söndag 19 december 2010

På kvällen ...


... diskuteras det godisfavoriter.

Hilda tycker om colaflaskor, choklad av märket Lys melk och sånt som är surt och salt.

Patrik älskar allt som har med lakrits att göra (laktritsfiskar och sånt, ja, typ mintstänger), citron och apelsinsmak också, säger han. Överhuvudtaget en stor godisälskare.

pv är mer av en godisallätare .., det är lakrits (alla utom jag själv uttalar det som lackrits), dumlekola, cocosprickar, dumlelakrits också, "men inte sån här choklad som har t.ex apelsinsmak, ja, du vet Romerska Bågar typ, det tycker jag inte om", säger pv.

I min godispåse finns alltid cocosprickar, en grön groda, ofta ett rött hjärta, små gula sega bitar som är räfflade och smakar kola .., Geishas chokladbitar med rosafärgat omslag, och chokladpraliner med mintfyllning i (men inte After Eight, dom är f ö r sliskiga) .., Anthon Berg marsipan är en solklar favorit! Tre, fyra peps chokladkulor brukar jag också ta med.

Har intresseföreningen noterat ...?

Söndagsfönstret ...



...kommer inte från Arvidsjaur och inte från Luleå .., nej, det här hittar man i södra Frankrike!

Så här skriver avsändaren: "Bilden togs i vår julklappsby här i Provence. Inte pyntat, bara naturligt vackert."

Tack och bock, säger jag.

lördag 18 december 2010

Ett kvällsfönster från ...



... ja, men är det inte vackert ..!

Man bara väntar på att Viktor Rydbergs tomte ska tassa fram.

Fönsterfångare var ingen mindre än den här filuren.

sextital ...



loppisfynd för tio kronor ... aladdin i plåtask



vi tyckte bäst om trillingnöten

ibland

när man i smyg lyfte på det undre locket

så där

när ingen var i närheten

hade någon redan varit där

i trillingnötsfacket var det tomt

jag misstänkte alltid birgitta
igenkänning ...

ringer vilhelmina på morgonen

moster lisbet svarar

"ja, larsson..." säger hon

"ja, nilsson ...", svarar jag

"men heeeej eliza!" säger hon så mjukt

rösten är på pricken som min mammas

sättet hon säger mitt namn också

för ett kort ögonblick

åker jag baklänges i tiden

Utsikt från köksfönstret ...



Frukost uppe i backen.

Krafs i snön för att komma åt mat.

Den som håller i kameran blir lycklig.

Mer behövs inte.

Lördagsfönstret ...



Ja, det kan ni ju gissa var det kommer ifrån!

fredag 17 december 2010

Snart ....

hot stuff ....


en ung man från trakten av medelhavet

har hittat den här sidan

"jag tycker mycket om din blogg"

skriver han

och vill gärna veta mera om blogginnehaverskan

så där i förbifarten får jag veta

att han är tjugonio år

och singel

och jag svarar att hur kan du tycka att den är så fin

om du inte kan språket?

och förresten är jag snart femtiosju år och gift
(ja, jag tvärgifte mig på några sekunder)

han tycker om bilderna

säger han

sen frågar den unge mannen

om jag vid min höga ålder

ännu har ett "hot life"

och om jag nu still har det

så tycker han att det är "great"

förresten tycker han om katter också

skriver han

Återkomsten ...

det ena du vill - det andra du skall (inte)


innan jag åkte till intervjun

tänkte jag

att det gäller att hålla igen

kanske måste man ha tight t-shirt

så där så man måste hålla andan

det vore skräcken

sen

när jag väl var där

såg jag röda utanpåskjortor

såna som täcker rumpan

nu

- efteråt -

dricker jag kaffe

och kalasar på lussekatt och saffransskorpa

i pluralis
G l ä d j e ....

.. hittar man här.

Efteråt ...


Så här känns det.


Femton minuter får jag vänta innan det är dags för intervjun.

"Dom sitter i ett möte ..", förklarar charkkvinnan, hon som har så filurig blick.

Under tiden står jag och småpratar med några av de anställda, samt en kvinna i min ålder som bjuder på Östras goda kavring som hon skurit upp i små, små bitar.

I trettiosex år har kvinnan arbetat inom ett och samma företag, det som sedan flyttade till Schweiz, och plötsligt, vid femtiofem års ålder stod hon utan arbete.

"Man brukar säga att marken dras undan från ens fötter och precis så var det .., och jag sa till min man att jag kommer nog aldrig mer att känna glädje ., ja, jag minns precis, klockan var tjugo i ett den där dagen när en kvinna från huvudkontoret ringde och ville prata med mig, jag var på väg ut på lunch .., det var då jag fick beskedet ...", säger kvinnan som har så vänliga ögon.

Nu arbetar hon åt det stora bageriet och är ute och bjuder på smakbitar.

Om hon trivs?

"Oh ja, men det är tungt att en hel dag stå rakt upp och ner på ett butiksgolv av sten, ja, jag är alldeles färdig när jag väl kommer hem!" säger hon.

