Ortsnamn hemma och borta ...

Hemmaorden först som jag minns dem. Adak (många klasskamrater, där bodde även Nisse, trogen vän på Facebook, död sedan något eller några år tillbaka), Kokträsk (Johannes Renström, stort original, kompis till min pappa), Släppträsk (tunnbrödet, förstås!), Malå, Rentjärn, Åmliden, Björksele, Kristineberg (gruvan!), Sorsele, Gargnäs (där bodde exets mormor och morfar, Anna och Villehard Lindberg), Fårberg, Fårträsk (min klasskamrat Martin, den förste som dog av klasskamraterna), Svedjan (Kerstin och Carl-Olof), Arvidsjaur (där bodde min faster Anna-Maria och min syster Rigmor), Medle, Myckle (såg jag blommande äppelträd för första gången i mitt liv),  Kalvträsk (pappas uppväxt), Norsjö (vacker kyrka), Springliden, Talliden (där bodde mina systrars morbror Oliver - uttalas som oliver i en burk, med långt iii - med sin fru Erna), Lillholmträsk, Ruskträsk, Rusksele, Vormsele (hemslöjdsutställning varje sommar), Lossmen, Husbondliden, (stort pingstvänsmöte sommartid)  Risliden, (Sigurd och hans fru Rut, morbror och moster till mina systrar) och en hel hop med andra namn. 

Namn på vägskyltar på väg till Sthlm, de flesta mellan Falkenberg och Torup: Sletås, Hälsoböke, Eften, Drängsered, Glöshult, Måsared, Bästhult, Kammarebo, Kvinja, Bökhult, Käringanäs.

Dessa namn var vad pv skrev upp, allt eftersom jag styrde mot målet. Sen bytte vi chaufför och jag var för trött för att anteckna alla namnen. Det visade sig att han hade kvar dem i sin mobil. Nu är dom här.

Ännu mera Emil Näsvall ...

I Björkhagen finns detta ljuvliga, med ovan nämnde konstnär som upphovsman. Vilket arbete han måtte ha lagt ner på alla figurer! Här kan man läsa mera om detta krumeluriga! 

Och om jämtlänningen herr Näsvall, född 1908, kan man få veta mera om man klickar in sig på den här länken. Till exempel att när Emil redan i tidig ålder visade goda anlag för konst och skulptur, fick han ekonomisk hjälp av sina grannar för att kunna studera. Vilka underbara grannar!

Och så här såg han ut, Emil Näsvall, som om han hade fått leva i nio dagar ytterligare, hade kunnat fira sin 57:e födelsedag. 

Han ser ut som en trevlig man, tycker jag.

Torsdag ...

Så var det dags igen. I drömmen är jag återigen kassörska och ska räkna dagens kassor, men hittar inte den svarta kassalådan med alla pengar i. 

En yngre kollega försöker trösta mig och säger att lådan nog kommer fram, nej, jag ska inte vara orolig, det ordnar sig. 

Och jag försöker memorera var jag senast såg den. Bar jag inte ner den till kontoret? Tappade jag den längs "vägen"?

Vaknar vid sextiden, med så mycket oro inombords och stört omöjligt är det att ta sig ur drömmen. 

Kommer ner till köket, upptäcker att jag igår glömde att ta medicinen .., kommer inte ihåg mycket av gårdagskvällen. 

Fortfarande sååå förkyld. Ingen hämtning av Edvin för pv:s del idag, då även Hilda är sjuk, ja, även Martin.

Vi tar en sväng till till Falkenberg för att lämna ifrån oss den kapsejsade frysboxen, men också för att köpa rutnät inför gjutningen av golvet i det nya rummet, samt ett skydd till plommonträdet, så där så inte all bark gnags av. Och pv får inte glömma att boka rörmokare (golvvärmen) och säkert elektriker också.

Strålande solsken ute. 

Och igår på Familjechatten .., nej, inte från Malå, men väl från Bjäresjö, utanför Ystad. Ni kan tro att jag älskade även den platsen på jorden. Det var Tommy E som fångade kvällsbilden.

Torsdagsfönstret ...

... är egentligen bara själva fönsteröppningen, ty själva fönstret är nymålat och ligger på tork. 

Detta är utsikten när man duschar här nere i badrummet (pv duschar uppe hos sig) och det är ju inte klokt så underbart det är! Jag kan stå länge och bara titta ut.

Snabbt tur och retur ....

Plötsligt får pv för sig att vi ska åka till Varberg för att köpa tomatplantor. Ja, han har redan besökt Plantagen i Flygstaden, men blev så besviken .., gängliga och taniga plantor och tämligen dyra. 

