onsdag 3 februari 2021

Obegripligt är det ju ...


Innan jag fick min tredje knäprotes, fick jag våldsam värk så snart det vankades förändring i väderläget. Jag blev totalt utslagen och kunde ligga på soffan - däckad - för att, när solen återvände, bli hur pigg som helst. 

När jag sedan, för snart fyra år, fick min gamla protes utbytt, fick jag ett nytt liv. 
Borta är nu den här värken vid väderomslag, eller egentligen har jag ingen värk alls. 
Det är ju som ett mirakel! 

Men sen är det ju det här med psyket. 
Själen. 
Det kan jag säga, att när det är som det har varit nu ett par dagar, då formligen FYLLS jag med energi och glädje! 
Alltså tar jag harry på långrunda så där mitt på dagen och det är verkligen en runda. 
Först solen i ryggen och rakt norrut, sen vinklar vi mot väster, därefter har vi havet på höger sida och sist av allt: bakom ryggen. 

När den här bilden tas, har vi vinklat vänster när vi passerat dom gröna längorna.


Så har vi svängt vänster igen och tagit oss över ett sånt här A (harry skuttar lätt som en plätt över!) och där, på andra sidan havet, ligger Jylland. Jag hör ljudet av en motorsåg och kvittret från en blåmes.


Framme vid lilla hamnen i Stensjö, där vi numera inte har någon båt. I alla fall inte i havet och så var det även i somras. Det är den lilla Askeladden som brukar ligga där, men den har liksom hamnat på undantag. 

Isen har lagt sig. 


Och solen mot kinderna, men inte länge till. 
En äldre man kommer gående bakom oss och jag låter honom  passera; tycker inte alls om att ha någon just bakom mig. 
Han hälsar vänligt och spatserar iväg med bra fart. 


Sen iväg till affären och fiskbilen. 
Blir sugen  på fisksoppan i byttorna, men tänker att jag ju har det mesta hemma .., om jag bara köper koljan som finns i affären till extrapris. Så det gör jag. 

Plötsligt säger någon "Elisabet .., visst är det du?" 
Så jag vänder mig om och där står en kvinna, trogen i affären sedan många år. Det är hon som har världens raraste son, han som en gång stod i kundmottagningen på Elgiganten och hjälpte mig med min mobil. 
Kvinnan säger inte hej eller hur har du det .., hon säger tre ord och sen är jag varm inombords hela vägen hem och långt senare också! Och jag tänker på hur mycket ord egentligen betyder. Och att aldrig så få ord kan skänka människor sån glädje. 


Kommer hem ., tar itu med fisksoppan 
Ingredienser är följande :skivad fänkål, morötter, potatisklyftor, Muttis krossades tomater på burk ., ett paket saffran .., vitlök i skivor, purjolök också .., fänkålsfrön .., salt ..,fiskbuljong .., samt en skvätt grädde. Lax, - och koljabitar förstås. Och nej, ingen dill. 
Den blev - tycker jag - supergod! 
En skvätt vitt vin hade suttit bra, men det hade vi inte hemma. 

Körde till Sonja med middagsmat (soppan) och det räcker även till friherrinnan och mig själv i morgon, som lunch. 

Ja, men det blev en bra dag det här.

Dagens fönster ...


"Hej!

Att det har snöat råder ingen tvekan om. Såhär ser det ut kring många fönster. Bilden tagen på vår gård i stan.

Hälsningar

Bert". 

// Tack Bert! Och här är en länk till hans sida. 

tisdag 2 februari 2021

Tisdag ....


Vilken dag! Vilken gåva att få vara med! Lövet upptäckte jag längs en stig.

Det är fint från det att jag stiger upp och nu, när klockan är lite drygt två, är det lika vackert ute. Vit-blå himmel. Vindstilla. Takdropp. 

Efter promenaden med harry (gick på gångbanan vid kustvägen), slog jag mig ner i trädgårdsstolen och där bara satt jag .., det är väl ungefär sinnebilden (alternativt nidbilden) för hur äldre människor har det .., sitta där och titta rakt ut på småfåglar och se människor passera nere på vägen. Ja, just så var det, men å, så ljuvligt! 

Ingen tid att passa. Bara total frihet.


Bilden: från mitt-på-dagen-promenaden. Tänker osökt på Sven Teglunds akvareller.

