Tv-tips ....

Det sägs att norrmän i allmänhet tittar på så många svenska tv-program, så där så de har betydligt lättare att förstå svenska, än vad vi förstår norska. Men .., jag tror att det kommer att ändras, då det nu finns så många intressanta norska produktioner. 

I eftermiddag tittade jag t.ex på "Där ingen skulle tro att någon kunde bo" och det tycker jag är alltid är sevärt. Vilka scenerier .., vilka uthålliga människor! 

Och senare ikväll var det från en förlossningsklinik i Norge och det programmet har jag sett så många avsnitt av och ändå är jag osäker på programmets titel .., "Förlossningskliniken Norge", tror jag det är och sänds på kanal 11. Nästan som de ambulansprogram jag brukar titta på (eller brittiska "Akuten" när det sändes), men här är ju det mesta normalt, inte så mycket sjukdom.

En av de dokumentärer som verkligen fastnat i mitt hjärta, det är "Gubben i stugan" av Nina Hedenius; det är hon som är på bilden. På SVT-play finns en dokumentär som handlar om just själva filmmakerskan och filmen är gjord av Fredrik Wenzel. 

Vilken kvinna! 

Vilken integritet!

Här en länk till det programmet.

Tittade även på Utrikesbyrån med intressanta gäster (bland annat Tomas Nordengren, Andreas Utterström, Elizabeth Walentin och med Prescilia Haddad som utmärkt programledare! Ikväll handlade det om det stundande amerikanska valet .., om Donald Trump förstås .., Biden och lite annat. Länk här. 

Nu mot sängen! (Pv har varit på körövning och kom hem, kortsnaggad och stilig.)

       Möten ..., inte i monsunen, men väl i Skallkroken.

Bilden är från 2015, då, när Nelly ännu var i livet. 

Igår, när jag stod i hamnen och väntade på pv och hans bror, kom en äldre-äldre man fram och pratade med mig. Nej, det var ingen kund från affären, utan någon som jag aldrig tror mig ha träffat tidigare, men han var så otroligt pratglad och närapå salig. 

"Ja, här står du och tittar på triften ....!" sa mannen och log så varmt.

Och han berättade hur mycket den där lilla blomman betydde för honom .., och han och hans fru .., ja, när dom letade efter ett hus, då kom dom till ett ställe i Harplinge där tomten nästan var översållad av trift och sen var det liksom aldrig någon tvekan. Huset blev deras. Dessutom visade det sig att fruns morfar en gång bott just där och om detta hade hon ingen aning om, till en början.

Nu hade mannen sällskap av en bekant från Tjörn i Bohuslän. 

Den mannen, som var betydligt yngre, gick lite för sig själv och satte sig sedan i bilen ., rutan nervevad och det var nästan som vore han generad över den äldres pratglädje.

Kanske stod vi där i tio minuter och pratade - eller mannen pratade - och han förklarade hur mycket det betydde, detta att se triften blomma och hur mycket glädje det skänkte honom.

Dagen dessförinnan blev det prat med en kvinna i min ålder, som var ute och promenerade med sin lilla hund, samma ras som Nelly. Vi kom att prata om glädjen i att vara pensionär och detta att vara någorlunda frisk och hon berättade om sin sambo som blivit dement, hamnat på ett gruppboende och så småningom gått bort. 

"Då, efter ett tag, ville hans söner att huset skulle säljas, så jag fick lite panik .., flyttade femton mil, men hittade till slut en liten lägenhet på lite drygt 40 kvm, det var i Getinge där min dotter bor och jag trivs så alldeles otroligt bra i det samhället och du förstår, det blev en så bra början .., jag öppnade dörren och kom in i vårdcentralens väntrum och alla där inne log och sa hej och kom att prata med mig .., ja, jag kände mig sååå välkommen!" sa kvinnan. Tänk, vad sånt betyder. Att bli sedd. 

Nu lever hon ett helt annorlunda liv. Ensam, men ändå inte. Och gärna skulle hon vilja träffa någon att hålla kär, men såå enkelt är det ju inte.

