söndag 13 maj 2018

Ledig söndag ....

Foto: Ylva Sundgren

Inga måsten.
Jag ligger på soffan Ektorp och läser tidningen Vi som Eva i Tyresö så generöst lånade ut.
I maj-numret finns ett reportage om Andrea Ydring, 75 år, som med nål och tråd trollar fram bostäder och planritningar från hem där hon tillbringat delar av sitt liv.
Det är ju så påhittigt så det är inte sant!
Bildtexten ovan lyder: Nytorget 3. "Den här var en riktig utmaning - att få rätta glansen på snön var inte lätt!"

Foto: Ylva Sundgren

Titta här!
Nytorget 3, den sjätte bostaden.
Bildtext:
"Det här är vårt nuvarande hem. Huset är från 1700-talet men har byggts om många gånger. Den stora runda växten är en änglatrumpet."

Foto: Ylva Sundgren

Den övre bilden på höger sida.
Regeringsgatan 67.
Andra bostaden.
"Det är våra fönster som lyser på tredje våningen."

Foto: Ylva Sundgren

En till, den sista.
Hornsgatan 26. Femte lägenheten.
"Från köksfönstret ser man Riddarholmen, åt såder Maria Magdalena kyrka och kyrkogård."¨¨

Vad som inte syns riktigt bra med min mobilkamera, är att från trådrullen till vänster ringlar sig tråden nerför sidan. Så genialiskt!


Och alldeles underbart skriver Stina Jofs om detta med minnesrunor som satt spår.
S o m   jag känner igen mig!


På vår kylskåpsdörr sitter den här texten, författad av någon "Lisa", barnbarn till den farfar som var den som "skojade mest."


Och så igårkväll.
Vi får överraskningsbesök av Hilda och Patrik och till vår oerhörda glädje tar sig Patrik an den gamla tv:n som i månader, kanske ett par års tid, har tronat i sängkammaren men aldrig använts.
Nu hade vi ju bestämt oss för att  i n t e  ha en tv i uterummet, nej, där skulle vi ju bara umgås.
Stillhet och ro.
Inga krigsrapporter eller annat elände.


Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.
Nu ser vi fram emot att sitta i den inte alltför sköna soffan (man kan puffa upp med kuddar) och titta på fotbolls-VM i Ryssland och tänk, prinsbröllopet i England nästa lördag .., då ska jag verkligen ha det mysigt där inne .., kanske med ett glas rosévin och något gott till och Meghan och Harry som blir äkta makar .., jo, men man kan verkligen ändra sig.

Vän av ordning tänker förstås ..., va, ska dom ha tv:n ståendes på bordet?
Njaaa, bara tillfälligt.
Mellan varven får tv-skärmen flytta under bordet.
Det gäller att vara flexibel.

För övrigt?
Masten ska på plats idag (segelbåtens mast) och jag är verkligen i valet och kvalet och har hårfärgningspaketet inom räckhåll och sneglar ibland åt det hållet. Jag må bli rynkigare och se anskrämlig ut i mörkt hår, men hjälp, så mycket trevligare det var!

Ja, jag får se hur det blir.
För övrigt anser jag att tidningen Vi är någons gåva till mänskligheten.

Ajöken, sa fröken.

lördag 12 maj 2018

Dagens fönster ...


... följde med i Babsans "Det bästa"., men det får bli ett alldeles eget fönsterinlägg .., så somrigt och så fint och gardinerna känner jag igen, det är likadana som finns i vårt uterum!


Det bästa för Barbro i Uppsala ....
(Babsan, alltså)


.... är mycket.


Extra lediga dagar ute på öm.
All underbar grönska och bäst av allt bäddsoffa på plats.Rummet blev så bra.



 Samt att vi kommit igång med brädfodringen på baksidan av skolan.

Kram Babsan

//Elisabet skriver: eftersom jag på inga villkors vis vill pådyvla någon det här med "Det bästa" och tjata och skriva "glöm nu inte ...!", så gör jag helt enkelt så här att jag lägger in era bidrag när dom kommer. Jag samlar inte ihop dem just på en gång .., men är så himla glad när ni delar med er!
Så  t a c k  Barbro!
Idag är det Ulrikas dag ...


