måndag 9 oktober 2023

Måndag ....


En bra dag. Ingen vind, bara en sån sak, det händer nästan aldrig. 

Jag har mest energi morgon och förmiddag (och borde alltså inte ha arbetat eftermiddag/kväll) och det kändes bra; att vara pigg. 

Har av och till norpat mig en tomat av sorten Ponderosa, det var dessa jag fick som små, små, små frön av min namne i Helgerum. 

Jag har nu plockat in alla små skönheter och oj, oj, oj såna mängder! De på bilden är bara en bråkdel. 

Hoppas nu att dom mognar här inomhus, ja, man har ju sett hur det ser ut hos vår sympatiske talman, Andreas Norlén, vilka mängder med tomater han och hustrun skördar. Eller: det är väl hon som odlar. 

 


Så här såg det ut när dessa små frön anlände till landet Halland. Tack du omtänksamma Elisabeth!

Mitt på dagen ringde jag upp I som bor i Falun. Jag hann knappt säga ett pip, förrän hon berättade att på köksbordet låg ett handskrivet brev som hon ännu inte hade postat och det var till mig och där hade hon tackat för alla år som vi har känt varandra.

Jag tänkte att hon kanske hade fått ett väldigt negativt cancerbesked, men så var det inte. 

"Nej, jag känner bara hur det går utför, att jag är inne på sluttampen,  ä n t l i g e n!" svarade hon.

Om detta pratade vi ganska länge .., om det här med rätten till ens egen död, då, när allt känns meningslöst och tomt. 

När man inte har något körkort längre, när någon annan - i all välmening - har hand om ens ekonomi,  känslan att inte längre klara av den dator man under så många år har använt sig av .., synen som tackar för sig och det kroppsliga förfallet rent allmänt. Allt som inte längre fungerar som det ska. Hur allt krackelerar. 

Och inte minst: beroendet av andra. 

Aldrig så vänlig och omtänksam hemtjänstpersonal och barn som ställer upp och hjälper till .., men när man en gång har varit en så stark personlighet, älskat sitt arbete, rest världen runt, varit (och är) beläst, men nu finns inte en chans att sitta och läsa en bok och inte är det enklare med tv:n. 

Det bästa, säger hon, vore att kunna ta ett piller och sedan få somna in. Ja, det var därför brevet var skrivet, så där för att säga tack och hej Elisabet, utifall att hon skulle bli bönhörd och äntligen få somna in även utan piller.


Har även pratat med min systerdotter Rita, som på onsdag tar Snälltåget till Berlin. 

Hon log genom luren när jag tipsade om den där indiska restaurangen på Immanuelkirchstrasse där vi föll pladask för allt det goda och det vänliga bemötandet ., och där vi åt tre kvällar på raken, då, när vi i fjol i april besökte Berlin. 

Och på familjechatten kommer bilder från Kroatien, där exet med sina två bröder och en kusin tillbringar veckan. 

Tjugotre grader i havet, skriver han.

Men det är inte så dumt här heller. Sol och blå himmel .., en kylig morgon som blev till en fin dag. 

Upptäckte blommande gulmåra och blev lycklig. 

(Ja, jag vet att bilden visar renfana, men det tänkte jag inte på.).

En  massa fönster från Oslo ...


Och alla fångades i en riktigt stor håv, av Babsan i Roslagen. (f.d. Uppsala).

Tack! säger jag.

söndag 8 oktober 2023

Eftermiddag ....

Har haft Ecke och Britt på besök. Kaffe och våfflor, hjortronsylt och grädde. 

Ecke frågar hur det var i Riga, om vad vi tyckte om och vad som fastnat inombords. Pv berättar om muséet där han fick ta del av alla de länder som under årens lopp ockuperat Lettland. Själv berättade  jag lyriskt om den ljuvliga frukostbuffén .., om de två rara äldre männen vilka jag fotograferade och om den vänliga receptionisten på hotellet. Om badet i floden Gaudava berättade jag också och hur roligt det var att åka runt med lokalbussarna och inte att förglömma, den guidade båtturen. Ni anar väl vem som mest bryr sig i bagateller. Just det.