Så blev det en bra stunds surr och jag tänkte att det är så fascinerande hur öppna människor kan vara om sina liv, om man bara gläntar på lite dörren och ibland behöver man inte ens glänta .., den bara ställs på vid gavel.

 Dagens fönster ..... 

Så här skrev avsändaren - annannan - det var för nästan exakt en månad sedan (och det arma fönstret har väl legat och deppat och känt sig undanskuffat,  förlåt lilla fönster!)

"Jag var på passionsandakt i Veberöds kyrka. Något kort på en vackra kyrkans fönster tog jag inte. Men i kvarteret intill fanns det många fina hus med fina fönster." 

Tack annannan!

Hjärtevärmarpost och ett hallelujamoment.

Pv kom in och lade brevet på bordet och jag sa direkt att "Å, det är från Rigmor!"  

Jo, min systers handstil känner jag minsann igen och den har sett likadan ut så länge jag kan minnas. 

När hon flyttat hemifrån och befann sig i Karlstad,  Umeå och senare även i Luleå, brukade vi brevväxla. 

Rigmor är den enda människa som fått med mig i ett demonstrationståg .., det var i Stockholm kanske kring 1974 eller däromkring och hon var på besök och ville delta i S-tåget. Det kanske jag också ville då, men mest var det nog för hennes skull. 

När vi besökte Berlin och - tillsammans med andra människor stod mitt emot den ryska ambassaden - då hade jag lätt kunnat tänka mig att t.om hojta och ha mig, men för övrigt .. , nja. Gjorde jag det? Nej.

 

Att få en tung mast på plats, är inte gjort i en handvändning. Jag tilldelades roll som mastvevare och mot slutet blev det sååååå tungt och när jag sedan kom hem, sprängvärkte det i min, sedan tidigare opererade hand, men det har givit med sig. Pv agerade arbetsledare och hans storebror lydde "order". Hu, så många stag, splintar och linor och allt ska hållas reda på och det ska ju helst bli rätt på en gång. 

Varvet i Bohuslän hade för något år sedan fäst någon av linorna fel och då fick pv sedan - likt en apa - klättra upp i masten och försöka få ordning på det hela.

Hela tiden låg Harry så snällt i skuggan vid en bänk och i den gröna kylväskan hade jag packat ned livets nödtorft - bland annat stekta-ägg-mackor vilket i alla fall pv tycker är så gott, ja, hans bror likaså.

Nu är i alla fall masten på plats. Halleluja!

Grattis Halland! 

Så roligt att se att Hallands sjukhus - såväl i Varberg som i Halmstad - placerar sig i topp i landet, när AT-läkarna rekommenderar sjukhusen, samt möjligheten att påverka sin arbetsmiljö. Stort grattis!

    Dagens fönster ...

 Oj, vilken bild som kom susande genom rymden ikväll! Den kom från Bert Bodin i Luleå och så här skriver han. "Scillorna .. står och speglar sig i ett källarfönster. Givetvis passar de på. Det är inte ofta de når upp."

Tack Bert! säger jag.

Snart dags ...

I morgon kommer pv:s storebror körande från Ljungby, för att bistå den yngre brodern när det gäller mastningen av båten. 

Masten är rejält tung och det finns inte en chans i världen att jag skulle orka hålla emot, så det blir bra. 

"Du får sköta veven i hamnkranen ..!" sa pv.  

I eftermiddag åkte vi till hamnen och medan jag rastade Harry, förberedde  pv så att allt ska vara klart när hans bror kommer. Klart för att masta, alltså.

Oj ,så mycket grejer det är att hålla reda på! 

På marken intill masten låg en "farleds-prick" som tagits upp och titta, så övervuxen den är av musslor och annat. 

När vi är ute till havs, brukar pv ibland be mig hålla koll och hojta när jag ser en grön eller röd "prick." Han ser den ALLTID innan jag gör det. 

Här kan man läsa om dessa prickar och dess funktion och jag kan ändå säga att jag har blivit bättre på att upptäcka dem. Men det tog tid.

Inte så värst mycket helgande av vilodagen ... 

