Kärleksstigen .... 

Ungefär så här var vår utsikt från vardagsrummet hemma i Malå. Bilden togs av dottern, Maria.

Jag undrar hur många gånger per dag hon promenerar med hundarna längs den lilla grusvägen som kallas för "Kärleksstigen" och som sommartid kantas av mängder med almöke/rallarros!

Vi bodde några hundra meter till vänster, men utsikten var densamma. 

Tidigt i morgonbitti väntar för henne de nio milen enkel väg till Lycksele och arbetet på iva.

Torsdagsfönstret ...

... fångades i söndags då vi kört ombord på färjan från Ekerö till Slagsta, i närheten av Fittja.

Turen tar maximalt tio minuter och vi hade sådan tur, så inte behövde vi vänta när jag kom körande, det var bara att köra ombord på studs. 

Och att det varit sjösättning även i landet Södermanland, kunde vi konstatera.

Dagens bästa ...

En bagatell för er övriga, men inte för mig. å, sicken glädje, att jag - under ett besök på Ankaret - kom ihåg plunumret till färska morötter i knippe. 

Snart sex år sedan jag slutade och siffrorna satt som gjutna i hjärnans arkiv. 

Det är rent otroligt så mycket som gömmer sig  i muskelminnet. När jag sitter här vid min laptop, kan jag, med hjälp av fingrarna, så enkelt komma ihåg gamla plu-nummer. 

Än är det inte helt kört. 

Annat som känns bra. Blodtrycket. 

134/70.Det hade kunnat vara värre.

Glömde kvällens "middag". Rökta räkor på rostebröd som fått färg och lite fras i ugnen, med skivad vitlök ovanpå (vitlöken skrapas bort efteråt). Ovanpå brödet rejält med lime/aioli och stora, rökta räkor!)

Tv-tips, vindmätaren och lite till ...

Och det soliga vädret fortsätter. 

Och värmen. 

Klippte gräset i omgångar igår, pausade, satte mig i trädgårdsstolen, slängde ut gammal skinka i små bitar och tog tid .., när skulle skatan och hennes kompanjon kråkan komma? 

Det tog fem sekunder, så hade skatan fyllt näbben med all skinka och flög iväg. Någon kråka syntes inte till. 

Och pv hostar och hostar och hostar, men tilldelades tid på vårdcentralen i Getinge. Kvart i två skulle han vara på plats. 

Fick komma in via infektionsingången, blev lyssnad på och läkaren meddelade att det hela nog bara var virusbetingat, men rekommenderade honom någon slags cortisonbaserad nässpray. 

Efteråt körde vi till Skallkroken. (Bilden här ovanför visar den jättelånga gamla båtshaken i Skallkroken.) Konstaterade att alla tio ställplatser var upptagna. Två av husbilarna var tyskregistrerade. 

Tog ett dopp i havet (som kändes svalare än sist), allt medan pv funderade över varför vindmätaren plötsligt inte fungerade. Drack kaffe ur plastmugg och kalasade på var sin bit mjuk pepparkaka och båtgrannen en bit bort - Bengt - tackade som vanligt nej till kaffe, men stod länge på bryggan och surrade med pv. 

Tanken var att jag äntligen skulle ta mig an detta att köra båten från och till kajen, men det blåste friskt och jag föreslog en dag med mindre vind. Pv visade hur bogpropellern skulle användas och jag tänkte att båten väger nära 7 ton och för min inre syn ser jag ruskiga scenarior. 

"Nåja, jag fickparkerar ju utan bekymmer .., det ska väl ändå inte vara så svårt ..?" sade jag. 

Det är vad jag tänker. Men det är ju det där med vinden som tar i och sliter i en stor båt. 

Ungefär så där var det, minus Harry. Höll dock gråten stången. 

Kom hem. Den där tröttheten bara vällde över en .., gick till sängs när klockan var åtta, läste en stund i Valérie Perrins bok "Tre", men somnade. 

Vaknade vid 2-tiden. Mejlade min syster i Australien. Sigge intill mig på sängen. Inte nära-nära som Harry, men så pass att jag med ett finger kan pillra honom lite på ena örat eller på tassen. 

