" Å, titta, husse har kommit hem med en ny säng till mig!"
Och efter en liten stund har sigge kurat ihop sig bland diverse dukar, servetter och ett påslakan lent som siden.
söndag 21 februari 2010
sigge nilsson är lycklig ...
" Å, titta, husse har kommit hem med en ny säng till mig!"
Och efter en liten stund har sigge kurat ihop sig bland diverse dukar, servetter och ett påslakan lent som siden.
Om det nu hade varit min pappa ...
Från landet Ljungby återvänder pensionatsvärden med sådant som har blivit hans, ja, dom tre bröderna har ägnat lördagen åt att fördela sin mors bohag och med sig har pensionatsvärden en hel kartong med vackert danskt porslin och där är kristallglas, ett oräkneligt antal servettringar och så några tavlor.
En av dem är den ni ser på bilden.
Det är Wiking Göransson, de tre brödernas pappa, ja, han som har varit död i fem år, som har förfärdigat mästerverket.
Inte för mitt liv skulle jag välja en broderad tavla - hur skickligt gjord den än vara månde - .., men .., så tänkte jag så här .., att tänk, om det vore min pappa som hade ägnat hur mycket tid som helst åt sitta där med nål och tråd .., åå, då hade saken kommit i ett annat läge.
Då hade jag med största säkerhet kommit att älska den tavlan mer än allt annat.
"Ja, du kan ju alltid sätta den på väggen där uppe ...., där blir den nog jättefin ... ?" säger jag med den allra snällaste rösten.
I det där mellanrummet mellan två rum.
Då ler pensionatsvärden.
Han förstår precis.
Men den här ... tycker jag såå mycket om!
Träsnitt är läckert, tycker jag.
Lite kärvt och grovhugget.
Enligt vanligtvis välunderättad källa, dvs, pensionatsvärden, visar bilden ett café/bageri i Ljungby, ja, där bröderna Göranssons pappa arbetade under en tid av sitt liv.
Så småningom skulle Wiking komma att byta ut degspaden mot mursleven.
Konstnärens namn är Rickard Carlsson.
Lördagsfönstret ...
Utan fungerande fast telefoni .., utan tillgång till internet .., och ingen mobiltäckning på pensionatet .., ja, då känns det mellan varven som vore tillvaron rätt ..., "skröplig".
Ungefär som huset på bilden.
Efter snart fyra månader i landet Halland, har jag hittat en ny promenadväg (en runda, det är ju mycket roligare än att vända om och ta samma väg tillbaka!) och längs den rundan finns några riktigt eländiga hus med de allra mest bedagade fönster.
Det här är ett av dem.
Och ja, jag har nog bloggabstinens.
Ni minns väl vem som vann i fjol ...?
Utan uppkoppling till yttervärlden kommer man sladdande lååångt efter alla andra.
Ja, ni har väl förstås redan ... men det hade inte bloggmadamen och kanske har någon annan missat det hela, så här finns i alla fall länken till en underbar man i landet Jämtland.
Och till hans småfåglar.
(Tävlingen gällde alltså att fånga så många som möjligt av hans småfåglar på bild ...)
Utan uppkoppling till yttervärlden kommer man sladdande lååångt efter alla andra.
Ja, ni har väl förstås redan ... men det hade inte bloggmadamen och kanske har någon annan missat det hela, så här finns i alla fall länken till en underbar man i landet Jämtland.
Och till hans småfåglar.
(Tävlingen gällde alltså att fånga så många som möjligt av hans småfåglar på bild ...)
I vinterlandet ...
Lördagmorgon vaknar vi till ett rejält snöoväder!
"Det har nog kommit minst tre decimeter i natt!" säger pv när han tittar ut genom sovrumsfönstret.
Hela världen är vit!
Och det skottas och skottas och skottas och pensionatsvärden tar bilen och ger sig av till Ljungby och snön fortsätter att falla .., och jag skottar det jag orkar med och tänk, att fastän slingervägen är oplogad, så hittar jag dagstidningen i postlådan!
"Det är makalöst! Vi såg tidningsbudet lämna sin bil och plumsa i snön med sina tidningar!" berättar kvinnan som är ute och rastar Elsa och Alice, en dalmatiner och en labrador som väldigt gärna vill lämna matte för att ta sig en titt på en nyfiken liten sigge nilsson som sitter uppe på backens krön och håller koll.
På kvällen blir det tv-tittande för hela slanten.
Melodifestival (jag röstade på Darin .., sms:ade sedan till Emma och konstaterade att mormor och hennes barnbarn har samma smak, i alla fall ibland ...) och därefter olympiska spel och då har pensionatsvärden återvänt från landet Småland.
Vi sitter i soffan Ektorp och förundras över Hellner, Södergren och herr Olsson och det är så spännande så man, lätt som en plätt, skulle kunna drabbas av hjärtbesvär .., och när loppet är nästan slut säger jag ..., "nä, det går aldrig .., nu är han infångad .., han blir väl tjugofemma stackarn?", men det blir han inte och när svenskarna går i mål som medaljörer blir ögonen dimmiga och där är inte en enda rödklädd norrman i sikte och den underbare Per Elofsson gråter av glädje och jag skulle vilja omfamna den mannen, ååå, han är så fin .., och det blir intervju med Kungen som är på besök med sin hustru som man snart inte känner igen, i alla fall inte i profil ., och reportern snubblar över alla orden och vet inte hur han ska ha det .., alla titlar hinner han med .., det blir kungen, ni, du och dig och jag sitter i soffan och ler och tänker att ååå, så mycket enklare tillvaron skulle vara om vi människor såg oss som jämlikar!
Och just som allt är över och svenska flaggor fyller tv-rutan, piper det i min mobil.
"Det är nog Anna .., ja, det måste i alla fall vara någon som har tittat på skidtävlingen och nu är euforisk ..?" säger jag.
Men så är det inte alls.
När jag öppnar meddelandet står där: "Jag har träffat en jättetrevlig man!"
Ahaaa .., tänker jag leende.
Det blir på det hela taget en kväll sprängfylld av g l ä d j e och nu väntar ännu en sportfylld kväll/natt/morgon med hockey och ännu mera hockey och kanske curling och snöandet har - åtminstone tillfälligt - tagit paus .., tidningsbudet har fått en Trisslott och lite godis som tack för att han är så uthållig och snart ska pensionatsvärden ge sig ut för att befria altantaket från tung snö.
Ungefär så.
Och mitt i alltsammans fungerar plötsligt anslutningen till internet (men inte telefonen).
Kontakten med yttervärlden är således tillbaka, åtminstone just nu.
Jo, det känns bra och mest av allt vill man väl utbrista ....
Så är det.
Söndagsfönstret ...
Känner ni dofterna?
Och hör ni ljuden ..?
En av mina arbetskamrater - Hanna Edensten -, har varit på resande fot .., ja, till såväl Indien som Sri Lanka, allt ingår nämligen i hennes utbildning.
