Det kom av sig ...

Vaknade som vanligt vid 4-tiden i morse (borta är mitt sömnkrångel .., nu sover jag rakt av till just vid fyra och det är en sådan  n å d!) och låg stilla under täcket och lyssnade efter stormen, den som vi varnats för. Hörde inte ett ljud. Lämnade sängen .., ställde mig vid fönstret, föste undan den stora och ännu blommande pelargonian och öppnade fönstret bara lite-lite och höll på att flyga baklänges! 

S O M  det blåste!! Och ekens grenar slängde hit och dit och jag tänkte att nu ryker nog några av dem; kanske de som sitter längst ner. Det gjorde dom inte. 

TV 4:s metorolog som hade sån energi idag (tyckte jag, alltså) berättade om orkanvarning nära Nidingen, den där ön norr om Varberg som vi passerade med segelbåten tidigare i somras och jag tänkte att hu, att befinna sig till havs en sån här dag, men det gör väl ändå ingen ..?

Några timmar senare bedarrade såväl blåsten som regnet och allt blev stilla. Så fort det gick över! tänkte vi. 

Vid halv elva körde vi till Falkenberg där vi besökte Engelsons och där var så många kunder - det var som en hjord av framrusande gnuer på savannen - och jag sa till pv att "nä, jag uthärdar inte, jag går till bilen!" 

Ju äldre jag blir, desto mer ljudkänslig blir jag och desto svårare har jag för stora sällskap. Ja, nu var ju kunderna inget sällskap på  d e t  viset, men ändå .., det gick knappt att ta sig fram mellan hyllorna och alla provrum var upptagna, allt man såg var ben och strumpklädda fötter under svarta dra-för-skynken. Men pv hittade fina höst-vinterskor och var glad. 

Ja, så hemma då. Då gjorde husets herre sin berömda fläskpannkaka och det var länge sedan vi fick fatt i så fint och inte så vanvettigt  fett  fläsk, men så blev pannkakan god också! Vi delade den i två bitar - ena hälften fick friherrinnan och A-M och den andra har vi själva kalasat på. Efteråt skrev ovan nämnda friherrinna: 

"Tack! Sååå god fläskpannkaka. Tror att det var en av de bättre jag fått av er. Tack! Nu är det paltkoma."  

För övrigt har det varit lugnt. Vi har pysslat lite med DN:s lördagskryss - eller jag har inte börjat ännu - har skrivit till min syster i Australien (hon gläds över vårvärmen som äntligen kommit!) och vi har eld i kaminen och kråkmålningen (om det nu är en målning) finns i någon av Lars Lerins stora böcker, det var jag själv som tog bilden och den kråkan hade nog varit ute i regnväder. Mest troligt kommer den från boken "Naturlära", utgiven 2014, den som jag tycker så mycket om, men som är så otympligt stor att hålla i.

Älskar hans texter lika mycket som hans målade alster.

I kundvagnen ....

Nej, det är sannerligen inte ofta jag upptäcker någon inköpslista i vare sig kundkorgar eller vagnar numera. De flesta har väl övergått till att ha det som behövs inhandlas i sin mobil. 

Alla utom jag.

Därför hajade jag till när jag såg denna lilla lapp i en kundvagn, det var igår. 

Kanske ska det bli fisk till middag .., med potatis, lök och tomater. Kanske håller Aromat (tänker på dig hedgrenskan ...) på att ta slut där hemma hos familjen.

En kasse måste också inhandlas.

Det är inte heller ofta något är skrivet på listornas baksidor, men se, det var det igår. Jag undrar jag .., lade Gunnar in appen Instagram på sin telefon?

Omstart ...

Fredagmorgon vid tjugo i nio och Bertil från Vislanda ska strax skrapa Trisslott i tv-4-studion. Bertil har en mörkgrön stickad tröja och läsglasögonen hänger i V-ringningen vid halsen. Vi får veta att alla fyra barnbarnen alldeles säkert sitter hemma och tittar på när farfar (eller morfar, eller både-och) ska skrapa fram vinsten. När det hela är överstökat, tar Bertil från Vislanda i hand, bugar lite och tackar för hundratusen kronor.

