Man får passa på ....

Vilken förmiddag! Först ösregn, helgrått och deppigt och pv - som alltid cyklar - väljer att ta bilen till Getinge där han ska vikariera på högstadiet idag och i morgon. Dit är det väl kanske femton kilometer.

Men några timmar senare kommer solen och det blir så underbart fint väder och jag tar harry och går ner till stranden och kastar pinnar ut i havet och han springer och hämtar och kommer  i n t e  tillbaka med dem; nej, han frustar och biter och sliter av flisor och rister på huvudet och så får jag hämta den och säga "loss! loss! LOSS!" och så börjar allt om igen och pinnen susar iväg och landar med ett plums ett tiotal meter ute i vattnet. 

S o m  Harry älskar detta. 

Och sanden .., så vacker. Så vacker.

Sen hemåt.

Men innan vi går in slår jag mig ner i trädgårdsstolen och bara några meter från eken där ekorrmatarna sitter. En enda ekorre är där just då (tidigare på morgonen tre!) och nu sitter den och håller stenkoll på Harry .., den där svanslöse krabaten som nödvändigtvis ska sitta så nära trädet. Att Harry inte bryr sig ett skvatt i ekorrarna numera, det har inte dom förstått. Bäst att vara på sin vakt. 

(För den som undrar: inte en råtta eller mus i fällorna på två eller tre dagar nu!) 

Bilden: På bordet ligger brevet från Eva i Tyresö. 

Ljusstaken köpte jag av Maria Hallings mamma vars namn jag glömt bort; men det var vernissage/utställning på andra sidan kustvägen  och jag tycker så mycket om den ljusstaken. I fördjupningen ligger snäckskal, en del plockade på stranden i Looe i Cornwall. 

Just här var det jag hittade snäckorna. 

Och så går vi in. 

Jag skriver brev till min syster i Australien som äntligen fått det födelsepaket jag postade tre veckor innan hon fyllde år och det tog en dryg månad på sig att komma fram! Otroligt. 

Men julklappen är postad sex veckor i förväg, så det ska väl ändå hinna fram. 

Nu är klockan snart två. 

Pv har ringt och påmint om att det är min tur att spela quizen (han hade lunch) och om en dryg timme är han hemma. Friherrinnan är krasslig idag .., ska ringa och höra hur hon mår. 

Och Harry bara sover och jag lyssnar till julmusik av John Rutter. 

Det är så obegripligt vackert så det är inte sant.

Sällskap längs vägen ....

Och han följer oss tills vi kommer till parkeringen, alldeles där naturreservatet tar sin början. Där blir det stopp. Tvärstopp. 

Det händer att han möter oss på hemvägen.

Dagens fönster ...

Nu på morgonen plockade jag fram lådan med ljusstakar och annat som hör december till. Började med fönstret mot väster. 

Och nej, jag har inte adventsljusstakar (nu skriver jag så Bert, det blir mycket enklare) i alla fönster, men i några. 

Den här staken köpte jag hos Antik & Design (antikkulan på instagram) och jag fullkomligt älskar den! Så icke-krusidullig! Och med så varmt ljus. 

Till höger om staken står den tovade lilla kossan, den som minstingen i Malmö alltid får hälsa på när vi fejstajmar, då vet han liksom var han har kommit.

Resumé ....

Bäst idag: det fasansfullt iskalla doppet i havet borta vid Skallkroken, men ändå, så ljuvligt efteråt. Det blåste sydliga vindar som gick genom märg, hull och nästan ben och pv skippade badet. Efteråt kaffe och lussekatt. 

Bäst var också att vi putsade fönster med gemensamma krafter. Och röjde på rumsbordet. Bilden togs innan jag började.

Numera har vi alltid - säger alltid - badkläder packade i bilen. 

Den baddräkt som använts tas in på tork, en torr ligger redo i baksätet, tillsammans med badhanddukar. Alldeles perfekt är det, om nu lusten faller på så där pang, bara. 

Häromdagen var den här betongrampen helt täckt av vatten och mer därtill. Nu kunde jag hasa mig ner som vanligt. Det pratas om att rampen ska bli längre och en stege komma till. Det vore ju mer än underbart. 

