En vanlig söndag i augusti ...

Någon timme innan det är dags för avresa till Ekerö .., på parkettgolvet ligger Nelly och hennes matte och tar igen sig efter frukosten ..., från tv:n hörs kommentatorsprat från Moskva och friidrotts-VM.

Nellys husse sitter i soffan.

"Men oj .., är det en muskel det där på sidan av knäet ...?!" utbrister jag.

Jodå, det är det.

"Jag har minsann en sån där stor en jag också ...", säger pensionatsvärden.

Men det är mågens som kommer på bild.

Själv är jag i total avsaknad av det som börjar på m och slutar på uskel.

Igår på jobbet.
En bröllopstårta klar att avhämtas står i mejerikylen och jag är hysteriskt orolig att råka stöta till vagnen så att tårtorna (det är flera stycken som ska monteras på höjden) ska dråsa i golvet, åååå, sicken fasa det skulle vara!
Nej, det är inte vi som bakar tårtor, utan Östras Bageri och så hämtas den hos oss.

Ena delen av tårtan.

På middagen i Steninge på Göstas Café - det var på lördageftermiddagen - skojtjatade AP och Micke om att jag skulle säga "ja" till ett frieri från pensionatsvärden .., men jag är så motsträvig till giftermål och fråga mig inte varför .., så har det alltid varit, även när jag verkligen bytte efternamn från Nilsson till Eikedahl i slutet av maj 1976.

I tjugosju år var jag gift -  tillsammans med samme man i totalt 34 år -,  ja, det där med giftermål känns inte så viktigt, men kanske att man måste kolla upp vad som förändras rent juridiskt?

Ja, ja.

Nu till något helt annat.
Instagram.
Jag tycker verkligen om Instagram och en av mina absoluta favoriter är han som går under namnet civilking.
Som bildtext till bilden här ovanför hade han "You ..? Talking to me ....?" och jag tycker att den är bara så  u n d e r b a r! 

En till favorit: audiosoup .., som oftast har bilder från Turkiet och Istanbul (dit SKA jag åka någon gång!), men här, på bilden, från Kas där jag en gång tillbringade en semestervecka, ja, det var 2004, tror jag.

Vi bodde högst uppe i ett av hotellen på bilden; det var som att bo i ett gökur och i en veckas tid kämpade jag med att våga hoppa tre meter från en badbrygga på en klippa .., men vågade aldrig.

Vattnet var kristallklart och man såg som ett stenröse just under ytan och detta, att stenröset i verkligheten befann sig långt nere på botten, det kunde inte min hjärna sortera ut.
Nej, jag vågade inte.

Och jag minns en ung kvinna från Köpenhamn som såg mina ihärdiga försök och som till slut sa .., "men Elisabet, det är inte det mest väsentliga här i livet att våga hoppa härifrån .., det finns annat som är viktigare."

Så var det förstås.
Men just där och då, kändes det viktigt.

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej på kvällskvisten!

Ser att dragningen är uppskjuten till i morgon och då kan ju jag också berätta om mitt bästa i veckan.
I och för sig har hela veckan varit riktigt mysig, men inget slår söndagens badande.

Tre gånger simmade jag omkring i Lillsjön någonstans här på landet i Östergötland. Vattnet var dryga 22 grader och i min smak helt ljuvligt. '

Önskar att sommaren kommer vara länge än och att det blir fler bad för min del.

Kram på er/Anne i Mantorp

Söndagsfönstret ...

Ett kyrkfönster passar väl som allra bäst på en söndag?

Jo, jag tänkte väl det.

Stickmadamen i Västmanland tog bilden.


(Elisabet säger: det finns mer än en Boo kyrka .. men jag förmodar att det är den här?)

Bilder från en helg i augusti ...

Fredag blir det jobb från halv åtta till halv tre och tänk .., Ankaret är nu en helt annan butik än i mitten av juli.
Jag hinner texta skyltar och städa runt kassorna .., och tänker alltid på Matildas fikarum, ni minns väl Matilda i Australien ..., hon som på en fråga vad som var viktigt för henne som kund, svarade att kassabanden skulle vara rena.
Tänk, att sånt kan man komma ihåg!

När jag kommer hem, är Micke och AP och lilla Nelly redan här.
Det blir middag på Göstas Café i Steninge.
Pv som är en riktigt gottegris, väljer glass till dessert och hjälp, så smarrigt det ser ut!
Jag är trött när vi kommer hem, går i säng först av alla och har förfärliga mardrömmar.
Vaknar och är orolig.