Fina Ulrika som lever ett liv fyllt av känslor.
Som älskar sina söner mer än allting.
Och sina katter och Qvick.


Som har varit och hälsat på mig flera gånger och som tvekade länge inför det gigantiska gapet mellan segelbåtens för och kajen (jag är likadan) ...


Och som har varit livrädd för alt som har med vatten att göra, men som i fjol gjorde en mental resa som nog var lika lång som runt jorden och hon räknade precis alla dopp och jag kan säga att det blev hur många som helst!

Idag fyller hon 47.
Jag började blogga 2005 tror jag .., då bodde jag i Ystad .., alltså har vi känt varandra länge och Ulrika var en av dom första att kommentera på min sida!

En virtuell bukett kommer här Ulrika och stor och varm kram också!

Här är födelsedagsbarnet.

fredag 11 maj 2018

Den andra maj var det Karins dag ...


Och Karin - eller lill-karin - är barnbarn till Eva i Tyresö och för nio dagar sedan fyllde hon (inte Eva) sju år och nu är hon på besök hos mormor och morfar i Haverdal.
Just av den anledningen tog vi bilen till Haverdal och jag hade plockat ihop en liten vårlig bukett och köpt en bok som Karin kan ge till någon yngre, för maken till att läsa flytande och med INLEVELSE, det har jag väl aldrig varit med om!

Eva bjöd på god äppelkaka, allt medan Karin ägnade sig åt att måla så här fint!


Det blev många blommor och fjärilar!


Är man hos sin mormor och morfar, då kan man ägna sig åt sånt här .., att göra ett litet landskap av upphittade små saker.


På söndag är det dags för Karin och Rävis att sätta sig på flyget från Halmstad till Stockholm.
En egen flygbiljett har Rävis fått och att han är 1 år ser man också.

Och jag tänker, vilken underbar mormor hon har, denna lilla tös, ja, bättre kan man nog inte tänka sig!

Väl hemkomna från besöket planterade jag blommor och möblerade om på altanen .., duschade, duschade sedan om igen med trädgårdsslangen för att få vattnet isande kallt (det är fel på termostatvredet så jag får det inte så kallt som jag vill ha det, pv däremot är helt nöjd) och nu ska det bli lite lunch innan jag ger mig av till affären.

Tjugotre arbetspass kvar.
Dagens fönster ...


Från Anna-Lena i ... Tumba, höll jag på att skriva, men så är det ju inte längre, dom har flyttat till rena himmelriket; i alla fall Sir John som blivit friherre och så småningom kommer hustrun efter.
Så här skriver hon:

"Hej, här kommer en bild med utsikten från vårt badrumsfönster.
Ljuvligt ...

Hoppas ni hinner svänga förbi någon gång på väg uppåt eller hem.

Kram
Anna-Len".

torsdag 10 maj 2018

Torsdag ...


Men det känns mer som en lördag eller t.om söndag.
Arbetade från kvart i åtta till ett, men åkte dit vid sjutiden. I vanliga fall är vi bara två på morgonen, men nu var det jättebra bemannat så det flöt på som det skulle!

Eftersom det vimlar av sommarhusgäster fick Karolina baka frukostbröd enligt löpande-band-principen ..., det gick hur mycket som helst, allt medan jag själv och Joakim tog var sin kassa och sen anslöt Brooks och då var alla kassor igång. Chefen var också på plats.

Ljuvligt att bli hämtad av pv när passet var överstökat och sen har det rullat på.
Grannen Birgitta - änka sedan nåt år tillbaka - bjöd såväl Ecke och Britt som oss på rabarberkaka och kaffe ute på skuggaltanen och så har mina barns pappa varit förbi och hämtat några flak ägg (han hade varit i Göteborg och sett handbollsfinalen mellan Malmö och Kristianstad och sa att hela avenyn var orangefärgad av alla Kristianstadanhängare!!) och nu är det hockey på tv.