Hade ställt fönstret på vid gavel .., mörkt ute och jag tänkte att här seglar vi omkring i rymden. Som alltid svindlar tanken. 

Senare på natten lägger Sigge sig i korgstolen, den där jag har bäddat med ett fluffigt duntäcke. Han kurar ihop sig likt ett nystan. 

Lyssnade till Europapodden som i stort handlade om sanktionerna mot Ryssland. Tycker att Caroline Salzinger är en fullständigt suverän programledare. 

Och så morgon igen. 

Planerar lite inför dagens äventyr - om nu ett inköp av pelargonior kan kallas för ett äventyr. 

Målarfärg till en stor blomlåda ska också inhandlas. Alltid lika knepigt att hitta rätt nyans.

Mera tv. Tittade nu på morgonen på ett intressant program från Axess, programmets titel är "Det kinesiska övervakningssamhället". Hjälp, det var som att besöka en annan planet. Om programmet går i repris, så är det helt klart sevärt.

Dagens fönster ...

Ett hissfönster fångat på Grand Hotell i Helsingborg, kan det möjligen vara något? 

Jo, verkligen! 

//Tack Turtlan! säger jag.

Dagens fönster ...

Från Spanien kommer här några fönster och jag hoppas att ni kan klicka upp bilden, då ser man dem ännu bättre. 

Dels det som är i mitten, men även fönstret nere till höger. 

Den som tog bilden var annannan, som nog är på semester. Eller "helgsemester", kanske. 

Tack! säger jag.

Minnesorden ... 

I en kommentar i föregående inlägg skriver bettan i Lund bland annat följande:  "Så fint berättat om Nils-Erik. Ibland tänker jag på om och hur jag kommer bli ihågkommen. Det får man inte veta."

Nej, det kanske man inte får, men själv har jag gjort så här till människor som betyder mycket för mig och kanske känner sig ..., ja, inte alltför pigga och kanske är rejält komna till hög ålder: Jo, jag har t.ex sagt till Sonja att "sätt dig ner nu kära Sonja, så ska jag tala om för dig redan nu vad jag kommer att säga vid kaffet och minnesstunden om du dör före mig!"

Om hon satte sig? Jodå. Och så har jag gjort just det. Berättat om allt det jag tycker så oerhört mycket om hos henne och vad hon kom att betyda för mig när jag kom hit till Halland. Hur snäll och omtänksam hon alltid är. Och gladlynt. Varm och trygg. 

Jag har gjort likadant med väninnan i Falun, men skrivit ned det i ett brev, eftersom hon har svårt med minnet. 

Säkerligen med några andra också.

Den här första strofen ur dikten "För sent" av Erik Lindorm, högläste mamma ibland. Den börjar så här. 

"Allt som är vänligt ment,
kommer för sent,  
målas med guld på kransars band,  
lägges som blomma i kallnad hand." 

Och bettan, jag ska minsann tala om för dig också allt det finna som är du. Så det så.

Överklagan, Guds gröna ängar och Nils-Erik ... 

Veckans första dag inleds med att ta bilder vilka ska bifogas ännu en överklagan till Miljö och Markdomstolen; det gäller sophanteringen förstås och krånglet att få till en bra vändplats för Vivab. (Pv har skrivit texten -  han är bra på sånt -! Jag lovade att ta bilderna).

Gamla, rangliga björkar på väg att dråsa över vägen borde få tas ner och all sly mot slänten till, tycker Vägföreningen. 

Pv stegar och mäter upp; jag håller i måttbandet. 

På hemvägen ber jag att vi tar en tur upp till det som i folkmun kallas för  "Guds gröna ängar", bara några kilometer hemifrån.

Grusvägen är smal och går rakt upp till himlen. På ömse sidor liknar det en djungel .., där är små tjärnar, nedfallna träd och pv berättar att på våren brukar där vimla av grodor. Inte idag. På ena sidan, nästan på toppen, växer mängder med blåbärsris. 

