Årets första fönster ...

Nyårsaftonen tillbringades - åtminstone delvis - hos friherrinnan och Anne-Marie i Steninge. 

Lite som knytkalas var det (alltid så praktiskt) och såväl lättsamt som trivsamt. 

Lena bjöd på underbart god torskrygg (så mjäll och fin!) och till dessert pannacotta med hjortronmylta. (Själv hade jag gjort små piroger fyllda med spenat/getost/vitlök/sambal oelek, hackade valnötter och sesamfrön utanpå).

På en skänk i vardagsrummet står en rejält stor julkyrka, helt gjord i kartong och den kyrkan har hållit ihop hur länge som helst; i alla fall i sextio år, berättade friherrinnan. 

Den är gjord av hennes så älskade morfar Karl, plus en kusin (till F) och är ihoplimmad av mjöl/vatten. Nu håller den på att krackelera lite, men jag förstår att den är älskad .., den är såå fin i all sin enkelhet. 

Vad gjorde vi? Slog runt? Nej. 

Vi pratade om Anne-Maries uppväxt och härstamning från Lovisa i sydvästra Finland, men hur hon senare kom till Kungsbacka och ännu senare i livet till Luxemburg där hon bodde med sin schackspelande make. 

Att Gott Nytt År på finska heter "Onnellista uutta vuotta" elller "Hyvää uutta voutta!", ja, men det är ju bra att kunna.

Det var lite om gårdagkvällen det. Körde hem i regn och rusk (rusk = förfärlig blåst!) och pv tittade på hockey och själv gick jag i säng, lyssnade till domkyrkoklockornas ringande i vårt land och tänkte att den från Luleå hade sååå vacker klang och det var INTE bara för att den var norrifrån!

Tillbakablick 2024 ..., juli - december.

Juli. 

Den här månaden inleds med en seglats från Limhamn i Skåne, till Ven på Själland. Ven ligger på andra sidan sundet, mellan Helsingborg och Landskrona och själva seglatsen tar fem timmar. (Mest motorkörning, då där inte var någon vind). 

Ven är som paradiset! 

Och femåringen tycker kanske att det är lite läskigt och kan man verkligen vara säker på att där inte är några hajar i havet?

Här är det bad på gång. Först i är farmor.

Dagen därpå, den 2:a juli, kommer Anders, Maja och minstingen och hämtar upp sonen och vi hurrar för pappan som just då fyller 38 år! Hurra, hurra!

Själva seglar vi norrut - hemåt - men blir inblåsta flera dagar i Höganäs. 

En dag tar jag buss-tåg-buss hem till Stensjö, ser till huset, vattnar i växthuset, gosar med Sigge, övernattar i min egen sköna säng och vänder åter till båten dagen därpå. 

Här, i Steninge, i väntan på buss nr 350 som ska ta mig till Halmstad och därefter vidare med tåg/buss till Höganäs, till pv och båten.

Äldsta dottern som efter trettio år i landet Uppland återvänt till Malå, skickar bilder på familjechatten. 

Den här, t.ex. 

Soliga dagar blir det bad i Skallkroken. Hilda, Martin och Edvin (och Martins hund Otto) kommer ut och gör oss sällskap och stor glädje blir det när Edvin upptäcker sin bästa-kamrat-från-förskolan, John-Charlie, som också är där. 

På bilden är det Martin som tar siesta på solvarma brädor.

Den här månaden spelar AIK match mot Halmstad och då får vi underbart besök av barnbarnet Emil och hans sex kompisar! 

I det som en gång var Hildas rum sover tre av de unga männen, i mitt sovrum ligger två andra herrar och i gästrummet (det vi kallar Gunnars Rum) har de två flickorna installerat sig.

Själva ligger vi där det finns plats. Pv i "Peters rum" och jag själv på soffan Ektorp. 

Det blir helt underbara dagar och jag är så tacksam att ungdomarna vill komma på besök! Det här var andra året och skaran har då utökats med det dubbla.

Lunch och middag äter vi ute i det fria. Det känns ungefär som om vi driver ett B&B och jag tänker att detta är livet på en .., just det: pinne!

Augusti. I min stora kalender är det inte många noteringar från augusti. 

Den äldsta fyller femtiotvå år i början av månaden och dagen därpå är det kalas för släktens minsting - han blir 2 år - och vet inte till sig av glädje när det är kalas och vi sjunger för honom.

På väg hem efter minstingens kalas, upptäcker pv en massa missade samtal på sin mobil. Det visar sig att hans bror Ulf drabbats av en stroke och ligger på sjukhuset i Lund. 

Den 18:e augusti har Vägföreningen årsmöte och pv tackar för sig som ordförande. 

Och så blir det en seglats till Torekov, där det nu på sensommaren råder lugn och ro. 

September. 

Då säger vi farväl till min syster som ska återvända till Australien. Vi vet redan nu att detta är sista gången vi ses. 

