Ett alldeles underbart lördagsfönster ...

Klicka gärna.

På Facebook råkar min blick falla på den här bilden.

Den finns hos rara vännen Annika i Kävlinge, det är hon som blir pussad på bilden.

För mig är det här svindelvackert!

Naturligt .., fångat precis i ögonblicket.

Och titta på den unge mannens vänstra hand.

Och hals.

Tala om sinnligt ..., nästan så man får andnöd.

Håller ni inte med ...?

Fotografen - tummen upp för dig -, heter Jeny (ja, med ett n ...) Nilsson och fler bilder av henne hittar ni här.

(Och stort tack till Annika som skickade bilden, ja, jag hade gullbett ....).

Tänk ...

att fast man inte arbetar

så känns fredag

ändå som

just fredag.

En helt vanlig fredag ...


Och några rader på Facebook fångar min blick.

Avsändare är en man i min dotters ålder.

Jag får en klump i halsen.

Och i hjärtat.

Så här står det.

"jaha nu är d dax....begravning av mamma...".

Det är kanske så det blir ..

pensionatsvärden i roddaktion.


När jag igårkväll rodde ut på öppet hav - ingen lång sträcka minsann - men tillräckligt för att jag skulle känna skillnaden mot för hur det var på sjön hemma i Malå, kände jag plötsligt hur liten man var.

Och båten gungande rejält och jag blev lite skraj.

Nu på morgonen får jag ett mejl från Agnetha, bästa vännen i Malå.

Och jag läser och ler.

Så här skriver hon.

"Från det ena till det andra, såg i din blogg att du var lite skraj när ni var ute med båten.


Skelleftehamn, inte långt från Skellefteå.
Bilden är inte nytagen, men det trodde ni väl inte heller.

Vi hade en båt tidigare och en sommarkväll så skulle vi åka ut till en ö utanför Skelleftehamn.


Bilden har jag lånat från DN.

När vi skulle hem så mötte vi Finlandsfärjan och jag kan ju säga att då kändes det som man satt i en liten kork.

Efter det fick Jonny för det mesta åka ut själv, jag ville inte följa, var för rädd.

Vi skulle göra en utflykt en sommardag, Emelie skulle få ta med sig en kompis och jag hade packat en väska med fika och lite annat gott.

När vi kom ut ur gatten så blev det högre vågor och jag blev hysterisk, Jonny fick vända och vi intog vårt fika på bryggan plus att han körde flickorna runt, runt inne i Killöringens hamn där vi hade båten.

Efter det tror jag inte att jag var med någon fler gång och för två somras sen sålde vi båten, Jonny tyckte inte att det var nån idé att ha den kvar eftersom jag och Emelie aldrig ville följa med.

Kram, Agnetha."

Små mirakel ...

Fredagsfönstret ...

... finns i det lilla landet Småland, närmare bestämt i Fallnaveka.

Där bor pv:s storebror med sin familj.

En bild till ...

... den här madamen.

Det är nog hon som har fått mig att se det som är rostigt.

Ett kvällsfönster ...

... som speglar sig i min barndoms köksklocka.

Den som nu hänger på väggen i ett gult hus på en kulle.

Inne i klockan ligger min mammas dödsannons.

Båt-debut ...

"Ja, jag är lite halv ........ skraj."

Jag är en himla räddlivad människa.

Så är det.

Under en stor del av min uppväxt följde jag min pappa ut under tidiga höstmorgnar, för att ta upp nät.

Vi bodde alldeles vid sjön och hade båten där nere .., det tog inte ens tio sekunder att gå dit.

Det är inte en sjö av Ladogas storlek vi pratar om, men ändå, ingen liten pjutt heller, men aldrig någonsin var jag rädd.

Ikväll lossar pv båten från kajen och så ror jag ut (jag vill själv) och helt lugnt är det .., tills vi kommer ut genom gattet och på öppet hav och då blir jag jätteskraj .., det gungar friskt och jag hinner tänka hur det KAN bli när vi ska ta upp näten .., och tänk om man blir sjösjuk och börjar kräkas!

Det är vad jag tänker på.



Och så här såg det ut när pv tog över och rodde hemåt, så där så jag kunde filma.

Ojdå ...