Jag  b r u k a r  tittat på Eurovisionuttagningarna, men bryr mig inte den här gången.
Ingen kan ju ändå slå förra årets vinnare, som enligt mig är den bästa någonsin!
Har jag spelat den tusen gånger?
Säkert.



Ser att den har visats mer än tio miljoner gånger på youtube .., jag har sannerligen bidragit till den summan ,-)


För övrigt intet.
Jo, hade en trevlig man i kassan idag.
Från Åre i Jämtland.

Det är ju helt obegripligt att man nästan  s e r  p å - särskilt män - om dom är norrifrån.


Idag är det Mors Dag ...


Ja, i alla fall för min del, ty idag för fyrtiotvå år sedan kom AP (Anna) till världen på Karolinskas BB. Kastanjerna slog ut just den dagen och barnmorskan var ett under av vänlighet och hade arbetat som missionär någonstans i Afrika.

På bilden kramar Anna och Tyra om varandra, eller om det är Anna som kramar om Tyra.
Tyra sover ibland över hos Anna och Micke och så rider hon och Anna tillsammans.

"Som jag älskar den flickan!" skrev Anna häromdagen.

Om jag ska beskriva henne .., hon som är mellanbarn, nummer två av dom tre jag har fått.
Jo, hon är Oxe, viljestark, envis, lojal, rättfram, omtänksam, snäll, klok, måste-ha-mat-i-rätt-tid annars blir hon vrång .., älskar smågodis och att vara i stallet .., arbetar som projektledare .., tycker om att lösa korsord när vi är i Sälen (några minuter var) .., har tävlat i längdskidåkning när hon var yngre .,. funderar på Vätternrundan .., orädd och lite räddlivad på samma gång ...,trivs bäst hemma .., ingen globetrotter .., vågade ändå åka ensam till Ghana för att arbeta nåt halvår eller mer innan Micke anslöt .., ja, lite så är hon.
Går alltid i klänning på jobbet.
Och så är hon vansinnigt lik sin mormor till utseendet.

Så .., grattis på Mors Dag Elisabet!
(Jo, men tack så mycket).

Och grattis Anna!

onsdag 9 maj 2018

Ledig dag ...


Och nu är allting i blom!
Körsbärsträden och spireabuskarna .., allt händer över en dag och det är som att befinna sig i paradiset, om nu paradiset ser ut så?

I trädgårdsbutiken nära affären där jag arbetar, där såg jag idagservetter med texten "Tänk, om paradiset är här på jorden! Lev nu!" Egentligen är jag allergisk mot såna där texter (jo, jo .., människor i Syrien anser sig knappast vara i paradiset ...!) eller uppmaningar om att allt handlar om hur man tar det (så den som fått dagens cancerbesked ska börja kämpa och vara vid gott mod, då ordnar allt sig!) och egentligen tror jag ju inte på vare sig himmel eller helvete, men OM paradiset är så där som predikanterna i pingstkyrkan berättade om .., då kanske det ser ut så här som på bilden.
Kanske.

Tittade in i affären nästan när den öppnade, i akt och mening att slippa den värsta anstormningen.
Där rådde full fart!
Och jag kom lagom till fikat och slog mig ned bland de övriga och det var så himla trevligt att sitta där - inte ensam som annars - och det var mycket skratt och prat.

Vid grönsaksdisken upptäckte jag Eva från Tyresö med barnbarnet Lill-Karin som glatt berättade att hon nyss hade fyllt år och Eva i sin tur vittnade om hur rar och trevligt bemött hon blivit av Pernilla bakom charkdisken, å, så roligt att höra! När jag en stund senare vidarebefordrade detta till Pernilla, så sa hon leende ..."ja, men jag tycker såååå mycket om henne!" (Eva, alltså).


Nu är klockan halv två och nej, jag sitter inte i nattlinnet, men jag ska försöka hitta ett sånt på nätet.
Det här med att pv och jag sover i skilda rum numera, det har inneburit ett nytt liv för oss båda.
Såååå utvilade vi är på morgnarna!
Och så har jag förgäves letat efter en vanlig, vit bomullskofta (även det på nätet), men allt visar sig vara i helt andra material.

