Elisabet

Resumé ....

Bäst idag: det fasansfullt iskalla doppet i havet borta vid Skallkroken, men ändå, så ljuvligt efteråt. Det blåste sydliga vindar som gick genom märg, hull och nästan ben och pv skippade badet. Efteråt kaffe och lussekatt. 

Bäst var också att vi putsade fönster med gemensamma krafter. Och röjde på rumsbordet. Bilden togs innan jag började.

Numera har vi alltid - säger alltid - badkläder packade i bilen. 

Den baddräkt som använts tas in på tork, en torr ligger redo i baksätet, tillsammans med badhanddukar. Alldeles perfekt är det, om nu lusten faller på så där pang, bara. 

Häromdagen var den här betongrampen helt täckt av vatten och mer därtill. Nu kunde jag hasa mig ner som vanligt. Det pratas om att rampen ska bli längre och en stege komma till. Det vore ju mer än underbart. 

Det här är Thomas Turcich, 31 år och från New Jersey, USA. 

Han promenerar sig runt världen .., - det här är väl femte året han är inne på - hemifrån och söderut till Sydamerika och nu i Europa. Med sig har han den underbara tiken Savannah och såväl på Instagram som på Youtube kan man följa det lilla sällskapet på vandring mot nya mål. Det är verkligen som Karin Boyes dikt att det är vägen som är själva målet. 

Här är en länk till lite mera kött på benen. 

Ännu mera fakta om honom finns här.

Just för tillfället befinner sig han och Savannah i Turkiet och oj, så mycket vänliga människor det finns på vår jord! Det är väl det som är det mest fascinerande att läsa om; alla möten - stora och små, mest små - och hans filmer på youtube (googla namnet bara) är som pricken över i.

Ett litet ps till Eva i Tyresö: jag berättade för äldsta dottern om ditt äventyr på Huddinge sjukhus och tappningen av blod i handledsartären. Hon hälsade att hon varit med om män som börjat gråta och nån hade fått sövas, för att klara av det hela. Du är i gott sällskap.

Japp. 

Det var bara det jag ville berätta om.

Och den här dikten av Karin Boye passar väl såååå bra. 

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.