En ganska stor parkering finns där vägen tar slut. Där finns även en soptunna och en anslagstavla. 

Det står att hundar ska hållas kopplade.

Hela tiden hörs fågelkvitter, men ingen näktergal. 

Beslutar mig för att tidigt, tidigt i morgonbitti åka dit och bara lyssna. 

Kanske ta med termoskaffe, sätta mig på en sten och  t a   in. 

Kommer då att tänka på  Nils-Erik Eriksson hemma i Malå som dog häromdagen. 

Nils-Erik gick i min parallellklass i högstadiet, bodde i Adak och var en av dom där pojkarna som alltid var så snäll ., som aldrig drog upp ens tröja för att kolla om man fått bröst. Jag tycks minnas att han var fräknig. 

Hans pappa kallades Stinus, var storvuxen och körde taxi. 

Men nu är Nils-Erik död. 

Han tog alltid så fina naturbilder hemifrån. 

Som den här, till exempel. "Två fiskare vid Avan", skrev han som bildtext. 

Foto: Nils-Erik Eriksson.

Eller den här. Också hans bild. 

Nils-Erik arbetade under många år åt Vattenfall och körde en ENORM grävmaskin som gick under namnet Marion. Jag minns att pappa och jag själv åkte och tittade på maskinen; det var som om den kommit från yttre rymden. Vid en olycka i jobbet skadade Nils-Erik foten och sen blev det arbete på återvinningscentralen i Malå - kanske något annat också - något som jag har glömt? 

Jag tänkte ofta när jag såg hans bilder, att han hade sådant sinne för det som var vackert. 

Han pratade grov norrländska, väldigt mycket dialekt och de gånger han ringde upp för att höra hur jag hade det, hörde man inom loppet av en tiondels sekund vem det var. 

"Ja, hej .., hä ä en Nils-Erik ...", sa han. 

Men nu är det slut med sådana samtal och det var länge sedan sist. Nils-Erik har varit sjuk och eländig och någon gång tar det förstås slut. Jag minns honom som en så snäll och omtänksam människa och när jag läser vad andra har skrivit på hans sida, särskilt kvinnor, handlar det ofta om just den egenskapen. (Han var aldrig gift och levde, så vitt jag vet, ensam).

Han pratade om tiden när han var ung och frisk och hur mycket han älskade att dansa! Och han var så generös med att ge komplimanger. Ibland sa han "ja, du vet, ja tyckt ju sä mycket om dig, men jag var ju sä jävla blyg då i högstadiet ..!" Man kunde höra leendet genom luren. 

Så var det.

Dagens fönster ... 

Så här skriver fönsterfångerskan som är Maja i Tyresö: 

"Stjärnfönster på förfallet metodist-kapell i Björneborg utanför Kristinehamn! Pratade med en farbror som bodde intill som berättade att hans fru gått i kyrkans barntimmar där, men att det nu är sålt till något samfund som rivit ut all inredning och låtit det förfalla. Tyvärr… där borde någon bo som älskar varsam renovering… men han sa att det inte fick vara bostadshus, vet inte varför."

// Tack Maja! säger jag.

Återbördade ... 

... till landet Halland, efter en resa genom ett land så vackert, så där så man nästan dånade. 

Skir grönska .., enorma ängar översållade med maskrosor .., kor och kalvar .., och paus vid Stavsjö i Östergötland (norr om Norrköping). 

Där var så fint, så fint och när jag nu ser på bilden, förstår jag varför det genast kändes som "hemma" och då menar jag inte hemma här, utan hemma-hemma. I Malå. 

Precis så här ser det ju ut nedanför det som en gång var vårt hus! Nja, inte riktigt .., vi hade några meter sandstrand och bland sälgbuskarna växte Kung Karls Spira , vilken för övrigt är Västerbottens landskapsblomma. Jag tyckte aldrig att den var särskilt vacker. 

Men här satt vi alltså och drack elvakaffe. En bit ut i sjön fanns en mindre ö och där var det ett evigt tjatter från fiskmåsar och kanske andra fåglar också? 

