga pengar att betala några böter med.

"Det finns en adresslös människa i Malmö som på papperet är ägare till 2000 bilar ...", får jag veta.

Så kan det vara.

Och nu vet jag.

Ett extrafönster från Lund ...

"Ett semlefönster ....", skriver vännen Torun.

Jo, men det passar väl som bäst på en tisdag.

"Lägg den i blomkrukan ..."

Herrar Rexxie och Gunnar i Jämtland tycker att Anders borde ha tagit hand om spindeln på ett mer ömsint sätt, ja, den spindel som häromnatten kom spatserande mot sängen där sonen just hade lagt sig för att sova.

"Han hade väl kunnat lägga den i blomkrukan ..?" föreslog Rexxie.

Nu är det så här, att Familjen Spindel som bor här i huset, inte är av det mer normala slaget.

Nej, nu pratar vi S t o r a S p i n d l a r.

Vi pratar om spindlar som har hårda ben och som definitivt inte ryms i en liten blomkruka, därifrån tar den sig säkerligen med stege!

På bilden ser ni den spindel som jag fann i badkaret och jag kan lova att inom 2 sekunder hade jag hoppat upp från nämnda kar!

Det h ö r d e s när spindeln promenerade mot badkarets botten .., benen var liksom hårda.

I vanliga fall är jag inte ett dugg rädd för spindlar .., en sådan bodde under två års tid i mitt badrum i Ystad - längst uppe i badrumstaket - och med den småpratade jag lite så där var morgon, men se den här sortens kryp .., nätack.

Tisdagsfönstret ...

.... finns i Sälen, i Dalarna.

Ja, det blir lite tjatigt nu med alla dalabilderna, men det kommer andra fönster.

Från Stockholm, t.ex.

Håll ut bara!

Slut i rutan ...

Jaså, ni tror att jag - trots allt - har lidit svårt av bloggabstinens?

Nej, inte alls .., men den där glädjen över hur vackert där var i Sälen, den finns kvar.

Här är sista bilden för idag.

Och jag säger det återigen: där skulle jag kunna tänka mig att bo.

I alla fall tills myggen kommer.

Nu blir det sängen och en tjock bok som kom med posten idag, nämligen Joyce Carol Oates "Älskade syster".

Minns ni ....?


.... spindeln som jag hittade i badkaret?

Den som var som en mindre skorpion.

Just den.

Igårkväll upptäckte Anders en bror till den spindeln.

Under sängen där ovan nämnde Anders låg.

Jepp.

Nu finns där ingen spindel längre.

I alla fall inte i livet.

Den är platt som en pannkaka och ska strax förpassas till dammsugarens innandöme.

Ibland ...

... eller rättare sagt var morgon och kväll, spelade vi Yatzy.

Ofta Emil och hans mormor, som är jag.

Då kallas man för "Bettan".

(Emil skrev allt utom siffrorna. Och två hjärtan plitade mormor dit.)

Och ja ...

... jag hade glömt hur ofattbart vackert det är norröver.

Så här såg det ut utanför vår stuga.