lördag 6 augusti 2022

                          Dagens fönster ...


                          ... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti det blåsiga landet Halland.

fredag 5 augusti 2022

Ibland .... 


... tycker jag att den här delen av Halland nästan påminner om fjällvärlden. 

N ä s t a n. 

Det tänkte jag på idag under promenaden med Harry. 

Vi gick Johanssonrundan och det är ju ofattbart hur olika det kan vara. Ena dagen kan jag gå ner till havet och börjar redan där få problem - det tar slut allting - och när jag kommer hem igen, faller jag ihop i trädgårdsstolen och är halvdöd. 

Andra dagar - som idag - kan jag gå hela rundan utan besvär. Och nästan exakt varje kväll däckar jag vid halv åtta. Däckar .., så där som om någon skjutit mig med pistol 

En timme senare har livsandarna kommit seglande tillbaka. 


Det anses ju från många håll, att postcovid inte existerar .., att de som tror sig vara drabbade, bara inbillar sig. Själv tror jag verkligen att det är biverkningar från detta eländes elände. 


I morgon är det lördag. Inget särskilt är inplanerat. Ett dopp i havet har jag tänkt mig, eller möjligen att vi kör till Brottet och simmar ett antal längder. 

Eller hälsar på hos Eva och den halvlånge vilka äntligen återvänt från en dryg månad hemma i Tyresö, men Eva har det kämpigt med svår värk och krampande ben.

Ikväll inväntar vi den brittiska serien Grace; den som är så spännande att jag knappt vågar titta. Kanske att man lyckas uppbåda mod tillräckligt .., men bara kanske. 

Kan berätta att Nutidstestet nu är avklarat. Likadant resultat för oss båda .., 8/10. Jag missade sportfrågan och antalet skjutna. Pv missade frågan om badvattnet och ryttar-VM. 

Ja, ungefär så har dagen varit.



Spökjakt och annat ...

Fredagmorgon. Log för mig själv när jag i det förra inlägget hade "Måndag i augusti" som rubrik och inte en enda av er hade rättat mig :) Ni är snälla ni .., tänkte kanske att nu är det illa. 

Idag är det i alla fall fredagen den femte augusti och Alfred har namnsdag. En enda man med det namnet har jag träffat och det var Alfred Persson i Lycksele, far till den pojke med Downs Syndrom som jag passade under ett antal månader, då, när jag var gravid. Denne Alfred var något så otroligt snäll och rar, medan hans fru - en äldre distriktssköterska - var av den mer barska sorten. 


Idag mulet ute. Några få regndroppar föll på morgonen, men på tok för lite .., här skulle behövas mängder!

Tittar på morgon-tv i fyran. En kändis - Joakim Lundell - berättar om otroliga saker som hänt .., nästan som spöken. Tror verkligen människor på spöken?

Och på Instagram ser jag ett inlägg där en reporter i USA ställer frågor till olika ungdomar, typ "hur många världskrig har det varit" (får svaret "fyra eller fem"), eller "hur många dagar går det på ett år" (får svaret "ungefär tusen, ja, det är jag rätt säker på"), eller "hur många årstider finns det" och får då svaret "TOLV!

Bilden visar det getingbo som pv upptäckte i cykel/vedskjulet. Då förstår vi .., han har förstås irriterat dem när han gått dit in och letat diverse verktyg. Två gånger har han blivit stungen.

Nu Nutidskrysset i DN (som vi inte fick idag).

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan, madame Turtlan: 

"Utsikt från en underslaf.
Ja så kan vi kalla detta fönster. Vi hyr en stuga som rättare sagt är en liten radhuslägenhet i Fjällnäs. Rummet har två våningssängar så vi sover i varsin nederslaf. 

Bakom oss är det vad vi förmodar är privatägda stugor och några andra byggnader. Ännu högre upp går väg 84 mot Röros eller Funäsdalen. Beror på om du svänger till höger eller vänster.

Rätt som det är kommer det ett gäng renar förbi här på bak eller framsidan. Samma gäng som vi såg igår kväll.
Idag ska vi ta en tur på fjället."