Tankade el i Ödeshög och åt lunch .., den torraste panerade rödspätta jag smakat, aj, aj, varför valde jag inte soppan gjord på fänkål, den som såg så god ut!? Lyssnade på Storytel i timmar och denne Björn Ferry har så många kloka tankar! Ordet "skogsavverkning" förekommer flitigt hos herr Ferry. Det ordet fanns ofta med i min barndom och hade med pappas arbete att göra. Fler ord som väcker minnen när vi lyssnar: stämpling, hyggesbränning, skogsplantering. Kommer ihåg telefonnumret till Domänverket hemma: 30 (som så småningom blev 10030). Aina Lundmark, mamma till min klasskamrat Gunnar som hade så läcker namnteckning och kom att arbeta som sjukgymnast i Helsingborg) svarade oftast i telefonen. 

Vi såg mängder med överkörda grävlingar - modell yngre - längs E4:an och det var inte långt ifrån att  pv körde på en ekorre. Ett rådjurskid hade hamnat på fel sida av viltstängslet och jag undrar om det kidet lever när detta skrivs? Mil efter mil med viltstängsel .., oj, det blir nog svårt att klara av! 

Mellan Jönköping och Gränna kunde vi i norra körfältet konstatera att där var milslånga köer och vi tänkte att det kanske hänt en svår olycka? Nej, det visade sig vara vägarbete på gång. 

Bäst av allt på hemresan: blommande hägg vid vattnet! 

Finns det någonting som doftar så gott? Inte ens poppelns blad när det har regnat, men den kommer i alla fall som god 2:a. 

Trevligt att vara på besök hos sina barn och trevligt att komma hem igen. 

Den Äldsta ringde när vi var nästan hemma och berättade hur lycklig hon känner sig hemmavid. I Malå. 

"Allt är så enkelt och det tar ingen tid alls att ta sig någonstans!" sa hon lyriskt. 

Även hon har, liksom pv, drabbats av heshet och förkylning och lät enbarmlig på rösten. 

Sonen är å jobbets vägnar i USA och AP hade planterat blommor och tränat. Så var det.

Dagens fönster ...

... fångades i Varberg av den värmländska madamen Turtlan. 

Oj, vilket härligt tegel (särskilt det övre) och tänk, så skickliga murare det fanns - och kanske finns ännu -!

(Det är väl bara det att numera finns inte tid eller pengar att lägga på såna här utsmyckningar. Nu är det helt andra ideal som gäller.)

Tack Turtlan för att du tog dig tid att ta fram håven, under resan söderut!

Lördagmorgon i ett annat land ...

... kan se ut så här. Först hela natten då den svartvita/lurvig katten som kallas Paddan kom in när vi just gått i säng och faktiskt meddelade att hon tänkte sig att sova hos oss i sängen. Så det gjorde hon, fram tills femtiden, då musjakten kanske lockade. 

Vid 06-tiden kom hennes syster in och hoppade upp och kröp ihop hos pv (alltid hos pv ...) och där har hon legat fram tills nu, en timme senare. En lenare päls än den här kattens, har jag aldrig varit med om, jo, den orangefärgade  katten hos Sonjas dotter Maria, den pälsen är lika len. 

Undrar om ni kan höra spinnljudet genom rymden ...? Den som har katt, kan nog göra det. 

Om några timmar beger sig pv iväg norrut till årsmötet på Salsta slott, men jag blir kvar här. Hade ett så fruktansvärt krampanfall i höger sida av buken på morgonen (alltid samma sida), det absolut värsta jag hittills varit med om i den vägen och jag började nästan kräkas under tiden, så ont gjorde det. 

Det var länge sedan sist nu. Läkare har förklarat det med sammanväxtningar/ärrbildning efter hysterektomin för evigheter sedan och eventuellt spelar endometriosen in också. Det blir som sendrag inne i buken och man blir alldeles kallsvettig. Nu har det gått över. Halleluja!