Innan hon lämnade fosterlandet, påminde jag henne om det där med fönsterfångandet.
Och ser man på ...!
Så här skriver hon:
"Ett fönster från resan, någonstans på ett tåg mellan Colombo och Kandy en tidig morgon i Januari 2010.
Tåget skakade kraftigt och det var varmt trots att fönsterna i kupen var så öppna som det gick, och ljudvolymen så hög att det inte gick att prata med varandra.
Landskapet utanför fönstret var så vackert att det gick att tappa hakan.
Hanna."
fredag 19 februari 2010
Long time, no see ....
Ja, nu ser ni att bloggmadamen minsann kan vara som en alldeles vanlig människa! Och tänka sig att man klarar detta också (jag behöver ju inte berätta att jag har blivit mästerlig på att lägga patiens på datorn i stället ..-)
Har ni läst det föregående inlägget, så vet ni vad som har hänt.
Förut hade vi Optimal Telecom på pensionatet och då var vi utan telefon i fem dagar.
Så bytte vi till Telia (halleluja, gamla hederliga Telia!) och det är klart, det är väl samma kabel som allt löper genom och nu har vi varit utan kontakt med yttervärlden sedan i onsdags, frånsett att vi kan ta emot och sända sms.
Ja, det går det med.
Irritationsrekordet nåddes dock igårkväll, då pv suttit hos grannen 200 meter bort och väntat och väntat och väntat i tre olika köer och just som han äntligen kommit till rätt person, bröts samtalet!
Då gav vi upp och gick hem i snöovädret.
Idag har han dock fått prata med ett antal människor hos Telia och resultatet blir att "kanske på måndag, eventuellt på tisdag?"
Så vet ni det.
Själv har jag idag kört bil från landet Halland till det underbara landet Skåne och till Hässleholms sjukhus.
Ååå, så roligt!
Här pratades det friskt och alla hälsar och hejar på varanda i väntrummet .., ja, det blir det där härliga småpratet som jag tycker så mycket om.
Det pratas om nyrenoverade höfter och knän och där är någon som ska få nytt och andra som har fått.
Efter röntgen (då jag, på egen begäran, fick se röntgenbilden av mitt knä - hur intressant som helst ! -, stundar en hel timmes väntan innan det är dags för träff med doktor Sören Larsen.
Ni anar inte hur vänlig den mannen är!
"Ja, men å Elisabet, du må ha tränat riktigt bra .., titta så fint och rörligt ditt knä är och röntgenbilden visar att det här helt perfekt, nu ska du bara ta det lugnt den här tiden som är kvar av din sjukskrivning och inte ta i för mycket när du börjar arbeta, det är det vanliga och då kommer du att bli trött, men tro mig, det går över!" säger herr Larsen och ler som vårsolen, den som verkligen inte syns till, nej, tvärtom, utanför fönstret till undersökningsrummet råder full SNÖSTORM och jag som ska köra hem strax!
Men det går bra.
Efter lite krånglande för att hitta ut ur Hässleholm, kommer jag upp på väg 24 och passerar sedan samhällen med filuriga namn .., där är "Mala" (känner jag mig hemma .., som f.d. Malå-bo) och där är "Skogen" (var bor du ? Jo, i Skogen ...) och det är Örkelljunga (skyttecentrum-skylten pekar till höger .. själv tänker jag på skyttepaviljongen) och nu kan jag den här vägen .., det är snömoddigt och alla, utom en militärbil, tar det lugnt.
Och nu ..,. sitter jag vid en lånad dator och skriver detta.
Till er som orkat läsa hit ner: nej, jag tänker verkligen inte byta tandläkare! Hon är helt UNDERBAR och att jag ligger och spänner mig för att nerven inte ska vara död, det är inte hennes fel! Att det ibland gör ont när man rotfyller, kan också bero på att tanden är så inflammerad (fråga mig) att bedövningen inte tar riktigt.
Nu får ni ha en skön helg.
Vill det sig väl (eller illa, välj själv ..), får vi igång pv:s bärbara dator som också har insomnat och då kommer här världens vackraste och härligaste fönster från Sri Lanka.
Stor kram till er alla! från bloggmadamen.
Ja, nu ser ni att bloggmadamen minsann kan vara som en alldeles vanlig människa! Och tänka sig att man klarar detta också (jag behöver ju inte berätta att jag har blivit mästerlig på att lägga patiens på datorn i stället ..-)
Har ni läst det föregående inlägget, så vet ni vad som har hänt.
Förut hade vi Optimal Telecom på pensionatet och då var vi utan telefon i fem dagar.
Så bytte vi till Telia (halleluja, gamla hederliga Telia!) och det är klart, det är väl samma kabel som allt löper genom och nu har vi varit utan kontakt med yttervärlden sedan i onsdags, frånsett att vi kan ta emot och sända sms.
Ja, det går det med.
Irritationsrekordet nåddes dock igårkväll, då pv suttit hos grannen 200 meter bort och väntat och väntat och väntat i tre olika köer och just som han äntligen kommit till rätt person, bröts samtalet!
Då gav vi upp och gick hem i snöovädret.
Idag har han dock fått prata med ett antal människor hos Telia och resultatet blir att "kanske på måndag, eventuellt på tisdag?"
Så vet ni det.
Själv har jag idag kört bil från landet Halland till det underbara landet Skåne och till Hässleholms sjukhus.
Ååå, så roligt!
Här pratades det friskt och alla hälsar och hejar på varanda i väntrummet .., ja, det blir det där härliga småpratet som jag tycker så mycket om.
Det pratas om nyrenoverade höfter och knän och där är någon som ska få nytt och andra som har fått.
Efter röntgen (då jag, på egen begäran, fick se röntgenbilden av mitt knä - hur intressant som helst ! -, stundar en hel timmes väntan innan det är dags för träff med doktor Sören Larsen.
Ni anar inte hur vänlig den mannen är!
"Ja, men å Elisabet, du må ha tränat riktigt bra .., titta så fint och rörligt ditt knä är och röntgenbilden visar att det här helt perfekt, nu ska du bara ta det lugnt den här tiden som är kvar av din sjukskrivning och inte ta i för mycket när du börjar arbeta, det är det vanliga och då kommer du att bli trött, men tro mig, det går över!" säger herr Larsen och ler som vårsolen, den som verkligen inte syns till, nej, tvärtom, utanför fönstret till undersökningsrummet råder full SNÖSTORM och jag som ska köra hem strax!
Men det går bra.
Efter lite krånglande för att hitta ut ur Hässleholm, kommer jag upp på väg 24 och passerar sedan samhällen med filuriga namn .., där är "Mala" (känner jag mig hemma .., som f.d. Malå-bo) och där är "Skogen" (var bor du ? Jo, i Skogen ...) och det är Örkelljunga (skyttecentrum-skylten pekar till höger .. själv tänker jag på skyttepaviljongen) och nu kan jag den här vägen .., det är snömoddigt och alla, utom en militärbil, tar det lugnt.