Pv har planterat jordgubbsplantor i pallkragen där det på sensommaren vimlar av ringblommor. Det blir nog bra. Dom självsår sig ju och får komma lite som de vill. 

Själv försöker jag rensa bort daggkåpeplantor vilka sprider sig likt ogräs. 

Funderar på en sväng till torget i Varberg på onsdag, för att köpa lite plantor, ty nästa helg är kör vi till Upplands Väsby och hundvakteriet. Kommer förmodligen hem på Kristi Himmelsfärdsdag.  

Så har vi haft grannen Birgitta på 11-kaffe. Vi satt ute på altanen och hon berättade hur det var när hennes man B-Å ganska hastigt blev sjuk och gick bort. I närapå sextio år var dom gifta. 

Inga älgar simmar över isen. Kanske är det som med sädesärlorna .., dom har försvunnit.

Dagens fönster ...

... fångades i Glommens hamn. Minns jag rätt är den här båten ursprungligen från Simrishamn.

 Letar något, hittar någonting annat ...

Aldrig så fint skrivna avslutningsord från olika chefer i all ära, men att få ett sånt här sms från en liten tös som brukade göra sin mamma sällskap i butiken, det slår det mesta.

Jag funderar på att rama in det och ha det i mitt sovrum.

Att ha det som ett innerligt varmt minne.

Pompa och ståt och lite annat ...

Halva lördagen ägnades åt kröningen av Kung Charles och Drottning Camilla. Arma människor att uthärda detta i så många timmar! 

Och att fösa ut dem på balkongen för att vinka till folket och att då bära kronorna, så där så den nyblivne kungen och hans gemål, knappt vågade röra sig, av rädsla att huvudbonaderna skulle trilla ner. 

Att britterna är MÄSTARE på att fira, därom råder i alla fall  inga tvivel. Hoppas nu att dagens huvudpersoner får slå sig ned och bara slappa resten av kvällen. Så där ..., sjunka ner i var sin fåtölj (gärna med fotpall) ., eld i kaminen (det regnade ju i London idag) och så var sin skön pläd över benen. Måhända också ett glas eller två med gin & tonic. 

Pv lämnade tv-tittandet åt sitt öde, cyklade till Skallkroken för att fixa lite med båten, men mest blev det nog att hjälpa andra. Här var det ett par som nyligen köpt en begagnad segelbåt (dom var från Kungälv egentligen) och det var premiär för mastning för deras del och pv bistod dem. På bilden är det herrn i familjen som är på gång att sätta fast vindmätaren på masten; ett äventyr som sannerligen inte är något för den som lätt drabbas av akrofobi.

Och så här ser det ut på tomten just nu. Tittar just på svt:s Muren, ett frågesportprogram som vi verkligen tycker om. Älgvandringen inte att förglömma, men några älgar som simmar över Ångermanälven ser man inte till. En sak till: Gebbe i min länklista, skriver om detta som jag själv reagerat över - att jag aldrig har sett så  f å   sädesärlor och aldrig hört så lite fågelsång som i vår.

   Dagens fönster ...

Under ett besök hos tv-kändisarna Mandelmanns tog Irene Lundmark Alm fram fönsterhåven och vips, hade hon fångat fyra fönster i ett enda svep! Så omtänksamt av dig, Irene. 

I vanliga fall bor Irene i Hemmingen, inte så långt från Norsjö och Malå. 

Tack! säger jag.

En bra dag ....

Soligt och fint även idag, men frisk östanvind. Vi har svårt att hitta riktig lä vid huset - det har jag lärt mig när jag sett på arkitektprogram att sånt är viktigt -, men det tänktes det nog inte på när det här byggdes som arbetarbostad, ungefär 1935.

Tre likadana hus, tämligen små, byggdes då och åtminstone två av dem - pv:s och Birgittas - är utbyggda. Men lä .., nja. 

En som nog inte bryr sig så mycket i den saken, är hackspetten som idag kom på mer närgånget besök. Ja

Jag hade lagt ostbitar (såna här slattar bara) i den lilla trälådan och det ska jag säga, att det uppskattades storligen. 