Det här är Thomas Turcich, 31 år och från New Jersey, USA. 

Han promenerar sig runt världen .., - det här är väl femte året han är inne på - hemifrån och söderut till Sydamerika och nu i Europa. Med sig har han den underbara tiken Savannah och såväl på Instagram som på Youtube kan man följa det lilla sällskapet på vandring mot nya mål. Det är verkligen som Karin Boyes dikt att det är vägen som är själva målet. 

Här är en länk till lite mera kött på benen. 

Ännu mera fakta om honom finns här.

Just för tillfället befinner sig han och Savannah i Turkiet och oj, så mycket vänliga människor det finns på vår jord! Det är väl det som är det mest fascinerande att läsa om; alla möten - stora och små, mest små - och hans filmer på youtube (googla namnet bara) är som pricken över i.

Ett litet ps till Eva i Tyresö: jag berättade för äldsta dottern om ditt äventyr på Huddinge sjukhus och tappningen av blod i handledsartären. Hon hälsade att hon varit med om män som börjat gråta och nån hade fått sövas, för att klara av det hela. Du är i gott sällskap.

Japp. 

Det var bara det jag ville berätta om.

Och den här dikten av Karin Boye passar väl såååå bra. 

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Ljuset ...

Och såklart var fönsterputsmedlet slut. 

Nåja, yes diskmedel får väl träda i tjänst.

Novemberbilder  ....

Ja, det var på den tiden det begav sig. 

Tre år sedan. 

En liten piga var då ännu i livet. 

Och jag arbetade ännu i affären och drömde om kommande dagar. 

Om den där friheten. 

Bilden: Nedräkning. Och längtan.

I fyrtiofyra år hade jag då arbetat i butik och kände mig slut på som artist, åtminstone fysiskt. Tänkte på allt jag skulle göra, då, när den där frihetsgrinden skulle öppnas. 

När det skulle bli tack och adjö till stämpelklocka och arbetskläder som man aldrig någonsin trivdes i.

Kanske tänkte jag  i n t e  på hur mycket jag skulle sakna småpratet med kunderna och känslan av att - åtminstone ibland - ha gjort ett bra jobb. 

Och nu är det snart Black Friday som transformerats till Black Week. 

Ja, stackars, stackars butikspersonalen säger jag. 

Först ska paketen (som blir allt större och större, men max 20 kilo/st) plockas upp ur den jättelika kartongen som skymtar till vänster i bild, dom ska skannas in, sen ska paketen upp på hyllorna eller staplas på golvet (dom stora) och sen ska man lyfta ner samma paket när kunden kommer. 

I november 2017 hittade jag en död liten fågel vilken flugit mot fönstret. 

Den fick ligga på lit-de-parad på ett blomfat. 

Du lilla fågel .., som ligger där med öppen blick och benen spretandes rakt ut. 

Hur långt blev ditt liv?

Eller kort?

Blev det ett bra liv?

Dagens fönster ...

... fångades av Turtlan och det var den här tiden på året och för tre år sedan. S

Så här skrev hon: 

"På tidig söndagspromenad i Gamla Linköping. En pärla att besöka och än mer nu när det är få besökare så här dags.

Vid parkeringen finns den här butiken.

Jo, vi kan gå in där innan vi åker sa vi. Det är ju bra att handla närproducerat ;-) 

Turtlan på tur."

Stämning ....

Nu vet jag. 

Förutom ljus i alla former, är det sånt här som får mig att tycka om advent. 

Och oj, så vackert Halmstad Kammarkör sjöng den här.

Dagens fönster ...

Det här fönstret kom igår, när solen flödade och avsändare är Babsan.

Så här skriver hon: 

Halloj, så njutbart väder idag. Fönstret är från mitt "pysselrum", inte så pjåkigt. 

Kram, Babsan.

Tack Barbro! säger jag och går nu mot kaffebryggaren. 

Vonkis skriver om detta med att pynta ...

Bilden är från tidningen Allas. 

Och jag undrar .., hur mycket påverkas vi av det vi vuxit upp med?

Går det i arv, eller ...?