Lyssnar samtidigt som jag skriver .., till Naturmorgon - idag bland annat från Hallands Väderö -. Hallands Väderö som egendomligt nog ligger i Skåne, mitt emot Torekov,  m å s t e  vi lägga till vid i sommar! Båtförbindelse finns också .., den tuffar iväg med jämna mellanrum och det brukar vara  m ä n g d e r  med människor ombord vilka tillbringar hela dagen eller bara några timmar på ön. Här en länk om någon vill ta sig en titt. (Tycker såå mycket om rösten hos reportern Jonatan Martinsson).

Här är Paddan som egentligen heter något helt annat, men det namnet finns i skrivande stund inte i mitt huvuds arkiv .

Duktiga musjägare är dom också, de båda systrarna .(Ja, här blandas de och dom). 

På agendan idag ..? Ska, när ljuset är bättre, kanske ikväll .., försöka ta mig till någon av kyrkorna vi passerade under gårdagen, i akt och mening att spatsesra omkring på kyrkogården. 

En rabarberpaj väntar till kvällen och Eurovision-final. Måtte det avlöpa utan bekymmer.

Dagens fönster ...

 ... fångades av madamen i Portugal .., och vilken fin katt som tittar ut och kanske har det tvättats kläder och dom hänger på tork ..? 

Tack annannan!

Fredag i landet Uppland ... 

Men bilden är från igår när AP lockade med sig pv ut på en rejäl cykeltur - in i skogen och ut ur skogen  och på vanliga vägar och leriga vägar - och eftersom herr Göransson inte har cyklat fem mil om dagen, så där som när han arbetade som vanligt, kändes det nog aningen ..., ja, hur skulle han ha det med konditionen egentligen?

Nåja, det gick bra. En och en halv timme senare kom dom åter, med byxor som fått nytt mönster, nu av lera som sprutat upp. Hur skorna såg ut, kan ni ju bara tänka er. 

Igårkväll blev det så försenat och förtidigt födelsedagsfirande i Gamla Stan. En libanesisk restaurang var målet, men innan dess fick vi en rundvandring av AP, som visade sin arbetsplats på Kungsholmen. 

Hjälp! Det var som att komma in i en tv-serie .., vilka lokaler! Och vilka helt fantastiska fönster! Och så totalt annorlunda i jämförelse med vad jag själv upplevt vad gäller arbetsplatsmiljöer! 

Sen till restaurangen. Där väntade Emma och Emil, dessa så mjuka och fina barnbarn, nu 27 och 25 år.

Vi valde att få in .., ja, någon slags smakmeny och det tog aldrig slut .., med jämna mellanrum kom servitören in med nya rätter, den enda godare än den andra! 

Många gäster i lokalen och det kändes nästan som om vi befann oss i något land långt, långt härifrån. Underbart med så blandat klientel bland gästerna!

Det blev taxi dit med en pratglad man med ursprung från Polen och taxi tillbaka till Kungsholmen (och den parkerade bilen) med en man från Lahore i Pakistan och den mannen talade så ofattbart lågmält, ja, jag har aldrig hört någon tala så tyst. 

Ja, men det blev en på alla sätt och vis trivsam kväll. 

Nu är det lördagmorgon och födelsedag för AP. Fyrtioåtta år. Hon föddes vid 11-tiden på Karolinska i Solna .., barnmorskan var ett under av vänlighet och just den dagen slog kastanjerna ut utanför sjukhuset. Precis nu är födelsdagsdamen i stallet. Hon har utsläpp idag, skulle mocka, ge hö och kraftfoder och såklart ta ut hästarna. En sak är ju säker, de som har häst kan i alla fall inte tillhöra latmaskarnas släkte. 

I kylen väntar två tårtor, bakade igår. Det bara jäklades .., jag höll på att bli tokig. Nåja, det får gå ändå. Idag står - förutom tårtätandet - ett besök på en handelsträdgård på programmet, plus lite annat. 

Så är det.

Dagens fönster ...

Ännu fler fönster från värmlänningarnas roadtrip söderöver. 

Det här fångades i landet Halland och så här skriver Turtlan: 

"Håven fångade in ett fönster här i Varberg ikväll. Samma fönster. Bara på olika håll. Där inne höll visst en glaskonstnär till.