Ser ni att det ser ut som besökaren har randiga knäskydd på sig?

Precis när vi var på väg till Haverdals golfrestaurang för att äta lunch, ringde Ecke. Han berättade att han och Britt skulle köra ut till Stensjö idag och ville vi komma och dricka kaffe med dem? Vi tackade ja.

Tanken var att vi skulle sitta vid deras västervägg, men det blåste för mycket, så de bad att få ta vårt uterum i stället, där är det ju alltid lä. 

Så då hamnade vi här. 

Grannen Annelie var också bjuden och Britt hade med sig kaffetermos, koppar och fat och hembakade bullar och allt dukades upp i uterummet. 

Bilden av vinbärsbuskarna togs hos Ecke och Britt. 

Ja, så hamnade vi i vårt uterum i stället. Ecke hade med sig två rökta-korvskivor till Harry (gissa, om Harry håller sig nära honom sedan ...). Allt möjligt hann vi prata om. Namn som syftar på ens yrke, till exempel. En rånare hette något så passande som Rånman i efternamn .., där var Lisa Frost som är meteorolog .., och Benny Ruus inte att förglömma, han var nykterhetskonsulent från Värmland, om pv minns rätt. 

Vi hann även med att diskutera kläder som man tycker extra mycket om och Ecke vittnade om  klädbutiken med herrkläder från Skottland, den butiken fanns på Brogatan i Halmstad för evigheter sedan (billigt var det också, sa Ecke) och jackan som han har på sig, är nog tjugo år gammal och den är innerligt älskad. Ecke är  a l l t i d  snyggt klädd; har en egen stil, helt enkelt.

Anneli som sitter intill Ecke, var iklädd sin sticketröja och hon visade hur otroligt sliten den var. 

"Titta, här är ett hål och titta, här har den fransat upp sig!" sa hon, och vi förstod hur mycket den betyder. Annelie är scenograf och ska arbeta med polisserien som utspelar sig i Malmö, nu i höst. Hon är också Sigges exrtraskötare, jämte friherrinnan. 

Och Britt, hon berättade att hon hade lust att slinga håret .., å, hon var så less på sitt silvriga hår! 

Om att backa sin bil så det blir plåtskador, det hanns minsann också med. Nej, jag nämner inga namn, men kan säga så mycket som att ett av namnen börjar på E och slutar på t. 

Sist av allt avhandlades morgondagens kröning av kung Charles. 

Åtminstone två i sällskapet skulle titta, en - han som är blind - tänkte däremot lyssna på radiosändningen. 

Så var den här dagen.

 Uppdatering igen och en annorlunda semesterresa ..

  Jo, ordquizet fanns med, men jag trodde att det var förra veckans. 

  11 rätt av 12. Hade fel på fråga 6. Har aldrig hört  d e n  betydelsen av ordet tidigare.

  Sista frågan var en ren chansning och att den blev rätt, var enbart tur.

  Och resan ...? 

  Jo, jag ringde min syster i Skåne och hon berättade att dottern Rita nu var på semester. 

  "Du kan  a l d r i g   gissa var hon är!" sa min syster. 

  Nej, det kunde jag inte. Hon och väninnan ska tillbringa en vecka i Jordanien. 

  Det hade jag inte sett komma. Så intressant!

Fredag .., ett smutsigt fönster, Nutidsquiz och lite annat. 

Börjar med DN:s quiz. Idag hade jag 8 rätt av 10. Fel på fråga nr 5 (Världen), samt fråga nr 10 (Utrikes). Ren gissning på musikfrågan.

Lika många poäng hade även pv, men jag vet inte vilka frågor han missade. (Uppdatering: musik och utrikes). 

(Orddelens quiz har inte dykt upp ännu.)

Och ännu en morgon med flödande solsken bjuds vi på. Fick litet samtal från Bunkeflo och fyraåringen på väg till förskolan. 

"Farmor .., du glömde ett hårspänne hos oss", fick jag veta. 

