pElle är trött ...

Ja, är man kattgubbe och sjutton, arton år .., då får man ha en egen plats ovanpå soffan Ektorp och där ligger man då nästan hela dagarna, förutom på natten då det är himla skönt att krypa ihop vid mattes huvud.

Det är väl i princip allt han gör, pElle.

Sover och äter.

Ikväll blev det kokt fisk till kvällsmat.

Hjärtevärme ...

På väg till jobbet får jag ett meddelande i min mobil.

Kollar .., lyssnar .., ler.

Tänk, att åttaåringar som övar julsånger kan sjunga så fint!

Det är ungefär åtta kilometer till affären och jag spelar detta om och om igen och alldeles varm i hjärtat blir jag.

Men ajabaja .. hör jag inte ord som "ängel" och "himmel"?!

Måtte inte Skolverket upptäcka detta.

Landet Halland ...

Det är den 29:e november.

Ännu ingen snö.

sigge nilsson och ett fönster ...

Nu, när det har blivit aningen kyligare ute, har sigge börjat bli lite mer social.

Ja, han kommer då in till oss andra .., kurar ihop sig i loppisfåtöljen eller lägger sig på sängen i "Gunnars rum" ..., jaaaamar och vill ha godare mat än torrfodret på asietten ..,(helst nykokt fisk!) ..., och han putsar pälsen och låter sig motvilligt gosas med.

En liten stund kan man få stryka honom över pälsen, sen får han nog.

Alldeles ljuvligt egensinnig är han!

Det bästa ...

Foto: Eva Grelsson, ett Lejon i Jämtland.

Igår så var det alltså dragning i uppmuntringslotteriet och förstapriset (den vackra bilden av fönstret ute på Rödön) gick till mossfolk i Örebro!

Jag blev övermodig när filmen spelades in och sa att jag minsann kunde hennes adress utantill .., och så säger jag helt fel .., jo, jo, men jag lovar dig mossfolk att fönsterbilden ska komma till rätt brevlåda!

Andrapriset, som blev den här bilden -  även den fotograferad av Eva på Frösön -, går till Ann i Göteborg.

Och det lilla hjärtat - också en Eva--present - som blev tröstpris, går till en som sannerligen kan behöva  tröstas, nämligen Ulrika med sitt ryggelände.

Tro det eller ej .., två bidrag från den här veckans bästa har redan kommit susande genom rymden och landat i inkorgen! Det första var från en härlig madame i Uppsala som, när vi för flera år sedan berättade om våra favoritfilmer, skrev så här om det påhittet: "det här är inte bara trevligt, det är roligt som f-n!"

Och det andra kommer från någon som, efter några års frånvaro, återupplever arbetets glädje och kanske också känslan av att vara behövd, inte bara av sin egen familj .., detta att man betyder nånting i en annan människas liv - eller kan komma - att göra skillnad. Underbart!

I Thailand sitter Guy och filurar.
Han, som är en vän av ordning, tycker att DBIV ska bytas ut DBFV (det bästa förra veckan), så blir det mer logiskt och det kan man ju hålla med om.

Då gör vi så.

Ladda kamerabatteriet .., börja tänka efter .., hämta krattan och fös ihop allt det som gjorde hjärtat varmt under den här veckan som är nu .., och så mejlar ni till bisse151@gmail.com. Dragning nästa onsdag igen, då jag är ledig.

V a r m t   välkomna med era bidrag och stort tack Gösta för din insats som NP igår!
Sån succé som du gjorde, blir det nog fler inhopp!

Dagens fönster ...

... aningen dolt bakom handdukar på tork .., finns i Frankrike.

Då förstår ni vem som var redo med håven.

Just det.

Ljusets mödrar ....

Tittar på ett program i SVT som alla töser /  kvinnor borde titta på!

Ååå, så jag önskar att den visades för ängsliga tonårsflickor; rädda att inte passa in och vara tillräckligt snygga.

Det finns sånt som är långt mycket viktigare här i livet!

Här är filmen. 