//Tack! säger jag. Så snällt att ni har fönsterhåven redo, även i semestertider.

torsdag 4 augusti 2022

Torsdag i augusti ...

Så mycket har hänt att jag har liksom inte kunnat sortera allt i hjärnan. 

Kalaset hos Hilda och Edvin i söndags och dessförinnan dagarna i Grötvik.  

Hilda som sa "vad du är gullig!" när jag slog in paketen till födelsedagsbarnet och hur glad jag blev. 

Och i tisdags .., tidigt iväg till Malmö. En sväng förbi Räften hos pv:s lillebror som inte var hemma. (Vi lämnade igen deras bil som hamnade hos oss när Ulf köpte en begagnad husbil i Varberg). 

En sväng till sonen med familj, men inget barn på gång, men dagen  d ä r p å var det i alla fall planerat. 

Och jag mötte min syster på Kastrup. Hon kom i rullstol, men såg pigg och alert ut, även om hon inte orkade gå så långt. Nästan tre år sedan sist, men det känns inte så .., vi mejlar ju varandra varje morgon och alltså har man koll. Efteråt kaffe hos sonen som bara sett sin moster en enda gång och det är flera år sedan. 

Efteråt skriver han: "Så social och pigg och trevlig hon var!"

Vi skjutsar henne till vår äldsta syster och blir bjudna på middag; den godaste fisksoppa jag någonsin smakat. 

Så iväg till vårt B & B - boende utanför Tollarp, tre mil österut. En slags otroligt brant brandtrappa går upp till vårt rum och jag tänker att ingen som hyr det rummet bör dricka alkohol, då är risken uppenbar att man kan dråsa ner och slå ihjäl sig. 

Vid sextiden på morgonen därpå plingar det i familjechatten. Minstingen har blivit storebror till en pojke som väger drygt fyra kilo och är femtio cm lång. En knubbig lite krabat. Förlossning i rekordfart, precis som första gången. Från ankomst till förlossning (personal stod och väntade och tog emot vid entrén) tog det väl knappt fem minuter. Några timmar senare är såväl mamma som liten pojke hemma igen. Lycka. Glädje. En ny människa att lära känna. En ny personlighet. Han som nu är storebror får hålla i den lille, men lämnar genast igen honom när han - den äldre - hör  en prutt komma från den yngste.

Vi pratar om olika namn. 

Jag säger Kalle och Olle. Även Nils. Och Ivar. 

Efter frukosten kör vi österut. Passerar Sölvesborg och parkerar i hamnen i Nogersund (har jag aldrig varit tidigare) och så blir det färja över till underbara Hanö. Dit vill jag återvända, men med båt! Promenerar omkring, ser de allra ljuvligaste hus och med mängder av blommor .., och innan färjan ska hämta oss alla, sitter vi vid ett bord nära vattnet och äter glass och pv pratar med ett par som också är på Hanöbesök. 

"Du är från Värnamo va ...?" säger pv till mannen som är i vår ålder. 

Jo, så är det ju. Det skiljer fyra mil mellan Ljungby och Värnamo, men pv hör omedelbart skillnaden. Det visar sig att dom har gemensamma bekanta och det blir en hel del surr.

På eftermiddagen vänder vi åter till den nu utökade familjen. Farmor får hålla i och sitter länge och tittar på den ännu skrynklige lille pojken som är knubbig och så fin. Pv leker med treåringen .., det byggs med Lego och det handlar om robotar och raketer, t.om med bomber. 



Sen hemåt. 
Krångel med olika laddstationer. 
Irritation. 
Det löser sig. 

Nu struntar jag i bilderna! hälsar en lycklig farmor.
(Och då råkar det förstås fungera).

måndag 1 augusti 2022

På fest ....


Och fest betyder fyraårskalas! 

Oj, så trevligt det var. Att kunna sitta ute i skuggan och äta mängder med olika sorters bär och glass och dricka kaffe (premiär för nya kaffebryggaren) och så detta att se glädjen när en nybliven fyraåring öppnar olika paket och blir glad för dem alla. 