Egentligen har jag ingen större lust att följa med, jag känner mig så trött, men tänker att kanske hittar jag några fina pelargonior. 

Det är ynka fem mil till Varberg och nästan alltid hopplöst att hitta en ledig p-plats när man väl är framme. Nu blev det ett väldigt snabbt besök. 

Vips, hade pv hittat och köpt fyra olika tomatsorter (3 för 100:-, frodiga och fina!) och själv fann jag vackra pelargonior (samma sak där, 3 för 100:-), men salladen som friherrinnan gärna ville att vi skulle handla till henne, nej, dom hade inte kommit ännu. 

Tog det en kvart, så var vi klara? Och kallt var det - nordanvind -!

Hade planer (pv hade fixat kaffe i termos och fikabröd) att slå oss ned i Galtabäck för 11-kaffe, men jag orkade inte. Är så vanvettigt förkyld.

Den fina skulpturen heter "Maj" och är gjord av Emil Näsvall. Så fin, så fin! Minns jag rätt, så finns Maj - hon som ser så målmedveten och stark ut, även i Vilhelmina och Söderhamn.

Dagens fönster ...

... i gränderna i San Sebastian, kom en schäfer (?) lugnt ut på balkongen och lade sig. 

Lugnt och skönt ovan gatuvimlet.

Hälsn.

Bert

// Tack Bert! Ett fönster och en hund .., kan det bli bättre?

Och så blev det tisdag .., och Dagens Fönster (bild 2).

Efter att plötsligt ha blivit knalldålig igår - med hemsk hosta, ont i halsen och totalt slut på - däckade jag på soffan, allt medan Sverige vann över Finland i hockeyn. 

"Men den matchen såg du inte mycket av, du sov nog i två timmar minst!" sa pv. 

Jaså, på det viset. 

Sov gott hela natten, behövde inte ta några Vicks tabletter, vaknade halv sex, gick ner och upptäckte att den svarta katten nog varit på besök, ty där fanns inte tillstymmelse till vare sig torrfoder eller frikassé i Sigges skålar. 

Vi kurade tillsammans, Sigge och jag själv här på soffan Ektorp och jag fylldes av sån tacksamhet över att han är så kelig mot mig. 

Ja, kelig och kelig .., han låter mig i alla fall gosa med honom och jag får pussa honom på pannan och stryka  f ö r s i k t i g t  på hans lena mage. 

"Jaa, du är verkligen mattes katt ...", säger pv ibland. 

Jo, så är det, men det beror ju på att det är jag som gullar med honom och är den som ger honom godaste maten.

Idag är det ljuvligt ute och när jag senare på morgonen började känna mig bättre - hostan gav med sig någorlunda - gick jag ut och vattnade i rabatterna, iklädd nattlinnet och min blå sticketröja. 

Nattlinnet inhandlades för ett par år sedan på postorder från Cellbes och är väl något som min mormor gärna hade burit. Bomullstyget är så urtvättat, men så omåttligt mjukt och lent, så det är inte sant! 

Nej, någon sexbomb är det inte han begåvats med, den ärade pensionatsvärden.

Och från Malå kom den här bilden igårkväll vid halvtiotiden. Tänk, att jag kan känna doften ända hit. Ja, jag förstår om ni blir less på alla malåbilder, men det blir inte jag ,-).

Vad händer för övrigt? Jo, pv har sågat ner en hög och stendöd fläderbuske och intill stod en lika eländig syrén och båda hade snärjts in närapå helt och hållet av murgröna! Skönt att lufta upp baksidan lite. 

Konstaterade också att det i fjol planterade plommonträdet, fått besök av antingen högresta harpaltar, men mest troligt rådjur, vilka gnagt av barken nästan helt och hållet på en av de nedre grenarna. Kanske får vi sätta hönsnät runt om, så det inte blir rena frukostbordet för gästerna.

Och för övrigt tycker jag på gränsen till synd om den hastigt avgångne nationelle säkerhetsrådgivaren, Tobias Thyberg. Och jag ångrar att jag nästan raljerade över hur dumt det var med bilderna, att inte tänka sig för! Efteråt kändes det som att slå på en som redan ligger. Förlåt, vill jag säga.

Måndagsbild hemifrån ...

Bilden togs av Maria.

Tjamstaberget till vänster, där slalomsäsongen nu är tillända och där är sjukstugan som ligger så tryggt  nere vid foten av berget. Det var hos mamma i övernattningsrummet på sjukstugan som man kunde lyssna till berguvens hoande.