Ecke och Britt var upprymda och vittnade i sin tur om barnbarnet Ylva som tidigare i veckan - i Lund - disputerade i något som hade med bröstcancer att göra och hur hon hade dedikerat avhandlingen till sin farfar, det vill säga, till Ecke. Ecke hade i sin tur lovat att försöka hålla sig vid liv tills detta var avklarat och någon hade frågat henne, nå, var farfar ännu i livet? 

"Ja, absolut, han sitter och lyssnar till det här just nu", hade hon svarat. 

 Så mycket glädje och stolthet för Ylvas farfar och farmor och såklart för övriga närstående.

"Ni må tro att vi satt där och jäste när vi, via länk, lyssnade till hennes framställan och svar på frågorna ...", sa Britt och strålade som solen.  

Så var det. 

Och nu är det lugnt igen. Besökare kommer och går. 

Snart står sommarhusen tomma och igenbommade.

Som ett annat liv blir det.

Styvmorsvioler, dagens fönster och galenskap ...

Ja, jag visste ju att det var två olika växter jag sett som ännu i oktober blommade - det var hos Bert i en kommentar - men jag kom endast ihåg blåklockor, men vad var nu den andra för sort? Jo, det var ju styvmorsvioler!

Igår fick vi nämligen ljuvligt besök av Hans och Christina. Christina, född och uppvuxen i Ångermanland, var sååå häpen när hon på ängen vid havet, upptäckte blommande styvmorsvioler och detta nu i oktober!

"Det är ju Ångermanlands landskapsblomma!" sade hon, ja, hon trodde kanske att någon hade glömt eller inte visste detta. Kanske pv?

Hans är - eller var - som min lillebror under många år i Malå. Tommy hade ju då ännu ingen tjänst norröver, så först var han något år i Jakobsberg, därefter Gällivare och så Lycksele, innan han fick plats på stationen i Malå. Under dessa år blev Hans en räddande ängel. Han är sex år yngre än jag själv, tolv år äldre än Maria och sexton år äldre än Anna och sååå många gånger som han, när jag arbetade sent, tog sig an dem, fixade mat, bakade sockerkakor, tog dem till slalombacken, dammsög och skurade golvet, ja, han var helt underbar! Han var verkligen som min lillebror och deras storebror/extrapappa.

Så småningom träffade Hans den lika rara och fina Christina, fick tre söner och flyttade runt lite, för att till syvende och sist hamna på Gotland.  

Det blev en helkväll med massor med prat och minnen som tjoppade upp och det slår mig ofta, att helt dement kan man väl inte vara, för jag minns sämre av det som hände tidigare i livet. 

"Du minns väl när jag följde med dig och flickorna till din moster Margit i Tresund ..?" sa Hans. Nej, se det gjorde jag inte alls. Senare, en halv dag senare, när pratet lagt sig, väcktes minnet till liv.

Tack till er båda, Hans och Christina, för att ni tittade förbi, åt middag med oss i uterummet och sov över i er husbil. #postkodlotterietärinteåsdumt#storvinst#finhusbil

 

 Hade svårt att somna natten mot idag och läste nyheter om vad som hänt i Israel och Gaza. Det är så hemskt så jag tänker att nu uthärdar jag inte mera. 

Det är som om världen blivit totalt galen och tappat allt sans och vett. 

Ett smärre under är det väl ändå att man inte förlorat förståndet. Inte ännu, i alla fall. 


 

 


Igår .., vi satt ute pv och jag själv och tog igen oss mellan trädfällning (en skruttig björk), räfsning av gräsmattan och hopsamlandet av ENORMA mängder ekollon vilka dråsat till marken (blev två skottkärrelass!), sågning av ved och ansning i rabatten .., då, hördes med ojämna mellanrum skriet från stoooora sjok med tranor vilka var på väg söderut. 

Men så virriga dom var! Flög lite hit och dit .., steg och sjönk .., samlade ihop sig lite mera och till sist: en någorlunda formation och så iväg längs kusten.

Räknade till sextiotalet tranor i det första gänget .., därefter hundratals i följande svep! Det kändes verkligen som höst. Och medan pv sågade björken i lagom stora bitar, flög en liten rödhake av och an och följde vad som hände. Länge sedan jag såg den krabaten, men nu kändes den ..., ja, som vore den lite sällskapssjuk. 