Pv har kört iväg för att först handla buntband på Biltema (prisskillnaden mellan byggbutiken i Halmstad och Biltema på just buntband blev ungefär 100 kronor!) och därefter ska han agera färdtjänst till friherrinnan som vid tiotiden får lämna korttidsboendet och komma hem. 

Den här hösten har hos ursprungsfamiljen varit så  turbulent; ja, det har ibland känts som om hela havet stormar. Och så detta med friherrinnans fall och oro för hur det skulle gå för henne .., och bilnyckeln som försvann, ja, det är som om man råkat stöta till ett pussel och alla bitar ramlat på golvet och nu plockas bit efter bit upp igen.

Måhända var det efter allt detta som pv för kanske en vecka sedan föreslog att vi väl kunde leta efter en restresa, bara för att ....? 

Efter sjutton år tillsammans var detta första gången som pv föreslagit en utlandsresa; det har alltid varit jag som kommit med förslag och det ska sägas att han aldrig sagt nej, utan glatt hakat på och så var det även med exet.

Men att ge sig av nu .., i oktober? Och jag tyckte att vi hade ju nyss kommit hem från den där tre veckor långa resan norröver och så hem igen. Trehundrafemtio mil inalles. 

Nåja, efter att ha surfat runt lite på nätet, upptäckte vi en billig resa till lilla samhället Gerani på Kreta, med rum/lägenhet på hotell Proimos, samma hotell som vi bodde på i slutet av juni 2013, då gjorde Emil oss sällskap; han hade nyss fyllt 14 år. Således bokade jag nu ett rum/lägenhet och om en vecka precis är vi nog på plats, eller i alla fall bara någon timme från att landa på flygplatsen i Chania.

Kanske hade jag nu vid bokningen glömt bort att vi då, förra gången, fick lägenhet på andra våningen och dit var det tjugoåtta trappsteg rakt upp .., och året därpå fick jag ny knäled; alltså måste jag ha haft ont om kvällarna efter alla promenader upp och ner till lägenheten. 

Jo, minsann .., och nu är jag tolv år äldre .., undrar var vi hamnar den här gången? På markplanet eller där uppe ...?

Kanske får vi skyfall i sju dagar, eller så kanske vi får sol åtminstone halva tiden .., ja, det får bli som det blir. Böcker, spelkort och yatzy får följa med .., om utifall att. 

Ja, ja. Så är det i alla fall. Den här gången flyger vi från Landvetter, det var länge sedan sist. 

Och den där underbare lintotten som då gjorde oss sällskap och spelade plump med oss varje kväll .., han och Emma är nu på besök hos Maria i Malå och han är precis lika underbar nu som då - så mjuk och go - precis som sin syster - och ser ut så här. 

Det var allt för den här morgonen. Tänkte skriva "den här dagen", men det vet man ju hur det blir. 

DN:s quiz gick idag käpprätt åt skogen. Sju rätt för pv, sex för mig. 

Ajöken, sa fröken.

Summering av en dag i början av oktober ...

En bra dag. Handlade fyra stora papperskassar med mat till friherrinnan (hon hade en prydlig inköpslista som sms:ades till mig), hon som kommer hem i morgon, efter nästan en hel månad på såväl sjukhus som korttidsboende (som blev längre än hon trodde). 

Mitt på dagen fick vi besök av Tommy och Karin och han hade gjort allt klart för pitabröd med det som hör till och vi satt ute i solen och åt och surrade i ett par timmar. Alltid lika roligt att ha dem här!  

Några timmar senare skjutsade jag A-M till Ankaret där hon handlade och under tiden klippte pv den lilla, lilla gräsmattan som tillhör Lena och så tog han fram trädgårdsbordet och ännu en stol, så nu kan damerna sitta där ute och ha det gott och trivsamt när solen skiner och det är lä. A-M är sååå glad över att få hem bästa väninnan! I morgon vid 10.00-tiden kommer hon alltså hem.

Ikväll har vi tittat på Skavlan med ytterst intressanta gäster, bland annat Carl Bildt. Jag har aldrig röstat på moderaterna, men Carl Bildt, honom tycker jag om, eller rättare sagt: tycker  v i  om. 