Så här skriver hon i en kommentar: 

"Julpynt har inte varit min grej heller. När jag bodde hemma var det så klart en massa pynt. Faderskapet älskar tomtar och fyller dessutom år i december så prydnadstomtar fanns det i överflöd. Kvällen före julafton gick vi alltid runt hemma och satte upp gamla julaffischer tillsammans och så ställde vi så klart ut lite julgröt till tomten.

När jag flyttade till Norrköping blev det inte så mycket julpyntande hos mig, för det mesta var jag ju uppe hos päronen över jul och nyår så det kändes onödigt att hålla på att ta fram en massa saker jag ändå bara skulle plocka ner direkt när jag kom hem

Den här julen blir jag ensam i lägenheten så i år har jag istället börjat tidigt och redan fått upp flera saker. Men vem vet, kanske lessnar jag på allt innan jul :-)"

Lillan i Cornwall ...

Har nu tittat på hela serien The Crown och därefter ett program där prinsessan Diana själv berättar om tillvaron på slottet och med sin man. 

Det var förhastat av mig att skriva som jag gjorde ..,det kan inte ha varit alldeles enkelt för Charles heller.

Novemberkänslor ....

Snart bara fyra veckor kvar tills tomten kommer - om han nu alls kommer -. 

På sociala medier ser jag att många har satt fart med pyntandet och så är det kanske att vi nu, mer än tidigare, känner ett behov av ljus och värme .., nånting som känns tryggt. 

Och jag tänker på hur det var i min barndom.

Jo, där var pappa som gärna ville ha såna här foliegirlanger i taket och tomtar och pynt och väggbonader och så mamma som, när hon blev änka, tog in en liten tall i stället för en gran - hon band fast den med ett snöre i elementet - och pynt var verkligen inte hennes grej. 

S o m  jag önskade att hon varit annorlunda. 

Mer som andra mammor. 

Nu - ju äldre jag blir - anar jag en viss släktskap.

Dom här tre bilderna visar väl vad som jag tycker är viktigt. 

Mina systrar däremot .., dom går "all in", framför allt hon som bor "down under" där det kring jultid är närapå fyrtio grader varmt. Hon har ett oändligt antal tomtar som kommer upp (läs: redan är på plats!) precis som vår faster Anna-Maria hade! 

Så här skriver Birgitta i det mejl som kom nu på morgonen: 

" --- när jag ändå mest höll till inomhus i går så satte jag upp julgranen också och nu står

den så grön och grann i stugan översållad med röda bollar, glitter och de Philipsljus

som Janne och jag köpte på Åhléns i Stockholm 1970 och som fortfarande lyser vackert trots att vi under åren bara bytt ut 2 glödlampor. Snacka om kvalitet.

På kvällen kom grannen Matt över med färska grönsaker och M blev väldigt  imponerad av alla mina tomtar. I dag på förmiddagen, då jag bakade en sats pepparkaksgrisar gjorde jag i ordning en fin jul-plåtburk fylld med grisar till honom och skall överlämna den nästa gång han kommer över."

Och här?

Nej, frånsett ljusslingan bland enriset utanför ytterdörren, har inget kommit upp. Jag har länge önskat mig en blomlåda i vinkel - byggd i trä - och den har nu pv gjort och färgen skulle vara mossgrön - men det blev inte rätt nyans -. 

Och nej, den är definitivt inte blå som kameran får den till att vara. Ska svänga förbi färgaffären i Falkenberg och höra om dom kan bryta färgen så den blir som det var tänkt. 

Själva lådan sitter till vänster om ytterdörren och det blev riktigt fint. 

Ja, det är väl så långt jag har hunnit i pyntandet.

En riktigt fin måndag önskar jag den som tittar in här och vandrar omkring bland bokstäverna.

Snava inte bara!

Måndagsfönstret ....

... fångades i Ystad och av mig själv, det var för nio år sedan. 

Längtar jag efter en sån här liten krabat?

Svar: ja! 

Resumé ....

Idag var det precis elva år sedan jag fick min första knäprotes. 

Bilden visar min sänggranne, en så rar kvinna boendes i Lund och bilden togs när det var dags för utskrivning.