Och här här handlingen:

Rafea är en outbildad beduinhustru som bor i ett tält i den jordanska öknen. 
Hennes framtid ser mörk ut - tills hon blir utvald att åka till Barefoot College i Indien. Där förändras hennes liv radikalt. Tillsammans med andra mammor och mormödrar som varken kan läsa eller skriva lär hon sig att montera solpaneler. Ljuset kommer bokstavligt talat in i Rafeas och hela byns liv.

Här och Nu ...

Herr Notarius Publicus och hans rara hustru bor - sedan ett par år tillbaka -, mitt emot slottet i Halmstad.
Ja, det är bara Nissan som skiljer dem åt.

Nissan, ja.
"Vi Ska Äta Ni Ska Laga" fick man lära sig i småskolan och man trodde att det var stora floder där nere i södra Sverige och så kom man dit och ramlade nästan baklänges .., småpjuttiga vattendrag som kallades  f l o d e r!
Till och med Vormforsen bara några mil från Malå, kändes mäktigare!

Men slottet är vackert och segelbåten Najaden ska säljas.

I fem års tid har jag känt pv.

I lika många år har han - alltid - ställt sina slitna träskor precis innanför ytterdörren, så där så man nästan faller över dem och riskerar liv och lem.

En dag får jag nog.

Och här är dom tre vinnarna ...

En alldeles sprillans ny Notarius Publicus uppenbarar sig också, då pv i kväll inte är hemma förrän vid tiosnåret och inte är det bättre i morgon, då är jag själv borta till halv nio och mörkret har fallit.

Herr N.P. och hans rara hustru bjöd på underbart god lunch - stekt kyckling, hasselbackspotatis, gudomlig sås och brysselkål och ärtor - oj, så gott!

Sen blev det kaffe och kaka.

På väg hem tänkte jag på hur mycket det betyder när man i vuxen ålder hamnar i en ny släkt .., det här att känna sig välkommen.

Det har jag verkligen gjort från sekund ett, tillsammans med Gösta och Sonja!

Ja, just det ...

Någon tycker om listor och överstrykningspennor.

Och att ha  k o l l.

Det gulmarkerade är dagar med 100% tillägg.
(Greklandssemester med barnbarnet Emil hägrar ..., det gäller att ligga i och jobba/spara!).

Lilafärgade dagar är fria.

"Kan du slå en pensionär ..?"

Det programmet gör mig kräksjuk.

Mannen som är speaker, ja, han låter precis som om han läste kasettbandssagor för småbarn.

Och dom superhurtiga pensionärerna ...

Uppdaterat: nja, det är mer speakerrösten som irriterar.

DBIV för Anne i Mantorp ...

Go´morgon i stugan!

Nu har jag funderat färdigt och kommit fram till att veckan var tämligen händelselös och det som jag
haft allra mest glädje av var alla fina, roliga, intressanta tv-program jag hängivit mig åt.

Varje vardagsförmiddag har jag tittat på Malou på tv4 och dom flesta kvällarna i veckan har det varit
Svt.

Och allra mest tycker jag om Downton Abbey på lördagkvällarna.

Anne i Mantorp

Lediga-dags-fönstret ...

Ja, det känns säkerligen igen.

Det fönstret sitter på ett gult hus på en kulle, inte långt från havet i landet Halland.

DBIV för annannan i Portugal ...

Det har varit en vecka med en viktig vändpunkt.
Jag började den med en seg känsla, trots den inspirerande Englandsvecka som var DBIFV, mer jobb än inspiration. Och avslutade med att känna mig fullt engagerad i de tre intressanta projekt som vi håller på att bena i resultaten från.

För en gångs skull är det tre projekt som griper i varandra och att arbeta med alla tre samtidigt är till nytta snarare än förvirring. Den verkliga vändpunkten var mellan tisdag då jag kände mig uppgiven inför en av doktoranderna som varit på väg att köra fast länge och som fortsatt att sitta fast trots att jag trodde att vi hade kommit loss förra gången vi möttes och onsdag då jag hade tagit ett rejält tag i hans projekt för att visa i vilken riktning jag tyckte att det skulle gå.