Dagen därpå - som är idag - ska dom ta tåget till Jämtland och hälsa på släkten. Och inte bara släkten .., nej, där finns får och lamm och höns och säkert någon katt också!

På bilden sitter Hilda och studerar tiderna för de olika tågbytena. Halmstad - Nässjö. 

Nässjö - Stockholm. Stockholm - Sundsvall och så Sundsvall - Östersund. 

Harry var förstås också med och hade med sig present till jubilaren.






Och nu blir det så här tokigt igen att texten hamnar fel. 

Snart ger jag upp och säger tack och adjö.

Det är helt obegripligt. Igår fungerade det perfekt. Idag inte alls. 

Man kan bli tokig för mindre.











Platta paket är förstås inte det allra roligaste att få när man är en liten kille. 

Nåja. Det blev bra ändå. 

Ett ritblock ., en ihopfällbar mugg, samt pärlor och en pärlplatta.

Från mormor fick han bland annat en "radiostyrd" grävskopa, vilket utlöste stort jubel! 

Och morfar förärade gossen en cykel med stödhjul, men den fick han redan i onsdags. 







Finns det nånting roligare och mer spännande än fiskdamm, ja, när man har kalas`?

Och det var inte bara födelsedagsbarnet som fick fångst på kroken .., nej, jag fick plåster och en form att göra isbits-pingviner av!

Så var det på kalaset. 

Dagens fönster ....


... från Carin i Malmö kommer två fönster - tagna vid olika årstider -. 

Först från i våras. 


Och samma fönster i sommarskrud. 

Tack Carin! säger jag.

söndag 31 juli 2022

Intryck och minnen från sista veckan i juli ...


Grötvik. 
Harry och jag själv sover i akterruffen och pv längst fram i fören. 
Som så ofta går jag i säng före kapten Göransson. 
Här tittar han ner och säger godnatt (god natt?).


Utsikt mot gattet där båtar går in eller ut. 
Det är alltid lika spännande att se om där finns några gröna skyltar som visar att "jo, här finns en plats att lägga till vid."  Båten intill (till vänster på bilden) var också en Hallberg-Rassy, men betydligt nyare, större och såklart dyrare. Ägarna - en man och kvinna - kom från Köpenhamn. En släthårig ungersk fågelhund hade dom med sig också; en Vizsla. 
Så fin! 

Älskade, älskade Harry. Han finner sig sååå väl tillrätta ombord .., sover mesta delen av tiden .., eller sätter sig upp och tittar ut över omgivningen. Pv lyfter honom av och på båten.


Och är detta inte själva sinnebilden av "svensk sommar vid kusten". 
Alltid detta krabbfiskande!


Grötvik, som ligger mellan Tylösand och Halmstad, visade sig vara en så trivsam liten hamn. 
Bänkar lite här och där och om kvällarna satt - oftast äldre-äldre - där och surrade, grillade eller bara verkade ha det allmänt gemytligt. 


Och alla dessa möten. 
Korta eller långa. 
Ena dagen träffar man ungdomarna Ted och Madeleine som ägnar morgonen åt att vittja näten dom lagt ut kvällen innan .., och där, i en hink, ligger nu den ena flundran efter den andra och där är rödspättor och även krabbor som fastnat i nätet och ser man på, även en sjöstjärna. 

Vilken tåga i dessa ungdomar!
Ted går på fordonslinjen och visade sig ha haft pv som vikarie i matte och Madeleine går på transportprogrammet och tänker sig en framtid som chaufför. 
Så viktiga yrken!


Dagen därpå ett annat möte, med en man som tydligen var en av arrangörerna av en utflykt till den gamla fyren på Tylön. Bilden visar när vi passerade just där, på väg till Grötvik. 
Vi stod en stund och surrade .., om yrkesval och annat och jag sa att han antingen hade arbetat som chef i något företag eller drivit ett eget (företag), ja, jag brukar ju gissa på sånt.
Jodå. 
Han hade varit VD för Tetrapak. 
Helt olika möten, men ändå så givande. 
Inget förmer än det andra. 


Och så hemma igen, efter den allra mest ljuvliga seglats. 
Lugnt och fint .., men med rätt vind ..., och seglatsen tog 1.5 timme mindre i tid, ja, än i tisdags.