Och när jag sitter där och lyssnar till takdroppet, är det som att åka baklänges i en tidsmaskin och plötsligt är jag i Malå och pappa och mamma är i livet och jag hör hur skidorna dråsar omkull mot husväggen .., det blir ett särskilt ljud .. ett raspigt ljud mot betongen ..,  och det kan vara pappas löparskidor, men även mina Elan slalomskidor .., och sen - fortfarande i tidsmaskinen - är jag i Sälen och det är Vasaloppsvecka och vi har samma stuga som alltid. 

Flera ljud! 

Där är ljudet när någon av de övriga har varit ute och skidtränat och nu stampar av snön mot trappan som är av trä och alltid så förfärligt isig, så där så det är rent livsfarligt om man inte ser sig noga för. 

Bilden: från köksföntret i Sälen.

På bänken på "bron" står vallaburkar och annat. Och "strykbänken" där det vallas. Är Micke med, är han valla-ansvarig. 

Och ända hit till landet Halland hör jag ljudet av skor och pjäxor som tas av och pratet i hallen om hur spåren var och fästet .., och även i Dalarna är det takdropp och stora, höga granar utanför köksfönstret och ibland, men inte ofta, ser vi n ekorre som skuttar på snötyngda grenar. 

Så där går tankarna - fram och tillbaka - och Harry får sova i bilen så länge, medan jag sitter ute i trädgårdsstolen, för det blir kallt om rumpan för honom att sitta i kalla snön.


Och jag tar upp mobilen och skickar en födelsedagshälsning på Facebook till Märta J i Malå; hon som var dotter till Joel, han som en gång gav mig en sån vackert snidad kniv i renhorn (skaftet) med mitt namn på, som tack för att jag bakat anisbröd till honom, ja, inför jul. Och Märta, hon arbetade på Försäkringskassan.

Vi är många som via mejl har fått en hint om hennes bemärkelsedag och efter någon timme får jag ett meddelande från Agnetha - bästa väninnan hemifrån - som skriver att Märta varit död i tre år, men hennes facebook-konto finns kvar. 
Aha.
Sånt ska man också tänka på. 

Och så har den här dagen varit - so far -. 
Over and out.

Dagens fönster ...


"Hej!

Ett litet fönsterbidrag.

Söndagsutflykt till Stugan där graderna inne och ute är detsamma så här års. 

Idag sådär- 8 C.

I gamla delen av stugan har vi de här fina spröjsade fönstren med enkelglas. Fönsterluckan utanför grön och så kär för mig.

Turtlan på vintertur."

//Tack Turlan! Och det minns jag bäst därifrån, det är din mammas namnskylt som satt fastnålad på nåt sätt på väggen/tapeten!

måndag 1 februari 2021

Prinsessan ....

Så började ikväll på SVT 1 den norska serien "Atlantic Crossing", den som handlar om hur Norge 1939 ockuperades av tyskarna och hur kronprins Olav och hans svenskfödda hustru Märta (längst till höger på bilden) skyndsamt lämnade Oslo och vad som därefter hände; dvs, hur Märta och dom tre barnen vistades i USA under krigsåren, medan maken, kronprins Olav, flydde till London.

Bröllopsfoto av Märta och Olav. Nuvarande Kronprins Haakons farmor, alltså.

Märta var dotter till den svenske prinsen Carl (mitten på översta bilden) och hans danskfödda hustru, prinsessan Ingeborg. Märta var även kusin med vår gamle kung, Gustav den VI:e Adolf ..., hon var därtill en av tre systrar, varav den ena - Astrid - blev drottning av Belgien (och omkom endast trettio år gammal i en bilolycka) och Margareta, prinsessa av Danmark.

I serien är det Sofia Helin (från tv-serien Bron) som spelar Märta och hon är väl den som har huvudrollen. Ska bli intressant att följa det hela. Detta var det första av totalt åtta avsnitt och här finns en länk till programmet.

Ja, det var dagens avsnitt av Svensk Damtidning.

Filmtips ....

Någon gång på 80-talet kom en dansk man med namnet Thomas till Malå, ja, för att arbeta på sjukstugan. Till en början var hans fru kvar på Jylland och det var då denne Thomas kom hem till oss och med sig hade han ofta någon film som han tyckte var särdeles sevärd och som han nog ansåg att vi skulle se. Eller borde.