Och nu ..,. sitter jag vid en lånad dator och skriver detta.
Till er som orkat läsa hit ner: nej, jag tänker verkligen inte byta tandläkare! Hon är helt UNDERBAR och att jag ligger och spänner mig för att nerven inte ska vara död, det är inte hennes fel! Att det ibland gör ont när man rotfyller, kan också bero på att tanden är så inflammerad (fråga mig) att bedövningen inte tar riktigt.
Nu får ni ha en skön helg.
Vill det sig väl (eller illa, välj själv ..), får vi igång pv:s bärbara dator som också har insomnat och då kommer här världens vackraste och härligaste fönster från Sri Lanka.
Stor kram till er alla! från bloggmadamen.
onsdag 17 februari 2010
Dagens lilla fönster ...
... finns i pensionatvärdens segelbåt.
Och javisst, han har sytt dem själv.
Gardinerna.
(Idag bär det av till Helsingborg för ROTFYLLNING - halleluja så ljufvligt ! -, så du Rexxie som tror att bloggmadamen har insjuknat bara för att där inte publiceras åtta inlägg per timme, du kan vara lugn. Alltså ska jag låtsas att jag är En Alldeles Normal Människa. Max två inlägg under en hel dag. Det ni. Jaså? Det tror ni inte på?)
tisdag 16 februari 2010
Kan det möjligen ha med åldern att göra ..?
Det var länge sedan man skrev ett kassaschema nu.
Kommer man ens att komma ihåg hur det hela gick till ...?
I somras, då kunde det låta så här från mejerikylen på jobbet.
Och då visste man .., jahapp, nu är Olof eller Fredrik här.
Och volymen var på nästan-max och jag kände hur blodtrycket rusade i höjden.
Nej, inte alls av ilska, men av stressmusiken.
På Facebook skriver Fredrik, när jag kommentar just det här youtube-inslaget:
"Sveriges mesta mejeri?? Saknades bara rökmaskin o laser där inne!! =)
Bettan. Tur du inte var inne i mejeriet då! =)
Insikt nr 217 ....
Om man ska skriva ut ett sextio minuter långt intalat band, så är det en klar fördel om bandspelaren står nära tangentbordet, så där så man, lätt som en plätt, kan pausa.
Så man hinner med.
Just nu har jag testat tre olika bandspelare, ingen av dem fungerar.
Den fjärde, som går som spjutet, står tre meter bort.
Och: den är inte flyttbar.
Om man ska skriva ut ett sextio minuter långt intalat band, så är det en klar fördel om bandspelaren står nära tangentbordet, så där så man, lätt som en plätt, kan pausa.
Så man hinner med.
Just nu har jag testat tre olika bandspelare, ingen av dem fungerar.
Den fjärde, som går som spjutet, står tre meter bort.
Och: den är inte flyttbar.
Själslig medicin ....
.... eller var lagom kaxig mot äldre tanter.
Och detta får väl bli som en liten present till den här bloggmadamen.
Gissa, vilket program ....
"Hur känns det?"
"Hur upplevde du ..?"
"Berätta, vad kände du när ...?"
"Är det här ditt livs mest minnesvärda ögonblick?"
"Är du en stolt pappa nu?"
"Vad tänkte du när ...?"
"Är du glad?"
Ibland saknar jag någon som ställer dom där frågorna man inte förväntar sig.
Och norrmännen har det inte lätt ....
På agendan idag.
Kl. 18.00 Curling damer / Storbritannien - Sverige
Kl. 19.30 Skidskytte, jaktstart 10 km damer
Kl. 23.00 Curling damer / Danmark - Sverige
"Hur känns det?"
"Hur upplevde du ..?"
"Berätta, vad kände du när ...?"
"Är det här ditt livs mest minnesvärda ögonblick?"
"Är du en stolt pappa nu?"
"Vad tänkte du när ...?"
"Är du glad?"
Ibland saknar jag någon som ställer dom där frågorna man inte förväntar sig.
Och norrmännen har det inte lätt ....
På agendan idag.
Kl. 18.00 Curling damer / Storbritannien - Sverige
Kl. 19.30 Skidskytte, jaktstart 10 km damer
Kl. 23.00 Curling damer / Danmark - Sverige
Mrs Trumball möter hajen .....
Just det.
Och Mrs Trumball som är sextio år, har nu en något mindre rumpa.
Just det.
Och Mrs Trumball som är sextio år, har nu en något mindre rumpa.
Insikt nr 216 ....
Om man tycker att tisdagen känns grå och trist och man tittar ut och ser att det snöar.
Ja, så spelar det plötsligt inte så stor roll.
Egentligen.
Om man tycker att tisdagen känns grå och trist och man tittar ut och ser att det snöar.
Ja, så spelar det plötsligt inte så stor roll.
Egentligen.
Dagens fönster ...
Kapten Kjelle meddelar i sitt mail att hans fönsterfångst den här gången kommer från:
Grenada, Martinique, Cuba och Båstad.
Just i det här fallet, tror jag att vi stryker Båstad?
Och alla ni andra .., glöm inte att ta med fönsterhåven när ni går på stan eller susar iväg utomlands eller bara sitter på ett café!
Sen är det lätt som en plätt att maila bilden till bisse151@gmail.com
måndag 15 februari 2010
Vid köksbordet .
Så här lät hon i somras.
Vid tvåtiden kommer pv:s moster och morbror, Sonja och Gösta, på besök.
Och så sitter vi runt köksbordet och surrar i någon timmes tid.
Med posten har pv fått ett informationshäfte angående en livförsäkring och det är vad vi kommer att tala om.
Om livet och det som kommer efteråt.
Gösta, som är en man som vet vad han vill, säger att när det är dags för hans begravning, då ska minsann systersönerna pv och hans musiker-bror, sjunga till fikat.
"Jodå, det har jag skrivit in i det Vita Arkivet!" säger han och plirar filurigt med ögonen.
Sonja, hon vill ha en tillställning bara för dom allra närmaste.
Det är så typiskt Sonja.
Hon är liksom den som aldrig tar plats.
Då säger jag att ...egentligen är det ju mycket bättre att man, medan man ännu är i livet, får ta del av alla vackra tal, för sedan är det ju för sent.
Så jag tar skeden och klingar lite i kaffekoppen och så berättar jag för Sonja vad jag skulle ha sagt.
Jag berättar om det där allra första mötet när hon inspekterade mitt handledsgips och hur inutivarm jag blev och om all vänlighet som hon har spridit och framför allt; hur oändligt välkommen jag alltid har känt mig hos Sonja och Gösta.
Och hur mycket jag tycker om henne.
Sånt.
Och Sonja ler.
Sen blir det påtår.
Insikt nr 215 ....
Under årens lopp har jag ofta raljerat lite över min australiensyrra, ja, jag har glatt påpekat att hon - i varje brev eller mail - väldigt noga berättar vad hon och maken har ätit till middag.