Detta var det abstraktaste DBIV jag skrivit.
Du kan illustrera det med samma datorskärmsbild som då när vi skulle ta en bild från här och nu en dag, för mer spännande än så är det inte utanpå.

// annannan

Vid elvatiden ...

... sitter jag i loppisfåtöljen och tittar på Sommarpratarna.

Intressant, som nästan alltid.

Allra mest intressant är konstnären Lars Lerin.

Och så tycker jag så alldeles oerhört mycket om rösten hos Astrid Assefa.

pElle, han bryr sig inte så mycket om krånglet med kärleken och hur det är att flytta ihop.

Han funderar mest över hur han ska få det skönt i sin lilla grop i soffan.

Tidig morgon i landet Halland ...

V i n d s t i l l a.

Och dånet av tystnaden.

Inte ens vågskvalpet hörs.

Harry springer lös .., fram och tillbaka och upp över kullarna ..., språngfart!! hej och hå! ..., försvinner ett tag och kommer sedan ruuuusande tillbaka med viftande svans!

Det finns inte ord för hur mycket jag älskar den hunden!

Vid färisten kommer grannen Arne körande med sin röda bil. Arne har dåligt hjärta, men fixar tillvaron på nåt vis och varje förmiddag tillbringar han med dom andra gubbarna nere vid hamnen. Småprat och sånt.
Terapi. Kanske den bästa av alla?

"Jaha du Elisabet, du är ute på språng ..?" säger Arne som har vevat ner rutan.

Och vi pratar om detta att det är vindstilla .., det händer ju nästan aldrig.

Igårkväll: pv:s brorson Hannes ska iväg till Göteborg och hämta fisk och skaldjur till restaurangen i Malmö, men stannar till här och sover i det vi kallar för "Gunnars rum".

Innan dess blir det backgammon med pv, allt medan jag sitter i loppisfåtöljen och tar igen mig efter jobbet.
(Tar igen mig = spelar frågequizz).

Och nu är det tisdag och i morgon är jag fri och ska köra till Helsingborg.

Dagens fönster ...

... fångades mitt i sommaren och fönsterfångerska var Ulrika - då på besök i Nora -.

Och tänk, så mycket lite färg betyder och färg som passar ihop! 

Kvällshälsning från sjukhuset ...

För en timme sedan ringde jag till Rexxie, han som i morgon ska få sin ena njure bortplockad.

Jag frågade hur han kände det och jodå, det var bra och han hördes lugn och sansad som alltid ..., och på min fråga vad det var för ålder på medpatienterna, ja, där på urologen, svarade han - och leendet hördes genom luren - att han var i särklass yngst.

"Får jag lägga ut en hälsning från dig och berätta om det här samtalet ..?" frågade jag.

"Det får du gärna göra ...", svarade denne sympatiske herre.

("Han lät himla trevlig!" sa pv som också fick prata med honom).

Nu håller vi tummarna för att tumören blir bortplockad på bästa sätt och allt ordnar sig.

DBIV för Monet i Frankrike ...

Mitt franska Bästa I Veckan var fredagens lunch med havsutsikt hos en av goda vännerna i vårt lilla boksällskap. Vi samlades allihop för att äta gott, prata om och diskutera de senaste lästa böckerna, normalt alla med anknytning till Frankrike. 

Den här gången var det faktiskt två svenska böcker av en kritikerrosad men för oss alla okänd svensk författare: Kristian Lundberg. Jag säger bara en sak: Läs hans "Yarden"! 

Den ingår också som en del av Veckans Bästa. 
Och fick mig bland annat att med rysningar minnas råkalla och vindpinade Skånevintrar. 

Monet.

Nu har priserna anlänt!

Här är alltså veckans förstapriser .., hitsända av den underbart rara Eva på Frösön!

Ja, utskrivna som foton och fastlimmade på papper.

Sååå vackra!

Den som vinner får välja mellan dessa två bilder, helt perfekta att rama in om man så önskar.

 

Titta, så fint hon målar!
Ett litet-litet-julkort fnns i kuvertet också. Nu ska jag försöka hitta en lika liten ram, så ska den få stå på hyllan och sprida glädje!

T a c k  Eva!