Ja, så var det, ju!

Bilden från Nostalgiboken.


Peter sa...

"Åhh...Cassatapuck var min favorit. Vanligtvis fick jag dock välja någon till vilken de i fickan skramlande mynten räckte.
Växlade gjorde jag då mellan Igloo Cola och Super Jet...och någon gång den du hade som favorit.

Jag sitter dock och funderar över om prislistan inte är betydligt äldre än jag är, för inte kan väl en glass ha kostat 1.25, och en ispinne 75 öre?!
Så inser jag plötsligt att det faktiskt är så. Jag minns nämligen tydligt när glassen Flirt kom, och på listan står det ju nyhet.

När jag samtidigt tänker på att glassen jag häromdagen köpte på macken, kostade 26:-, inser jag med fasa hur gammal jag är.
Var sjutton tog tiden mellan 1.25:- och 26:- vägen...?

Märkligt dock vad nostalgiska bilder kan göra...nästan så jag kan känna dofterna av både Jenka och Bugg. Föredrog Bugg då, och det skulle jag nog fortfarande göra...om möjligheten att välja fanns.

Tänker lite på burken med O´boy...och vidare till kaffeburkar av samma slag. De hade en rund markering där man skulle sticka hål för att släppa in luft innan man drog i lockets ögla.
Gjorde man inte det, stack hål innan, då sprutade det kaffebönor vida omkring.

Och tro mig, när kaffepulvret hamnade på golv och hyllor i en butik såg det ut att vara väldigt mycket mer än ett 1/2 kilo.

Jo, med viss skam kan jag säga att jag tyckte det var roligt. Det gjorde däremot inte min mormor...då.
Många år senare skrattade vi dock åt detta tämligen harmlösa pojkstreck.

Tack för resan i nostalgins tecken! Boken ska jag absolut köpa.

Numera lugn och sansad herr fotograf hälsar varmt."

Kommentar från herr Fotograf, angående "Nostalgiboken".

På väg hem från jobbet ...

Och vid Bilprovningen pågår flygövningar.

Det är råkornas småttingar som nu skrikflyger och åååå, så spännande det är .., där är ju höga träd och lyktstolpar och en telemast och långt där nere kör bilar åt alla håll och där går en kvinna med lilafärgad jacka och vit sjal runt halsen och vad gör hon nu då ..., ååå, hon tar fram nånting ur sin ficka och aldrig att man vet vad det är .., och nu håller hon den där underliga blanka saken mot himlen och bäst att skriiika högt så mamma eller pappa kommer till undsättning!

Ett nytt liv.

Foto: Eva på Frösön.

... men nu ska dom i alla fall skiljas, säger kvinnan.

Och hon berättar om mannen som aldrig gör ett handtag hemma .., som bara en enda gång under alla åren har kört en tvätt i maskinen.

"Jag väntade medvetet .., tänkte att få se nu om han gör det, ja, jag var ju sjuk .,. hade legat på sjukhuset och kom hem och var trött och slut på ..., men näää, till slut frågade han varför jag inte hade tvättat och jag sa som det var .., då gjorde han det, men tog bara sin smutstvätt .., en tröja eller om det var en skjorta ..? Och inte en enda gång att han har frågat hur jag mår sedan jag kom hem ...", säger hon.

Ja, det var ju såklart inte bara smutstvätten det handlade om.

Så mycket annat.

Nu är det över.

Det är som om mannen är förvånad.

Och kvinnan säger att nästa vecka ska hon titta på lägenhet, till sig och dottern.

Födelsedagskalas ...

60-tal.

... fast flera månader för sent, blev det idag.

Överraskningsfödelsedagskalas, kanske man kan kalla det?

Från landet utanför Hörby kom nämligen min störstasyster och hennes dotter och med sig hade dom, till min oerhörda förvåning, presenter till min födelsedag, den som var i januari!

Stor glädje och många skratt blev det.



Systerdottern, alltid lika påhittig, hade köpt "Nostalgiboken" - om godis och glass -.