Oj, så många filmer vi såg! 

En av dem var "Cykeltjuven" av Vittorio De Sica och den filmen räknas numera som en klassiker och jag minns att jag tyckte den var så annorlunda och så bra! 

Det här är en film från 1948 och man kan ju fundera om den står sig ännu idag?  

Ja, det återstår att se ..,men jag tänker i alla fall ge den en chans - den finns nämligen att hyra hos triart.se. -.

"Biobiljetten" kostar 39:- och då kan man titta på den under fyrtioåtta timmar, så man har gott om tid. 

Här finns en trailer så man får en föraning om vad den handlar om ..., om någon inte sett den tidigare. Näsduk eller hushållspapper kan vara bra att ha tillhands.

När det stiger ....

Från tio minusgrader igårkväll, till plus-minus-noll nu på morgonen. 

Pv börjar senare på måndagar och efter den härliga drömmen i Skåne, då, när han skidade in på personlig rekordtid i Vasaloppet, har han bestämt sig för att efter arbetets slut senare idag, ja, då ska han åka någon mil eller flera ute på Ringenäs där det finns uppkörda spår. 

Han verkar lycklig. 


Och så har han kontaktat försäkringsbolaget och hört sig för om förlängd tid innan han får ut från bilförsäkringen, då han inte hittat någon bil passande att köpa. Nu  m å s t e  det ske - nu måste han göra slag i saken innan den här månadens utgång - annars förlorar han försäkringssumman.

Dagens fönster ...


På Instagram (truerebellion) finns Ola som bor i Osby, alldeles nära vattnet. 
Ola är en stor vän av Frankrike - på alla möjliga sätt och vis - och när jag såg den här bilden på hans ig-sida, så tipsade jag så där försynt ...., ja, att det finns en bloggmadame som samlar på fönster och blir glad över bidrag. 

Tänk, han fattade galoppen och vips, hade jag detta i inkorgen! 

Ett boende som han tydligen har "del i", skriver han. 
Adressen är: 

Rue Washington, Paris 8ème

Tack Ola! säger jag - som nu via Google Maps - promenerat omkring just på den gatan.

söndag 31 januari 2021

Söndag, Ivar-dagen ....


Min pappas namnsdag och sonens och säkert många andras. 
Namnet förekommer även i Norge, Estland, Island och Lettland. 
Den finska formen av Ivar är Livari.
Nåväl, det var en utvikning det. 

I fredagseftermiddag tog vi sikte på Skåne, i akt och mening att pv skulle försöka hitta en ny bil. Eller en begagnad - laddhybrid -. Försäkringsbolaget vägrar bekosta reparation av bilen efter rådjurskrocken, däremot löser dom in den och han får en engångssumma och så skrotas den. 
Det vimlar inte av begagnade laddhybrider, i alla fall inte här. 
Kanske i Malmö?
Men nej, det blev inget köp där heller och jag föreslog pv att bara reparera det allra viktigaste på den bil vi nu har .., med silvertejp kommer man långt. 
Vi får se hur det blir. 


Lägger in samma bild igen och berättar kortfattat. 
Lördag eftermiddag blev det: bad ute på Ön i  Limhamn. Det var sonen och jag själv och räcket ner till havet var helt igenisat och istäcket runt själva räcket var nästan 1 dm tjockt. Nåja, det gick bra ändå. Glädjen att sonen gjorde mig sällskap var sååå stor. 

Tidigare på dagen blev det utflykt till  Sibbarbs camping och dit kom då sonens svärföräldrar, dessa underbart rara människor vilka lämnade Småland för Malmö. 
Dom hade, förutom kaffe och annat, med sig grillpinnar och tältstolar så vi kunde sitta med rimligt avstånd från varandra och minstingen sprang runt, runt och fiskmåsar cirklade runt omkring oss och en tämligen modig skata åthutades ideligen av gapiga måsar.


Claes hade fixat grillpinnar och den här var ju alldeles genialisk, då kunde vi värma bröden samtidigt. 


Aldrig  någonsin  har jag sett så många promenerande människor - ensamma eller i mindre grupper - och där var små och större hundar kors och tvärs och den här lille filuren kom och viftade så glatt på svansen och lät sig villigt klappas. 

