En enda gång tidigare har jag besökt Öland och det var säkert tjugo år sedan.
Minst!
Nu åker vi på vinst och förlust .., det är dagen efter kalaset hos äldsta dottern och vi tar sikte på södra delen av ön och det är så
obegripligt vackert och annorlunda!
Överallt ser vi murar av skiffer - eller är det kanske kalksten -?
Jo, det är såklart kalksten!
Och där är hedmark med ljung och enbuskar och får och lamm och ett
underbart ljus!
Att resa med hund är inte det enklaste.
Ingenstans hittar vi ett boende där man får ha hund med sig.
På
Brukshotellet i Degerhamn är det fullbelagt, men den vänlige ägaren ägnar nog en halvtimme åt att ringa runt till andra boende i närheten och till sist säger han att på Södra Bruket, några kilometer därifrån, där finns ett vandrarhem i det som tidigare var arbetarbostäder.
Det tar vi!
Fyrahundraåttio kronor kostar ett rum, plus femtio för Harry .., frukostkorg på morgonen för sjuttio kronor per person och har man inte sänglinne får man betala hundra kronor extra per säng.
Här är ingången till vårt rum .., det är första huslängan på höger hand och rummet är stooort med soffa och två sängar som liknar dom som finns på äldreboenden och det är spartanskt, men helt okej.
På övervåningen finns ett nyrenoverat badrum.
Kök delas med två andra lägenheter - men vi är ensamma -.
Fastighetsskötaren är en stillsam och ytterst vänlig herre som kommer med sänglinnet.
"Hade ni GPS, eller ..?" frågar han leende.
Jag säger att nej, jag skrev ner vägbeskrivningen på ett vanligt papper och då ler mannen ännu mera och säger att nästan var gång det kommer gäster som har använt sig av just GPS, så får han hämta dem nere vid hamnen .., ja, alltså där vid brukshotellet någon kilometer bort.
"Ibland är en vanlig papperslapp bättre än såna där moderniteter ...", säger han smajlande.
Och han berättar om alunbruket som var igång i tvåhundra år och om slitet för arbetarna .., han berättar att dom fick lön i träpengar som sedan gällde som betalning i den enda affären ..., och man kan ju bara tänka sig myllret av barn som måste ha funnits där just då .., ja, det känns som om man vandrar omkring i en historiebok.
I övriga hus är det fullbelagt .., ett stort sällskap musiker eller sångare har nån slags konferens och ett partytält finns uppställt nära receptionen.
På ett bord ligger en kvarglömd kamera i sitt fodral och där står en stooor skål med överbliven sallad.
Söndagmorgon vaknar vi tidigt och går en sväng ner mot havet till.
Alldeles öde och nästan tyst är det .., allt som hörs är bräääkandet från små lamm.
I huslängorna står fönster på glänt .., det har varit en varm natt och vi är dom enda som är ute.
Och jag tar på mig nya baddräkten (den som jag knappt kan andas i ...) och vinglar iväg ut i havet.
Botten som ser ut att vara sandig, är täckt av såphal skiffer och jag är livrädd att ramla och slå ihjäl mig ., jag simmar en bra stund .., på stranden står pv och förundras över branten och hur porösa stenarna är .., lätt att bryta sönder bara .., och jag tar mig krumbuktande - och inte det minsta graciöst -, i land (föreställ er att ni spatserar omkring på såpa!) och tänker att bättre än så här kan det inte bli.
Ja, det är det där att ta sig ett morgondopp i ett härligt, svalt hav, alltså.
Sen blir det frukost.
En korg av rotting står på köksbordet och där finns
en termos med kaffe och
en med tevatten .., där är två stooora dubbel-smörgåsar per person, ett ägg vardera och en liter juice, helt okej!
Vi sitter ute i solskenet och ser hur andra gäster börjar vakna till liv.
Någon tar en morgoncigarett .., andra ställer ut solstolar.
En kvinna ordnar med sin packning.
Där är dragspel och notställ.
På baksidan av varje länga finns rader med förråd och jag frågar fastighetsskötaren om dessa tillhört respektive lägenhet och så är det .., i dessa små förråd hölls höns eller nån gris .., där förvarades potatis och annat.
Kvällen innan: vi har ätit ljuvlig middag (lammfärsbiffar som verkligen smakade lamm!) på restaurant Kajutan i Mörbylånga (suttit utomhus och harry bjuds genast på en skål med vatten = omtänksamt) .., och vi har kört längs södra sidan och mest av allt har jag förundrats över den totala tystnaden.
Kan tystnad dåna?
Svar: ja.
Och vi har sett mängder med starar och hört tornseglarnas skriiiin där dom flyger av och an .., vi har sett lamm och får och hästar och kor och massor med småkalvar, men inte en endaste liten slända.
|
"Hej på dig du, Jenny!" kanske han säger - pv -. |
En på alla sätt och vis härlig resa har det varit ..., mötet i Gränna med
sportigajenny och den rara kvinnan som har affären "
Amanda Kristina" alldeles intill turistinformationen ...
Här står hon vid disken ..., lillasyster med vänster tumme upp, född den 20:e januari, ibland Stenbock, ibland Vattuman, hon är född alldeles i skarven.
|
I brunt .., hon som längtade efter mormor och vid 11 års ålder reste till Bolivia. | |
|
|
Och kalaset förstås ..., all glädjen .., och dottern som blir så rörd och börjar gråta när vi kommer till versen som lyder så här:
"Hon längtar efter mormor som har jobb i fjärran land
ja, mellan denna tös och mormor finns det starka band.
En resa till Bolivia det blir med pastorns pojk,
:och sång från indianer är nåt nytt mot malåjojk."
Och musiken, där alla låtarna har "Maria" i antingen titel eller text .., den som vi lyssnar till hela kvällen - förutom när det är önsketimme förstås -.
Den
här var på grekiska och mågen, som insåg att hans svärmor älskar grekisk musik, sa ibland att .."nu har någon ringt in och önskat igen ..." och då var det detta som spelades och jag looog, kramade om mågen och sa "å, I love You!"
Tre dagars semestrande .., och tänk, så mycket som vi fick vara med om!
Och sedvanlig tålamodsmedalj - modell låtsas - får den som orkat läsa ända hit!
Om skifferbrytning och aluntillverkning - här -.
Och intressant läsning om själva bruket finns här.