Om att bli inutivarm ...

Den där upphittade klippboken väcker så många minnen!

På kvällen ligger jag i sängen och bläddrar bland gulnade tidningsurklipp.

Det handlar om flytten söderut .., sonens första skoldag i Skåne .., ja, sånt.

Och om kärleken, förstås.

Småpojkskärleken.

Den som nog är lika stor som storpojkskärleken.


Sista sommaren i Malå.
Året därpå skulle sonen bli "varm i bena" .....

I april 1994, då går sonen i första klass, berättar jag om ett Riktigt Äventyr.

Här är slutet:

Oviss framtid ...

När jag igårkväll rotar i en byrålåda, hittar jag min gamla klippbok.

Där är kåserier från 1993 och framåt och jag tar den stora boken med mig och börjar läsa.

Och minns.

Och ler.

I slutet av maj 1994 åker vi från Ystad till Göteborg.

Alldeles lyrisk är jag!



Och när vi kommer till Hallandsåsen .., grips jag av nåt slags känslosvall.

Tänk .., jag säger bara t ä n k .., så lite man vet om framtiden!

Kl. 8.00 i ett gult hus på en kulle ...

Fisk som kokar på spisen .., sigge nilsson som kalasar på Hemköps utsökt goda potatisgratäng och pElle som väntar på sin tur.

På fisken, alltså.

Nedanför arbetsbänken står en glatt svansviftande liten hund och skäller.

Insikt nr 321 ....

Ja, man bör nog avhålla sig för att dricka ett glas vin och därefter sätta sig vid datorn och börja bjuda på nätauktion.

Har jag (läs: vi ...) otur, kan vi idag bli ägare till 1 st Karl Johan-soffa .., 2 st mindre fåtöljer, 1 större grön fåtölj (Carl Larsson-varianten ..,) samt ett parti vackra lakan med brodyr.

Dessutom har husets herre bjudit på 2 st lampkupor (inga lampetter), plus en fyndlåda.

Det är kanske bäst man bokar släp på jobbet.

Eller lastbil.

Söndagsfönstret ...

Från systerlandet i väster, fra Norge alltså, kommer dagens fönsterbild.

Det är vännen Bente som påpassligt var framme med håven!

Så här skriver hon:

Hustad kirke er en langkirke fra 1150 i Inderøy kommune, Nord-Trøndelag fylke.

Byggverket er i stein og har 150 plasser. Den er bygd midten av 1100-tallet.

Och så ett kvällsfönster ...

"Ett fønster fra en park vi var i, handmålad campingvogn,som ble brukt som kiosk."

Så skriver vännen Bente fra Hamar i Norge.

Lördagkväll ..

"Jag bjuder på middag på Göstas Café!" säger pv, eller föreslår han.

Göstas Café ligger i Steninge, snett över vägen bara från vandrarhemmet.

Å, det är en härlig kväll och vi sitter ute på trädäcket, med utsikt rakt ner till havet.

Varmt röda parasoller .., och underbart god mat!

Ryggbiff för mig, hamburgare till den generöse pv.

Och vid ett av borden sitter en kund från affären .., en kvinna i min ålder kanske, med det allra mest ljuvligt lockiga hår jag har skådat!

Lite småprat blir det och under bordet ligger deras hund.


Utanför caféet (som också är en restaurant) hittar man en träbänk att sitta på.
Några snäckskal intill.

På en annan bänk står en fint skriven skylt: "Slå dig gärna ner en stund ...".

Det vittnar om omtanke.


Innan vi kör hemåt, tvärhälsar vi på hos Stig och Margareta, grannar till pv:s mamma.

Där blir det kaffe och Ballerinakex med lakritssmak .., och det blir prat om konsten att köra långtradare .., om skräckfyllda flygresor .., om bussresor i Grekland .., det blir prat om hundar och om värdparets barnbarn som just har gift sig i Afrika, med en man från Senegal.

På bordet höstflox i en vacker vas.

Och på köksbordet ligger Margaretas anteckningsbok med recept .., för kvällen är det "Inlagd pressgurka" som gäller.

ibland

inte ofta - men just ibland -

händer det

att jag tänker tanken ...

"men å, det här måste jag berätta för mamma!"

i tre år har hon varit död

och ändå

så levande i mitt hjärta

Sånt som gör livet glatt ....

Ja, det kan till exempel vara en godare frukost än vanligt på jobbet ..., (jag köper skinka och så har vi ostfrallor till) och prat med rara arbetskamrater .., och mejerikämpande tillsammans med en av Johannorna .., och sedan - på väg hem i solsken och ljumma vindar - en kund från affären som vinkar så vänligt när jag kör förbi med moppen.

Då är jag halvvägs hemma.

Vid vandrarhemmet i Steninge har det dukats upp till fest.

Bröllop, kanske?

Och på soffan Ektorp ligger den svansviftande krabaten .,. han har, nere vid båthamnen, lekt med en terrier i dag och är tämligen slutkörd. (Stryk ordet "tämligen").

Dessutom har han fått gå ombord på båten. Sånt tycker husse är roligt.

Husets herre, ja, han målar fönster.

Och jag känner mig lycklig.

Dagens fönster ...

"Hej!

Resor gör att man spanar efter fönster.

På den här resan så stannade vi till vid Långe Jan på Ölands södra udde.

Tittar man noga så skymtar parkeringen och kustlinjen på långa öns södra del.

Sen så skymtar man handen och en kamera som medresenären äger.

Det kom med på bilden också.

Turtlan."

Litet möte - eller stort - ....

Att bo i ett jordbrukslandskap, det passar mig alldeles helt perfekt.