Programmet handlade om USA .., om det förändrade läget där och om hur mycket eller lite vi ska fjäska för Trump (eller "vi" - andra statsministrar och prominenta personer), ja, allt sånt. Här en länk till programmet om någon är intresserad.

Kan även säga att Europapodden som jag lyssnade till igår, var lika intressant!

Ny månad ...

Vid sjutiden på morgonen får pv besked om att han får hoppa in som vikarie i Ranagårdsskolan - en relativt nybyggd skola där han varit någon gång tidigare - och därmed blir jag utan bil, men det går bra det med. 

Cyklar till affären och det är kyligt och motvind och under åtta kilometer möter jag en enda cyklist - en racerman i lycra -. Utanför affären står fiskbilen som drivs av Andreas och hans fru. Köper torskfilé till A-M och häpnar över kilopriserna på fisk numera. Andreas undrar var friherrinnan håller hus och jag berättar att hon har legat på sjukhus och de senaste veckorna på korttidsboendet, men på fredag kommer hon hem. 

Cyklar hemåt. Nu är det solsken och medvind. 

Noterar att det är ungefär samma blommor vid vägrenen som när jag i lördags cyklade till Harplinge. 

Där är renfana i små grupper, någon liten blåklocka, baldersbrå, röllekor, rosafärgade tistlar, där är trift som blommar, nyponbuskar, uttorkade kungsljus, vita malvor, jag aktar mig för att köra på fyra lurviga larver vilka är på väg någonstans .., och där kommer buss nr 350 som går till Halmstad och i en av busskurerna passerar jag  en storvuxen ung man som står och fibblar med sin mobiltelefon: han väntar nog på bussen. 

Stannar till .., tar cykeln och går över vägen för att filma majsskörden. 

Så här ser det ut. Fram och åter kör de båda traktorerna och det formligen  y r  bitar av blast och själva släpvagnen fylls tämligen snabbt. Jag hör ingen lärka. Ser inga svalor. Det är den första oktober 2025 och det märks och känns att det är höst på allvar.

Ps. Eva i Tyresö frågade nu på morgonen om jag hade sett programmet "Det sitter i väggarna" som visades i SVT 1 igårkväll. Nej, det hade vi inte .., men nu har jag sett det. Såååå intressant och så himla trevlig Kajsa Bergqvist ser ut att vara! Här en länk om någon vill titta. Ds.

Idag ...

Kamomill vid piren i hamnen .,  sjöfåglar på lång rad .., solsken, gräsklippning, en vacker lönn .., och en simtur i havet.

Lägg därtill en lurvig hund - en tik på åtta år - som tyckte om att bli kliad.

Det blev en tisdag med småprat och 11-kaffe tillsammans med grannen Birgitta (vars gräsklippare bara strular!) och senare på dagen surr även med båtgrannen en bit bort - han som på riktigt påminner om Richard Gere - och hans lika tjusiga hustru. Vi pratade om åldriga föräldrar, om norska gener och lite sånt. 

Allt som allt en bra dag.

Och så detta.

Dagens fönster ...

... var en gång mitt .., eller fanns i alla fall i den lilla lägenhet som jag då hyrde i Ystad. Småkaninerna satt där i fönstret och tittade ut över världen, dvs, tittade på förbipasserande på Regementsgatan. 

Kanske var någon på väg till Fridhems Livs ., eller till Möllers Bageri .., eller kanske till puben Kings Head? En pakistansk restaurang där jag ofta köpte ta-med-lunchmat fanns också och en tvärs över gatan Petras Hörna - en frisersalong -. 

Närmast Österporttorg låg då ett mindre Sparbankskontor och även Video Regement där man kunde köpa lösviktsgodis och 1993 hade den alltid så artige och prydlige Gustav en liten lokal just i hörnan och där kunde man för några få kronor faxa iväg veckans krönika till hemtidningen.

När man har haft fel ..

Oj, då. 

"Du har skrivit att jag hade full pott på orddelen i DN:s quiz, men så var det inte, du hade 1 fel och jag 2", säger  pv, väldigt schangdobelt.