Men hu, så torrt det är!
Eken har börjat kasta sina löv (precis som i fjol!) och likadant med syrénen intill. 


Dags att rengöra fågelbadet. 


Och så en morgonbild. 
Vaknar som alltid på tok för tidigt och lyssnar på play till reprisen av gårdagens Naturmorgon i P1. Det handlar om fågelsång och blir kanske lite väl nördigt, men intressant ändå. 

När klockan är sex tar jag harry och går på promenad ner mot havet till. 
Då såg det ut så här .., stod vid nyponroshäcken och spanade ut över grannens tomt.

Så var det. 
Nu är det sista dagen i juli. Om två dagar fyller den förstfödda femtio år .., och dagen därpå är det tänkt att minstingen i Skåne inte längre ska vara den minste. Oj, så spännande!

Söndagsfönstret ...


""Hej! 

Det är så stillsamt på fjällhotellet i Bruksvallarna. I lobbyn finns det en massa sköna fåtöljer och soffor. En öppen spis och böcker att låna.  Kan gissa att här sitter man efter middagen om vinterkvällarna efter dagens skidturer. 

Nu är det grönska utanför och pelargonerna blommar för fullt. 

Turtlan."

//Tack snälla som orkade ta fönsterhåven med dig! hälsar Elisabet.

fredag 29 juli 2022

 Fortfarande Grötvik ….


”Nu ska vi se .., jag tror minsann att du har en fästing här uppe på benet ..”, säger pv och då står Harry ALLDELES blick stilla och bara väntar. När fästingen sedan ligger i pv:s hand, är det spännande. Då ska Harry ta sig en titt på åbäket. 

Här är så fint. 
Det vimlar av barnfamiljer och där är hela familjer och alla fiskar krabbor .., och i den lilla grunda viken sitter mor,- och farföräldrar med barnbarn och där är spadar och hinkar och filtar att sitta på. 

Andra har tagit med sig solstolar (och dom människorna är ofta pepparkaksbruna) .., och utanför dom små, små stugorna sitter - oftast kvinnor - och halvsover eller tittar i sina mobiler. 

Vi badar i omgångar, då vi inte vill lämna Harry ensam på båten. Jag blir kvar LÄNGE i vattnet. En man har slängt i termometern och vet berätta att det är tjugo grader i havet. För en tid sedan badade han i trakten av Åhus och då var det ingen höjdare .., sååå kallt! 

I morgon hemåt. 
Vilka drömdagar detta blev!

Ps. Nio av tio rätt på DN:s Nutidsquizz. Hade fel på fotbollsfrågan. Pv har inte gjort det ännu. Ds. 

Uppdaterat: pv hade 10/10. Nu blev han karsk. 😉

Dagens fönster ..


Här kommer det andra fönstret som fastnade i håven, då Turtlan hade varit på glaskonstutställning i Pikeberg, i Grums kommun. 

Konstnärer var Karin Westman och Håkan Blomqvist.

Tack Turtlan! 
Så omtänksamt av dig.

torsdag 28 juli 2022

 Grötviks hamn halv åtta …

Vågskvalp .., barnröster .., dunk från någon bil - arabisk  musik - .., irriterad pappa (”men LÄGG AV NU med dom här jävla dumheterna!”) och då går barnet - som är en pojke - till sin mamma och beklagar sig, ja, han får inte bada för pappa, säger han. 

Vi funderade på Hamnkrogen, men valde Scans djupfrysta köttbullar + pasta och sallad. På detta sparade vi nog trehundra kronor. Pv var kock. 

Och nu är Harry frisk och kry .., tornseglare flyger av och an och jag ska fortsätta med boken som jag lånat. 


Dagens fönster ...


Tredje bilden från Malmö Teatermuseum och det var Carin som tog fram håven!

Tack! säger jag.

onsdag 27 juli 2022

Dom var från Köln ...

Vid femtiden bestämmer vi oss för att köra till Skallkroken. Jag längtar efter ett dopp och pv tänker pyssla med hyllorna som han byggt; att få dem på plats i båten. 
Harry får förstås följa med. 