Så här. t.ex.
"Vi har precis ätit middag - ugnsbakad lax i dill/senapsmarinad med kokta grönsaker till. Jättegott! Och till efterrätt färsk mango, körsbär, samt naturligtvis vindruvor till Sophia (deras hund). Hon älskar vindruvor."
Eller så här:
"Här är det lördagkväll och vi har precis ätit din räkgryta med penne-pasta och sallad till och det var verkligen till allas belåtenhet!"
Igårkväll looog pensionatsvärden så här mycket och sa att det där minsann är ett släktdrag.
"Du gör precis likadant Elisabet .., du skriver nästan alltid i bloggen om vad vi har haft till middag ...", sade han.
Jaha, det kanske jag gör.
Och vid närmare eftertanke så har den informationen - för mig - alltid varit väsentlig.
I min dagbok från mellanstadietiden, den med grönt omslag, stod det ungefär så här: "Kär i Lars-Gunnar, köttbullar till lunch. Gott!"
Om man tänker efter är det väl lika bra att man fortsätter linan ut.
Således kan jag till intresseföreningen meddela att dagens middag kommer att bli ..., *ta-daaa*: denna.
Under årens lopp har jag ofta raljerat lite över min australiensyrra, ja, jag har glatt påpekat att hon - i varje brev eller mail - väldigt noga berättar vad hon och maken har ätit till middag.
Så här. t.ex.
"Vi har precis ätit middag - ugnsbakad lax i dill/senapsmarinad med kokta grönsaker till. Jättegott! Och till efterrätt färsk mango, körsbär, samt naturligtvis vindruvor till Sophia (deras hund). Hon älskar vindruvor."
Eller så här:
"Här är det lördagkväll och vi har precis ätit din räkgryta med penne-pasta och sallad till och det var verkligen till allas belåtenhet!"
Igårkväll looog pensionatsvärden så här mycket och sa att det där minsann är ett släktdrag.
"Du gör precis likadant Elisabet .., du skriver nästan alltid i bloggen om vad vi har haft till middag ...", sade han.
Jaha, det kanske jag gör.
Och vid närmare eftertanke så har den informationen - för mig - alltid varit väsentlig.
I min dagbok från mellanstadietiden, den med grönt omslag, stod det ungefär så här: "Kär i Lars-Gunnar, köttbullar till lunch. Gott!"
Om man tänker efter är det väl lika bra att man fortsätter linan ut.
Således kan jag till intresseföreningen meddela att dagens middag kommer att bli ..., *ta-daaa*: denna.
Ungefär som "Emmerdale Farm ..."
Ett fyra dagar kort besök på Irland ..., en tågresa från Dublin till Galway .., därefter bil till Westport och söderut igen .., och jag föll pladask!
Till Irland tänker jag återvända.
Och när jag läser Joannas inlägg om besöket hos hennes svärfar .., då blir jag än mer övertygad.
Här är ett litet utdrag:
"..... jag fick mata får och hästar och det var fantastisk utsikt från vårt sovrum. ja, pålles pappa har ett hus där alltså. man tror att rural ireland är en bluff men det är det inte. det är helt äkta. alla har rutig keps och gummistövlar. vi drack öl hela tiden. pubpubpub. och så var vi på kyrkogården där pålles mamma ligger. det var fint. och så åt vi massor av potatis. älskar potatis. på irländsk slang heter potatis "spuds"."
Resten finns här.
Måndagsfönstret ...
... ja, en gång har där nog funnits fönster .., kommer från Kapten Kjelle.
Förmodligen är bilden tagen någonstans där vattnet är turkosfärgat.
söndag 14 februari 2010
Kväller ....
.... blir skidskytte och en härligt frispråkig Björn Ferry!
Och hela tiden ringer telefonen.
Ring-ring ..., aaaalla slår en signal!
Mera skidskytte.
Det är som om Ulfbåge och bisittaren hela tiden pratar förbi varandra och jag ler.
sigge nilsson är kvällssur och biter mig rejält i handen och inte det minsta släpper han taget och till slut biter jag honom i nacken och då hoppar sigge ner och raggen står som en borste på hans rygg!
Då kommer pElle.
Ååååå, han hoppar upp i mattes knä och jag masserar halsskinnet, det som är det bästa han vet och hela högerhanden blir luden, så mycket hår tappar pElle.
sigge har krupit upp i korgstolen - han surar -.
"Ja, snart gör jag natt ...", säger pensionatsvärden som ska upp i ottan.
"Inte jag, jag blir uppe till midnatt när sändningarna tar slut ...", svarar bloggmadamen.
Och för första gången på evigheter (en evighet är i det här fallet 3 månader drygt) har jag inte ont i mitt knä efter en promenad fylld av pulsande.
Jag blir stel, men där är inte alls den där hemska smärtan.
Åååå, tänk att det kanske kommer att bli bra!!
.... blir skidskytte och en härligt frispråkig Björn Ferry!
Och hela tiden ringer telefonen.
Ring-ring ..., aaaalla slår en signal!
Mera skidskytte.
Det är som om Ulfbåge och bisittaren hela tiden pratar förbi varandra och jag ler.
sigge nilsson är kvällssur och biter mig rejält i handen och inte det minsta släpper han taget och till slut biter jag honom i nacken och då hoppar sigge ner och raggen står som en borste på hans rygg!
Då kommer pElle.
Ååååå, han hoppar upp i mattes knä och jag masserar halsskinnet, det som är det bästa han vet och hela högerhanden blir luden, så mycket hår tappar pElle.
sigge har krupit upp i korgstolen - han surar -.
"Ja, snart gör jag natt ...", säger pensionatsvärden som ska upp i ottan.
"Inte jag, jag blir uppe till midnatt när sändningarna tar slut ...", svarar bloggmadamen.
Och för första gången på evigheter (en evighet är i det här fallet 3 månader drygt) har jag inte ont i mitt knä efter en promenad fylld av pulsande.
Jag blir stel, men där är inte alls den där hemska smärtan.
Åååå, tänk att det kanske kommer att bli bra!!
Mums!
Så här ser det ut i landet Halland idag.
Tio varv åkte pensionatsvärden runt åkern, drygt två mil, alltså.
När han kommer hem, har jag maten klar.
Det blir rester från igår .., lamm i skivor .., potatisgratäng .., samt uppstekta/wokade morotsslantar, broccolibuketter och vitkålsklyftor modell mindre.
Lägg därtill vinbärsgelé.
Å, himmel så gott!
Till detta ett av alla röda viner som inhandlades i Tyskland; nämligen Torre Mayor .., ett Reserva-vin och på etiketten står följande att läsa på danska - jag försöker att översätta -.
"Denna Reserva är utan tvivel en av de bästa vinerna lagrade på ekfat, producerat i regionen. Vinet har en elegant djupröd färg, smaken är välbalanserad, len och karaktärsfull, med ett mycket lågt innehåll av garvsyra. Passar utmärkt till de flesta kötträtter, samt till fjäderfä och ostar."