"Han är fjorton år, men jag har haft en Jack Russell som blev nästan tjugo!" sa kvinnan och berättade att den här hanhunden är drabbad av artros (inte svårt att se, han var väldigt stapplig när han gick) men för övrigt pigg. 

"Ja, han får ju smärtstillande medicin förstås ...", förklarade hon.
Ett trevligt litet möte blev det.


Idag skulle vi så dra oss hemöver. 
Vaknade till snöfall (som vanligt när vi besöker Skåne vintertid) och jag hade beslutat mig för ett dopp - oavsett väderlek - och fick sällskap av sonen och minstingen och så pv, förstås - vi skulle köra raka spåret hem efteråt -. 

På Ribbans parkering stod den här underbart målade bilen. Det hela är reklam för en restaurang kring Lilla Torg. Sååå finurligt! Ser ni stockrosorna? Å, så fin den var! 


Jag skulle nästan kunna tänka mig att bo i eller omkring Malmö; inte enbart för att där finns delar av familjen, men hjälp, vilken lycka med dessa långa, härliga bryggor med stegar ner till vattnet! Inte bara en enda .., utan många! 


Här är en familj på väg ut till där man badar (sommartid kan man även gå i från stegar närmare land, men inte nu) och en kvinna som jag mötte sa, när jag frågade var hon badat,  att "gå bara rakt fram, välj stegen till höger, den vänstra alldeles intill är så isig!" 
Så det gjorde jag. 
Där till vänster längst fram, finns ett stor U-format vindskydd (tänk er ett U på längden) och där satt människor som tydligen badat och nu värmde sig med nåt varmt från en termos. 


Det här var utsikten från stegen.
Alltså det finns inget som är så vackert som när havet är lite grönt .., och där låg jag och plaskade nån dryg minut bara och jag hade lätt kunnat ligga längre, men hade glömt att byta till neoprenhandskarna, utan gick i med vanliga fingervantar och åååå, så kallt det blir! 
Och det blev djupt på en gång, så där så man nästan drog efter andan när man inte nådde botten efter sista trappsteget. 


Efteråt. 
Den där nästan euforiska känslan. 
Badskor och dyblöta fingervantar. 
Fotavtryck. 
Glädje. 
Det förunderliga är ..., jo, att i vanliga fall brukar jag vara iiiskall om fingrarna i ett par timmar efteråt, men inte idag! Idag blev jag varm på en gång! 
Hur kan det gå till?
Varierar blodcirkulationen så mycket?


Annat trevligt?
Att på lördagförmiddagen bjudas på nybakade scones och fredagskvällen var det marinerad fläskfilé .., ett ljuvligt salladsfat, samt potatisgratäng och gott vin. Mera glädje. 
Och en superspeedad liten kille som visade alla sina bilar.


Besökte även en Ica-Maxibutik.
Oj, vilken spegeleffekt i fruktdisken! Så här minns jag att det var i Australien 1986  och då bara   h ä p n a d e  vi. 


Kom hem till små primulablommor i minsta vasen .,. en glad katt (som fått mat av friherrinnan) .., DN i postlådan (heja, nu fungerar det tydligen!) och så en massa skidåkning på tv. 
Vilka duktiga sprintåkare vi har! 
Och solen flödade och det var som den vackraste marsdag.


Och snart vankas handbollsfinal. 
Alldeles nyss ringde vännen Ingrid från Falun.

"Elisabet, brukar du se tv-programmet Min Sanning? Om inte, gör det! Där medverkar en svensk polis med ursprung från Libanon och det var sååå intressant!" sa Ingrid som inte hade tid att prata, middagen väntade. 

Jaha, nu förstår jag .., det är Nadim Ghazale  - som även medverkar i Veckans Brott - som hon menade att jag skulle lyssna till. Det ska jag också göra. 

Och så var helgen. 
Det blev ett långt inlägg som vanligt, men det är ju det här med dagbok och .., ja, ni vet.

Dagens fönster ...


"Direktfönster till dig! Med bonusdörr och dito karl!"

Vem skrev det?

Jo, den här madamen. 

Tack! säger jag.

lördag 30 januari 2021

En glädjekälla ....