Gästerna har återvänt mot Gotland .., pv - som kollatt SMHI:s prognos - meddelade att jag ännu inte behöver ta in alla pelargonior, det är  plusgrader under veckan som kommer och solfångarna pytsar i skrivande stund in 75-gradigt vatten i tanken. Det tackar man för.  

Dagens fönster, tänker någon ...? Ja, det får bli det här lilla, här ovanför. Det var jag som då hade håven med mig och det är många år sedan.

lördag 7 oktober 2023

Dagens fönster ...

Det var då det. Där är Nelly och Harry som spänt väntar på att pv ska komma hem från jobbet. Året var 2015. Nu är det åtta år senare. Pv har tagit skottkärran och gått för att hämta spillvirke, vilket ska värma oss under kulna vinterdagar - eller kvällar -. 

Nelly är i hundhimlen; här finns Harry som sover gott och i fåtöljen ligger Sigge med öronen på spänn. Det är lördag. Känns som fridag även för mig. 

Hittar andra bilder som jag visat här tidigare, men ni får väl skutta vidare. Såå glad jag blev över att upptäcka grannarna hemmavid, Sylvia och Sigfrid. 

Sylvia som alltid var så glad och skrattig, som en dröm-mamma, tyckte jag. Bjöd på "mormors-saft" med apelsinsmak och mot deras garagevägg växte ärtskidor. 

Sylvia arbetade på barnbespisningen och Sigfrid i gruvan. Tre söner fanns i familjen, Eilert, Runar och Bo. (allmänt kallad Lille-Bo). Eilert blev min förste make, vi vigdes kanske 1960-1961 av en annan granne, Åke Magnusson. 

Eilert var sommartid alltid klädd som en safariupptäckare, med beigefarägade shorts och skjorta. Numera bor han i Värmland och har en äkta maka som också heter Elisabet, men med h. 

Hos Sylvia och Sigfrid fanns den första tv:n bland våra grannar och där fanns också coronne-spel och det spelades ofta kort i familjen. Det kändes alltid så välkomnande att vara där. 


På kylskåpsdörren för många år sedan. 

Idag är det lördag. Birgitta har namnsdag, alltså min syster, men även grannen snett över gatan .., och Birgitta i Västmanland som odlar chili och Britt har väl också namnsdag, ja, då blir det till att gratulera även henne. 

Grattis, grattis alla Birgittor!

fredag 6 oktober 2023

Och vilket bra val

Så fick vi veta vem som tilldelats Nobels Fredspris, nämligen den iranska journalisten, fysikern och människorättsaktivisten Narges Mohammadi.  Hon är född 1972 och sitter fängslad sedan många år tillbaka. 

Oj, vad styrande män i Iran ska skära tänder just nu.

En av pärlorna ....

Igår skrev jag om Arkitekturens pärlor, det här underbara programmet som sänds i SVT. Idag tog jag mig an något av det som jag - av någon outgrundlig anledning - har missat. 

Började med S:t Petri kyrka i Klippan, t.ex. 

Var gång vi besöker min syster med familj i Västerstad, passerar vi skylten till Klippan. Ibland har vi tagit den vägen hem och tittat in i Klippans yllefabrik, men se den här kyrkan, den har vi helt missat. 

Här en länk som handlar såväl om kyrkan, som arkitekten bakom det hela - Sigurd Lewerentz -, för övrigt uppvuxen på Sandö, Bjärtrå församling i Västernorrland.

De båda bilderna kommer från programmet och togs bara så där mot datorskärmen.

Dagens fönster ...

Riga, Lettland. 

I ena kvarteret eleganta Art Noveau-byggnader .., krusidulliga och utsmyckade.

Några hundra meter bort .., detta. 

Skamfilat, lite allmänt kludd - ingen direkt tanke bakom, förmodar jag . 

På taket växer gräs.

torsdag 5 oktober 2023

Arkitekturens pärlor ... 

Allt medan jag satt här och skrev det dagliga mejlet till min syster i Australien, gick programmet, det med samma namn som rubriken här ovanför, igång. Å, så jag tycker om Martin Rörby som programledare, men ååå, så jag saknar Christoffer Barnekow! 