"Vad vill du ha till middag ..., resterna av lammsteken eller köttfärssås och pasta ...?" säger jag till pv som ringer hem, ja, just innan han ska cykla de tjugotvå kilometrarna hem.

Svaret kommer bums.

"Jag vill ha D I G !"

Ja, ja.

Det är väl bara i början det låter så.

Kan man tänka sig.

I solskenet ...

Och så gick jag ut och satte mig på altanen.

Där hittade jag Moderaternas valreklam.

Inte speciellt snyggt eller så som broschyr, inte det minsta innovativt, men lätt att hitta i och bra uppspaltat.

En sak fick mig att hicka till, nämligen detta:

* inom en radie av 15 mil (från Falkenberg) bor det över 1 miljon människor

* inom en radie av 50 mil finns 4 länder, 4 huvudstäder (ja, det är ju rätt logiskt ,-), samt 33 miljoner människor!

Med posten ...

.... kommer valsedlar i parti och minut.

Mest parti.

Nästan alla är bedrövligt tråkiga och allra tråkigast är den längst uppe till höger.

Miljöpartiets "Modernisera Sverige" ..., blir för mig bara ett frågetecken.

Sverigedemokraterna efterlyser lag och ordning och "vill återupprätta den samhälleliga gemenskapen med familjen i centrum och låta Sverige förbli Sverige."

Jaså.



Av dessa tre avsändare, är Kristdemokraternas det absolut snyggaste.

Lite annorlunda.

Jag tycker om typsnittet som dom skriver med också.

Alla, utom SD, varvar kvinnor och män på sina valsedlar, och alla, utom SD, berättar hur gamla eller unga respektive kandidat är.

På Miljöpartiets valsedel till kommunfullmäktige ser man att många av deras kandidater är högutbildade.

Där finns yrken som statsvetare, ögonläkare, barnläkare, socialsekreterare, författare och socionomer och tro det eller ej, även en bloggare i Varberg, ja, han titulerar sig så.

På SD:s (mest män på deras listor) finns yrken som ..., lantbrukare, lagerarbetare, postiljon, vapensmed, snickare, linsågare, brandman, miljövårdare och en undersköterska, nämligen Erik från Varberg.

Hos Kristdemokraterna skymtar jag ett par präster, en hushållslärare, en universitetslektor från Kullavik, en konstnär från Falkenberg, där en skolskjutsplanerare .., och som nummer 15 en biomedicinsk analytiker och så förstås, pensionären Jonas från Kungsbacka.

Igår såg jag på någon valsedel en herre som titulerade sig "levnadskonstnär".



Centerpartiets kuvert pryds av en samling leende människor som står tillsammans ute i det gröna.

En finurlig sak har dom, nämligen det som syns på bilden här ovanför.

Sånt tycker jag om.

Hos Centern är det förstås gott om lantbrukare och där finns även en skogstekniker, en lärare och en rektor, en polisman från Okome och så ombudsmannen Ann-Margret från Falkenberg.

Som nummer 1 på listan hittar man Stiegert, 47 år, det är han som är rektor.

Annars hade han ju kunnat starta ett dansband. "Stiegerts med z ...".



Betydligt trevligare post är ett vykort med motiv av dörrar från Irland!

Tack Harriet!

Fast ...

... nog är väl den här versionen aningen bättre ...?

Just nu ...

... har jag suttit ute på altanen med pElle i mitt knä.

Solen mot ansiktet.

Små fjärilar som flyger förbi ..., surr av flugor och kanske bin?

Löv som rasslar lite i vinden.

En annan verklighet ....


I alla fall än min.

Det är nog därför jag älskar att titta in hos henne.

På mottagningen.

Torsdagsfönstret ...

... ja, gissa två gånger var det kommer ifrån!

Just det: från Norrbotten.

Det är Storavan som speglar sig i fönstret.

Nu är det mäster-himmels-fotografen himself som varit i farten.

Hälsning från 55-åringen ....

Ett stort och från hjärtat kommande tack för alla uppmuntrande gratulationer på min födelsedag; ni är ju bara för roliga allihop.

PV

Kalas ....

Koppen inhandlades i Skärhamn, i Bohuslän.
Den passar väl bra till en blivande fiskare?


Å, det blev en sån trivsam eftermiddag och ett sånt härligt firande!