Väldigt gott till lammet, tycker vi!
Och tungt är det ....!
På eftermiddagen spänner pensionatsvärden på sig löparskidorna, ja, nu ska det åkas längs åkern en bit härifrån (det var där vi gick i somras .., Mian, Gunnar, Kent och Ann-Marie och det var där vi upptäckte en liten fågelunge vid åkerrenen ..) och jag säger att jag gör honom sällskap, så får jag den dagliga promenaden, den som inte alltid blir så daglig.
Och eftersom själva åkervägen visar sig vara oplogad, tar jag av mot kustvägen i stället och sedan in på en byaväg med skylt som visar på återvändsgata, men jag tänker att har man tur så finns där någon gångbana ner mot Skipåshållet till.
Och jag passerar en gammal ladugård.
Aldrig i mitt liv har jag sett tjockare stockar!
Måttar med handen: minst 4 dm!
Ek, kanske?
Det finns det inte.
Så jag plumsar nerför en stor slänt och hela tiden är jag livrädd att fastna med högerbenet så där så man faller pladask rakt fram och spräcker den nya knäleden, men allt går bra, även om det är ack, så tungt!
Några hus ligger vid det som jag först tror är en myr eller möjligen en sjö, men som visar sig vara en översnöad åker.
En äldre herre kommer skidande längs ett vingligt spår.
"Heja Sverige! Heja Sverige" ropar jag och då stannar mannen till och det blir en stunds småprat, det där som jag tycker så mycket om.
(Det kanske är generna, det där hejandet? Min pappa var ofta speaker på skidtävlingar i Malå och gud, så man skämdes när han uppmanade publiken att heja lite frejdigare! Nu gör jag precis samma sak själv.)
Jag får veta att mannen och hans fru ("du ser henne där borta!" säger han och pekar på andra sidan åkern) egentligen är smålänningar, men nu bor dom här i Stensjö och ååå, det är ju så härligt att åka skidor nu när det äntligen finns snö!
"Minst tjugo mil har jag åkt!" säger mannen leende.
Undrar vad han drömmer om där ute i spåret, herr pv?
Oxberg? Eldris?
Och jag går vidare och innan jag är hemma ser jag den idogt tränande pensionatsvärden ute på åkern och jag tar den vägen och jag är så trött i benet så det känns som om jag ska ramla omkull, men det gör man förstås inte.
Man tar sig hemåt.
Och efteråt .., är man nöjd och belåten.
Och lite så där lycklig över småpratet.
Hallen ...
Mössan som vännen Bente har stickat.
I mitt barndomshem fanns en traditionell hatthylla i nån slags metall och med pinnar upptill med som en träknopp på, det var där man skulle hänga hatten, ja, om man nu hade någon.
Under hatthyllan fanns krokar att hänga upp rockar och jackor på.
Med den i åtanke bad jag mina barns pappa (när vi hade köpt huset utanför Ystad) att snickra ihop en hylla i trä, men i samma modell och jag kom att älska den hyllan!
Här på pensionatet fanns i hallen endast en Ikeagarderob till förvaring av ytterkläder.
Praktiskt, i och för sig, men också ..., bökigt ., för när gäster kommer på besök så ska dom tränga in sina persedlar i garderoben och det blir rätt så trångt.
Hyllan är längre än den ser ut att vara på bilden.
Och man kan ju måla den vit när man blir less på den nuvarande kulören.
Jag börjar allt mer känna mig som min mamma.
"Ja, ja .., vi ska alla lämna allt detta ifrån oss inom en oviss framtid, så ., det spelar inte så stor roll", sa hon som tog sitt pick och pack (en resväska och en handväska) och susade iväg till Sydamerika i tjugo års tid.
Det räcker med att tänka på människorna i Haiti, så får man perspektiv på tillvaron
Så ..., ja, ni kan ju gissa vad jag föreslog herr pensionatsvärden.
Jepp, att vi kunde sätta upp en "hatthylla" med krokar direkt till vänster i hallen.
Och den snälle pv .., han gjorde just det.
Inte precis samma modell (med runda hörn hade det blivit snyggare, men det kom jag på för sent och det spelar heller ingen större roll), men ni förstår så lycklig jag är!
Nu är det lätt som en plätt för gästerna att hänga av sig kläderna.
Inget prat om att .."ja, men lägg dom här över stolen ...".
Alldeles överlycklig är jag.
Och när jag får min nästa lön, då ska jag titta på mattor till hallen och en liten vägglampa.
Plus ytterligare några rottingkorgar att sätta ovanpå hyllan.
Sen är jag helnöjd.
"Vilket rum ska vi ta sen ..?" frågade pensionatsvärden häromkvällen.
Hmmm.
Nu är det bara att välja.
-
Småler lite...;) Numera är det femårsplanering på det mesta som ska göras i vårt hus..;)
Just står min man och målar om kökstaket. Jag började måla (efter två års diskussioner) sedan fortsatte K. Och snart har vi ett vackert vitmålat tak! :)
Korgar på hatthyllan var en bra idé!
Bloggblad sa...
-
Typiska tecken på när en händig karl är nykär. Jag minns den tiden när jag bara hann halva meningen av "vi borde kanske ha en..." så var det klart.
Nu hinner jag säga hela meningen. Många gånger... men oftast händer inte nåt ändå.
Att han gått med på det här med köket hänger mest på att luckorna börja hänga på trekvart och den ingrodda smutsen uppe i takhörnen går inte längre att damma bort.
Maskiner som fyllt 20 kan också lätt börja krångla.
Och jag/bloggmadamen säger: här gäller således att skynda snabbt! Passion och sånt har, enligt vetenskapen, en överlevnadstid på omkring året .-)
På frukostbordet ..
Men hur skulle man nå upp till porslinet där uppe vid taket?
.... finns, förutom den vanvettigt goda plommonmarmeladen från sept.-09, även ett antal tidningar.
Dagens Industri .., Göteborgs Posten .., Sköna Hem och Vasalöparen.
"Kolla här .., ett sånt här kök .., det vore för mig rena drömmen!" säger jag.
"M mmm ...", svarar pensionatsvärden.
"Elisabet, lyssna! Här står att läsa att Christer Majbäck tycker att förutom rena mästerskapsmedaljer, så är Vasaloppet det viktigaste loppet, alltså viktigare än världscupssegrar!" säger pensionatsvärden och fortsätter läsandet av denna i hans ögon så fantastiska lektyr.
Tre veckor kvar.
"Jahadu ..., så här dags om tre veckor har man kanske passerat Smågan ..", säger pv när klockan är 9.30 en söndagmorgon i februari.
"M mmm", svarar bloggmadamen.
Dagens fönster ...
Idag är det, om ni inte redan visste det, Alla Fönsters Dag.
Jaså, det visste ni inte, jo, men så är det.
Fönstret längst uppe, det kommer från fönsterfångarmadamen i Portugal.