Tänk, alla brev man fått - och skrivit - under årens lopp! I mellanstadiet var det brevvänner från Borås .., längre upp i åren var det Alison Findlay från Newcastle (kan ännu hennes adress utantill) .. , en tysk som hette Horst skrev också .., Dinah från Adak förstås (alltid skrivna med blyerts!) .., Ann-Sofie från Bjurholm .., grannfrun Ann-Britt (mamma till skolkamraten Bosse, då hade vi flyttat till Skåne) .. min syster Birgitta som först skrev långa par-avion-brev från New York där hon var au pair, därefter från Australien .., inte sååå många från min andra syster - men den vackraste handstilen - , mängder med resebrev från Ingrid i Falun och brev från exet som lyriskt berättade om några månader som blivande stridspilot - det var innan vi fick barn - och så nu, från Eva i Tyresö. 

Det är Evas senaste brev som syns här ovanför och det är alltid lika roligt med illustrationer till, det blir som att jag är med. Eller att man ser det på ett annat sätt. 
Och hennes brev har jag nyss suttit i soffan och läst. 


Jag glömde mammas oändliga mängder med brev, från först Argentina och därefter Bolivia., varje vecka kom dom under tjugo års tid! Långa, ofta maskinskrivna brev.


Det var då det.


Vykort från mamma till Anna. Älskar att hon - mamma - ringade in där pussen var!! 
Helt förvissad är jag att hon verkligen satte  pussen just där.


Och brev kan komma från småttingar också. 
Brev som berättar att avsändaren planterat en slingär väkst och att samma avsändare fått en kmira. 

Så glad jag är att breven - eller kopiorna - finns kvar. 
Det sista finns i sin helhet och sitter inramat på fotoväggen i hallen. 

Lördagsfönstret ...


... finns i ett gult hus på en kulle och det är alltså ett fönster som speglar sig i en gammal dörr, den som leder till lillhallen och sen kan man - om man har lust - gå en trappa upp, där det finns två tämligen stora rum (ett av dem, det som en gång var Hildas, har badrum med dusch), plus en hall.

Det runda till vänster i fönstret är inte en julgransboll, utan en kokosnöt innehållande ister - ja, till småfåglarna -. 

fredag 29 januari 2021

Dagens fönster ....


"Det snöar hos oss också i Roslagen. Utan trädgård numera låter vi grankvistarna härbärgera de (på kvällen) lysande domherrarna på den inglasade balkongen."


Så skriver Monet från Norrtälje!
Tack! säger jag.

torsdag 28 januari 2021

Halv fem ....

Och på spisen puttrar levergrytan som pv gjorde i ordning igårkväll ..., rödkålssalladen är klar och potatisen kokar .., så det är bara att slå sig ned när han kommer hem. Så snart jag börjar med middagen, anar Harry att nu .., nu är husse snart hemma. Då ligger han på soffan och med öronen på helspänn. Nej, han sover inte, bara  v ä n t a r. 

Och när jag kokar potatis, då tror sigge att det är fisk på gång och då sätter han igång och jaaaamar nonstop ..., trots att han nyss kalasat på torrfodret.

Vilken dag det har varit! 

På väg hem från Harplinge tidigare idag, upptäckte jag säkert ett trettiotal svanar (några fjolårsungar också), vilka tagit siesta på en frusen åker. Vägen är smal och för dagen tämligen spårig, så det blev till att snabbt köra in till sidan, veva ner rutan och försöka fånga dessa långhalsade krabater. 


Och sen hemma igen. Som vanligt är där långt fler människor som är ute och promenerar, än tidigare. Dom flesta är äldre, många med stavar. Andra med hundar i sällskap. 

Lyssnar - medan jag skriver - till en helt underbar spellista på Spotify. 
Titeln är "Wake Up and Smell the Coffee", den är sex timmar lång och musiken är så perfekt att lyssna till, i alla fall om man inte vill bli stressad och i alla fall om man tycker om lugn musik  o c k s å. Första spåret är norska Ane Brun som sjunger "By Your side". 
Sen är det drösvis med artister som jag inte ens visste fanns till. 


Den här unge mannen, till exempel. 
Han heter Plàsi - eller egentligen heter han Mikael Bitzarakis - och är svensk/grek. 
Ja, där ser man, det hade jag noll koll på. Och nu är klockan 16:46, längre tid tog det inte att skriva det här inlägget. Väninnan i Falun, den rara Ingrid, hon tror att det tar timmavis! 