Till middag lammstek som marinerats i rödvin, färska kryddor från rabatten och vitlök förstås ..., och till detta potatisgratäng, plus zucchini, röd paprika i skivor, morotsslantar, broccoli, skärbönor och färsk svamp som hastigt wokats.

Vinbärsgelé till, plus det goda vinet!
(Alligrini, hette det och systembolagsmannen rekommenderade det varmt till lamm och jag som är totalt okunnig om sånt, tackade och tog emot.)

På bilden syns den rara Sonja, moster till pv.



Tårtan var enklast möjliga .., marängbottnar och så grädde och färska bär.

Styckfrusna björnbär gjorde sitt till.


Fatet har en alldeles underbar grön glasyr som inte syns på bilden.
Det är tillverkat av Anja Notini och har en olivrelief på ena kanten.

Och pv:s rara dotter Hilda, hon är vegan och äter inte mjölkprodukter, så det här blev hennes efterrätt.

Medan jag diskade och hade torkhjälp av Sonja, hjälpte Patrik och Hilda pv att få båten i sjön, ja, på rätt båtplats.

Jag kan tala om att det var någon som strålade som solen när han sedan kom hem igen.

Och på bordet ligger nu två presentböcker.

Den ena är denna.

Den andra denna.

Och Hilda förärade sin far ett frågespel som heter "Båt & Hav" och där kommer jag att förlora stort, den saken är säker.

Nu mot sängen!

Grattis Thomas!!!

Ett stort GRATTIS på födelsedagen !!

Är så otroligt glad att mamma träffade just dig & precis lika glad är jag att pappa träffat Karin!

Vilken förmån att ha fått er två till familjen!

Hoppas middagen var till belåtenhet !!

Många kramar Dr Böhlander

Falkenberg tur och retur ...

Några minuter i tio står jag utanför Systembolaget i Falkenberg.

Jag är inte ensam .., där står även några luggslitna herrar och alldeles intill, vid Arbetsförmedlingens entré, väntar ett tiotal damer och nästan alla är yngre än jag själv och alla håller dom ett orangefärgat häfte i sin hand.

Det slår mig att jag nu tillhör just den gruppen: vi som är ARBETSLÖSA.

Fast jag har ju sagt upp mig själv, tänker jag, som till tröst.

Och systembolagets dörr öppnas och jag tar sikte på en av de anställda; en ung man som plockar bland flaskorna och mannen hjälper mig att välja ett rött vin till kvällens lammstek.

Alldeles omåttligt trevlig och service-minded är han!

När jag ändå är i närheten, tittar jag in på Arbetsförmedlingen

Många av kvinnorna är nu försvunna .., jag ser dem sitta i små glasväggsförsedda bås och samtala med någon handläggare och jag anmäler mig hos en man som heter Jacques och har glada ögon och ber om min legitimation .., och så får jag slå mig ner och vänta på min tur och där kommer en man som är irriterad för att där inte finns någon display i taket, ja, det är så himla omodernt med kölappar på det här viset och någon som ska ropa upp numret, säger han och Jacques försöker förklara, men mannen bryr sig inte.

När han slår sig ner i fåtöljen intill, ser jag att den irriterade mannen bär en jacka av märket Gant.

Så småningom hamnar även jag hos en handläggare, i just ett sånt där litet bås, och jag förklarar hur min situation ser ut och mannen nickar och hummar och noterar och skriver och hela tiden skäms jag över den lila systembolagspåsen .., ååå, jag känner mig ..., inte som mig själv.., och jag undrar vad mannen ska tänka?

"Ja, det är till lammsteken ikväll ..", säger jag och avskyr mig själv som förklarar.

Mannen ler lite.

"Ja .., ja .., till lammsteken .., sure ..?" ser han ut att tänka.

Eller t r o r jag att han tänker.

Efteråt kör jag till tre olika butiker, utan att hitta det jag söker: nämligen schalottenlök.

Det blir till sist Ica, på Skrea Strand (då har jag lyckats köra fel och återigen hamna i Falkenberg) och där utanför står fiskbilen och av en pratglad försäljerska köper jag fyra hela sillar till pElle och sigge nilsson och sen kör jag hemåt.

Det är dom som är på bilden.

Sillarna, alltså.

Och nu sitter två kattherrar och stirrar mot spisen.

Just så.