Lite glad blev jag allt.

Sånt jag såg ...

Den där dagen när jag cyklade som en galning för att hinna till Lantmännen i Harplinge innan dom stängde .., hann jag se fyra hästar i en hage .., små, små blåklockor .., renfana i mängder .., någon slags baldersprå och en rosa liten malva .., jag såg blå oxtunga vid dikeskanten .., röllekor förstås .., rosafärgade tistlar och almöke/rallarros som mest var lurviga .., och hela fält med torkad raps var där och här och där rödklöver. 

Idag, alldeles i närheten av Skallkroken, såg jag sju små svalor sittandes på rad på en telefonledning (eller el ...) och jag blev så glad och tänkte på alla svalorna på Bornholm som samlades en kväll och satt i hundratal på rad på just en telefonledning och dagen därpå var alla försvunna! Det var för övrigt i Svaneke. Bilden är därifrån.

Vid återvinningen utanför Hemköp mötte jag en man som lämnade plast och annat och honom kände jag igen sedan tiden på affären. Jo, men det var ju han som vann en storvinst på Postkodlotteriet och nu var han lite irriterad på det nya sopsorteringssystemet, det här med en massa olikfärgade plastpåsar och var ska allt rymmas och tidningarna ska också in i en sån plastpåse och då får man ju riva sönder dem helt enkelt för att få plats, sa han och lät lite förtvivlad. (Vi som bor i Falkenbergs kommun får fortfarande ha det gamla systemet, det är väl bara en tidsfråga, men Haverdar tillhör Halmstad.)

På väg hem från affären nödgades jag stanna bilen, då tre tonåriga fasankycklingar irrade omkring på vägen, just mitt emot där friherrinnan bodde i många år och jag såg också en helvit katt som spatserade på gångbanan vid Skipås. 

Senare på dagen, då när jag lämnat igen två låneböcker på biblioteket i Harplinge, såg jag skolbarn cykla i klunga hemåt och där var en ung tös som gick lite för sig själv och slängde med skolväskan och jag hoppades att hon inte kände sig ensam.

Väl hemkommen slog jag mig ner i trädgårdsstolen och tittade på två ekorrar som kivades; eller det var bara den ene som fick komma till fröautomaten, den andra fick vackert bara sitta och titta på. Den grå katten dök upp ungefär samtidigt och då gick nötväckelarmet förstås. 

Så var det.

Dagens fönster ...

Ett fönster fångat av mig själv, det var i Köpenhamn och året var 2010.

På bio ...

Så har vi ikväll varit på bio och tittat på norske Joachim Triers senaste film "Sentimental Value!" Det krånglade rejält när den skulle visas .., och efter reklamen fick vi i stället se några minuter av filmen som handlar om Siv Malmqvist, ja, tills den olycklige maskinisten fick ordning på det hela. 

Filmen visade sig vara helt  u n d e r b a r, med suveräna skådespelare, inte minst de som spelade de två systrarna  Agnes och Nora, vilka var döttrar till berömde Stellan Skarsgård (som var tämligen osympatisk mellan varven, påminde ibland om Donald Trump!)

"Döttrarna" - Renate Reinsve och Inga Ibsdotter Lilleaas - var i mina ögon helt fenomenala, och fotot sen .., ja, jag tyckte om allt. 

Filmen är lång - minns jag rätt handlade det om 2 timmar och 13 minuter - och vis av vad jag upplevde när pv somnade under Ingrid-Bergman-filmen för flera år sedan, hade jag stenkoll på honom, men han höll sig vaken. 

Jag ger den full pott, 5 av 5, pv ger den en 4:a. Och om Joachim Trier kan man läsa här.

Här Stellan Skarsgård och Renate Reinsve (far och dotter/storasyster) i ett möte. Helt klart sevärd! Den som förväntar sig action, bör välja någon annan film.

Söndagsfönstret ...

... fångades för fjorton år sedan i Eftra; det var när jag tittade in i "smedens hus". Vi tillhör Eftras församling, men där vill jag inte hamna när jag inte längre är i livet, dom får strö ut mig i havet i stället.