Ikväll blir det grilltajm på klipporna i Steninge, tillsammans med friherrinnan och så mina barns pappa, som stannar till ett slag på sin väg till Göteborg och en viktig handbollsmatch i morgon.
Och pv ska såklart vara med, ja, inte till Göteborg, men till grillningen.


Mera ..?
Bara tre veckor kvar tills min australiensyster Birgitta kommer hem på månadslångt besök.
Mesta delen av tiden ska hon tillbringa i Skåne, men så hämtas hon  (i Skåne) av Maria .., det blir övernattning här nån natt och så vidare mot Väsby och Stockholm (och Emils studentexamen).
Det är väl tjugo år sedan Birgitta besökte Stockholm där hon bodde i ungefär lika många år, innan hon, hennes man och en då tvåårig Fredrik blev emigranter och gav sig av, så det blir säkert trevligt för henne.
Mycket har sannerligen förändrats på två decennier!

Av bilden att döma har hon i alla fall inga bekymmer med sina knän, däremot har hon bytt ut en höftled

Nu mot stranden!
Ajöken, sa fröken.


Nej, en sak till!
Det handlar om källkritik och vad avsaknad av källkritik gör.
En mig närstående var med vid det här tillfället som det skrivs om och häpnade över vad han läste.
Det var inte alls så!
Det handlade i stället om att hjälpa en äldre människa!

Här har i alla fall någon kollat upp det hela.

tisdag 8 maj 2018

Dagens fönster ...


Behövs nån förklaring?

Nej, jag tänkte väl det.

Ulrika tog bilden.
Tack snälla, rara!
Uppbrott ....

Malå. Så vackert att man kan dåna. Utsikten är från Tjamstan, berget mitt i samhället.

Det var någon gång på hösten 1992 som vi bestämde oss för att flytta från Malå.
Då hade vi, i femton års tid, bott i det som en gång var mitt barndomshem och den äktenskapliga skutan hade tagit in vatten och var nära att gå på grund, men så skulle vi flytta söderut och börja om på nytt. Så där som man ofta gör.
(Man kan också köpa ny, fin soffa, tapetesera om i vardagsrummet eller åka på semester. Jodå, för vår del fungerade det i tio år).

Jag minns att sista veckorna hemma gick jag omkring och liksom insöp allt det jag tyckte om.
Packade ner minnen, kan man säga.
Jag gick ner till sjön där jag badat som lillflicka eller suttit på sommarstugeräcket och låtsats rida över prärien .., jag cyklade Lindenäsrundan och kände doften av pors och jag försökte ta in allt som hade betytt så mycket för mig.


Det var precis samma sak när flyttlasset från Ystad skulle gå till Halland. 

I ett par veckors tid gick jag omkring med ett slags vemod i hjärtat.
I Ystad fanns det som varit - och till viss del ännu var - min trygghet.
Där fanns mina barns pappa (som trots skilsmässan ju ändå var en slags trygghet) och där fanns Anders och bara några mil norrut hade jag ju min rödvitrandiga  storasyster med familj.

Och jag kände nånting som liknade sorg över att behöva ta farväl av rara arbetskamrater och när flyttlasset skulle gå, bara någon timme innan, ringde det på ytterdörren och där stod en kvinna som varit kund i kvartersbutiken där jag arbetat och kvinnan hade så bråttom och verkade nästan generad .., så räckte hon över en fin krukväxt, kramade om mig och tackade för vänligt bemötande under dom tretton åren i affären och vips, så var hon försvunnen.
Så många gånger jag har tänkt på den kvinnan!
Och jag tänkte också att aldrig kommer jag väl att få uppleva nåt sånt igen; så underbart vänliga människor!

Och lilla lägenheten som var så sliten och som var mitt livs allra första  e g n a  bostad .., hur svårt var det inte att lämna den? I sju år hade även den varit min trygghet.
Så mycket som hade hänt på dessa 31 kvadratmeter!