Kanske minns någon trogen läsare att pv då tog över tangentbordet.

Så här skrev han.

I åtta år skulle det knäet krångla och till slut stod jag helt enkelt inte ut längre.

Den glädje - och kanske mest av allt: lättnad - som jag kände när kirurgena sekreterare/sköterska Jessica lovade att hjälpa mig, dvs, att få ny protes, den visste inga gränser. Jag satt på en stol i undersökningsrummet och tårarna strömmade längs kinderna, så tacksam var jag. 
Och lättad.

Dagen har förflutit utan större mankemang. 

Hade tänkt mig ett dopp i havet, men det var på gränsen till styv kuling, ja, vi har aldrig sett så högt vattenstånd i Skallkroken och den betongramp där jag brukar hasa mig ner till vattnet, den befann sig ungefär där pilen är och vattnet stod en bra bit över och jag var rädd att det skulle bli alldeles för halt och inget att hålla mig i. 

Pv sa direkt att "glöm att jag badar i den här blåsten!"

Nej, det blev inget dopp. 

Inte idag. 

Men så vackert det ändå var!

Och kanske i morgon ...? 

Harry vet precis vad det handlar om när vi stannar till i Skallkroken. Då sätter han iväg och springer raka spåret ut där vi brukar gå i, men idag blev det tvärstopp.

Ägnade morgonen åt tidningsläsande. 

Minnesorden om Nadja Ambjörnsson gjorde mig varm  l å n g t  in i hjärteroten! 

Allt som oftast handlar minnesrunorna om människor med aldrig så fina titlar,, vilka ordenssällskap de tillhört ..., ja, det blir ett enda långt uppräknande av deras insatser och det är ju inget fel i det, men inte träder direkt bilden av människans personlighet fram. 

Det gjorde det däremot när jag läste om Nadja. 

Och så underbart med ett foto till! 

Och hur mycket det betyder med vårdpersonal som har hjärtat på rätta stället, det inser man när man läser dom här raderna - det handlar om en man -.

Så otroligt vänligt att komma ihåg dem! 

Sist av allt: Anette Nantells fullständigt suveräna foto av skådespelaren Alexej Manvilov.

Den prydde omslaget på DN:s kulturbilaga.

Dagens fönster och vilodag ...

Ja, inte mer än vanligt egentligen, men ändå. 

Söndagar känns på något underligt vis som lediga dagar. 

Dagen börjar så bra .., det är det där vänliga blå ljuset som ibland uppenbarar sig. 

Ett ljus som är så "mjukt" (det påminner om ljuset i Malå på vårvintern eller juldagens morgon när vi var på väg till julottan, just det ljuset!) och det känns nästan ljummet ute, då, när jag går ut och fyller på med frön till ekorrarna, ja, fåglarna får också lite frukost. 

Sen blir det frukost och Vinterstudion där Frida Karlsson vinner och vi säger att "men vilka skidtjejer Sverige har!" och medan vi tittar på Frida, Ebba och alla andra vilka skidar sig fram, ägnar sig Sigge åt ekorr-tv. Fyra ekorrar har kommit på besök och det underliga är att han hellre sitter inne på soffan Ektorp och spanar, än går ut. 

Mera ..?

Pv byter till vinterdäck .., jag ska ordna med blomlådan som han snickrat ihop och enriset ligger i bagageluckan, redo att användas. 

Advent nästa helg. 

Som alltid här i södra Sverige, finns inte tillstymmelse till adventskänsla hos mig.

Ännu efter tjugosju år hemifrån, är det som om jag är på semester. 

Gröna gräsmattor. 

Och vi kan sitta ute och dricka kaffe.

Vilket liv att leva!

Lördagförmiddag ...

Och regn och rusk. Rusk betyder friska vindar. 

Eventuella planer på att putsa fönsterna, ja, dom skrinlades tämligen omgående .., det lär bli ännu värre idag. Stugföreningen - eller om det är vägföreningen - har arbetsdag just idag och pv gav sig iväg vid tiotiden och det brukar ta kanske två timmar. 

Bilden är från gårdagens besök inne i Halmstad.

