onsdag 27 januari 2021

Dagens fönster ....

Så här skriver fönsterfångerskan; en madame från Trelleborg.

"Hej! Idag for vi en sväng till Ystad. Tog några fönsterbilder. Ett par av dem är nog bekanta! Kram, Kerstin."

//Ja, verkligen Kerstin, nog är dom bekanta nog! Det vänstra fönstret tillhörde det lilla köket där jag hade min säng och matbord struntade jag i, åt gjorde jag vid det stora bordet vid fönster nummer två och där hade jag min dator och allt möjligt annat. 


Underbara fönster var det som släppte in mängder med ljus. Aldrig har jag haft finare och mer prunkande pelargonior än där, i lilla ettan.


Vid fyrtionio års ålder blev det här mitt livs första helt egna boende. 
Att flytta från huset - som jag ju älskade - ute på landet, till en lägenhet i stan, nära den gamla paradgatan .., ja, då fick man allt göra sin egen lilla trädgård. 
På stentrappan ut mot gatan blev det först vårprimörer och därefter andra blomster.


Då kunde det se ut så här. 
Och tänk, en enda blomma stals .. det var den stora pelargonian närmast dörren och den försvann samma vecka som jag flyttade till Halland.


Utsikt mot Petras Hörna, en damfrisering. 
I det grå huset på motsatta sidan vägen, där tuttade den s.k. Gryningspyromanen på - längst uppe - och jag vaknade en natt av brandbilar och ambulanser och mannen som bodde på översta våningen och tog sig ned via en brandstege, fick bli på min soffa, i väntan på att polis och brandkår skulle ordna upp det hela. 


Och så många härliga möten det blev, just där i den lägenheten!
Först kom Ulrika vars blogg då hette "Allt under himlen" och sen "Ellis", eller om det var ttvärtom. Hon var på besök minst ett par gånger. 
Och så var det bloggträff med bland annat den STORARTADE Ann från Göteborg som  övernattade hos mig ..., Bente från Norge kom på besök med sin son och stannade flera dagar .., Bettankax hälsade på, Torun från Staffanstorp (men egentligen Umeå) också .., jag minns inte om Bloggblad tittade in, vi fikade i alla fall tillsammans på Fritidsbaren vid havet och jag fick skjuts hem tillbaka, det kommer jag ihåg. 

Och Eva Grelsson har också varit på besök. Det är hon som har målat bilden här ovanför. 
En husletarman bodde på soffan under en veckas tid, då, när han letade efter ett hus att köpa på Österlen och Emma och Emil övernattade när dom kom på besök till Skåne. 

Och i februari kanske 2008, kom en smålänning på besök och resten är väl historia.
Ja, den lägenheten, den har verkligen en stor plats i mitt hjärta. 
Tack Kerstin som tack vare din bild längst uppe, tog mig med på en promenad längs minnenas aveny!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det var så lite! Jag var ju också och hälsade på dig där ett par gånger!
Ville visa P var du bott när vi ändå var på besök i Ystad!

annannan sa...

De husen och de fönstren är så fina! I huset mina föräldrar bodde i när jag föddes var det också sådana djupa fönster, och vitmålade. Det finns bilder som mamma tog på "sina fönster" som hon också hade så väldigt fina, liksom du, med krukväxter och vackra saker. I huset där pappa bor nu är det inte alls så tjocka väggar så det finns inte lika mycket utrymme. Och här i Portugal öppnas fönstren inåt och det går inte att ha något alls i dem. Om jag ska lista fem saker som jag tycker är uppåt väggarna här i landet så ingår det!

annannan sa...

Och nu när jag tittar på den första bilden så börjar jag fundera på om de där gatuskyltarna är unika för Ystad, eller om de finns på andra platser? Härom dagen hade du en fönsterbild från Porto som inte jag tagit, och den hade med en gatuskylt som är unik för Porto, grön och med en speciell form.

Elisabet. sa...

Kerstin: nej, det var "inte så lite" .., det var mycket!

annannan: jag verkligen ÄLSKADE dom där fönstren där man, om man ville, kunde krypa upp och sätta sig och titta ut när det var tattoo eller bara för att det var mysigt.

Elisabet. sa...

annannan: det låter ju inte otroligt att det är på det viset ., och det är så himla fint när gatuskyltarna passar in i den miljö dom finns i.