Hon som drömmer om ett nytt hem, det kanske ni inte heller visste?
Från Solveig uppe i norr, kommer det här fönstret.
Egentligen tillhör det en s.k."kändis" och innan jag skriver ut hans namn, vill jag nog ha ett litet godkännande av avsänderskan.
Om ni klickar på länken till Solveig, kommer ni att kunna läsa en alldeles underbar dikt.
Det hände ofta när jag var väldigt ung, att min mamma högläste den.
Hej!
Det tror jag väl att du kan skriva - att det är Carl-Jans fönster! Det var ju från hans officiella salonger i Saxå Herrgård! Var där för att presentera vår bok "Snöå Kost & Kultur" -damerna i projektet som samlat recept, lagat mat mm och jag som fotat. En trevlig stund med många glada skratt och kaffe och prinsesstårta! (Han var så där trevlig som man tror!)
Och titta här!
Det är Kapten Kjelle som under sin seglar-i-grönskimrande-havet-tillvaro ... har fångat en hel drös med fönster, allt på en bild, och som vanligt vet man inte var bilden är tagen .., men det är i alla fall inte i Båstad.
Och ser man på ..., Kaptenen hör av sig och berättar om bilden:
kJELLE sa...
Hej alla som upplysning till alla intresserade är detta en krossad aningen exotisk hoteldröm På ön Bequia Västindiens Sandhamn strax söder om St Vincent. En sten lär ha fallit och landat så där 30 cm från sängen i ett rum - Jag var där och botaniserade en gång och konstaterade snabbt att det var det dummaste jag gjort i hela mitt liv - känslan satt i hela tiden att en sten kunde falla ur bågen ovanför och det är ofattbart hur dom kunde komma så här långt
lördag 13 februari 2010
Kväller ...
Det tar alltid tid innan pElle har bestämt sig.
Ska han hoppa upp i soffan eller inte?
Länge kan han sitta precis nedanför och bara titta på matte, så där som ..."äh, du kan väl lyfta upp mig ...?"
Men se det gör hon inte.
Och till slut hoppar han upp och sitter en stund och tittar sig omkring och efter kanske fem minuter lägger han sig på min höft (om jag ligger på sidan) och han är spänd som en fiolsträng, för bäst det är kan ju eländet sigge nilsson dyka upp.
Så han trampar och trampar och trampar.
"Nä, lägg dig nu pElle .., lägg dig nu .., såååja!" säger jag.
Och när han till slut kryper ihop, är han fortfarande spänd.
Men .., om jag tar då masserar honom i nacken .., då tar det inte tio sekunder förrän gammel-pElle blir som en våt wettextrasa och bara sjunker ihop och mår som en prins!
Och spinner.
Och spinner.
Det är precis vad han har gjort just under skidskyttet.
Vid sjutiden ...
... på morgonen, tar pensionatsvärden bilen och kör till Småland för att hämta gratisved.
Vid tolv är han hemma.
Och han kånkar och bär in veden från släpen ..., och fixar hatthyllan så den nu är nästan klar.
Och skidorna vallas.
Nu ska här tränas .. "minst tio varv på åkern!" säger han bestämt.
Ett par mil alltså.
Ja, energin är det i alla fall inget fel på.
På pensionatet ..
... vankas det lammstek och potatisgratäng till middag.
Lammsteken är vitlöksspäckad och nu är det gratängens tur.
"Hmm, finns här någon riven ost ...?" frågar jag pensionatsvärden.
Jodå, det finns.
Alltid.
I små plastbyttor i frysen ligger det sista av ostbitarna som herr pensionatsvärden har rivit.
"Ja, man är väl snålänning ..." säger han leende.
Sånt gillar jag.
Ett första fönster från Kjelle på vift ...
Ja, knappast från Båstad i alla fall ...?
Det var väl ett par år sedan jag träffade Kjelle, ja, det var på den tiden när jag skuttade omkring på dejtingsidan och sällan eller aldrig har jag mött en man som är så ... annorlunda.
Kjelle är en riktig söderkis som har flyttat till Öland och vintertid, när han inte står i sin butik, seglar han omkring med sin båt på något grönturkosskimrande hav väldigt långt hemifrån.
Hela han utstrålar en massa livsglädje och spontanitet och det är som om han bara öppnar famnen och tar emot livet rakt av.
Och nu är han ute på vift igen med sin båt och jag mailar honom och påminner om fönster. Flera gånger skriver jag, så där så han inte ska glömma.
Det var rent otroligt så många seglare det fanns på dejtingsidan.
Och jag som har så lätt för att bli sjösjuk.
Aj, aj.
Idag hittar jag ett svar från herr Skepparen och bry er inte om att han inte har stor bokstav eller bryr sig i punkt eller komma .., jag har läst ett utkast till något som är tänkt som mer än ett brev, ja, som han har författat .., och det var helt underbart!
Så här skriver han:
Hej eliza
jag har samlat lite fönster till dig från min värld
denna gång Grenada Martinique och Cuba och Båstad
det blev rätt många
kram Kjelle
så går det när man tjatar ....
Ombord på hans båt
"Och det där tackade du nej till ...?" säger pv suktande när han tittar på bilderna av båten.
"Ja, jag hade ändå bara spytt ...", svarar jag.
Uppe i ottan ...
Bilden från nätet.
Halv fyra stiger bloggmadamen upp ..., tar med sig täcket och smyger ner till soffan Ektorp.
OS-invigning .., jepp.
Tittar lite förstrött på intåget .., noterar att Sloveniens deltagare har läckra halsdukar ..,. och där kommer Peter Forsberg och bär den svenska fanan och jag avskyr den här ljusblå flaggfärgen, i alla fall på kläder ..., och det är som vanligt ganska segt och mellan varven somnar jag och vaknar till när en man och en kvinna sjunger århundradets längsta sång .. men allt är vackert och vilket ljusspel!
Somnar om.
Vaknar när elden ska tändas .., då har sigge nilsson krupit upp och ligger på min höft .., och vid halv sju hör jag steg från ovanvåningen .., ååå, där kommer pensionatsvärden och säger att han har vaknat och inte hört ett enda ljud intill sig och "jag tänkte att gud, nu är hon död!", men så var det inte och han konstaterar att det är femton-komma-nio grader i köket och det hämtas in ved och jag sveper in mig ännu mera med täcket och då är sändningen slut och i Vancouver har hockeyspelaren Gretsky tänt elden, den på stan, och nu är det olympiska spel för hela slanten och det blir P4-nyheter och där berättas om en rodelåkare som har avlidit av skadorna när han seglade ut ur rodelbanan och mitt i all glädjen är någons föräldrar förtvivlade och rodelåkarens landsmän bär sorgband vid inmarschen och det är sorg och ledsamhet innan det hela ens har börjat.