Längst ute på bryggan varifrån jag går i, sitter en familj som visar sig komma från Tyskland. Hur gamla kan dom vara? Trettiofem, kanske? Två barn finns med .., Jemma som är åtta år och hennes lillebror Robin som är ett och ett halvt. 

Nu är dom här på semester (andra gången i Sverige för mannen, men det är tjugo år sedan sist) och har hyrt stuga i Haverdal hos en äldre dam. Flickan - Jemma - ägnar sig med djupaste allvar åt krabbfiske. Sex krabbor allt som allt har hon fångat och sedan släppt tillbaka i havet. 
Hon tycker så mycket om Harry och klappar honom och då börjar lillebror gråta och vill också träffa hunden, så jag lockar Harry att komma fram (sååå spännande tycker han inte att det är), men den lille pojken blir nöjd. 

Vi pratar lite om Köln. Såväl kvinnan som mannen arbetar på stadens universitet och bor inne i centrum, men lugnt till. Å, så dom tycker om Sverige! Så lugnt här är! I går kom dom från Bohuslän .., hade besökt Styrsö och var lyriska .., nu blir det Halland ett par dagar. 

Så tackar dom för sig .., det ska lagas middag i den hyrda stugan och vi säger hejdå och trevligt att träffas och jag tänker, som alltid, att det är dessa möten människor emellan, som sätter sådan färg på tillvaron. 

Sist av allt ett dopp i ett grumligt hav (det har blåst REJÄLT idag) och fyra timmar senare är mitt hår ännu vått. 


Onsdag ....


Vid färisten .., den som håller fåren på plats, så där så dom inte kommer travandes ner till badstranden .., upptäcker jag en liten nyponros. 
En enda. 
Som en liten rebell.

Förberedelser ....


En bra morgon. En bra förmiddag också. Det blir det vanliga förstås. En går ut med Harry, medan en annan ordnar med frukosten. Nyhetsmorgon på tv. Växlar lite mellan svt och fyran. Johan Ripås (svt) är hemma från Sydafrika och vikarierar i studion tillsammans med Åsa Avdic. Ett bra team, tycker jag.  Har i sommar upptäckt "nya" meteorologer och beundrar hur dom hanterar det hela när det strular. Att vara ny på jobbet i en butik är ju en sak, men inför miljoner tittare - hu, så hemskt -!

Fortsätter läsandet av Lucia Berlins novellsamling. 
Jag inte bara tycker om den .., jag älskar den. 

Pv skriver inköpslista eller kanske mera "att-göra-lista". Det blir många rader det. 
Det är skruvar och lim och en gardinstång och fotografering och posta ett litet förbetalt paket och återvinningen bakom Hemköp och hämta Edvin från förskolan.
Jag säger att jag tar harry på mitt-på-dagen-runda. 
"Men din fot ..?" säger pv. 
Ja, det får gå. 
Det är ju nästan otroligt att man kan få så vanvettigt ont på ovansidan av en fot (och inuti), utan att man vet vad som hänt! 
Är det den allmänna krackeleringen?


Ute strålar solen. 
Ser två skator som hoppar omkring i eken. 
Och häromdagen - vad vi tror - var en spillkråka som spatserade på gräsmattan. 
Det var första gången. 

Gatstenarna på bilden ..? 
Jo, dom finns i Rostock i Tyskland. 
Det var i slutit av juli 2017 som vi var där. 


Vi bodde i Bad Doberan i ett gulmålat hotell - byggt i trä - och en av kvällarna var det bröllopsfest i restaurangen intill. Det var mycket skratt och glam. Man blev glad.

Dagens fönster (eller utsikt, om man så vill ...)


... fångades av mig själv, då, när jag var på väg att koja i båtens akterruff.

tisdag 26 juli 2022

Sol och regn och sol och blåst ...



Ungefär så har det varit mest hela dagen. 