Och titta, där ser man ju min älsklingsglass Igloo Apelsin!!

Å, så jag saknar den glassen!


Nathalie.
Låååång.
Rödhårig.
Den absolut lugnaste människa jag vet.

Systerdotterns dotter, Nathalie, går en serietecknarlinje i Malmö och nu har hon och klasskamraterna låtit ge ut en bok med samlade verk.

Så här presenterar Nathalie sig själv:

N. Nilsson är en förrymd litteraturstudent som är förtjust i fantasy, rollspel och det övernaturliga. Hon är bosatt i Lund och en av fem serieskapare i Think Ink.


Och här en liten smygtitt på hennes alster.


Efter presentutdelningen åkte vi raka spåret till legendariska Fritidsbaren.

Var sitt wienerbröd ..., kaffe och te.

Ack, ljufva värld!



"Två låtar för 5 kronor!"

Jag valde.

En av de två var den här.

Insikt ... eller utsikt.


Idag satte chefen upp sommarschemat, fram t.om. vecka 27.

Min sista vecka i affären.

Jag avslutar med ett söndagspass från 7 - 14.

Undrar hur det kommer att kännas att lämna tillbaka den röda jobbartröjan, byxorna ..., lås-upp-mojängen och att tömma skåpet?

Att sätta punkt.

.

Spännande, det är vad jag tror.

Hemifrån ....

Det är strida forsar nu hemma i Västerbotten!

Vännen Kerstin Sjölund skickar en bild från Mårdseleforsen.

Dagens fönster ...

"Fönster från den skamfilade staden Kampot i Kambodja", skriver herr Fönsterfångaren.

Det är Jom, alltså.

Just nu ...

En klicka-på-bild, tror jag.

Läsvärt ....

... och krumelurigt, på danskt vis, hittar ni här.

Nästan som på BB ....


Ni vet "Annas mamma" som ofta skymtar förbi i kommentarerna .., hon har minsann tagit steget ut ur garderoben och har nu en alldeles egen blogg.

Så r o l i g t!

Och här hittar ni henne.

Upphittat ....

Ulla-Stinas goda tårta ....

Så här är det.

Till kassan kommer en kvinna som har handlat marängbottnar och djupfrysta hallon och jag säger ...."men åååå, nu börjar jag att längta efter marängtårta!" och då ler kvinnan och säger att det är just vad hon ska göra.

Tårtan är helt annorlunda än min egen, så jag sträcker mig efter pennan och tar en bit kvittopapper och skriver ner receptet.

Så här.

Vispa 3 dl grädde + 1 dl florsocker bara så där lite-lite.

Det får absolut inte bli tjockt, men ska ju hålla ihop så det inte rinner iväg alldeles.

Pytsa sedan i 1 pkt djupfrysta - men lagom upptinade - hallon (ett mindre paket) och vispa lite till.

Sedan fyller man maränglagren med den här röran och lägger den i frysen.

"Den blir alldeles UNDERBAR!" säger kvinnan leende.

Tänk med gräddröran och kanske en kvist citronmeliss på toppen ...?

Nog måste det väl bli fint?

(Kanske skulle man ha röran även på det översta lagret ..? Om du läser här Ulla-Stina, så kanske du kan berätta hur det är med den saken? Annars kan du maila mig på bisse151@gmail.com och säga hur du gör?)

Stort tack till den för mig helt okända Ulla-Stina!

(Som för övrigt är Oxe. Bara så ni vet.)

Ny dag, ny giv ...

... och madame Mariza sjunger återigen så glatt för mig ..., och här sitter jag och håller takten och solen strålar och Radio Malmöhus diskuterar den arma Anna Bergendahls insats i semifinalen igårkväll och jag tycker att hon var så bra, så bra, - hon hade sån utstrålning -men nu är det som det är och världen lär inte gå under för den sakens skull.

Himlen är ljust blå.