Först sjukhuset där pv hos audionomen fick prova ut en hörapparat, allt medan jag satt på en bänk ute i solskenet och njöt av att se fler än fem människor! Vilken glädje! 

Många äldre passerade på väg till taxi eller till en parkerad bil .., jag lyssnade till små glimtar av samtal .., ett ung par med en nyfödd gick till sin bil (jag förstod att det hänt nyligen och sa grattis när dom passerade ., jo, nytillskottet var endast två dagar gammal!) och jag konstaterade att ganska många bar munskydd. 

Därefter in till centrum, i akt och mening att hitta en halsduk och passande fingervantar. 

Tack och lov har Åhléns inte lagt ner sin butik ännu (jag älskar Åhléns!) och jo, jag hittade snabbt vad jag sökte och så gick vi över torget, jag stannade till och fångade tomheten på reklampelaren .., nästan ingenting var aktuellt .., det var mest häftklammer och rester av tidigare affischer. 

Ja, nu blir det lite i o-ordning, men det må vara. 

Den här vilande fontänen, den är belägen vid ena gaveln av sjukhuset och oj, vad den måste vara fin när vattnet är igång. 

Först färgen och så den räfflade keramiken och inte minst strukturen på plattorna .., det är ju precis så det ser ut när man dyker och ser havsbottnen, i alla fall där det är någorlunda grunt. 

Fångade ett vackert brunnslock och när man står där framåtböjd och försöker få till det, tittar alltid förbipasserande så förvånat. 

Och nu på morgonen kommer just ett brunnslock seglande genom rymden. 

Det har färdats från Trellerborg (förmodar jag) och landar med en duns i min inkorg. 

Tack Hedgrenskan! Mera sånt! 

Och för övrigt?

Jo, på familjechatten får vi de allra mest ljuvliga bilder av världens lyckligaste AP som nu - efter att ha haft ett sto på prov  - till sist ändå valde att köpa sig en häst som heter Tristan. Aldrig ser hon så lycklig ut som när hon står intill en häst. Helst sin egen. 

Och hästtjejer i olika åldrar verkar vara ett släkte som gläds med varandra när något nytillskott anlänt .., man blir rent varm i hjärtat! 

Nu mot dammsugaren bakåt marsch (för den är på övervåningen). 

(Ps. Annat som ska ske idag: vi ska svänga förbi friherrinnan och uppvakta henne på sjuttioårsdagen! Hurra, hurra för dig, Lena!)

Så kan det också vara ...

DN idag.

Detta är alltså de kommuner i vårt land vilka har så få coronafall att det inte syns i statistiken. 

En del av förklaringen kan ju vara att här finns inga - eller åtminstone få - möjligheter att trängas i kollektivtrafik, inte är det tättbefolkat heller, långt till Gekås och Ikea och andra butiker vilka måhända lockar till trängsel. 

Med kroglivet i Sorsele, Malå, Arjeplog och Bjurholm är det nog tämligen sparsamt, ja, man kan till och med stryka ordet "tämligen".  Den obligatoriska pizzerian finns säkert, men för övrigt får man nog roa sig själv hemmavid.

Läget i Halland, vad beträffar covid.-19 kan man läsa om här.

(Annan statistik att redovisa: antalet fångade stora råttor är numera FEM och antalet små ELVA).

Dagens fönster ....

... fångades vid en grön länga någon kilometer härifrån och där det en gång fanns höns - nu står dom nog tomma skjulen -? 

Och fönstret är sedan länge försvunnet.

Skönsång bland starka grabbar ....

Hittar ett inlägg från den sjuttonde november 2013. 

Det är Ann i Cornwall som skriver och det handlar om vackra nationalsånger. 

"Igår lade du in en video med St. Paul's Cathedral Choir och undrade " finns där något vackrare?". Ja du, jag vågar nästan säga att det gör det.. nämligen när den walesiska nationalsången sjungs! 

Folket i Wales älskar att sjunga och är mycket stolta over sitt land och det märks verkligen på länken nedan. Den visar minuterna innan en rugbymatch mellan Wales och England börjar. Jag får gåshud varje gång jag ser på videon. Lägg märke till att publiken sjunger i stämmor efter första versen. 