Och medan människorna i Vancouver är rusiga av glädje, tänker jag på Patrik Sjöberg som var gäst hos Skavlan igårkväll och hur sympatisk den forne höjdhopparen plötsligt tycktes vara ..., och jag tänker också på de två kvinnorna som senare på kvällen ringde till Karlavagnen .., den ena hade ett alldeles förfärligt eldfängt humör (bland annat hade hon slängt ut en bur innehållande en papegoja rakt ut genom fönstret och ner på trottoaren!) och den andra damen vittnade om hur hon hade börjat gapskratta på en begravning (kvinnan arbetade på ett gruppboende för handikappade och någon av patienterna hade avlidit och så var några från personalen med på själva begravningsakten, däribland den inringande damen som gjorde sig rolig över hur de övriga begravningsgästerna hade sjungit ...) och maken till icke-empati har jag inte hört på länge och jag hoppas innerligt att den gapskrattande kvinnan har bytt yrke!
Tankar susar hit och dit.
Och nu är det ännu mera morgon och pensionatsvärden har åkt till landet Småland för att hämta ved och själv ska jag lyssna till Ring-så-spelar-vi.
Det är väl hullerombullerlivet i ett nötskal.
fredag 12 februari 2010
Skillnader ....
Hon som säger att hon tycker om tyget.
Och så tar jag bilen och kör raka spåret in till stan.
På vissa ställen är kustvägen till en tredjedel igendrevad av snö som kommit farande längs platta åkrar ..., och det gäller att ta det piano.
Jag parkerar som vanligt nere vid slottet och tar sikte på Stora Torg.
Det blir inköp av billiga grönsaker ( 3 st avocado mogna och fina, perfekt till guacamole, för 12 kronor!, svenska äpplen 9:90 kilot .., en ask blå, kärnfria druvor för 12 kr ...) och sedan går jag bara lite planlöst för att fördriva timmen innan pensionatsvärden ska dyka upp.
Hemslöjden får återigen besök och expediten är inte av den pratglada sorten om man säger så .., helt ärligt känner man sig inte ens välkommen och jag tackar för mig och går ut i snålblåsten.
Vid ett övergångsställe står jag intill en elegant dam i persianpäls och jag sveper älsklingshalsduken om mig och säger ..."men oj, så kallt här är!", men damen tittar på mig som vore jag nånting som katten just kommit hemdragandes med och jag förstår att hon inte har den minsta lilla lust att småprata.
Så jag tystnar.
När pensionatsvärden kommer (jag har tagit miste på tiden och fått vänta en halvtimme extra ..., den tillbringar jag sittandes i en fåtölj i Sparbankens lokaler ...) berättar jag om detta med hallänningarna eller rättare sagt: halmstadborna ... och hur annorlunda det är mot för i Skåne.
Efter sjutton år i Ystad har jag vant mig vid att människor är öppna och pratsamma och "bjuder in" .., ja, aldrig har jag mött vänligare människor än i Ystad!
Här .., är det tvärtom.
Det finns undantag, såklart finns det undantag .., kvinnan på OK där vi hyrde släpen .., expediten i Pfaffs syaffär .., dom unga töserna på Hemköp i Haverdal ..,. och personalen på vårdcentralen i Getinge!
Men den där öppenheten ute på stan .., alla leenden som man möter i Skåne .., det hittar jag inte här och jag känner hur jag .., blir rädd att jag själv ska förändras .. med tiden, alltså, för till sist kanske man ger upp?
Det där tyget som inte är det minsta i min stil.
Soffan och fåtöljerna har tillhört Gunvor och Viking.
Allt det berättar jag för pensionatsvärden när vi åker norrut - pensionatet ligger ju precis mitt emellan Halmstad och Falkenberg -, och jag berättar också att jag har tagit en bild på den fina kudden som jag fick av dottern i julklapp och att den, kudden låg i fåtöljen - den som jag nästan inte klarar av att beskåda -, men dottern, hon svarar i ett mail att ..."men ååå, vilket vackert tyg!" och när jag berättar det, då faller pensionatsvärden nästan baklänges i sätet av glädje.
"Men sicken rar tös!" utbrister han.
Och sen är vi hemma och sigge nilsson har varit ute på egen hand i tre timmar!
"Siiiiiiigge! Siiigge!" ropar vi och efter en liten stund kommer han ut genom den hemliga gången från den inglasade altanen, - som en liten tunnel är det som bara rymmer en mindre och en större katt - och sigge är visserligen sömndrucken, men oj, så glad och svansen står rakt upp, så där som röken från en skorsten en riktigt kall vinterdag!
Och detta,ååå, så härligt, är första gången på tre månader som jag inte har ont i mitt knä efter en längre promenad och det är en sån ofattbar glädje så det kan ingen tro!
Om två timmar börjar På Spåret.
Nu blir det ett glas rött vin.
Ps. Pv kommenterar det jag har skrivit och säger att uttrycket "mot för i Skåne ...", det har han aldrig hört förut. Ja, från mig, men inte annars. "Men vad säger du då?" frågar jag. " Jo .., "det är annorlunda här mot Skåne", svarar han. Ojdå. Det har jag aldrig tänkt på. Hur är det nu .., är detta nånting hemifrån, eller ..? Ingela ..., du den allvetande i dessa frågor ...?"
Det ena ger det tredje ...
Är man sjukskriven på grund av ett aningen krånglande knä, kan man ägna morgonen åt en hel massa saker.
Man kan läsa Göteborgs Posten från första till sista sidan och där upptäcka att sångaren Brolle egentligen heter Kjell, tänk, det visste jag inte ..., och bland alla bilannonserna finns en som är annorlunda än de övriga .., det är Jannessons Bil som säger sig köpa välvårdade och servade bilar, även äldre kortmilare.
Ovanför texten finns en bild av en äldre, rätt oansenlig man med glasögon; det är förmodligen herr Jannesson själv.
Det slår aldrig fel: var morgon faller min blick på herr Jannesson och se där, nu har han nått sitt mål .., här sitter jag nu och skriver om hans bilfirma!
På sidan 7 finns en liten notis som berättar om den kissande polishunden som fick annat att tänka på när den plötsligt nosade upp en isklump och markerade för husse.
Isklumpen visade sig innehålla en pistol med kaliber 22.
Och när man har lagt tidningen ifrån sig och busat lite med sigge nilsson, så där så man har fått rivsår på höger hand, då kan man titta på tv.
SVT.
Gomorron-tv.
Där samtalar Kristian Luuk med deckarförfattaren Åsa Larsson, ni vet, hon som är uppvuxen i Kiruna.
Herr Luuk läser de första raderna ur hennes senaste bok.
Å, vilken läcker inledning!
Och .., då kan det där lite förströdda lyssnandet rendera i att man på stört beslutar sig för att inhandla just den där boken.
Så det är vad jag ska göra.
I eftermiddag.
Insikt nr 214 ....
Ibland, eller rättare sagt ganska ofta, begriper jag inte hur vårt rättsväsende fungerar?
Eller hur man tänker?