Jag minns sommardagar på 60-talet när vi tog båten och puttrade iväg över sjön, till Ludvigsudde på andra sidan. Där fanns en liten sandstrand - modell oerhört liten - men ändå, en strand! Och saft och Mariekex och kaffe till pappa och mamma. Jag minns en super 8-film där jag sitter i båten och håller upp en liten docka och pappa ler mot kameran och det var sommar förstås. Ett kort ögonblick i ens liv, men ändå ..., något som etsat sig fast i minnet.

Det slår mig plötsligt, att många av de barndomsminnen som fastnat mer än andra, är från mammas filmer. Kanske har man sett dem så många gånger, ja, att det helt enkelt är därför?

Dagens fönster ...

Från Landskyrkan i Skellefteå kommer den här bilden - samt det outsägligt vackra korfönstret - och det var ellem som hade håven redo! 

Tack ellem!  Det var vänligt av dig!

Från lördag till söndag ...

Kort resumé. När Maja igår givit sig av till väninneträffen i Falkenberg (spa med övernattning), tog vi pojkarna och installerade oss i båten. K a n s k e  att vi skulle övernatta, men helt säkra var vi inte. Pv tog båda gossarna på kämpig promenad upp på det som kallas "Skallen", allt medan jag försökte städa lite där vi skulle sova och i "köket" och toaletten. 

Trötta pojkar kom tillbaka någon timme senare .., då blev det stekta delikatesskötbullar med pastafjärilar till middag och oj, så dom åt! Delikat tillbehör: Felix ketchup! När åt jag detta senast? Eller, när använde jag ketchup till middag senast? Tyckte jag det var gott? Ja, det, tillsammans med pastan, gick bra som hast-middag.

Vid sjutiden kanske somnade den yngste och halv nio gick den äldste i säng. En låg hos pv i akterruffen, den andre hos mig på den breda sängen i "köket". Läste om Måns och Mari om vår, sommar, höst och vinter, men innan vi hann till slutet, så hade min sovkompis däckat. 

Vaknade senare på natten av att jag frös och ibland svettades .., nej, ingen sjukdom, men det blir lätt råfuktigt i båten den här tiden på våren. 

En värmefläkt stod ibland påslagen .., ibland stängdes den av, då det blev på tok för varmt. Och jag ville ju inte att lille Viggo skulle ligga och frysa, då han har en förmåga att slänga av sig sitt täcke - sovandes i båten eller inte -.

Åkte hem och åt frukost, äggröra med bacon eller macka och ett glas juice till den som vet vad han vill. Orkade inte tjafsa om vikten av nyttigheter.

Och så vid halvtolv-tiden kanske, var här tomt och tyst, men bara i några timmar, ty sedan fick vi glatt överraskningsbesök av Sonja, dottern Maria och de två sönerna Elliot och Alfred. 

Trivsamt, som alltid. 

Ständigt nya besök får vi av den svarta katten! När frysen avled, kokade jag bara upp den laxsida som tinat upp och slängde ut bitarna till herr eller fru Kråka. Nej, inte alls .., den som kom först var katten och den tycktes så hungrig! Åååå, detta gör mig tokig av ångest! 

Tittade ut genom rumsfönstret och såg den komma gående vid eken .., den tittade upp på mig och stannade upp ., och jag tänkte att hjälp, om du inte har något hem och går här hungrig! Hittade inte min mobil för att ta en bild och när jag väl hade den i handen, hade katten försvunnit. Ska försöka efterlysa eventuella ägare här i närheten. Sååå skönt det skulle vara om jag i alla fall visste att den inte är utslängd bara.

"Men det är ju bara att sluta att ge fåglar och andra mat ..", sa någon. 

Nej, det är inte så enkelt. Inte vill jag att den katten ska gå hungrig! Inte fåglarna heller. (Ja, jag vet, fåglar hittar mat på andra håll.)

Nu Mästarnas Mästare. Sigge intill mig. Känner mig fylld av glädje.

Lördagsfönstret ...

... fångades i Hjo och jag tycker att det var så vackert!

Vid tretiden på morgonen ...

Tillsammans med Elliot har jag natten mot idag legat i pianorummet, det som en gång kallades för "Gunnars Rum". Hela natten har fönstret stått på glänt och Sigge har varit så jobbig .., "varför ligger du nu plötsligt här matte .., i ett annat rum .., i en annan säng än den vanliga?"

Han har vägrat att gå ut, men hela tiden jamat och haft sig. Förmodligen irriterad över att allt är så annorlunda. När han äntligen hoppar upp i sängen (som nu är som en dubbelsäng), tittar han förvånat på gossen intill mig .., och lägger sig ner en liten stund. 