Å, så jag tycker om att se kor, får och hästar och känna doften av ren och skär dynga!

Här stannade jag till en stund på hemvägen.

"Hej på er kossorna .., hur ni det ...?" sa jag.

Jodå, dom hade det alldeles utmärkt.

Sen moppade jag hemåt och bjöds på nystekt fisk och våra egna potatisar och morötter.

Livet på en pinne!

Vid halv elva ...

Sedvanlig promenad med den alltid så glatt svansviftande krabaten.

Solen mot ansiktet.

En hundvalp som jagar fjärilar.


I dikesrenen blommar blåklockor, rölleka, renfana och den här skönheten som jag ännu inte blivit presenterad för.

Småfåglar kvittrar.



Vid "polska ambassaden" ser det ut så här.

Jag lovar, jag har inte trixat med färgen på gräsmattan!

Nu återstår två timmar av frihet, sedan arbete till åtta.

Därefter jobb lördag och söndag och så .., en veckas semester!

När farfar inte längre finns ...


I hemtidningen Norra Västerbotten läser jag följande.

Det handlar om Gunnar Larsson, Bureå, som har avlidit i en ålder av 85 år.

Nu har barnbarnen skrivit om sin farfar.

Så här:

"Farfars hår är alldelens vitt. Han kör bil fort, husen flänger förbi.

Farfar känner nästan alla, fast de är döda nu.

Farfar har gubbkeps och äter Emser.

Det lyser i köket när man går förbi.

Farfar är trött och ligger på soffan, lyssnar på radio.

Farfar har tusen rynkor och stora gammelmanshänder.

Farfar vill ha besök. Han tycker om när det skojas och pratas, farfar är den som skojar mest.

Men nu är farfar död.

Nu är det tomt.

Barnbarnen genom Lisa."

Är det inte helt ljuvligt, så säg ...?

Nog måtte herr Gunnar Larsson från Bureå som inte längre finns, le i sin himmel.

Dagens fönster ...

Ett båtfönster från landskapet Närke .., ja, båten låg och guppade i Svartån i Örebro.

Ulrika - stickerskan - håvade upp kameran och det tackar man för!

Och så ett kvällsfönster ...

.... från Skellefteå, närmare bestämt från "Bonnstan".

Fönsterfångerska var Anitha, som skriver att ..."här fanns inga vattenpass".

Nej, just det .., eller så är marken sank?

Tillägg till dagens fönster ...

... och det var annannan i Portugal som kom att tänka på just den här melodin.

Igår ....

... i kassan, ser jag ett bekant ansikte!

Det är inte ofta.

"Men ååå, är du här!" säger kvinnan och leendet är varmt och ögonen ekorrpigga.

Precis som förut.

Det är ju hon som i Ystad skötte vår pocketavdelning - som kom och tog ut gamla och satte in nya, fräscha exemplar - och nu är hon här, i landet Halland.

På Hemköp.

"Men Ystad då ...?" frågar jag.

"Nej, jag bor utanför Malmö och har bytt distrikt .., så kul, nu kan vi ju ses här i affären!" säger hon.

Jag log länge efteråt.

Här och nu .... igen.

Om man börjar arbeta klockan två, hinner man med att leva också.

Så vi går på promenad, den lille svarte krabaten och jag själv.

Nere vid badviken ser jag en enda modig människa som badar, för övrigt är stranden tom.



Nära båthamnen .., då passerar vi alla islandshästarna och plötsligt går harry fot.

Svansen har han - av någon anledning - mellan benen.

Ååå, så spännande det är!



Idag doftar det mer höst än någonsin .., jag räknar till tre sädesslag längs promenaden.


Och här ser jag ett rådjur som går längs skogsbrynet.

Mot väster .... mörka moln!


Allra längst bort i bilden .., just där det är som mest blått .., ser jag tre segelbåtar.

Bakom oss är himlen ljust blå.

Och det är varmt och skönt och jag norpar mig syrliga björnbär och ser en liten fågel som flyghoppar mellan ljungtuvorna .., en helt ny bekantskap .., stjärten har en vit - alldeles tydlig vit - fläck.

Auktion igen ...

På söndag, när jag arbetar, är det återigen dags för auktion i Heberg.

På nätet kan man redan i förväg se vad som kommer att bjudas ut.

Den här fåtöljen, t.ex. och gissa, om jag gärna vill ha den!

Utropspriset är 60 kr .., den är uppe i 80 kr nu och jag ska nog bjuda jag också.

(Pv deppar ...).

Visst är den läcker!

Kan det var en Carl Malmsten, tro?

(Har nu googlat .. jodå, det är det.
K a n s k e.
Och blir priset som på den auktionen .., då avstår jag nog.)



En Karl-Johansoffa .., utropspris 60 kr.

Förra gången gick en likadan för 380 kr.

Den här skulle ju passa som bäst i det nya vardagsrummet, det som inte är klart ännu.



Och här är nånting för pv ..., jag är helt förvissad om att en sån här grupp inte går på tusenlappen ens.

Återkommer när auktionen är överstökad.

Dagens fönster ...

"Hej!

Med hjälp av några klick på nätet så hittade vi det här fina boendet.

Just det, råkade hitta, för det var inte mycket ledigt när regnet strilade ner över Österlen.

När vi kom fram så fick vi ett fint rum i romantisk stil.

Passade sååå bra!

Så där i det romantiska rummet så fångade jag vårt fönster lite mer nära och lite mindre nära.

Förresten till läsarna!

Varför inte boka in en övernattning vid en framtida resa till Österlen.

De andra rummen hade andra stilar... om man nu inte känner sig så romantisk.

Turtlan."