Och Fritidsbaren har öppnat för säsongen och igår hade jag "Fru Fritidsbar" i kassan och nu har även hon fått ett sprillans nytt knä och om detta pratade vi, ja, när hon igår besökte affären .., och efteråt så log jag ..., detta mitt knä har renderat i ovanligt mycket surr med människor med betydligt mer livserfarenhet än jag själv har.

Från radion hörs president Obama säga att ansvaret för oljeeländet ytterst är hans, men tänk, det tycker jag inte och jag skulle ha oerhört svårt att som president säga samma sak.

Nu är klockan 06.58.

Himlen är fortfarande ljust blå och mot en gul husvägg strålar morgonsolen.

Så är det.

Fredagsfönstret ...

Fönstret finns i Valdemossa i Spanien.

Och hon som höll i håven, det var Catarina från Trelleborg och ni som har varit här på sidan i något år eller två, kanske kommer ihåg att det var Catarina som lämnade sitt lärarjobb i Skåne, tog ett friår och susade iväg till Marocko.

Resebrev från Spanien ...

"Nu har jag varit ute och rest igen men bara lite och betoning på LITE.

Det blev Mallorca och jag tar tillbaka vartenda negativt ord jag sagt om den ön!
Mallorca var helt ljuvligt - vilken natur!

Bilderna kommer dels från Valdemossa, vilken var den stad där Chopin och George Sand levde i sus och dus - mest dus visade det sig.

Staden var jättecharmig men en riktig turistfälla men kan man bortse från det är det väl värt ett besök.



Under en av bergsvandringarna trodde jag att jag såg i syne: Högst upp på denna dags vandring - ca 300 m ö h - såg jag en GET! Vågade inte säga ett smack till min vandringskompis men det VAR en get som stod där och kollade ut över havet och ön La Dragonera! Du ser själv - jag har bildbevis!



Vi hyrde ett hus i byn Andratx cirka 3 mil nordväst om Palma med en vidunderlig utsikt över bergen!
Det enda som var svårt i den byn var att på plats med bilen.
Vi hade en mellanklassbil som det så fint heter i biluthyrningskretsar - det var en Ford Focus men jag hade behövt en SMART! Bilen var hopplöst för stor när det gällde att parkera!

Många hälsningar från Catarina i Trelleborg."

Inne på chefens kontor ...

Orsaken till flytten.
En jungfru med vänster tumme upp som, när jag ringer, säger ..."men ååå, så roligt, vad jag har längtat att få prata med dig!"
Att den mannen har fått gå lös, det är en gåta för mig.


"Men Bettan .., har du verkligen inte ångrat dig .., måste du flytta till Halland?" säger chefen på ett väldigt snällt sätt.

Och jag säger att nää, jag har inte ångrat mig .., och jo, jag kommer säkerligen att sakna världens bästa arbetskamrater och alla underbara kunder och den där känslan att vara trygg i en grupp och att våga säga vad man tycker och tänker - det kan ta evighetslång tid att ta sig dithän på en ny arbetsplats - och ibland kommer man inte dit.

För den som likt undertecknad har ett stort behov av trygghet; som gärna åker på semester till samma ställe minst två gånger och som inte tycker att ö-luffning med tio öar på tio dagar är det ultimata, utan gärna kan tycka att åååå, vilket härligt ställe, ja, men här kan vi ju stanna resten av tiden ..., för en sån människa är det ett stort steg att bryta upp.

Men oj, så s p ä n n a n d e!

Just så är det.

Diagnos .., någon som tror sig veta?


Nu ska jag berätta om ett underligt fenomen som jag mellan varven drabbas av och allt detta har kommit efter att jag fick min nya knäled och med påföljande fyra-månaders-rehab.

Så här blir det.

Helt plötsligt - mitt i alltsammans bara - kan jag tappa precis all energi .., ja, jag blir som en urlakad trasa .., börjar frysa och hacka tänder och får ont i hela kroppen .., i lederna och ja, överallt!

Jag blir stel och vaggar liksom fram.

Då går jag och slänger omkull mig på en säng eller soffa och drar en filt över mig.

Vilar i en halvtimme, kanske?

Och sen .., hur pigg som helst!!