Synd att det var stängt. Hade gärna tittat in. Nu kikade jag i fönstret istället."

//Tack Turtlan! Bild nr 2 kommer senare.

I landet Uppland ... 

Som bjuder på fyra plusgrader och gråväder. Nåja, är man en frekvent besökare hos SMHI, så visste man ju vad som väntade. För någon vecka sedan hängde jag in min kappa i garderoben - tack och hej - nu skulle det ju ändå bli sommar och tomatplantorna sköt i höjden och likaså salladen .., och i garderoben hänger ännu kappan och här är jag, långt hemifrån. 

Nåväl. Sticketröjorna fick följa med och stora sjalen också. 

Kom till Slagsta vid 17-tiden (efter ett längre och två kortare stopp längs vägen) och färjorna går med tio minuters mellanrum, iaf morgon och eftermiddag, så det blev ingen lång väntan. 

Hemma mötte oss husets två katter som jaaamade och en av dem nosade länge på min tröja .., kände väl doften av Sigge, förstås. 

Katternas matte befinner sig i stallet där även hovslagaren är .., men vi har installerat oss och har det bra. 

Fint bäddat i "vårt" sovrum och med handdukar prydligt utlagda på sängen, precis som på hotell.

Hoppas på lite mera värme i morgon bara.

Det blev sedvanligt stopp i Ödeshög, dels för att ladda bilen, men också för att äta lunch. 

Förr om åren var där ett stort härligt salladsbord, men nu var det ytterst begränsat (rivna morötter, coleslaw, vanlig sallad och små haricotvert). Tvekade mellan en grönsakssoppa eller laxpudding. Det fick bli det senare. 

Utanför restaurangen stod den här trottoarprataren. Ja, det hade varit något för Harry det. Man undrar vad "något gott" är.

Och så en bild till Bloggblad. Nej, frisyren är inte lika prydlig som direkt efter besöket hos frissan, men när det blir det så? Inte för mig i alla fall. Jättelockigt där bak, men det har jag vant mig vid. 

Ni skulle se Babsan i Roslagen .., hon har det härligaste lockiga hår jag har skådat, ja, hon är tjusig hela hon!

(Bilden togs idag i bilen. Nu är det sticketröjläge som gäller. Och ja, jag skelar på vänster öga. Det finns fler defekter än så).

Dagens fönster ...

... fångades igår och visar Halmstad Slott. Jag älskar färgen! 

Här kan den som så önskar gå en virtuell rundtur i slottet.

Som vanligt blir det akut-akut när man (jag) känner att nu, nu bara måste jag  få håret klippt! 

Att ha kort hår, är sååå mycket dyrare än när jag alltid hade långt och uppsatt och kanske besökte frisören två gånger per år. 

Nu får jag boka tid ungefär var 6:e vecka. Och allt hår som gick förlorat när jag var så dålig i covid, har kommit tillbaka - om än gråare/vitare - än tidigare. Det gör inget. 

Således drabbades jag idag av "nu-måste-det-ske!" och jag ringde den frisering som kapat lockarna de två senaste åren (förutom 2 ggr i Upplands Väsby) och fick en tid bara några timmar senare. 

Tog bilen, parkerade vid slottet och promenerade en stund vid grönområdet vid parkeringen .., såg blommande rhododendron och maskrosor i mängder (så vackert!) och ormbunkar nere vid vattnet, ja, det var outsägligt vackert. Så här såg det ut vid slottet. 

Av någon outgrundlig anledning vill jag alltid vara i VÄLDIGT god tid; det spelar ingen roll vad det gäller. 

På jobbet när det begav sig (ofta en halvtimme tidigare), samma sak vid sjukhusbesök och nu var jag tjugo minuter före utsatt tid hos frisörskan. 

Salongen ligger alldeles nära Nissan; liksom en trappa ner från gatunivån. 

När man sitter i frisörstolen ser man i spegeln människor promenera utanför på trottoaren. 