"Nej, jag orkar inte med en så lång flygresa ännu en gång, det klarar inte ryggen!" förklarar hon.

I september fyller Pv 69 år, min äldsta syster blir samma dag 83 och exet fyller 72.

Andra veckan i september blir det Kreta för vår del. Vi blir tio personer allt som allt; sonen med familj, den äldsta, AP och Micke, mina barns pappa och så vi själva. Vi bor alla på samma hotell och gör olika saker på dagarna, men ååå, så roligt detta är! 

Varannan natt frågar 5-åringen om han får sova mellan pv och mig själv. Såklart att det får han!

I slutet av september är  det dags att ta av masten på somliga båtar i Skallkrokn, däribland vår. 

Man hjälps åt. Här är det pv och Björn som är i farten. 

I september hinner vi även med ett besök över dagen till Helsingör, på Själland. Vi beställer in mat på en restaurang vid stadens torg och blir grymt besvikna. Nej, detta var ingen höjdare.

Oktober.

Då får vi veta vem som tilldelats årets fredspris, nämligen den japanska organisationen "Nihon Hidankyo", för dess arbete för en kärnvapenfri värld. Ett bra val, tycker vi.

Och här berättar pv att Arvid Nordquists kaffe är på extrapris - köp 2 pkt för 89 kronor - och han tycks väldigt nöjd med den saken.

Sigge sover gott. 

Och i oktober har vi rara grannarna Birgitta och Annelie på besök .., tidigare i sommar åt vi surströmming - samma gäng - men då även med Ecke, Britt och sonen Jonas.

Och friherrinnan och A-M gjorde oss också den äran i uterummet.

Undrar någon vad alla siffror betyder, så är det mitt blodtryck som kollas var morgon. 

Eller: kollades. Inte nu längre.

I den här månaden begravs pv:s fine ungdomskompis (tillika seglarkamrat) Magnus, som drabbats av cancer och nu slutat sina dagar. Begravningen blir i Lund och det är förfärligt sorgligt.

Och vi bjöds på lunch hos grannen Birgitta och den 26:e - en lördag - får vi vårt sjunde covid-vaccin, den här gången på distriktsmottagningen i Harplinge.

November. Då kommer den här bilden susande genom rymden och det är ellem i Skellefteå som tar sig en simtur i Falkträsket. Å, denna friskus! Denna hurtiga kvinna!

På familjechatten får jag ett meddelande från sonen; han som ibland brukar skoja om åldrande föräldrar som ofta upprepar sina historier. Jag ler så häääär mycket när jag läser texten.

Och från flitigaste fönsterfångerskan - madamen i Porto - kommer den här bilden. Tack till alla som bidragit med fönsterbidrag! Ni är underbara!

December. I början av december besöker vi Malå och äldsta dottern och de två hundarna. Jag, som varit måttligt sugen på att åka upp i november/december .., översköljs till min förvåning av glädje över att vara hemma och människor man möter är så underbart vänliga och rara! Här är några av dem fångade på bild! Tack Maria och tack alla malåbor som värmde hjärtat nåt så omåttligt! 

Mera december. Trots att julkorten nog för en tynande tillvaro, kommer det många rara hälsningar i december! Jag anar att det nog är sista gången det är på det viset. En av julhälsningarna är denna och som vi ler när vi läser texten! Den är till Sigge.

Detta var året 2024. Ett fint år. 

Så önskar jag den som tittar in här ett riktigt Gott Slut och ett Gott Nytt År!

Dagens fönster ...

På väg till släkten i Linköping passade Turtlan och hennes M på att ta lunch på Lekhyttans restaurang eller .., ja, vi säger så. Här finns en länk, så om någon kör längs E18 och blir våldsamt sugen på något gott, så vet ni var ni kan svänga av från vägen. 

Tack Turtlan! säger jag.

Tillbakablick 2024, januari - juni.

Januari. 

Då tar pojkarnas farmor - som är jag - skuttet in i sjuttioårshagen och detta firas i landet Uppland, på Ekerö. (Egentligen Färingsö, men jag har skrivit det förstnämnda i hur många år som helst, så jag fortsätter väl). 

På bilden är AP och han som har några månader kvar till 5-årsdagen ute och har roligt i snön. 

Där innanför, i vardagsrummet, står minstingen och tittar ut. Varje gång jag ser bilden blir jag varm i hjärtat.

(Kolla pekfingret ....). 

Februari. 

Köper ett häfte frimärken designade av Anna Handell. Så söta så jag nästan dånar!

Mars. 

Den sjätte mars tar vi farväl av Harry. På bilden är han bara en tonårig valp. Det finns inte ord för mycket jag ska komma att sakna Harry. I månader tycker jag att tillvaron tappat innehåll .., och i slutet av april när vi sjösätter båten, börjar jag gråta så snart jag kommit ombord. H u r  ska våra seglatser bli utan denna min kojkompis? 