Annorlundalivet ...

Vaknar till en kritvit värld och den här bilden gör inte tillvaron rättvisa; men det var så mycket blåstick i fotot, så den får bli svartvit. Men ni förstår så vackert det är! 

Och där syns spåren efter pv och harry som varit på sedvanlig - och mycket tidig - morgonpromenad, innan det var dags för den förstnämnde att ta bussen till Gullbrandstorp och högstadieeleverna. 


Åt andra hållet .., här står jag vid nerfarten och oj, vad jag saknar den gamla (sneda och vinda) björken som gav ett helt annat djup åt vyn mot havet till! 

Det är med andra ord en fin morgon. 
Skaran vid fröautomaterna är riklig och jag har slängt ut äppelskivor, brödbitar och lite gammal ost och allt tycktes uppskattas. 

För övrigt?
Lyssnade till en plågsam intervju i morse, ja, det var AstraZenecas kommunikationsansvarige som hade svårt att förklara varför EU inte får full tillgång till de utlovade doserna av covid-vaccinet. Reportern var bra, men man kände hur det det skruvades åt allt mer och hur den intervjuade nästan vred sig som en mask på väg att agnas på kroken! 


Mera vinterbilder ., här från Ystad en morgon, då när jag bodde i lilla ettan. 

Vad har dagen annars att bjuda på?
Jo, jag ska köra till Lantmännen i Harplinge och inhandla ännu en säck med fågelfrö .., harry ska ut på promenad .., och jag ska beställa Margit Silbersteins bok som hon berättade om i gårdagkvällens Gokväll.


Jag tänkte, när jag såg programmet .., att Margit Silberstein var ju politisk kommentator hos SVT och så försvann hon bara, men det kanske var boken som då upptog hennes tid. Det var Jovan Radomir som intervjuade henne igår och han gjorde det på ett så - i mina ögon - fint sätt. 


Det blir ett spretig inlägg det här, men så fungerar i alla fall min hjärna, att bilder och minnen kommer och går och susar förbi varandra i en aldrig sinande ström! 
Här är mamma på Annas student .., med en kanske nioårig ättapjött framför sig. 
Så fin hon är på bilden!
Så glad! 

Nu blir det kaffe och en macka med leverpastej (avdelningen onödigt vetande) och jag är så glad, ty nyss kom ett meddelande att någon som väntat på operation nu fått tid inom ett par veckor. Hurra! Hurra!

Dagens fönster ...

Och idag har Karl namnsdag. Min pappa, t.ex. 


Igår ägnade jag ganska mycket tid åt att leta bilder till ett litet födelsedagsalbum; ett 
sånt i blädderformat. Då - men jag visste det sedan tidigare - slogs jag av hur helt otroligt många fönster som kommit under årens lopp!!

Jag minns att en man vars namn jag nu inte kommer ihåg, skrev ett mejl och sa "vad du än gör Elisabet, släpp inte in reklam på din sida!" Det var under det första året, tror jag. Nog är det underligt att man kan komma ihåg en enda mening som en människa har sagt, ja, för nånting annat finns inte lagrat. Det var ingen som jag kände heller.

I alla fall och emedan ..., så när jag skrollade sida upp och ner, så dök den här fönsterbilden upp. Först tänkte jag att den kanske kom från Guy, men nej, jag tror att det var från annannan och om den var just från Porto, det kan jag inte komma ihåg heller. 

"Det var det värsta vad hon minns lite ..?" kanske den som läser här tänker. 
Ja, men det var ju något helt annat jag letade efter och då bara sparade jag bilden ., tänkte att den blir bra till i morgon. 

Hur som haver tycker jag att den är underbar i all sin enkelhet.


onsdag 27 januari 2021

Och nu ....

.. när klockan närmar sig halv tolv, befinner man sig plötsligt i ett vinterlandskap.

Långsamhetens lov ...


Sonja, Friherrinnan, pv och min rödvitrandiga syster vid bordet. 

