Elisabet

Och så ett skutt till onsdag ...

Ja, det är ju så det brukar vara .., att när själva annorlunda-livet kliver in, då tappar man bort bloggen. Och tänka sig, att det går att leva ändå. 

Det kanske är ett led i att förr eller senare (mer troligt förr) lägga ner bloggandet, men så tänker jag på vilken viktig dagbok den är för mig. 

Hur många gånger som helst går jag in och letar efter inlägg när vi diskuterar något som handlar om när och var och vilket år .., och på det viset är det ju sååå mycket enklare än instagram, som mer är själva ögonblicket. 

Vi har haft två dagar med rejäl värme och det har varit skyfall med mullrande åska, men också krabbfiske timmavis. 

Idag berättade Maja att lille Viggo - han som tror att hela världen älskar honom - duttade lite på axeln hos en kvinna som satt framför honom på piren (en farmor som var med sina barnbarn och fångade krabbor) och tittade  på henne och sa ..."Jag heter Viggo. Jag har fickor." Tänka sig. Vilken lycka att ha  f i c k o r. Bilden visar Emma och Viggo här i vardagsrummet. 
Och fickor .., det borde vara lag på att merparten av alla klänningar eller tunikor bör ha härliga fickor. 

Anders åkte på jobb idag (hade 3 minuter till avgång när han kom till Halmstad Station), Maja kom igår efter sitt jobbpass och blir kvar med pojkarna tills imorgon. Nu sitter vi här - efter underbart god pastamiddag med lika god sallad - (inte tillagad av husets folk) och alla är väl lika möra. 

Världsläget ..? Ukraina? Gaza? Donald Trump? Nej, det har vi inte ens tänkt på, möjligen lite, lite flyktigt bara. Ser en bild på instagram där pilar visar att Trumps anklar är svullna och han har blåmärken på ena armen. Kanske äter han blodförtunnande? Kanske har han besvär med hjärtat? Men det är väl allt som upprört mig. Nåja, nu visas Uppdrag Granskning som handlar om Northwolt, så det kanske förändras. 

Hoppas att ni inte har smält bort i värmen! hälsar bloggmadamen.