Om ni tycker att fönstret här bakom mig behöver putsas, så håller jag med. Men det är hopplöst, för Sigge sätter sig ofta precis just här och viftar med tassen och nosar mot glaset, i tron att han ska kunna få sig en liten blåmes till frukost eller middag. Tänk, vad den lilla fröbehållaren har varit - och är - till glädje! (Inhandlades i ett museum eller möjligen i ett slott i Edinburgh av min systerdotter). 

Hade mejl från min syster i Australien nu på morgonen. Hon berättade i förrgår att hennes hund Beau - helt plötsligt - när han satt intill henne på soffan, hade blivit alldeles som galen och bitit henne på såväl armen, som i låret och på ena benet!

Han hade legat i hennes knä och hon skulle vika undan håret från hans ögon, då allt detta hände. 

Det här var tredje gången han uppvisade sånt här beteende och nu hade han fått återvända till det ställe varifrån han kom, (någon slags "shelter") - då, när hans husse hade gått hädan. 

Man tror att hunden är betydligt äldre än vad som uppgivits och att den antingen drabbats av någon sjukdom (eventuellt en hjärntumör) eller helt enkelt blivit dement. Så ledsamt, såväl för Beau som för min syster.

För övrigt? Tittar lite förstrött på Kunskapskanalen och den stora älgvandringen, den som inte är så stor ., endast en älg har simmat över älven och man börjar befara att älgarna kanske valt en annan övergång, en där kameran inte når dem. Nå, vilsamt är det i alla fall och har man inte tidigare vetat hur en knipa ser ut, så vet man det nu.

(I skrivande stund är det en ko med två kalvar - måste väl vara fjolårskalvar - som spankulerar omkring och kanske, men bara  k a n s k e, funderar på att ta sig en simtur över till andra sidan.)

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som var den rara madamen i Värmland. 

"Fönsterhåven var med när några av oss i Värmlandsgänget samlades innan kvällens middag på kursen som gavs på Hotell Tylösand häromveckan. 

Då var det sommarväder. En i gänget hade turen få ett rum med bästa havsutsikt. 

Där på balkongen fick håven fånga både fönster, hav och en sol på väg ner."

// Tack Turtlan/Annica! säger jag.

 Kväller ...

Vackert kvällsljus och vitsippor i backen. 

Har hittills aldrig hört så lite fågelsång som den här våren och aldrig sett så få sädelsärlor. 

Men när jag gick ut för att fånga ljuset .., då flöjtades det. 

Och på andra sidan vägen, mot fabrikör Johansson till, ser det ut så här. 

Hoppas att grannarna från Täby låter klippa ner sin nyponroshäck när de kommer i sommar. 

Gun och Göran kapade den varje vår, nästan till botten .., malde kvistarna till nåt slags flis och oj, så fin häcken blev. 

Nu är den mest gles och tämligen ranglig.

När man gått vilse ...

Idag på morgonen somnade jag om, då, när pv givit sig av till jobbet. Sov fruktansvärt djupt och hade de mest fasansfulla mardrömmar. Och alltid samma sak: Jag ska till affären och arbeta, men nu (befinner mig såklart i Malå) vet jag inte vilken av butikerna jag arbetar i ., och utanför Burwalls bok,- och pappershandel har någon grävt en jättelik grop, mer som grunden till ett hus och där håller jag på att ramla ner. 

Så där håller det  på och i drömmen tänker jag att "jaha, nu är det min tur att drabbas av Alzheimer". 

Alltid denna skräck.

Vaknar och är helt "oriven" inombords. 

Så småningom blir det bättre .., och nästan helt bra känns det när jag går ut för att ge fåglarna mat och herr Fasan kommer  springande emot mig och stannar kanske halvmetern från min utsträckta hand, men vågar sig ända fram .., nej, där går gränsen. Fasantuppen fick mig att blir mentalt jordad. Så underbart det var! Och helt ärligt tror jag att han kommer att våga äta ur min hand, jag ska bara ge honom  t i d.