Programmet som sändes nu, handlade om det nya stadshuset i Kiruna. Så intressant!

Med hjälp av samma länk hittar man mängder av dessa program,vilka kan ses i hela världen. Hurra !

 Spridda skurar från ett gult hus ...


Så här  är det; för att vara så icke-kulturell som jag är, så är det ju förunderligt att jag finner det så oerhört spännande att invänta vem som tilldelas Nobelpriset i litteratur.

Eller måhända ser jag det enbart som en vanlig  tävling? 

Allra mest intressant är att lyssna till SVT:s litteraturexperter (och jag tänker att en av dem, Ingrid Elam, har så otroligt vackra knappar på sin jacka/kofta/klänning!) och  detta att få ta del av deras tankar och vem tror dom nu ska vinna, kanske någon från Kina ... ?

Nu vet vi. 

Det blev en norrman. Jon Fosse. Nej, jag har inte tagit del av hans alster, men det kanske ni andra, mer belästa har ..? 

För övrigt har dagen bjudit på ösregn, därefter solsken .., ett besök i affären (mötte den alltid så rara Britt som stod framför mig i kassan, allt medan Ecke satt i bilen och väntade) .., jag har postat ett handskrivet brev och strax ska jag gå ut en sväng.

På arbetsbänken i köket står en stor form med kålpudding. Den blev inte särskilt märkvärdig, faktiskt inte alls. Färsen är för hård. Nåväl, med potatis och lingonsylt till blir det nog bra.

Dagens fönster ...


Från Oslo kommer dagens fönsterskörd och det var Babsan (f.d. Barbro i Uppsala) som hade "storhåven" med sig i bagaget. 

Tack Babsan! 

Googlade på Hennig Olsen - skylten på taket -. Aha, det handlar om glass. 

Det är nästan femtio år sedan jag besökte Oslo; det är ju rent bedrövligt!

(Och postlådorna är röda som i Danmark och Storbritannien).

onsdag 4 oktober 2023

Onsdagkväll i landet Halland ....


Regn och rusk och väldig blåst mest hela dagen, förutom när pv kom hem från jobbet. Då satt vi ute i solskenet och firade Kanelbullens Dag med kaffe till denna ljuvlighet. 

Jag hade tidigare hämtat ut ett paket på Matöppet i Slöinge och precis när jag kom in i butiken, ja, då kom en man bärande på en plåt med alldeles nygräddade kanelbullar. Den doften lockade fler än undertecknad .., kan jag säga. 

Upptäckte ikväll ett meddelande från Booking.com där jag nästan alltid bokar hotellboende. 

Som vanligt hade jag lite för bråttom och läste att vi hade 1100:- i rabatt om vi bokade fram till den 7:e oktober. Helt fantastiskt, tänkte jag .., och började kolla olika boende här i närheten, ja, det visade sig ju att vi kunde bo helt gratis en natt och det vore väl trevligt? Varberg, Falkenberg, Båstad, Laholm .., Halmstad .., jodå, det fanns flera hotell att välja på, och på de jag tittat på, fick även hundar följa med.

Tog mig så en extra-titt på mejlet som lockade till allt detta. Aha! Det handlade om tio procent, upp till 1100:-, i rabatt på ett boende, ja, ja, då förstod jag. Nåja, det var roligt så länge det varade. 

 Gjorde kålsoppa igår och det var första gången någonsin. Bedrövligt! 

Den blev hur ljuvligt god som helst, men Bert i Luleå knorrade och menade att njaaa, det där var väl ingen kålsoppa, det var ju mest potatis och morötter! 

Ja, på den här bilden var det nog så, det hade han rätt i. 

Jag tycker oerhört mycket om potatis i soppor, lägg därtill persilja! Mums!

 Så här såg den ut idag. Här syns hur mycket kål det fanns ..., men det ska jag säga, att den övre varianten var mycket godare! 

För övrigt är allt sig likt.

Eländes, elände och ännu mera elände. 

Underbart roligt var det ändå att upptäcka ett vanligt (numera ovanligt) handskrivet brev bland dagens post. 

Tack du underbara Eva på Frösön!

Annat? 

