Novemberkänslor ....
På sociala medier ser jag att många har satt fart med pyntandet och så är det kanske att vi nu, mer än tidigare, känner ett behov av ljus och värme .., nånting som känns tryggt.
Och jag tänker på hur det var i min barndom.
Jo, där var pappa som gärna ville ha såna här foliegirlanger i taket och tomtar och pynt och väggbonader och så mamma som, när hon blev änka, tog in en liten tall i stället för en gran - hon band fast den med ett snöre i elementet - och pynt var verkligen inte hennes grej.
S o m jag önskade att hon varit annorlunda.
Mer som andra mammor.
Nu - ju äldre jag blir - anar jag en viss släktskap.
Dom här tre bilderna visar väl vad som jag tycker är viktigt.
Mina systrar däremot .., dom går "all in", framför allt hon som bor "down under" där det kring jultid är närapå fyrtio grader varmt. Hon har ett oändligt antal tomtar som kommer upp (läs: redan är på plats!) precis som vår faster Anna-Maria hade!
Så här skriver Birgitta i det mejl som kom nu på morgonen:
" --- när jag ändå mest höll till inomhus i går så satte jag upp julgranen också och nu står
den så grön och grann i stugan översållad med röda bollar, glitter och de Philipsljus
som Janne och jag köpte på Åhléns i Stockholm 1970 och som fortfarande lyser vackert trots att vi under åren bara bytt ut 2 glödlampor. Snacka om kvalitet.
På kvällen kom grannen Matt över med färska grönsaker och M blev väldigt imponerad av alla mina tomtar. I dag på förmiddagen, då jag bakade en sats pepparkaksgrisar gjorde jag i ordning en fin jul-plåtburk fylld med grisar till honom och skall överlämna den nästa gång han kommer över."
Och här?
Nej, frånsett ljusslingan bland enriset utanför ytterdörren, har inget kommit upp. Jag har länge önskat mig en blomlåda i vinkel - byggd i trä - och den har nu pv gjort och färgen skulle vara mossgrön - men det blev inte rätt nyans -.
Och nej, den är definitivt inte blå som kameran får den till att vara. Ska svänga förbi färgaffären i Falkenberg och höra om dom kan bryta färgen så den blir som det var tänkt.
Själva lådan sitter till vänster om ytterdörren och det blev riktigt fint.
Ja, det är väl så långt jag har hunnit i pyntandet.
En riktigt fin måndag önskar jag den som tittar in här och vandrar omkring bland bokstäverna.
Snava inte bara!
4 kommentarer:
Julpynt har inte varit min grej heller. När jag bodde hemma var det så klart en massa pynt. Faderskapet älskar tomtar och fyller dessutom år i december så prydnadstomtar fanns det i överflöd. Kvällen före julafton gick vi alltid runt hemma och satte upp gamla julaffischer tillsammans och så ställde vi så klart ut lite julgröt till tomten.
När jag flyttade till Norrköping blev det inte så mycket julpyntande hos mig, för det mesta var jag ju uppe hos päronen över jul och nyår så det kändes onödigt att hålla på att ta fram en massa saker jag ändå bara skulle plocka ner direkt när jag kom hem
Den här julen blir jag ensam i lägenheten så i år jag jag istället börjat tidigt och redan fått upp flera saker. Men vem vet, kanske lessnar jag på allt innan jul :-)
Vonkis: eller så blir det som det så ofta tycks bli .., att du blir som dina föräldrar - eller i alla fall din pappa - ,-)
(Ja, jag blir allt mer som mamma, vad gäller pyntet).
Elisabet
Ha ha, ja det är ju också ett alternativ.
När jag hade mina trötta år fick barnen ”go bananas” med jullådan och pynta.
När julen var slut fick de återställa allt i lådan - det var ju de som visste var de pyntat.
Men det blev alltid kvar nån tomte än här än där. De fick vara kvar.
Skicka en kommentar