Underbart! Storslaget! Tänk om man hade en nationalsång som denna."

Här är en länk till sången och lyssna särskilt på andra versen.

 Morgondagen ...

.. har man inte sett, men man kan ju planera för den ändå. 

I morgon ska nämligen pv besöka sjukhuset för att förmodligen få besked om hörapparat. 

En utförlig beskrivning av vad som väntar lästes upp för mig ikväll och det var inte lite det. 

Någon av bloggvännerna som använder just hörapparat och har några tips att tänka på?

Sett på tv ....

Igårkväll råkade jag mer som av en händelse komma in i programmet "Miamis megafängelse", med journalisten Louis Theroux,  Det var bland det ..., ja, vad ska jag säga .., nästan det mest beklämmande jag sett vad gäller mänskligt beteende. 

Så här står det i programinformationen: 

"Louis Theroux besöker avdelningen i Miami County Jail där de mest våldsamma intagna hålls. I burarna som håller upp till tjugofyra män pågår en närmast gladiatorlik tillvaro. Männen slåss om mat, status och att få tiden att gå. I en brutal hackordning där ditt enda vapen är dina knytnävar - hur klarar du av att hantera vardagen?"

Ja, det kan jag säga .., att blir man inte chockad av detta, då vet jag inte! 

Här en länk till dokumentären.

Ser på sociala medier att det har snöat tämligen rejält norröver. 

Inte här. Bilden tog jag vid tolvtiden idag.

Det har däremot blåst nåt hemskt och så här ser det ut när jag tar en bild som visar grannens tomt. Mot havet till. 

Det är ingen konst att se varifrån vinden o f t a s t  kommer. På lagårdstaket, det hitre, brukar duvor sitta på parad och i  mars, april, då kommer gravänderna och tar över första parkett ..,då får duvorna maka på sig. Längst uppe vid gaveln, där finns trekantig öppning där tornsvalor flyger ut och in och allt i en svindlande hastighet! 

Går på andra sidan kustvägen och här är jag på Vitabergsvägen och tittar upp mot Ekebacksvägen. Där har ett par från Göteborg sitt sommarhus och dom är såå rara och trevliga och ofta på sommaren råkas vi på när vi badar i havet.

Det har regnat tämligen friskt och det är ju tur, då virvlar inte löven omkring. Fortfarande har körsbärsträdens löv inte fallit ner helt och hållet, men det blir väl. 

Så här sitter harry ofta och spanar ut mot den del av världen som han nog tror är hans. 

Människor med hundar i koppel kan passera och han sitter kvar. Och Ecke och Britt kan också passera i sakta mak och inte förrän dom hejar på honom .., kommer han och hälsar på dem. Mest Ecke; det är han som är favoriten. 

Ja, det var väl allt för nu, som dom säger på tv. 

(Kan meddela att en stor råtta fastnat i fällan natten mot idag. För några timmar sedan mötte jag så världens sötaste lilla mus eller råttunge som pep så ynkligt och sprang omkring i gräset och Harry var väldigt stirrig .., men å, så fin den var! Jag tänkte att det kanske var mamman till musen/råttungen som gått hädan och nu letade den förtvivlat. Ack, om man hade aningen mindre fantasi!)

Dagens fönster ...

... .fångades i en ljuvlig butik i Skagen, på Jylland. 

(Här en film med härliga bilder från just .., Skagen!)

Det var där jag köpte en tung ljusstake i järn och jag tycker sååå mycket om den! 

Hittills har det varit en fin morgon. Pv hade fixat eld i kaminen och att komma ner till vardagsrummet på morgonen och känna hur det värmer från brasan .., det är verklig lycka, i alla fall för mig! Efter att ha fyllt på med mat till ekorrarna och nu endast e n  behållare till småfåglarna, slog jag mig ner i soffan och tog en promenad på instagrams slingriga vägar.

I kanske ett halvårs tid har jag följt den amerikanske mannen som i tre års tid vandrat runt i världen och jag vet inte hur länge han haft hunden Savannah som sällskap. Nu är han i Turkiet .., möts av idel gästvänlighet (man får verkligen hopp om världen när man följer honom) och nu blir det frukost. Här en länk till en av alla videofilmer som mannen - som jag inte ens vet vad han heter - lägger ut.