Det är fullständigt obegripligt hur detta går till, jag fattar det inte och allt det här har kommit efter operationen.

Och jag jobbar inte ihjäl mig, om nån tror det .,. jag gör ju bara sånt som jag tycker om att pyssla med och jag känner mig stark och frisk .

Civil olydnad ...

På ett elskåp vid järnvägsstationen i Ystad.
Helt underbart, bara.


Vid spår 13 B i Malmö.

På skylten meddelas att Malmö stad minsann kommer att bortforsla alla cyklar som inte står parkerade i cykelstället.

Det är det inte många som bryr sig om.



Tänker jag, och ler.

Och så får ni lite glad och sprittande musik att lyssna till, så här en alldeles vanlig torsdag.

Prat och skratt hela vägen hem!

Nej, aldrig har jag väl haft trevligare ressällskap än dagens!

I Malmö kommer nämligen ett sällskap dagisbarn - alla i förskoleåldern - ombord, och nu ska dom på äventyrsresa till Ystad.

Och tänk, av de tolv barnen ..., har endast en, åkt tåg tidigare!

Åååå, så spännande det är!



Intill mig, på andra sidan gången, sitter tre töser och en rödhårig liten kille med näsan översållad av fräknar.

Och så deras fröken, förstås.
Hon är i sextioårsåldern och har bara fem år kvar till pensionen och det är nog tur det, för mest hela tiden läxar hon upp småttingarna.

"Sitt stilla!"
"Tyst med er!"
"Sitt rak i ryggen, tänk om du faller i golvet och vi måste åka till akuten!"

Och småtöserna fnittrar och har sig och någon ropar "titta, där fullt med gula blommor på ängen!" när vi passerar ett illandes självlysande rapsfält och då vill de andra töserna också titta och stå vid fönstret, men se det får man inte, nä, det blir nya åthutningar och jag tänker att åååå, så mycket upptäcksglädje som stoppas i sin linda.

Och en annan flicka upptäcker en helikopter och en tredje en tant som har en liten hund i koppel.



Mellan varven blundar barnens fröken .., hon suckar och pustar och jag förstår att hon är trött och less och säkert räknar hon veckorna och åren tills hon slipper allt surret och stojet .., och det är just vad hon gör, hon säger att ..."ja, jag har bara fem år kvar till pensionen ...", när jag frågar.

Någonstans halvvägs kommer ännu flera dagisbarn ombord.

I den gruppen bär alla barnen gula reflexvästar och två och två går dom och håller varandra i hand.

"Titta, så duktiga dom är!" säger malmöbarnens fröken.

Och det spritter i benen hos småtöserna som - när vi närmar oss Ystad -, har tagit på sig koftor och jackor ..., och lillkillen med alla fräknarna har inte sagt ett ord sedan Malmö .., nu vänder sig hans fröken emot honom och frågar varför han är så sur .., "du är ju så tyst ..?" säger hon ..., och jag förstår av pratet att han har glömt sina utflyktspengar .., "men du får låna av oss ...", säger fröken tröstande och en av töserna, hon med vit kofta och glittriga ögon, frågar om det var därför han var så ledsen?

"Vad har du med att göra? Måste du fråga om en sån sak ..?" säger då fröken bestämt.

Och jag tänker att det är nog tur att fem år går fort och kanske var det bara en alldeles olycklig dag för den här kvinnan som tycks så trött och småttingarna verkar inte bry sig så värst .., dom killar varandra och sjunger sånger och en av flickorna får låna kamratens rosa mobil och så låtsas hon prata i den, ja, med sin mamma ..." hej mamma, vi är på väg till Ystad nu och sitter på tåget, här finns lila räcken vid stationen, det är för att det bara är lila tåg som får köra här .., hej då, puss-puss!" säger hon och så är låtsassamtalet slut.

Då är vi framme i Ystad.

Vilken underbar resa detta blev!

Dagens fönster ....

.... finns i Portugal.

Det var den flitiga fönsterfångerskan madame annannan som höll i håven.