Annat ...? Tv visar Nyhetsmorgon där en familj med trillingflickor berättar om sin tillvaro. Någon i studion har givit töserna gröna överstrykningspennor och A4-papper och allt jag tänker är att oj, oj, dom vita tv4-sofforna löper nog uppenbar risk att bli gröna, men föräldrarna tycks helt lugna. 

Tänk, chansen (eller risken, välj själv) att bli förälder till enäggstrillingar är 1 på 200 miljoner!

Här en bild från gårdagen, när båten skulle fraktas till hemmahamnen i Skallkroken. Ägaren av den lilla marinan - Leif - kom med sin fyrhjulsdrivna bil och bogserade/drog ut båten (den är ju tung, väger nästan 7 ton!) och jag höll andan. 

Helt bekymmersfritt var det inte .., han fick backa in igen, så den inte skulle fastna halvvägs ute.

Glommen är som paradiset. I väntan på kranbilen slog vi oss ned på lastpallar mot söderväggen och framför oss såg vi fyren och där var strandskator och svanar och bara så fint.  Fem äldre herrar (ja, i alla fall äldre än oss) satt och småpratade på några bänkar vid det som tydligen är en liten "kiosk" där man kan köpa kaffe för 15 kronor .., och ett sällskap kvinnor (från Borås, visade det sig) hade tagit en dagsutflykt just till Glommen. Pratglada och rara. 

Hemma igen vid fem-sextiden och då hade båten lyfts i plurret och jag tog emot pv och slängde ut tamparna till honom och Harry blev sååå glad över att husse inte seglade sin kos! 

Nu är båten vaxad och bottenmålad och den är så fin, så fin. Tänk, hur skruttig den såg ut när pv köpte den! 

Och tryggt med ny motor också, även om det var ett eller två år sedan kanske. 

I helgen ska nog masten på komma på plats, om det inte blåser för mycket. 

Jo, det tar sig.

        Lite bättre ....

Det är ju underligt - eller kanske inte - att man ena veckan kan vara sprängfylld av energi, så där så det nästan inte finns några gränser .., för att några dagar senare känna sig mer som en latmask. Kanske berodde det på att jag hade längtat så förfärligt efter resan till Skåne och att det resulterade i någon slags mental trötthet. Efteråt, alltså. 

pElle var också trött mellan varven och allra tröttast var han såklart på sluttampen av sitt liv. Lilla pElle .., du var verkligen en fin katt. 

Någonting helt annat. Igårkväll råkade jag se ett inslag på Instagram .., det var den amerikanske republikanen - tillika talmannen i USA:s representanthus - Kevin McCarthy som under ett besök i Israel höll en presskonferens.  

Denne McCarthy blev då tillfrågad av en rysk journalist, ja, om denne hade fattat det rätt, att McC sviktade i stödet till Ukraina. 

Det kan jag säga att det gjorde han inte och det klargjorde han med besked. McCarthy tyckte att det var bedrövligt att Ryssland angripit Ukraina och borde dra sig ut. 

Detta gjorde mig så innerligt glad - eller kanske mer tacksam och rörd - att det finns andra sorters republikaner än Donald Trump, som ju minsann har aviserat att blir han vald till president, kan det bli andra bullar av för Ukraina - dvs - inte alls samma stöd. 

All heder åt denne Kevin McCarthy och jag skickade ett DM och tackade från hjärtat för vad han hade uttryckt. Om jag tror att han läser hundratusen meddelanden? Knappast, men jag ville ändå ha det sagt. 

Nu kom pv hem från jobbet och nu bär det iväg till Glommen! 

Ajöken, sa fröken.

Onsdagsfönstret ...

Klockan 21.57 kom gårdagens fönster till min inkorg. 

Nästan exakt en timme tidigare, kom det här bidraget! 

Å, så glad man blir!

Avsändaren, som var Turtlan/Annica, skrev så här: 

"Hej!Fångade ett fönster på hotellet (Tylöbäck) i Tylösandsområdet häromveckan. 

Hela hotellet var byggt i enplan på pålar. 

Blev glad när jag såg det här fönstret som nästan blir som en tavla.

Bra att ha brandsläckaren väl synlig också.

//Tack Annica, säger jag.