Utanför fönstret - i syrénbuskaget - har i ett par timmars tid pågått den allra ljuvligaste serenad. Det är gärdsmygen som underhållit och den låter nästan som en kanariefågel! Lämnade sängvärmen, tassade ut på gården i bara nattlinnet och spelade in konserten. Den ska jag lyssna till under kulna vinterdagar.

Nu, när klockan snart är kvart i sex och alla sover (utom Sigge, som sitter i fönstret och tittar mot fröautomaten till ...) har nästan allt fågelkvittret upphört. Allt som hörs är väggklockans tickande och knattret mot tangenterna. Nej, nu hör jag lille Viggo prata uppe i det som är mitt sovrum. 

Just så är det här i gula huset på kullen, den här lördagen .., den tionde maj.

Mors Dag ...

Idag fyller AP fyrtionio år. Det är hon som är till vänster på bilden. Och igårkväll tog hon flyget från Arlanda till Lycksele för en studentåtertäff (30 år sedan ...) och från Malå tog då Maria bilen för att dels hämta lillasystern vid flyget, men därefter delar dom rum på Hotell Lappland i Lycksele. 

Så roligt för dem!

Och stort GRATTIS Anna! (Luggen hade hon klippt själv).

Här en bild från förra helgen och den där rultiga lilla pigan, ja, hon såg ut så här när hon mockade i Tristans box. (Eller heter det kanske spilta?)

Hästintresset har följt med i minst fyrtio år.

Förväntanshelg ...

Bäst av allt: Ikväll kommer Elliot, Viggo och mamma Maja. I morgon ska hon på spa med övernattning någonstans i Halland och vi får ha pojkarna för oss själva lördag till söndag någon gång. 

U n d e r b a r t! 

Men inte bara det .., i morgon fyller AP fyrtionio år (Mors Dag för mig alltså), hockey-VM inleds ikväll (egentligen är jag inte så värst intresserad av hockey, men VM på hemmaplan .., jo, då ska jag titta!) och så Eurovisionsfnalen där jag för första gången på evigheter har en riktig favorit!   Nähäpp, så var det inte alls och det visste han som aldrig tittar på Eurovisionfinalen!! Den visar sig vara nästa helg.

Och så har den nye nationelle säkerthetsrådgivaren tackat för sig, efter knappt ett dygn. i sin nya tjänst, allt på grund av någon bild av personlig/känslig karaktär på en dejtingsida. Jo, jo. 

Jag undrar jag .., säg om tio år .., när dagens ungdomar ska söka viktiga tjänster och har tillbringat stor del av sin fritid på Tiktok och alla andra sidor .., vem ska våga söka en tjänst där ens bakgrund ska kollas upp med lupp? Och hur  k a n  man glömma att berätta såna här saker, när man nu söker en för riket så viktig tjänst? Blir lockelsen alltför stor? Skäms man? Eller har någon före detta flick, - eller pojkvän kontaktat pressen? 

Sånt kan man fundera på, så här en fredag i maj (när jag - otroligt nog - vann över pv i såväl DN:S ordkunskap som i nutidsquizzet, vilket inte händer ofta .., och borde ju därmed köpa en tårta eller något annat smarrigt att fira det hela med!) 

Mindre roligt är att den frysbox som vi fick överta när våra f.d. grannar Gun och Göran flyttade, den som står i garaget .., ja, att den havererat .., och detta upptäcktes igår. Bara att kassera rubbet. 

"Men ..., räven kanske vill ha ...?" höll jag på att säga, men sa det inte.

Dagens fönster och en räv ...

Glädjen var mer än stor .., när jag tidigt på morgonen lämnade sängen och som vanligt ställde mig vid sovrumsfönstret och tittade ut. Skulle där kanske vara något rådjur på gång ..? Kanske en älg? Nej, men RÄVEN! 

Grannen Annelie en bit bort har berättat att hon sett den hos sig och pv mötte den nere vid potatislandet förra veckan och nu stod den och mumsade på kokta och skruttiga majskorn som jag slängt ut till fåglarna. 

En räv som äter majskorn? Jaha, nu ska man få ångest för att räven kanske också är hungrig? 

När Sigge sedan - efter sin frukost - gick ut på tomten, höll han noga koll, ja, t.om klättrade någon meter upp i ett träd och det har jag inte sett honom göra på åratal! Kanske ville han testa sin förmåga att rädda sig?