Ja, jysses ..., det var tider det, då, när man kunde sitta ute på altanen tillsammans, helt utan tanke på avstånd eller virus. Kramas kunde man göra också. Pussa på kinden om man så önskade! Nåja, vi är alla i det hela tillsammans och som det böljar fram och tillbaka. Såg bilder på twitter från ett diskotek i Polen - hundratals människor som dansade intill varandra - och i andra länder blir det upplopp när restriktionerna dras åt. 

Men i Stensjö går livet sin gilla lunk. 
Det är det vanliga.
Hundpromenader (om än korta - idag i snö-slask-regn) .., telefonsurr .., ett besök i affären .., och prat med äldsta dottern, som idag är fri. Oj, vad hon låter trött. 


Pv har arbetat i Gullbrandstorp och då är det ju bara halva sträckan i jämförelse med när han är inne i Halmstad. Han kom hem och stekte lever med den där vanvettigt goda såsen till - det blir morgondagens middag.

För övrigt ska väl kvällen handla om VM i handboll och så har vi lyssnat till USA-podden, där suveräne Anders Ask nu tog farväl. Neeeej! ville jag ropa. Först Kajsa Boglind, så Fernando Arias och nu Anders Ask. 

När han tackade för sig på slutet, stod pv lutad mot väggen in till vardagsrummet och jag var i soffan och det var inte långt ifrån att tårarna började rinna på oss båda. Som att säga tack och hej till en rar vän.
Kajsa gjorde ett programledar-inhopp för Sara Stenholm och gjorde det med den äran. Jag vet få som låter så  s n ä l l, som denna Kajsa.

Dagens fönster ....

Så här skriver fönsterfångerskan; en madame från Trelleborg.

"Hej! Idag for vi en sväng till Ystad. Tog några fönsterbilder. Ett par av dem är nog bekanta! Kram, Kerstin."

//Ja, verkligen Kerstin, nog är dom bekanta nog! Det vänstra fönstret tillhörde det lilla köket där jag hade min säng och matbord struntade jag i, åt gjorde jag vid det stora bordet vid fönster nummer två och där hade jag min dator och allt möjligt annat. 


Underbara fönster var det som släppte in mängder med ljus. Aldrig har jag haft finare och mer prunkande pelargonior än där, i lilla ettan.


Vid fyrtionio års ålder blev det här mitt livs första helt egna boende. 
Att flytta från huset - som jag ju älskade - ute på landet, till en lägenhet i stan, nära den gamla paradgatan .., ja, då fick man allt göra sin egen lilla trädgård. 
På stentrappan ut mot gatan blev det först vårprimörer och därefter andra blomster.


Då kunde det se ut så här. 
Och tänk, en enda blomma stals .. det var den stora pelargonian närmast dörren och den försvann samma vecka som jag flyttade till Halland.


Utsikt mot Petras Hörna, en damfrisering. 
I det grå huset på motsatta sidan vägen, där tuttade den s.k. Gryningspyromanen på - längst uppe - och jag vaknade en natt av brandbilar och ambulanser och mannen som bodde på översta våningen och tog sig ned via en brandstege, fick bli på min soffa, i väntan på att polis och brandkår skulle ordna upp det hela. 


Och så många härliga möten det blev, just där i den lägenheten!
Först kom Ulrika vars blogg då hette "Allt under himlen" och sen "Ellis", eller om det var ttvärtom. Hon var på besök minst ett par gånger. 
Och så var det bloggträff med bland annat den STORARTADE Ann från Göteborg som  övernattade hos mig ..., Bente från Norge kom på besök med sin son och stannade flera dagar .., Bettankax hälsade på, Torun från Staffanstorp (men egentligen Umeå) också .., jag minns inte om Bloggblad tittade in, vi fikade i alla fall tillsammans på Fritidsbaren vid havet och jag fick skjuts hem tillbaka, det kommer jag ihåg. 

Och Eva Grelsson har också varit på besök. Det är hon som har målat bilden här ovanför. 
En husletarman bodde på soffan under en veckas tid, då, när han letade efter ett hus att köpa på Österlen och Emma och Emil övernattade när dom kom på besök till Skåne. 

Och i februari kanske 2008, kom en smålänning på besök och resten är väl historia.
Ja, den lägenheten, den har verkligen en stor plats i mitt hjärta. 
Tack Kerstin som tack vare din bild längst uppe, tog mig med på en promenad längs minnenas aveny!