Kan också meddela att efter två dagar utan fångst i fällorna, gick natten mot idag en stor råtta hädan. Bara att fortsätta med agnandet.

Det är ju onekligen så ....

... att det händer inte så mycket intressanta saker på dagarna, särskilt nu när man får hålla sig hemmavid. Det blir det vanliga. Promenader och ännu flera promenader tillsammans med Harry .., lite röjning här hemma (röjning = dammsugning, kanske torka hallgolvet där harrys tassar alltid ger spår, även om dom torkas av) ., jag diskar och jag lagar som regel middag när pv arbetar. 

På kvällarna, då blir det lite annorlunda. Då tittar vi på nyhetsprogram och spelar otaliga omgångar av ett quizspel och pv vinner nästan alltid över mig. Inte mycket, men med en eller två poäng - ibland tre -och det är retligt nog. Men .., jag skyller på att hans hjärna är skapad så helt annorlunda än min. Han har helt enkelt ett fenomenalt minne.

Idag, till exempel, så hade han lektioner i två nya klasser i en skola halvvägs till Halmstad. På väg hem (vi möttes vid affären i Haverdal) berättade han glatt att det hade varit såå trivsamt i den skolan och han hade lärt sig namnen på alla fyrtiofem eleverna - för och efternamn - efter en lektion vardera med dem. Det var alltså två klasser. 

När vi spelar quiz-spelet, väljer han såklart ämnesområden som han anar - eller vet - att jag inte är så bra på  Då märks det tydligt att jag inte har lika mycket skolning som han har. Gamla gudar av alla de slag, har jag noll koll på och bryr mig inte heller. Det är ju bara påhitt. Men när det gäller konst, kändisar, mat, kropp och hälsa, då kan jag slå honom. 

Just det hände ikväll, men först efter många omgångar och jag gav mig liksom inte. Det påminde - eller jag upptäckte att jag påminde - om Emma när vi, under två veckor, var tillsammans på Kreta. Det var när hon var elva år. Om eftermiddagarna eller ibland efter frukosten, spelade vi Plump. Tretton dagar på raken. Hon förlorade precis varenda gång, men gav sig inte och jag funderade på att låta henne vinna, men gjorde det inte Och hon var bara  u n d e r b a r  och tog fram kortleken var gång. 

"Mormor! Nu ska vi spela! sa hon smajlande.

Så var det ikväll med pv. Jag v i l l e  verkligen vinna innan vi slutade. (Nu sitter jag om dagarna och läser om hjärtats kamrar, klaffar, om lungor, vener och artärer .., jag SKA kunna detta som ett rinnande vatten!) 

Annat som inte alls har med spel att göra. 

Jag hämtade idag ut den bok jag beställt från suveräna Bokbörsen och alltid är det så, att dessa böcker är så otroligt emballerade; så där som vore det kronjuvelerna som man ska hämta ut! 

Titta bara! Först var boken inslagen i ett brunt papper och rejält med tejp på sidorna. Jag fick hämta en kniv och sprätta upp. Sen var ännu ett omslag - nr 2 - , tejp där också. 

Så kommer nummer tre i hårdare papper och med tejp kors och tvärs och så till sist, ännu ett varv med papper och lika mycket tejp. Det tog liksom aldrig slut och påminde om ryska dockor.

Å andra sidan var boken som ny och skulle garanterat inte ha skadats, inte efter den här omsorgsfulla behandlingen! Pris för boken? Jo, 131:-, då ingick frakten. 

Den boken har nu postats till min syster i Australien. 

Den slogs om med rött julpapper och lades sen i postens blå Mediumpåse. För en gångs skulle är jag ute i riktigt god tid och nu ska det inte bli nån som helst tvekan att paketet inte ska hinna fram i tid. 

Nu ska jag titta på det sjätte eller sjunde avsnittet av The Crown. Drottningen börjar nu bli mer sympatisk och det krisar sig rejält mellan Diana och Charles. 

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland,.

Och den lilla kaninen är gjord av Karin i Tyresö.