Frånsett "min frisörska" var jag den enda som talade svenska. Intill mig en kvinna från Slovenien, i frisörstolen en kvinna från något annat land - kunde inte urskilja riktigt pratet, men hon hade precis lika lockigt hår som jag själv och var så fin! Hon sa att när hon blir äldre, då ..., då ska hon låta håret bli lika grått som mitt! 

En annan frisörska såg ut att härstamma från kanske .., Irak och hon gick omkring och fyllde på med frottéhanddukar och gjorde fint i hyllorna med diverse mousse och balsam. Det blev VÄLDIGT mycket prat mellan oss alla .., mest om våra barn och om dessa drabbats/förunnats (bara att välja) hår med självfall.

Frisörskan frågade hur jag ville ha det med håret? 

"Gärna uppklippt där bak och i sidorna .., jag trivs inte när det bullar ut eller blir varmt i nacken!". 

Den unga frisörskan fixade det med den äran. 

Salongen i sig är inte märkvärdig. När det är dags för hårtvätt är det lätt hänt att ens blick fastnar mot taket .., och tanken slår en .., kommer öht taket att sitta kvar ...? Där är många sprickor och ser rejält "raddigt ut". 

Innan klippningen tar sin början, frågar frisörskan om hon får bjuda på kaffe, te eller kanske en kopp choklad? (Nej, tack).

Ett svart, vedervärdigt förkläde som effektivt tar död på den lilla hals man förunnats, kommer på plats. Och så frågor hon hur jag har det med benan? 

"Jodå, jag vet att där finns en, men jag tycker inte om att ha tydlig bena .., det påminner mig om min barndom när pappa alltid kammade mitt hår och var så himla noga med benan ..", förklarar jag.

Kände mig glad när allt var klart och pengarna swishade. 

Promenerade därefter i sakta mak längs Nissan till parkeringen .., körde direkt till Haverdal och  inhandlade en god toscabulle till pv .., och lite annat inför resan till landet Uppland. 

Efter någon timme eller mera i Skallkrokens hamn, bar det av hemåt. Tvättade, samt dammsög och torkade ur bilen. 

Pv är på körövning .., vi fick veta att Hilda efter helgens äventyr ligger däckad i hosta .., och Den Äldsta ringde och berättade att hon, efter kvällspasset och på väg hem längs de nio milen till Malå, var såååå nära att krocka med en älg! 

"Ja, jag blev alldeles skakig efteråt .., så nära ögat var det!" sa hon.

Och jag har ägnat en del av förmiddagen till att klippa gräset.

Så här såg det ut intill slottet. Där är den stora tvåmastade segelbåten som alltid ligger vid kaj .., och i hyreshusen längst till höger på bilden, där bodde under några år Sonja och Gösta. Det här är alltså utloppet till havet. En lyftkran skymtar långt till höger i bilden och där någonstans - i det som kallas yttre hamnen - låg vi med båten två nätter för några år sedan. 

Over and out!

Den där körkortskollen ....

Sä här skriver min syster, när jag bad henne förklara vad som ingår i undersökningen.

"Det där intyget är mera som ett medicinskt lämplighetsintyg. Blodtryck, syn, hörsel undersöks och doktorn måste fylla i vilka mediciner man tar och varför, om man tidigare haft stroke, hjärtinfarkt etc.  Sedan fyller han också i vad han tycker om ens mentala kapacitet mm, mm.  

Det är ett tryckt formulär i 4 sidor som skall fyllas i. Inte här, men i vissa andra delstater, måste man köra upp igen när man fyllt 85, vilket min väninna I gör i juli och hon gruvar sig, för numera kör hon väldigt sällan, men vill ändå ha körkortet kvar."

// Att under många år få träffa samma läkare - som då förstås får en bild av ens mentala tillstånd - är ju en nåd att drömma om, i alla fall om man bor i en inlandskommun där hyrläkare är mer regel än undantag.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Monet: "De här fönstren är från poolen i området. Vi har inte börjat simma där än men det kommer snart. Ett jättestort gym och egen bastu hör också dit. Så vi har fin närservice här om vi vill! Men bor framförallt enormt vackert!

//Tack Monet! säger jag.