Mera mars. Som vanligt åker pv Vasaloppet ., det är tungt och eländigt och han säger att det inte kändes  direkt kul, men väldigt segt. Den 18:e ser jag sädesärlan och den 27:e hör jag gransångaren, den inte alltid så populäre .., och på hustaket sitter herr stare och flöjtar. Tranorna flyger trumpetande högt ovanför oss och vi har Eva och Ulf på middag.

April. 

Den andra veckan i april tar vi färja från Karlshamn i Blekinge till Klaipeda i Litauen. Därifrån buss i 4 timmar till huvudstaden Vilnius. 

Vi bor på hotell Rinno och trivs bra och det blir en hel del promenerande och en dag upptäcker vi mängder med poliser och vakter - det visar sig då att Ukrainas president Zelensky är på besök - därav bevakningen. 

Tycker så mycket om dessa stadsresor som vi gjort de senaste åren .., Berlin, Gdansk, Riga och Vilnius. Återstår Tallin. 

Vänliga människor överallt.

I slutet av april får vi finfrämmande från landet Värmland - nämligen Turtlan och hennes M -. 

Det blir övernattning och besök i Skallkroken där masterna ska på plats och en lunch på Haverdals golfkrog hinns också med. 

Maj. 

Då kör vi till Ekerö för att fira Anna som fyller 48 år. En av dagarna tar hon och pv var sin cykel och ger sig ut på cykeltur - modell mountain-bike -. Så här såg det ut när dom skulle ge sig av. 

Vi går även ut och kalasar på middag tillsammans med Anna Emma och Emil och vi fick en guidad tur på A:s arbetsplats, så totalt helt olik våra egna. Och jag bakar stor tårta till födelsedagsbarnet och hennes stallvänner. Rara och fina allesammans.

Mera maj. 

På väg tillbaka till landet Halland tar vi rast någonstans halvvägs. Kaffe i termos .., några mackor. 

Jag upptäcker blommande hägg och norpar mig en kvist och hela vägen hem ligger den lilla kvisten på bilens instrumenbräda. 

Juni. 

Då är det gymnasieträff i Ljungby för pv och direkt efteråt, på måndagen, har han hamnvärdskapet en hel vecka framåt. 

Att vara hamnvärd är nånting han tycker om ., ja, som en liten tomtenisse som går där och hjälper nytillkomna, såväl båtfolk som husbilsgäster. 

I juni får vi även besök av småttingarna och deras pappa. En natt bara, men oj, så roligt. 

En natt blir ju två dagar och mycket kel med Sigge hinns med. 

Nu blir det paus här, för det mesta tjorvar sig. Forts i nästa nr ., som det heter i tidningsromaner.

Dagens fönster ...

I somras, på väg hem från Torekov, passerar vi Vingaskär och jag tycker så mycket om den lilla fyren på toppen av skäret. När vi var  n ä s t a n  hemma, med Skallkroken inom synhåll, blåser det upp något förfärligt och båten gungar och har sig och när vi kommer in i hamnen, visar det sig vara Skallkrokens Dag och där är mängder med besökare och Sjöräddningen visar upp sig och vi lägger till och allt går bra. Men  j u s t   så snabbt kan vädret förändras alltså.

Och sevärt ...

Efter all skidåkning i Tour de Ski, snavar vi över det här programmet, som verkligen var intressant. Det är en dansk produktion med dom här två människorna som reser runt lite varstans och avsnittet vi tittade på idag, handlade om Montreal och hade underrubriken "Franska frestelser". Så himla intressant och trivsamt! 

Det är dokumentärer förstås och "programledarna" är - som så ofta annars i dansk produktion - naturliga och chosefria. 

I Montreal hölls en Världsutställning 1967 och min mamma köpte biljett och tog sig dit och vi bara gapade. Varför just till en Världsutställning? Ja, varför inte. Ett vykort eller två kom därifrån - när hon redan var hemma - och efter besöket i Montreal, ja, då hon tog buss till New York. Sex timmar tog resan och så blev hon kvar i New York några dagar (osäkert hur många) och tyckte att detta var ju en underbar stad att besöka! 

Av dokumentären (finns hos SVT-play) att döma ser Montreal ut att vara en trivsam stad, men det är femtiosju år sedan mamma var där, så det kanske var helt annorlunda då.

Hörvärt ....

Somnar ofta till P1. Ljuset är avslaget på mobilen, ljudet lågt. Vid 3-tiden vaknade jag ., det var som om hjärnan tagit in något viktigt att lyssna på och det var det sannerligen. 

Denne Alexander Mahmoud .., vilken journalist! 

Vilka livsöden han berättade om!

Så här beskriver han sitt Vinterprat. 

"Mitt Vinter skrev jag på ett pickupflak i nordöstra Thailand. Det handlar om migration och journalistik men framför allt om blåbär."

Dagens fönster ...

I morgon är det INTE nyårsafton, men väl på tisdag ,-) och på fredag kanske solen visar sig här i landet Halland. Kanske.

Så länge ser jag fram emot detta.