Och den som undrar vad det är för bula som pv har på ryggen, så är det ett så kallat lipom.

Efteråt .., när Sigge kommit in igen, var det skönt att vila med huvudet på mattes arm.

Manfred ...

Så här såg det ut igår hemma i Malå, då karavanen med - kanske mest ungdomar - men även andra, deltog i manifestationen för att hedra den unge Manfred som tog sitt liv förra helgen. Flera malmbilar (däribland den Manfred själv hade kört å jobbets vägnar) körde i täten och övriga kom efteråt. Så alldeles oerhört fint gjort, tycker jag. 

Nog måste det värma föräldrar, mor,- och farföräldrar, syskon och övrig släkt och alla vänner, att känna att man inte är ensam i allt detta ledsamma.

Krångel att kommentera ....?

Fick igår ett meddelande från Bettan i Lund som berättade att det numera inte går att kommentera här på bloggen. Det är ju himla trist, såväl för den som  v i l l  kommentera och lika tråkigt för mig. Man vill ju inte stänga ute människor.

Tro mig, jag har inte ändrat någonting i inställningarna och förstår bara inte hur det kan bli så här. 

Så länge - ibland löser det sig själv av någon obegriplig anledning - kan den som önskar att säga sin mening skicka det skrivna till antingen min mejl - bisse151@gmail.com - eller på messenger eller som sms. Då lägger jag in kommentaren med avsändarens namn.  

(När detta skrivs har vit rök kommit ut från Vatikanens skorsten .., människor jublar och så perfekt tajmat av SVT:s nyheter som fick berätta om det i direktsändning. Eller det var den i mina ögon suveräna Jennifer Wegerup som berättade det hela.)

Noterar när jag jämför de här två kontaktannonserna, att den 60-åriga"killen" gärna vill träffa någon som är betydligt yngre (25 år yngre, t.ex), medan den snygga, tillika adliga och rökfria konstnärinnan, söker en jämnårig eller äldre herre.

Jag undrar hur det gick för dem.

Och så ett kvällsfönster ....

... från ellem i Skellefteå! 

Tack snälla! säger jag.

Onsdagkväll ....

En utedag blev det. Planterat ännu några lavendelplantor och flyttat två andra växter. Kämpar med ormbunksungdomarna .., vill inte få bort alla, men de flesta. Upptäckte att rödstjärten kommit, i alla fall till vår tomt. Älskar rödstjärten ., denna pigga fågel som darrar så på rumpan och gärna slår sig ned på ett spad-handtag och sitter där och håller koll. Om några dagar är det nog dags för näktergalen. 

För någon timme sedan ringde Maria. Hon var ute på promenad med hundarna och just då kom en till synes evighetslång karavan av bilar, allt för att hedra minnet av den för mig okände Manfred, en ung man från samhället, en ung man som inte längre orkade leva. 

Längst fram i kortegen körde Manfreds pappa och bror lastbilen som denne M hade kört tidigare och med blommor där längst fram

"Jag ser inte ens slutet .., det är hur många bilar som helst!" sa Maria, tydligt berörd.

Redan nu har tydligen Suicide Zero fått in drygt 110 000 kr till Manfreds minne. 

Ibland döljs detta med självmord, man tystar ner, nästan som om det vore skamligt. Jag vet någon som inte berättade för släkten .,. det var så väldigt svårt som förälder att ha förlorat ett barn på det viset. Så många skuldkänslor!

I morgon är det torsdag och det är då som pv ska åka till Vessigebro tillsammans med två andra från SPF-Kvarnen och tävla i länskampen i någon slags quiz. Det är många olika SPF-föreningar som deltar från Halland och vinnande lag går till Riksfinalen. oklart var den går.

Själv tänker jag då köpa en ros som ska sättas i en av de numera rätt skruttiga trätunnorna som står intill rabatten, den mot sydväst. 

Och så här såg det ut nere vid Kärleksstigen i Malå igårkväll. Maria tog bilden.

Dagens fönster ...

... en hel drös faktiskt, fångades i fina trästaden Hjo, ja, det var i söndags. Mannen på bilden plockade upp skräp och någon minut senare upptäcktes en krossad glasflaska med mängder med glasbitar på marken, vilket också åkte i papperskorgen. 

(Vad får människor att känna en sån obetvinglig lust att - efter att ha druckit ur en flaska - krascha densamma? Vad blir det för glädje? Jag fattar det inte.)

Tll Hjo vill jag återvända och då ha gott om tid. 

Här kan man få en känsla av Hjo - åtta korta 1-minutsfilmer - himla finurligt,tycker jag.