Och så blir det lördag och ring-så-spelar-vi med Peje från Småland och vi går på promenad förbi blommande ljunghedar .., pv norpar åt sig björnbär (igår kokade han marmelad på såna bär)  ..., AP som en gång läst geografi i Umeå förklarar vad granit består av .., allt medan vi närmar oss havet.
Jag är först i, pv kommer med harry och Nelly leker för sig själv i vattnet; en riktig vattenhund är hon!
Det är aningen svalare i havet än tidigare, men luften är mild och len .., ni vet, så där som Comfort.

Sen går vi hemåt.
Nelly lydigt ..., och harry draaar som vanligt, fast pv tycker såklart att han - harry - är väluppfostrad.
Jag anar att dottern tänker ..."å, om jag ändå finge ha honom en hel dag, då skulle dom allt få se hur fint han kunde gå!", men hon säger det inte .., hon är ju väluppfostrad.

Hemma igen duschar jag med hjälp av trädgårdsslangen .., vi dricker kaffe på altanen och pv skriver en inköpslista inför utflykten till Gekås i Ullared.

Sen är vi ensamma hemma, Nelly, harry och jag själv.

I bokhyllan har Herr och Fru Prickigt djur fått sällskap av kapten Haddock, för dagen utrustad med endast en arm.
Han har inte bara stått i bokhyllan, utan även fått komma ut i solskenet där han vaktat rulltårteskivorna.

Visste ni att kaptenen har ett till synes outsinligt förråd av svordomar?
Inte det?
Jodå.
Titta här bara.

För övrigt blir dragningen en dag försenad, då ingen NP kan uppbringas just nu och själv ska jag moppa till jobbet.
Näst sista dagen innan det är semester.

Det bästa-bästa-bästa för Ulrika ...

"Rally är hemma igen!!!!!"

Dagens fönster ....

Hej Elisabet!

Turist i egen stad för en dag.

Besökte bland annat vårt världsarv Gammelstad.

Därifrån kommer denna bild.

Augustihälsningar från herrn i Luleå.

Dagens lista ...

... låg på golvet nedanför kassa 2.

Dagens fönster ...

Hej!

På Visingsö finns ett fint litet pensionat som heter just Visingsö pensionat. Så där fyra fem rum i ett vanligt större äldre hus med s t o r trädgård. En härlig frukost med nybakt och hembakt bröd.

Där på mitt sängbord stod den här fina väckarklockan. Tänk att hitta en sån fin gammal klocka sa jag, passar perfekt in i miljön. Det fanns också en fin gammal radio på rummet.

Där i klockan finns just fönstret i tiden.

.... sen imorse så såg vi att både klockan och radion var nya men i gammal stil....

Men vad gör det. Fint var rummet och pensionatet likaså!

Rekommenderas!

Turtlan

Precis överallt ...

... ser jag bilar av alla de möjliga slag!

På personalparkeringen räknar jag till tre franska bilar och blir förvånad.

Tre stycken ...., det hade jag inte förväntat mig.

Och eftermiddagen och kvällen susar iväg .., nu börjar det vara som förut i affären .., man hinner andas och kolla datum och sätta ner priset med trettioprocent-rabatt-lappar och hyllorna gapar inte längre tomma .., å, det känns skönt!

När jag står vid ostdisken börjar ett tyskt par att småprata med mig och dom är så innerligt rara och vänliga .., Anne-Lise und Kurt heter dom och jag famlar bland tyska verb och ackusativ och dativ och Anne-Lise berättar att dom bor i Hamburg men  ä l s k a r  att vara i Schweden och några ord har hon lärt sig .., "tack så mucke" och "ha det så gott" och innan dom tackar för sig får jag en varm kram av Anne-Lise och jag känner hur glad jag blir.

Små möten är ibland - eller kan ibland vara - alldeles underbara!

Jag arbetar sista timmarna tillsammans med Lina.
Hon ska på nåt partaj och har bråttom iväg och oj, vad det går undan och alltså är jag hemma nästan en halvtimme tidigare än i början av sommaren när turisterna trodde att vi stängde tio eller elva och i godan ro strosade omkring bland hyllorna.

Hemma berättar pv om bilbytartankarna ..., ja, i morgon ska han till Falkenberg och provköra en Toyota Yaris och jag ska arbeta för en av töserna och ute är det becksvart och tänk, att lindalotta idag har blivit mamma till en liten pojke ..., Ebba har blivit storasyster och bettankax mormor igen!
Vilken glädje!

Nu blir det sänggående, för jag vågar inte titta på Psycho, ja, bara liiiiite, mellan varven.

Ajöken, sa fröken.

Det bästa för Monet ..., just nu i Sverige.

Så fina ni är Monet! hälsar Elisabet.

Trots den urusla kvaliteten på bilden får den ändå representera det bästa i veckan. På lunch hos min sverigesemestrande dotter läser jag Pippi för två av barnbarnen. Och tänk så det kan bli. Den lille gossen, han är en liten fransman och talar bara franska. Fast han förstår allt man säger eftersom hans svenska mamma talar svenska med honom. Men se svarar det gör han bara på franska!

