Skräcken ....
Alldeles påtagligt känner jag den; den där rädslan för att stöta på en orm.
Det är såklart sedan Nelly blev biten och det är inte så att jag för den skull avskyr ormar - dom har ju lika stor rätt att leva som jag själv -, men nu blir promenaden inte längre
enbart njutbar .., nu håller jag hela tiden koll.
Fast ormar har väl gått i ide i slutet av oktober, men helt säker är jag inte?
Och även om Nelly tycks helt återställd (skuttar och har sig och är så glad, äter med god aptit .., snurrar runt av glädje när någon kommer hem eller på besök ...), får hon vänta med längre promenader tills vi får helt godkänt av veterinären.
I morgon stundar återbesök på djursjukhuset.
Och som på bilden ser det ut nästan överallt nu.
Gula - men
inte prassliga - löv på marken.
Doft av jord och förmultning.
Vi går ner mot stranden till, Harry och jag själv, men viker av
just innan färisten.
Alla hästarna är kvar och går och betar lite för sig själva.
Inte en enda av dem tittar upp när vi kommer.
Så slår jag mig ner på en slags bänk av vindpinade brädor som liknar drivved .., och bara sitter där och tittar rakt ut mot horisonten.
En bit därifrån ser jag en skarv med vingarna utbredda till tork.
Vita klipphällar (ser ut som snö, men det är väl skarv-bajs?).
Några gräsänder simmar iväg .., en kråka står och tittar på dem.
Och från hamnen kommer en motorbåt puttrande .., den rundar fågelön och vänder tillbaka.
Kanske ska det läggas ut nät?
Harry gör mig sällskap.
Han lullar på lite för sig själv ..., spanar mot hästarna till .., pinkar in reviret .., noooosar på grässtrån och tuvor.
Sen går vi hemåt.
För några dagar sedan kunde jag för ett ögonblick gå precis som vanliga människor - det var på piren i Steninge -, sen har det varit alldeles hopplöst. Idag går det någorlunda. Inte en enda gång hugger det till ..., ja, om jag går riktigt f ö r s i k t i g t håller det.
Man vänjer sig.
Jo, liiite vänjer man sig.
Den där begränsningen.
Så länge väntar jag på att höra av herr kirurgen, han som för sex år sedan satte kniven i mitt högra knä.