Och så dyker mötesdeltagarna upp och det tas i hand och hälsas och någon visar vägen till lagret.

Det är chefen och hans hustru (som också arbetar i butiken), där är en av de anställda (en ung man som börjat där som 15-åring med sommarjobbsplock, nu är han en klippa, alltid vänlig och hjälpsam när man frågar om nånting .., det var han som så frenetiskt letade upp en burk surströmming till mig i höstas ...), där är också en man från själva butikskedjan - han är där i ett annat ärende -, och så jag själv då.

Vi sitter i personalrummet och det bjuds på kaffe och småfrallor och stämningen är lättsam.

I kanske en dryg timmes blir vi där och allt möjligt pratas det om och allt eftersom tiden går släpper den spänning som ändå kurat inombords och det blir mycket skratt och ja, det känns helt enkelt hur bra som helst.

Chefens fru sitter på min vänstra sida och ser så rar ut och hon säger ..."stackars dig, fyra stycken är vi .. jag tänkte .., å, det känns nog inte roligt för dig ..?"

När mötet är avklarat står vi en stund ute på lagret och vi pratar plu-nummer (4011 - bananer, 4061 isbergssallat .., likadana nummer, konstaterar vi) och frun frågar från när jag kan tänka mig att vara tillgänglig och jag säger att eftersom jag är arbetslös, så går det bra när som helst och hur som helst lovar dom att höra av sig.

Hur det kändes?

B r a.

Alldeles illröd om kinderna var jag på hemvägen och nu sitter jag här och ler för mig själv - lika illröd än - (precis som efter varje måndagsmöte i Ystad), spelar julmusik och ska ta en kopp kaffe.

Det här blir spännande.

Inget är bestämt, men det kändes jättebra.

Idag ...


på väg till jobbet i ystad - eva på frösön höll i penseln -


sjutton år var jag

bertil hellgren på arbetsförmedlingen

hade hjälpt oss med sommarjobb

det var klasskamraten eva och jag själv

en hel sommar som konsumkassörskor

på hisingen i göteborg

vi åkte spårvagn

levde på barnmat i burk

och ibland räkost i tub

jag hade storlek 34 på mina byxor

och var vettlöst nervös den första arbetsdagen

lediga dagar åkte vi till näset

och badade i saltstänkt hav

- helt olikt sötvattnet där hemma -

"så roligt att du trivs med jobbet?" sa mamma

det var före mobiltelefonernas tid

fyrtio år senare

ska jag på anställningsintervju

byxstorleken är inte längre 34

och det var länge sedan jag åt räkost på tub

men helt lugn känner jag mig

- i alla fall nu -

tre timmar före utsatt tid

det får bli som det blir

tänker jag

Fredagsfönstret ...



... finns i Arvidsjaur.

På Turistbyrån.

Vännen ellis (inofficiell världsmästare i stickning) hade håven med sig.

torsdag 16 december 2010

Utanför Ystad ...


Foto: Karin Eikedahl


... hos mina barns pappa och hans fru, där ser det ut så här.

Lilla slingervägen är helt igendrevad!

"Minst en meter snö på sina ställen!" skriver Karin, som också har tagit bilden.

Och tack K för att jag fick låna den.

Främmande ...



Eller besök .., välj själv.

Och det allra bästa främmandet är den som känner sig som hemma; som intar ryggläge på soffan Ektorp, drar pläden över sig och inte knorrar över att få sällskap av pElle, så där vid fotänden.

Hallelujamoment ...



... men gånger tre.

"Kom ska jag massera dig!" sa vännen Torun igårkväll.

Och så var det bara att sätta sig framåtlutad över en stol och i säkert femton minuter stod Torun och drog med den här massagevanten över rygg, axlar och rumpans överdel (och den är vid i omfång, så hon hade det hon gjorde ...) och något så ljuvligt underbart vet jag inte när jag senast var med om!

Metallkulorna är rörliga och ja, det går inte att beskriva hur det känns!


Här stoppar man in handen ....


Massagevanten är inköpt hos Clas Ohlson och kostar 49 kronor.

Nu vet jag vad som ska inhandlas!

Konstutställningen ...











Trivsamt var det, att i rådhusets entré kunna spankulera omkring bland alla tavlorna!

Den sista här i raden hade titeln "Auktion i Heberg".

Heberg ligger bara någon mil härifrån och där hålls ofta rejält stora auktioner.

I Heberg bor Axel Jonsson - uppvuxen under oerhört enkla förhållanden utanför Malå - och en gång i tiden radiopratare, ja, han hade programmet "Aloha", där det spelades musik från Hawai.

Denne härlige Axel, som vid åttio års ålder köper sig en grön Cadillac och förverkligar en livsdröm!
Dag 30 .... "one last moment".


Ja, det får bli detta.

Alldeles tydligt minns jag det.

Och i morgon klockan 10.00 är det dags för intervju.