Juli 2010 ..., flyttlasset går till landet Halland.

Men allting går här i världen, i alla fall om man får vara frisk.
Den hyrda släpvagnen packades .., soffan Ektorp och alla pelargoniorna trängdes bland mina få pinaler och så åkte vi norrut. Det var pv som hämtade sin blivande sambo.

I åtta år har jag nu bott i landet Halland .., i sju år har jag arbetat i affären och aldrig har jag väl haft mer underbara arbetskamrater än just här?  Och tänk, lika vänliga kunder!

Vad ville jag då med det här inlägget?
Vad hade jag för tanke?
Jo, så här.

Det är precis samma sak nu som i Malå och i Ystad .., nästan varje dag tänker jag att nu ska jag verkligen  n j u t a  av den här sista tiden i affären! Och nej, det fungerar inte alltid .., ibland är jag för trött och slut på, men i det stora hela .., jo, men då försöker jag verkligen.

Lite drygt en månad kvar bara, tills grinden i den andra hagen öppnas.
Ååå, så spännande det är!



måndag 7 maj 2018

Maj månad ....


... måste väl ändå vara den ljuvligaste av årets av månader?
Den och mitten av augusti, när allt lugnat ner sig.




Tillsammans med friherrinnan tillbringar vi kanske en och en halv timme på stranden.
Jag har ont i ryggen och fryser ., sitter med bomullskofta och friherrinnan - som tar sig ett ovanligt långt dopp - slänger till mig en solvarm handduk. 
Nej, det blir inget dopp för mig idag.
"Du är väl helt enkelt inte på hugget ...?" säger hon tröstande.

Två tonårspojkar (den ene lång och gänglig, den andre lite robustare) kommer gående längs stranden. Dom har långa badshorts och går rakt ut i havet - ingen stege här inte - och långt ut går dom och slänger sig sedan i med huvudet före och den ene simmar som vore det sommarvarmt i vattnet!

Jag har med mig kaffe i termos och friherrinnan bjuder på tilltugg - hembakat bröd, sallad, gustavskorv och gurka - och i en glassbytta har jag skivor av saftig melon. 
Underbart är det att sitta där i solskenet och den eländiga ryggen knorrar till sig på nåt vis. 
Kanske är det kaffet?
Kanske bara glädjen i att vara nära havet?
När vi åker hemåt i var sin bil, känns det bra.


Kommer hem och tar harry på promenad .., klipper den bit av gräsmattan som jag inte orkade med sist - det tar en halvtimme - kör in gräsklipparen i cykelskjulet, tänker att pv är så himla duktig och energisk ..., känner doften av poppel ända upp på kullen .., det finns inget som är så ljuvligt; det är som en drog!

Och nu strax till jobbet.
Kvällspass med fina Annika.
"Börja om från början .., börja om på nytt!"

Ja, jag fick väl lite hjärnsläpp när det gällde Det Bästa för walkaboutsweden/Barbro i Brämhult.
Så här ska det förstås vara!

Det bästa för den rara Barbro i Brämhult ...


Lördagen - Vilken dag!

I solskensväder lämnade vi Borås för att i sakta mak åka (syd)västerut mot Varberg.

Valde bort stora vägen och försökte hitta små natursköna vägar istället, och vi lyckades verkligen.
Väldigt kurvigt (!) och precis nyasfalterat, vilken tur. Inga potthål att parera mellan.

Efter Torestorp så hittade vi den första pärlan, Kolabackens hembygdsgård. Så naturskönt med knallblå himmel som bakgrund.
En extra bonus (som blev ett fint möte) var att en kvinna från hembygdsföreningen av en slump fanns på plats igår.
En eldsjäl som fixade till det så trevligt i ladan.
Sedan fortsatte vi för att börja leta efter en vacker plats att inta förmiddagsfikat på.
Tur igen.
Där satt vi på en trämöbelgrupp uppbyggt av tomma kabelrullar, drack kaffe och njöt av den magiska utsikten.
Två lyckofigurer.
Soliga hälsningar Barbro/walkaboutsweden.
Dagens fönster ...