Har tänkt mycket på den olycksaliga människan (om det nu var den mänskliga faktorn) som råkat klicka iväg meddelandet - alldeles för tidigt! - om vilka som tilldelats Nobels kemipris, ja, till pressen alltså. Det hade kunnat vara jag!

Vilken FASA!

Dagens fönster ...



När jag valde mellan olika rumsalternativ på hotellet i Riga, tvekade jag lite mellan "utsikt  över innergård", enbart "utsikt" eller "stadsutsikt". 

Drömmen vore ju att titta ut mot något vilsamt, gärna en trädgård, men hur ofta blir det så? Har det alls hänt mig? 

I Berlin hade vi ett dagis alldeles intill hotellet och det var helt UNDERBART. Att lyssna till småttingar som leker eller skrattar (ja, ja, skriker också), kändes som bäst.

Och rum mot staden .., i Riga det lät ju inte så dumt. Kanske en massa vackra byggnader att vila ögonen på?

Så här blev det.  Visserligen utsikt mot vackra byggnader, men rakt under oss finns ett trafikljus och i korsningen två andra och ni kan inte ens drömma om vilket trafikbrus där var! 


Men ..., "rum mot gård" kanske inte alltid är så himla trevligt ...? Som det här till vänster.

Nej, med facit i hand väljer jag ändå trafikbruset.

I morgon kommer tjusiga fönster från systerlandet i väster, närmare bestämt från Oslo.

tisdag 3 oktober 2023

Spridda skurar från Riga ....


Somliga (pv) fascinerades av olika trafikskyltar och den här stod inte långt från vårt hotell.  

Längst till höger syns en av alla ungdomar som kom susande på elsparkcykel. 

Men tänk, att vi aldrig såg några cyklar ligga och skräpa på trottoarerna.


37 m .., var något som också intresserade pv. 

"Men varför just trettiosju meter ..?" sa han förundrat. 

En annan skylt visade "Sjutton meter".

Det gällde förstås parkeringsavstånd, men det var väl det ojämna antalet meter som matteläraren grunnade på.


Själv fascineras jag av vackra brunnslock; som det här, t.ex. 

Och alltid när jag står där och tar bilden och någon människa passerar, vänder dom sig om för att förstå vad det nu var som var sååå intressant ..? 

Tro bara inte att jag är den enda som har dille på brunnslock, nej, titta här bara

 Grafitti såg vi inte sååå mycket av, i alla fall inte i Gamla Stan, nej, det blev mera i utkanterna och så är det kanske överallt?

Den fjärde och sista dagen i Riga - innan vi skulle ta bussen till flygplatsen - stannade vi till vid en liten enkel bar/krog och åt lunch. 

Här hade några tagit fram sina sprayburkar och lämnat avtryck. 

Kvinnan som sitter nere till vänster, stod bakom bardisken och av henne beställde vi lunch - kyckling med stekt ris -. 

Måhända hade hon rast när bilden togs?

En avstickare från allt det tjusiga i Gamla delen av Riga .., en tvärgata bara .., så kan det se ut så här. En kvinna som slänger ut frön till ett sällskap duvor. En hund som väntar på att matte ska bli klar. Puts som ramlat av från husväggen .., en ukrainsk flagga. Och all denna vackra gatsten.

Dagens fönster ...


Och fönstret fångades idag i det som en gång var lill-stugan hos Ecke och Britt. 

Numera är det sonen Anders med fru som äger det hela och det har blivit ommålat och utbyggt (med stort utekök, bland annat) och det är sååå fint. 

Just det här fönstret sitter  i det som väl är ett förråd, ja, det kommer säkerligen att renoveras det också, vad det lider.

måndag 2 oktober 2023

Ny vecka, ny giv ...


Efter allt elände som rapporteras hundra gånger om dagen, känner jag i alla fall stor glädje över meddelandet om Nobelpriset i medicin. 

Den kvinnliga pristagaren -  Katalin Karikó - lär ha vuxit upp under enkla förhållanden, men detta till trots hade hennes mor stor tilltro till sin dotters möjlighet att en gång tilldelas Nobelpriset. Så ledsamt att denna, då så hoppfulla mamma, inte längre är i livet. 