Vi åker till hamnen och tar halvtolv-kaffe .., pratar med båtgrannen Anders som visar ett slags trick med franska träskruvor (och det ska ni veta att franska träskruvar är nåt alldeles extra!) och det blåser något rent omåttligt .., det smäller i mastlinorna (som väl heter "fall") och det viner i stagen och man får se till att sätta sig vid vindskyddet, men det är knappt att det hjälper. 

Räknar till tio ejdrar som simmar omkring i hamnbassängen. 

Pratar med ett äldre par som har hemmahamn i Grötvik, vilken är vår närmaste hamn, lite söder (och öster) om Tylösand. 



Nu är det äkta paret inblåsta här i Skallkroken och frun berättar att för några år sedan, då var det samma sak, men då i Ystad. Ja, just det ..., det kanske var samma år som vi själva blev kvar i nästan en hel vecka, just där.  En sak är ju säker: det är absolut en klar fördel om den som tänker tillbringa sin semester på en segelbåt tillhör den icke-stressade-delen av mänskligheten. Samma sak gäller el-bilsägare. Detta att vara flexibel är inte så dumt; att inte haka upp sig på om vinden gör som den vill och förändrar alla planer. Man får helt enkelt laga efter läge.

Nåväl. 

Kvinnan från Grötvik funderar på att ta sig ett dopp, men tvekar. Tycker kanske att det blåser för mycket? Hennes man har tagit på sig en blå regnrock.


Sen hemåt. 

Fortsätter att läsa Lucia Berlins novellsamling och fortfarande tycker jag om dem. Hon är makalös på att se detaljer .., som nu senast, från en akutmottagning. Lyssnar samtidigt lite förstrött till dagens Sommarpratare i P1, men det ger mig noll och intet.

Pv pysslar med hyllan till båten. Han har gjort flera stycken och målat dem vita. 
I morgon ska han hämta Edvin från förskolan, men även uträtta några ärenden på stan och inte minst, fixa ett foto inför körkortsförnyandet. Pv är av den sorten som ofta gör allt i sista minuten - något som kan göra mig halvt galen -, men i morgon lär det ska bli av. 

Har pratat med min syster i Skåne som nu låter åtskilligt piggare. Vi tror att hela familjen där nere har haft covid och att det är efterdyningarna av detta som drabbat dem och allra mest den äldsta. Hon har fortfarande hosta, men känner sig betydligt bättre. Bara en vecka kvar nu tills vår syster i Australien kommer hem - eller bort -. Fem veckor blir hon i Sverige och jag har lovat att möta henne på Kastrup.

"Så snällt av dig, så omtänksamt, nu slipper jag ligga och oroa mig och grunna över hur jag ska hitta rätt ...!" skriver hon i morgonens mejl. 

Det känns ovant att vara den i syskonskaran som kan åstadkomma någon slags lugn. Jag, som alltid haft lillasystersrollen. Ibland känns det som om ..., som om det håller på att ändras. 
Att rollerna byts ut.

 Mest minns jag Oleh och pojken Sasja ....











De reser till platser som andra flyr ifrån. De ukrainska tågen har lagt undan tidtabellerna. De går när de behövs och dit de behövs, så nära fronten de kan komma. Konduktören Oleh ansvarar för vagnarna med de allra mest utsatta, sjuka, äldre och rörelsehindrade - människor som hittats i skyddsrum och källare när alla andra redan flytt. SVT har följt med på resan från fronten i östra Ukraina mot EU i väster, under allt större hot från ryska raketer. 

Så står det i programförklaringen till denna SVT-dokumentär och det är en film såååå fylld av värme och omtanke - mitt i all sorg och bedrövelse -! Och när jag skulle prata med pv om det som visades, kunde jag knappt hålla rösten i styr ., inte för att jag var ledsen (jo, det är man också, över att människor tvingas lämna allt dom har för en oviss framtid i kanske ett annat land ...), men för att det finns män och kvinnor som osjälviskt ställer upp och hjälper andra - mindre lyckligt lottade -. 

Programmet är 25 minuter långt eller kort och kan ses på SVT-play i två år framåt. 

Här en länk till programmet.

Dagens fönster ....


Från ellem i Skellefteå kommer två fönster i ett, fångade utanför Skellefteå Landsförsamlings kyrka.

Tack ellem!