Då kan väl finaste lilla pigan få vara med å bild.
Och träskålen som min morfar Erhard har gjort, innan han seglade vidare, alldeles på tok för ung.
Det bästa för Ulrika ...


Vilken vecka! Knökfull av bästa-saker! :-)

Allra bäst var tisdagen för då var det ju rally. Slirigt som bara den efter mycket regnande - gruspartierna var rena gyttjebaden - och såååå kul!!
Rätt kass placering, nånstans i mitten av 100 startande, men det är nu inte placeringen som är det viktigaste. Det finns inget roligare att hålla på med!


Lördag hade vi fantastiskt väder och kvällen tillbringade jag och Qvick vid lilla favoritsjön. Jag badade inte men det gjorde min lilla badrädda vovve!! Kanske har mattes nyfunna badglädje smittat av sig. :-)


Igår däremot, då blev det badpremiär för mig. Iskallt vatten men åååh så LJUVLIGT! Energikicken man får är helt makalös! Ja, du vet ju. :-)


På vägen hem sen blev det bilkrångel och vi fick stanna till och vänta på Marcus, men platsen vi stannade på är en av de vackraste jag vet så det blev till en bästa-stund det med.
 

söndag 6 maj 2018

Mitt eget bästa ...


Jo, men det är flera saker.
Jag börjar med bilden ovanför och vad som hände idag.
Om Filippa har jag berättat tidigare; hon är åtta år och har funnits med i affären (med sina föräldrar) sen min första dag på jobbet i Haverdal.
Nu har tillvaron förändrats på så sätt att familjen är splittrad och Filippa bor inte längre alldeles i närheten.och ni anar inte hur mycket man kan sakna en liten sju-åttaåriing!

Filippas storasyster är precis lika go och rar och ikväll, när jag stod och frontade vid osten, då kom båda systrarna och deras mamma och det blev ett riktigt kramkalas!
"När du går i pension Bettan, kan jag komma och hälsa på hos dig!" sa Filippa och log så glatt.
Och jag fick veta att det här sms:et, det hade hon minsann skrivit  a l l d e l e s   själv, på hennes mammas mobiltelefon. 


Annat som bidragit till glädjen och just det, bilden är inte tagen idag.
Titta, där ligger ju pElle och sover och uterummet finns ännu inte.
Nåja, det är i alla fall allt utefika och alla middagar vi har hunnit äta ut i solskenet.
I n t e  i det fina uterummet, nej, vi sitter ute i friska luften.
Snart ska det väl bli grönt och fint på altanen.


Och så har jag arbetat med Annika två gånger på kort tid (även i morgonkväll) och Annika är nog den vänligaste människan som går i ett par skor på jorden (dom som är barfota är kanske ännu snällare, det vet man inte ...).
Hon är så  l u g n  och ..., ändå hinner hon med så mycket!

I dag delade vi upp timmarna och det fungerade hur bra som helst!
Allt hann vi med! (Ja, inte datumkollen, men det hade kanske ingen förväntat sig).
Såååå skönt att åka hem och känna att man gjort ett bra jobb!
Mängder med kunder även idag ... alla så vänliga!

Och så har jag klippt stora delar av gräsmattan .., pv har nästan byggt klart på cykelskjulet och tog sig an slänten (gräsklipp ..), det fixar jag inte, då blir det för slitigt för mina protesknän...


Vaknade vid fem i morse och låg och lyssnade till Naturmorgon i P1 och därefter till P1 Kultur i samma kanal. Gunnar Bolin är programledare och han är så otroligt bra. Dagens program handlade om krisen i Svenska Akademien och det  var många inblandade som ville säga vad dom tyckte, men denna Gunnar Bolin, han lyckas hålla allt på rätt köl och det blir aldrig stressigt.
Dessutom har han en behaglig röst och det är inte minst viktigt när det gäller radio.
(En annan med härlig röst är ju radiopsykologen, vars namn jag just nu har glömt).