Har känt en sådan enorm trötthet idag. Satte mig ute i solstolen och genast kom Sigge och hoppade upp i min famn. 

S o m  han spinner när jag rör honom bara det minsta lilla. Allra helst uppe på huvudet eller under hakan. Råkar handen nudda hans lena mage, biter han mig.  

Har ni inget annat för er, kan jag rekommendera en brittisk kriminalserie (baserad på verkliga händelser) hos SVT-play. Den här. Började titta igårkväll, men eftersom pv gått till sängs långt före mig, vågade jag inte titta klart; det blev alldeles på tok för ruggigt. 


En av huvudrollsinnehavarna var Timothy Spall. Honom såg jag i "Hemligheter och lögner" , en film som kom 1996, för tjugosju år sedan alltså. En film som jag bara älskade och fortfarande tycker så mycket om.

Denne Timothy var excellent i rollen som morbror till en strulig systerdotter, men än mer fantastisk var han nu, som en pensionerad universitetslärare som i hela sitt liv levt ungkarlsliv.

En annan bekant var en av systrarna från tv-serien "The Split", nämligen hon som stal kläder, Annabel Scholey.

Serien består av fyra avsnitt.

Dagens fönster ...


 

 "Hej!

Här kommer ett fönster i kvällsljus från lördagskvällens restaurangutflykt.

Maten var god. Servicen likaså. Underhållningen… ja den var visst igår.
Vi tog fel på datumet….

Men ett fönster blev fångat och skickat till dig.

Turtlan."

//Tack Turtlan! Och vilket härligt ljus!

söndag 1 oktober 2023

Filmtajm i soffan Ektorp ...

Om nu någon som tittar in här på sidan känner ett behov av att rensa tårkanalerna, så kan jag varmt rekommendera den här underbara filmen, vars titel är "Close". (Hyrde den hos triart.se och då kan man streama den under 48 timmar).

Att tonårspojkar kan spela så trovärdigt, det övergår mitt förstånd. Men inte enbart dessa två, alla som medverkar agerar sååå bra! 

Eftersom jag aldrig någonsin skulle få tjänst som vare sig film, - eller bokrecensent, överlåter jag det till andra. Fredrik Sahlin på SVT, till exempel. Tack Fredrik!

Aftonbladets recensent Emma Gray Munthe, gav filmen en 3:a. 

Själv ger jag den en 5:a och fotot en 6:a.  

Passande musik också, av Valentin Hadjadj (född -89).

Regissör var belgaren Lukas Dhont (född -91) och de två pojkarna (huvudrollsinnehavarna) spelas av Eden Dambrine och Gustav de Waele. Bilden togs från min laptopskärm, därav oskärpan.

Söndagmorgon ....

Eld i kaminen .., och det brinner fint i fotogenlampan. 

Ihopkurad på soffan ligger Harry, ja, Sigge har ju eget boende i uterummet (obs. självvalt).

Nyhetsmorgon på tv. Det är det vanliga, förstås, men inte en enda skjutning. Inte ännu. 

Tänk, om inget köpsug fanns efter kokain och andra droger .., så skulle i alla fall den inkomstkällan till kriminella kretsar minska.

I Australien råder från och med idag sommartid och min syster skriver att då - ja, lite ironiskt - försvann förstås värmen, nu visade termometern endast + 21 utomhus.

När detta inlägg skrivs är klockan snart 08.30, hos min syster är då klockan 16.58. 

Hos henne gick solen upp klockan 06:51, i morgonbitti något tidigare. Solnedgång vid 19:19. Här i Halmstad var det idag, den första dagen i oktober, soluppgång 07:11 och solen tackar för sig klockan 18:44. Ja, nu visste man det.  

För övrigt? Kammarkören har konsert i Simlångsdalen klockan 16.00, själv tänker jag titta på film hemma i soffan. Det blir filmen Close, vars länk jag inte fick till. 

Dagens fönster ...

... fångades i flykten,  faktiskt under bussresan från flygplatsen in till Riga. Den turen tog kanske en halvtimme och kostade ungefär 18 svenska kronor. 

När jag såg den här byggnaden, tänkte jag på Belgrad 1986, då vi (exet och jag själv) var på väg till Australien.