Den lilla snart tvååriga flickan har det lika förspänt med tvåspråkigheten eftersom hennes mamma är från England. Så även om hon bor i Sverige får hon sin dagliga dos engelska. 
"Wow" är favoritordet just nu.

Bilden är en bild från min kamera som jag inte kan använda här i Sverige för att skicka bilder med. Och ajfånen har franskt abonnemang som inte vill sig i Sverige så man får improvisera!

Hälsningar Monet.

Ett faktum ....

... är att nu har det eviga högtrycket tackat för sig.

Från Gunnars web-cam-sida ser det ut så här i Tylösand, inte långt härifrån.

Nån mil bara.

Och pv är ute och springer femton kilometer ..., det är nog bilköparnerverna som måste lugnas.

Dragning på lördag ....

Alla vinster i veckans dragning kommer från Biggan/Birgit i Hudiksvall.

Och den som vill vara med och berätta om sin glädje, får lägga på en liten rem.

Följande har delat med sig hittills:

Jo, det är AP som är i Skåne och umgås med faderskapet och hans fru och hund .., och med lillbrorsan i Malmö. Ja, och med Micke, förstås.

Och förra veckans vinnare Eva på Frösön .., som berättade om sin födelsedagsglädje!

Monet har träffat två av sina barnbarn och läst Pippi för dem.
Tala om glädje!

Och där är Marianne Bokblad som varit på sångkurs tillsammans med andra sångare.

I Göteborg var den storartade Ann glad över att äntligen ha kommit till skott och badat katten Shiva.
Om man tittar på bilden .., så anar man att Shiva inte delade sin mattes glädje.

Och hedgrenskan i Skåne kände sån innerlig glädje över döttrarnas syskonglädje.
Här kramas lockiga lilla Iris om.

Fler som vill vara med?

Morgon i landet Halland ...

Ösregn vid sjutiden och därefter uppehåll.
Harry som kurar ihop sig i soffan.
Småfågelvitter.

Och vi äter frukost och tittar sedan på Gomorron-tv där miljöpartiets Gustav Fridolin berättar om boken som han skrivit om sin namne och morfar och jag tänker att kanske ska mp få min röst i nästa val, jag tycker verkligen om detta sympatiska språkrör och ja, jag vet, man kan inte rösta på ett parti bara för en sån sak, men faktum är att det kan man ju faktiskt.
Direkt efter intervjun med författaren, beställer jag boken.

När det blir nyheter berättar såväl radio som tv om president Obamas stundande besök i vårt land och jag ler för mig själv och tänker att mest av allt påminner det om småpojkar som har blivit ovänner.

Obama: nä, nu när du inte gör som vi säger, då tänker jag inte vara med dig längre Vladimir, nu ska jag vara tillsammans med Fredrik och Carl, så det så ...!

Och svenska journalister vinklar det hela så där så att Obama tycker alldeles särskilt mycket om Sverige, men det tror jag inte på.
Det är nog mest näsknäppen åt Vladimir som gäller.
Och nånstans ska han ju vara, ´n Barack.

Ja, så där snurrar tillvaron på en alldeles vanlig torsdagmorgon.
Pv funderar på bilköpet och i Västnytts morgonsändning sitter en oavbrutet leende nyhetsuppläserska och vi (pv och jag själv) börjar skratta och pratar med varandra med just det smajlet - alldeles enkelt är det inte - och pv säger att "han, Obama, han kunde få jobb på Västnytt när han inte längre får vara president, för han har ju ett så vackert leende" och så ringer äldsta dottern och berättar att Emma idag kommer hem från fotbollsäventyret i Israel och själv ska jag arbeta fyra dagar på raken och sen har jag en veckas holiday och det ska bli så skönt

Pv, han börjar jobba på måndagmorgon.

Dagens fönster ....

Två fönster från Haga i Göteborg och fönsterfångerska var ingen mindre än Babsan.

Ni vet, hon från Piteå, men som numera bor i Uppsala.

I måndags ....

... besök på ortopedmottagningen.

Idag kallelse till två provtagningar - en nästa vecka, en där nästa -, och den 23:e ska jag få träffa herr Larsson, han som är "revisions-tekniker" eller nåt sånt.

Med andra ord .., ser vad som ska göras med protesen.

Snabbt och effektivt arbetat, tycker jag.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

"Lite fönsterbilder kommer från ett jättefint Göteborg.
Härlig stad.
Ikväll blir det mat på Kometen och hoppas innerligt att herr Mannerström himself är där.

Babsan".

Tack du Babsan för detta!

Bilder från en alldeles vanlig tisdag ...