Bilden här ovanför illustrerar avsnittet från i morse och fotograf var Magnus Hjalmarson (ja, ett s) Neideman.

Det var nog mitt bästa.
Och att solen har flödat och att jag fått färg, ja, är riktigt solbränd.
Och jo, jag tycker om att vara solbränd.
Det bästa för walkaboutsweden ....


Sedan fortsatte vi för att börja leta efter en vacker plats att inta förmiddagsfikat på.
Tur igen.
 
 
 Där satt vi på en trämöbelgrupp uppbyggt av tomma kabelrullar, drack kaffe och njöt av den magiska utsikten.
Två lyckofigurer.
 
Soliga hälsningar Barbro/walkaboutsweden.

Det bästa för Babsan i Uppsala ....


Hittade pelargoner,Gösta heter dem.Hade såna för flera år sedan.
 
Kram Babsan🤗
"Hjälp till kassa två ...!"


Den är igång nu, vårsommarsäsongen när vi närapå fördubblar vår omsättning i butiken!
Jag började klockan två igår och från två tills klockan var sex och det var dags för den kafferast jag till sist struntade i, var det absolut full fart!
Och de så kallade kändisarna dyker upp.
Igår Kapten Zoom.

Stackars Joakim som var min kompanjon, han hann inte många meter från andrakassan förrän jag ropade på förstärkning!

I vanliga fall är där inga problem att hinna med allt som jag  v i l l  hinna med, men nu var det tvärtom! Jag hann inte fylla på cigaretter, inte medicinskåpet, hann inte rengöra pantmaskinen!
Nu hoppas jag på ett något lugnare eftermiddagspass (många som har sommarhus och kommer hit över helgen, åker kanske hem i eftermiddag?), för nu ska här jobbas på!

Blev hämtad av pv och ramlade mer som ihop i en hög i loppisfåtöljen.
Undrar just om det numera finns yrken där man kan sitta i lugn och ro och ha det tämligen behagligt?
Om någon av er har ett sånt - berätta gärna -! 
Då menar jag inte att man latar sig, inte alls, men där man kan arbeta utan att ha eld i rumpan.



Så här såg det ut vid Emmas dop.
Jag visar bilden enbart för att markera att det redan då fanns tendenser till grått hår.
Om jag  i n t e  hade färgat håret, skulle jag ha varit helt grå för många, många år sedan (bilden togs alltså 1997) och nu, efter att ha fått allergiska utslag två gånger på raken efter färgning, bestämde jag mig för att det får vara nog. Det blir ju  p i n s a m t  att uppsöka läkare för en sån sak som man själv har åstadkommit.

Men det ska jag säga, att roligt är det inte.
Det går väl an om man har kort hår, men det kommer ju att ta evigheter innan min kalufs är helt grå, ja, jag får väl klippa det allt eftersom.

Och pv, vad säger han ....?
Han vill nog helt ärligt att det ska vara som tidigare.


Mamma vid  sjuttio år ålder.
Några ynka grå hårstrån där på sidan.


Vid åttiofem ..., här har det grånat lite - eller mycket -.
Och här har sonen ännu kvar sitt lockiga hår.


Mitt eget .. jag kände inte igen det först.
Helt klart fuskfärgat.


Vid trettiotvå års ålder.
Jodå, här har det redan satt igång.


Äldsta dotterns kalufs.
Hästtagel-tjockt och hon säger själv att det är rejält grått .. om hon inte tar sig an det.
Hon har det ALDRIG utsläptt och jag höll på att svimma när det väl släpptes ut till lufttorkning.

Foto: inte jag .. kanske tösens mamma.

Nästa kalufs ... är AP:s.
Tjockt som hennes mormor och systers.

Ja, vi får se hur jag gör.
Jag har ju egentligen bestämt mig, men det är inte alldeles enkelt att bli blondin mitt i alltihopa.
Fick en bild på instagram av en rar bloggvän i Skåne; en som tidigare varit lika mörk som jag själv, men nu är silvervit och vackrare än NÅGONSIN!!

Ja, ja.