Och när jag läser detta, då blir jag - om möjligt - än mer fundersam.
Ibland, eller rättare sagt ganska ofta, begriper jag inte hur vårt rättsväsende fungerar?
Eller hur man tänker?
Och när jag läser detta, då blir jag - om möjligt - än mer fundersam.
Morgon i ett gult hus i landet Halland ..
Just det, stickesockar eller fårskinnstofflor är vad som gäller.
Foten tillhör lilla Ebba.
Femton grader varmt i köket.
Eller kallt.
Eld i pannan!
Ett ägg som kokar.
Och snart är kaffet klart.
Och så här tyckte vi ....
-
Men vad skulle hon säga? Skulle hon plötsligt svänga om och meddela att nu gäller en annan ordning än vad hovet bestämt för länge sedan? Hon försöker i inslaget säga på ett diplomatiskt sätt att hon inte styr tilltalet utan att den som tilltalar henne använder det som för den känns bekvämt.
Jag tycker inte det är ett dugg konstigt att man använder titel. Det är bara att spela med. I officiella sammanhang spelar hon alltid sin kronprinsesseroll. Varför skulle jag ta ifrån henne den?
-
Det skulle hon väl i och för sig kunna antyda eller låta förstå. Att när jag blir drottning går kvasten över ett och annat.
Nu blev det bara halvbakat och faktiskt rätt oförskämt, trots att hon eventuellt menade att vara diplomatisk. Men så generös är inte jag. Jag tilltror dem inga särskilda sociala färdigheter efter en så skruvad uppväxt (och avel;-).
-
Härregud. Men jag är inte förvånad. Och vad listigt hon bollar över ansvaret för tilltalet till den som talar med henne. Är du så tölpig så du inte hajar vad som passar sig får du väl säga vad du vill. Men skuggan faller på dig själv.
-
Senkommen kommentar från landet som firar republikens hundraårsjubileum i år och från staden där det hela tog sin början. Ja, inte urrepubliken förstås, men den portugisiska.
Det där med tilltal diskuteras ju hos Magdalena Ribbing titt som tätt. Du eller ni och unga generationers sätt att försöka ta till sig ett ni. Jag har fått lära om som vuxen, till ett språk och sätt som aldrig lagt av med ni och min fru och herr Oliveira.
Och lite lite grann saknar jag det i Sverige. Det känns inte längre självklart naturligt att säga du till en mycket äldre människa som jag aldrig träffat förut.
Men dit jag ville komma är att just eftersom vi faktiskt aldrig annars använder titlar eller andra tilltalsord än du i Sverige så ter sig kungandet och drottningandet och kronprinsessandet mycket märkligt. Det var en del i det normala när man också magistrade och systrade osv, men så är det ju inte längre.
Jag röstar för "du". Är inte så mycket för det där med att ers majestäta hit och dit. ;)
gunnar i vaplan sa...
Så klart, utan tvekan så är det "du" som gäller!
I övrigt så tycker jag att kungahuset ska avskaffas omedelbart.
Kolla sidan:
http://republik.nu/index.php
Turtlegirl sa...
Du så klart!
Japp
Monet sa...
Jag såg det där också. Och tycker, att hur "modern" Victoria än är, så HÄR är hon indoktrinerad av gamla mossiga hovrutiner. Kronprinsessa mig hit och dit, vad är det för trams egentligen? I hennes kompiskretsar är det förstås du hela tiden, som mellan alla ungdomar idag.
Jag tror att Silvia ligger bakom mycket av det här. Tyvärr. Jag var förr en stor beundrare av henne, idag tycker jag hon är stel, formell, inställsamt mjuk och en person utan personlighet längre. Och jag tror att det är hon, mera än knugen (förlåt) som ligger bakom de här förlegade stelheterna. Som det kan bli när man kommer upp sig.
Måtte Victoria slippa gå den vägen och bli en riktigt modern monark när det nu blir. Och slippa sitta där med sina fnissande syskon och försöka få en reporter att känna sig bortgjord. Inte bra!
Love, literature and gardening sa...
Ha - himlen ramlar ner i huvet på en om man säger DU till en kunglighet - ajabaja.
Min äldsta väninna har t ex aldrig duat sina föräldrar utan alltid kallat dem mor och far. Det blir många omskrivningar men hon och hennes systrar är vana vid det och det faller sig helt naturligt.
Men jag har ju följaktlgen aldrig kunnat dua hennes föräldrar heller fast jag känt dem sen jag var 7 år. Och hur skulle jag tilltala dem då var det tänkt?
PV sa...
Kan bara hålla med, Gunnar.
Ett sånt barnsligt trams borde vi göra oss av med snarast.
Inte för att spara pengar men för att det är gammalt och förlegat.
PV
Ner med monarkin.
Ner med fjäsket.
Vilket totalt fjams!
Det säger jag.
smulan sa...
Ja, suck... håller med alla här. Det är riktigt pinsamt med Viktorias argumenation för att kallas kronprinsessan. Så ärkekonservativt!!
Riktigt pinsamt att se. Skamligt också av en ung människa.
Nej, bort med monarkin! Alla i kungafamiljen är förlegade statyetter. Det är verkligen dags att avskaffa monarkin!!
Elisabet sa...
Jag håller med Monet och sa precis det till pv .., "tänk på att hennes mamma är tyska (förlåt Tuvstarr, jag räknar inte in dig ...) och där är det viktigt med titlar har jag förstått, jag menar, man säger inte du hur som helst.
Jag tycker att inslaget var PINSAMT och den som har humor är ju den yngsta damen.
Alldeles tydligt tycker ju V inte alls om att bli duad.
Det läggs hela tiden till ett "väl" .., ja, man får väl säga det som känns bäst, men helst kronprinsessan.
Så besviken jag blir!
Det skulle ALDRIG falla mig in att säga Kronprinsessan och inte Kungen till kungen heller.
Möjligen att jag hade gjort det till gammelkungen, men då mer av någon slags respekt för att han var född i en annan tid.
Kungahuset är förstås helt förlegat, men jag kan lova att jag ska titta på bröllopet!
Dagens fönster ...
Det här är det första .., och så här skriver avsändaren, madame Monet.
"Detta är den stora basilikan i St. Maximin de la Sainte Baume som ligger några mil norr om vår by
Här finns en berömd krypta med Maria Magdalenas kranium också.
Ljuset faller mycket vackert från de stora kyrkfönstren uppe i taket."
torsdag 11 februari 2010
Ja, vad säger man egentligen ...?
Ers Majestät?
Kronprinsessan?
Eller rentav du?
Vad tycker ni?
Väldigt intressant inlägg finns här.
Ers Majestät?
Kronprinsessan?
Eller rentav du?
Vad tycker ni?
Väldigt intressant inlägg finns här.
Blomkruka
Pensionatsvärden har massor av ytterkrukor, såna som jag minns från min barndom.
Till en början tänkte jag "nej!"
Nu börjar jag vänja mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)