En vanlig tisdag kan man göra ..., just ingenting.
Man kan prata med Stig, 83 år, förstås .., han som mest hela dagen sitter i skuggan under ett körsbärsträd och tittar ut över den lilla världen som heter Stensjö.
Man kan också plocka ihop alla läsglasögonen .., räkna dem - ungefär som fåraherden räknar in sina får - och konstatera att jo, nästan alla är på plats.
Dom rosa sitter på mitt huvud och syns inte alls.

Och man kan få ett sms från sin semestrande dotter som är i Skåne och för dagen idkar träning tillsammans med sin man och sin tio år yngre lillebror.

Den dottern är precis som sin mormor och sin mamma, dvs .., "dit det bär, dit bär det".
Man kan också förundras över att ens egen mamma "går igen" ..., att gener kan hoppa bock över generationer och nästan klona barnbarn.

Och man kan prata om betydelsen av ordet sarv, ja, tillsammans med pv:s skånska släktingar.
Halleluja för Google.

På eftermiddagen kan en pensionatsvärd komma smajlande och säga ..."här har du post, Elisabet!" och det visar sig att det är vinster till Uppmuntringslotteriet!
Å, ni rara vänner!
Här är det Bettankax i Lund som har skickat skålöverdrag - ja, eller badmössa -, skriver hon.
Tack snälla!

Och titta, ett paket till!!
Det här kommer från Anne i Mantorp!


Anne och Bettankax har en gemensam nämnare: nämligen denna.
Jo, jo.

Stort t a c k till er båda!

Dagens fönster ...

Från årets stickläger i Fattigskogens Vildmarksby i Dalarna.

Ulrika tog bilden.

Ljuspunkter ...

Först får jag reda på att min protes sitter löst, ja, det mesta är väl tämligen löst när det gäller mig .., och sen, när jag kommer hem berättar pv att Saaben är utdömd.

Efter tretton års tjänst - inte bara hos oss -, är det fel såväl här som där och verkstadsmannen säger att det kommer att kosta så mycket att reparera den, så vore han i pv:s kläder, så skulle han skrota bilen.

Och så tackar min moped för sig och vill inte alls starta, annat än undantagsvis.

Nåja, i morgon ska pv titta på bil och jag ska lämna in herr Hooper till Lasse, snäll och rar kund i affären som fixar moppar. Hopefully.

Men glad blir man i alla fall när Stig från Bjärlöv i Skåne kommer på besök.
Ja, inte bara Stig, även hans fru Maj-Britt som är faster till pv (lika musikalisk som sin hädangångne bror .. Maj-Britt spelar dragspel!), samt dottern och mågen .., och alla utom Stig har åkt till Ullared, men Stig, han tycker som Ulrika och jag själv, att Ullared är sjunde graden i helvetet, lindrigt uttryckt.

Så han blir kvar här.

Vi sitter ute i solskenet och dricker kaffe och Stig berättar om pv:s farfars bror som nästan sköt en annan man och därefter såg sig nödgad att emigrera till Amerika .., var där några år .., återvände till Skåne, hämtade sin flickvän och tog henne med sig och förblev därefter amerikan.

Stig - som är född i Knisslinge i Skåne -, har arbetat på byggen, förutom de sista sjutton yrkesverksamma åren då han var vaktmästare på ett ålderdomshem ("på den tiden var dom äldre mycket piggare ...", säger han) och så har han, i sin ungdom, spelat fotboll som högerinner, ja, det var i Broby IF det och det var liksom inte igår.

"Ni vet, då ..., då hade alla spelare bestämda platser, man bytte inte så där som man gör nu och bäst var ju att vara back .., dom sprang inte med som nu för tiden ...", säger den förre högerinnern och ler filurigt.

Nu är Stig åttiotre år.

Han spelar boule ("vi har inte förlorat en enda match på länge ...", säger han och ser väldigt nöjd ut ...) och på vintern tittar han på fotboll i tv ..., och nu sommartid .., ja, då sätter han sig gärna ute på altanen och pratar lite med folk som går förbi.

"Du vet, vi bor ju mitt i byn, så det är alltid människor som passerar ...", säger han.

Ungefär så är det med Stig Carlsson från Bjärlöv i nordöstra Skåne.

Vill man bli lycklig ...

Då kan man med fördel titta på svt.play.

Och en handduk, alternativt näsduk, kan vara bra att ha inom räckhåll.

Helt fylld av beundran är jag för såna här eldsjälar till människor!

(Ja, man kanske inte blir direkt lycklig .. men man blir stolt över svensk sjukvård som ofta får klä skott för helt andra saker ...., och så blir man tacksam över att såna som Palle och hans kollegor finns till. Jag undrar jag om han inte är jämte?)

Här är programmet.

(Och ja, Rexxie, jag ska titta på det du tipsade om också).