söndag 5 december 2021

Spår av .....


Nånting som verkligen värmer hjärtat, det är när man ser spår av besökare på tomten. 
Då känns det som om .., ja, som vi alla bor här. Haren, t.ex som skuttat omkring i snön under natten. Och betydligt större spår upptäckte vi intill gamla altanen. 


Och på uppfarten som ju även är en nerfart ..., mängder med spår av fåglar. 


Här är andra småttingar som sätter spår. 
Eller avtryck. 


Och tänka sig, att när en minsting bakar pepparkakor hos faster i Upplands Väsby, då blir det även spår av små dinaosaurietassar på stjärnor och hjärtan! 


Det kan finnas olika sorters spår. 
Spår av glädje är en sak. 
Lunch igår hos grannen Birgitta som vintertid bor inne i Halmstad. För några månader sedan flyttade hon till en annan lägenhet än den där hon bodde med sin man, medan han levde. Nu  .., en härlig tvåa centralt i stan! 

"Varsågod Britt, det här årets glögg med apelsinsmak!" säger Birgitta. 
Den glöggen var riktigt god, tycker jag.

Ecke och Britt var också bjudna och oj, så bökigt det kan bli för den som är blind och med rullator ska ta sig fram på gångbanor med snö på! Vi försökte hjälpa till så gott det gick! 


Spår av intresse. 
Men det där med skidskyttet ..., så illa som det gick för dom svenska herrarna igår, nja, det kanske blir en plåga att titta på detta idag. 

Det var dagens spår det. 
På duken under tv-tiderna, syns även spår av katthår.

Söndagsfönstret ....


Hej!

Här kommer ett fönster från Gamla Linköping där det idag bjöds på
 Julmarknad.

Härlig miljö för en Julmarknad och bra saker som såldes. Inget krimskrams.

Fönsterhåven och Turtlan hälsar :-) 

//Tack Annica! säger jag. Och vilken underbara färger .., just den gröna är så fin, så fin!

lördag 4 december 2021

Grattis på födelsedagen!


 Och den som har följt med här under årens gång, känner nog igen Guys bilder. 


Fina allesammans. 


Lätta att känna igen!
Ganska strama.


Men här är ju rent av ett bord som kunde varit mitt. 
Eller vårt. 
Och kanske låg du Guy och tog en tupplur på kökssoffan, steg upp .., tittade ut över Storavan (är det väl ...?) och kom på att du kunde fånga en fönsterbild. 

Tack!! 
Och hoppas att du idag har haft en fin födelsedag.

Det tog två minuter ....


Anette Nantell är i mina ögon en av Dagens Nyheters allra bästa fotografer. När jag så nu på morgonen läste den här artikeln ....


... klickade jag bums in mig på Adlibris.com och nu är det bara att invänta min egen julklapp till mig själv. Den får jag för att det har varit ett tämligen krångligt år med vad det inneburit av sjukdom och tunga fall på altanen. 

Ja, men tack Elisabet, så himla snällt av dig!


Dagens fönster och lite till ....


Lördagmorgon. 
Vaknar halv sex och kan omöjligen somna om. 
Vid sjutiden stiger jag upp och gör i ordning frukost, allt medan pv tar harry på promenad och ger fåglarna mat. Sigge håller koll. 


De allra ljuvligaste bilder kom igår från landet Uppland. Alla tre syskonen är då samlade och det blir utflykt i skogen med eld och fika och han, den minste, har tagit med sig små dinosaurier  och några bilar som får tumla omkring i snön. 
"Den här bilden är till dig", skriver fotografen som vet att jag älskar såna här smådjur.


Så härligt med eld!


Väl hemkomna (fortfarande i Uppland) tas granen fram, kanske mest för att den där killen ska få ha en lillejul med släkten och självklart är det ju att smådjuren och bilarna också får pryda granen! 


På familjechatten (fast en annan än den vanliga) får vi en film där den yngste busar med kusinen Emil som vid det här laget är tjugotvå år. Dom sitter på golvet och den yngste försöker om och om igen att brotta ner kusinen. 

Då skriver minstingens morfar så här: "E sover säkert gott i natt". 
"Och Emil .., en dag med minstingen och man får vila upp sig två ...", skriver farfar. 
"Bara två ...?" skriver farmor som är jag. 
"Det blir nog en vecka på spa ....", svarar morfar. 

Sen kommer en bild från vardagsrummet i Väsby. 
I stora hörnsoffan sitter då fem personer och blundar .., tydligen utpumpade ,-). 
Någon har gått i säng. 
Säkert den yngste. 

Utpumpade tycks även Harry och Sigge vara. 
Pv däremot, skottar återigen snö. 
Snart stundar skidåkning och klockan ett är vi bortbjudna på lunch i Halmstad, tillsammans med Ecke och Britt. 
Sååå trevligt det ska bli!

Ps. Sista Skavlan igårkväll. Jag kommer att sakna honom som programledare. Ds.

fredag 3 december 2021

Som allra vackrast ...


Man får njuta av vinterdagarna så länge dom varar. Promenaderna med Harry blir tyngre, ja, verkligen jobbigare .., då det på många ställen ännu är oplogat. Hade planer på en runda längs havet, men ångrade mig .., gick uppför Margretbacken (flera dm djup snö) och så en runda tillbaka. 

Nu, med spårsnö, är det väl som att läsa tidningen för Harry. Sååå många spår att sätta nosen i! 

Kollar postlådan, men där är enbart brev från olika hjälporganisationer vilka vill ha ekonomisk stöttning och somliga bifogar julkort färdiga att skriva en hälsning på och från Mun,- och Fotmålares förlag får jag några stycken varje år, precis som mamma också fick. Julkort helt gratis finns - eller fanns i alla fall - vid postdisken på Hemköp och Matöppet. Riktigt fina brukar dom vara.


Så här ser årets julfrimärken ut, ja, i alla fall ett av tio. 
Maria Trolle heter illustratören och ett häfte med tio frimärken kostar 110 kronor. 
Mitt sista år på affären såldes inte längre julfrimärken styckevis (vi fick dem på rulle), och ville man t.ex endast skicka två julkort, så valde dom flesta kunder att då köpa två vanliga inrikes frimärken, i stället för att ha ett helt häfte som bara blev liggande.
(Julfrimärken kan såklart användas till ordinarie brev, men då får man köpa ett tilläggsmärke så det blir samma pris som vanliga inrikes).

Ett inrikesporto kostar numera 12 kronor (upp till 50 gram). 
Ett utrikesporto går på det dubbla - samma vikt -. 

Skickar du julkort med julfrimärken är 15:e december sista dag att posta dem på, om man vill vara riktigt säker på att dom kommer fram i tid. 
Utrikes brev inom EU, då är 10:e december sista dag och utanför EU, den 5:e december.


Har börjat lite smått med julkorten. Det här är första året jag alls funderat i att göra som så många andra - skriva digitala hälsningar - men nej, jag tycker ju verkligen om att ägna mig åt just det här. Jag ger ju ändå var månad till daghemmet i Ghana och andra organisationer och behöver inte ha dåligt samvete om jag en av tolv månader lägger pengar på julhälsningar. 

Många av vännerna som fått en hälsning under årens lopp, är inte längre i livet. 
Tora och Arne Hellsten, t.ex. 
Dom var kunder från Ica i Malå och precis varje år kom ett julkort från dem, trots att vi aldrig hade umgåtts, annat än i affären. Så otroligt vänligt! 

Och Lurvig ...,, vars matte var mossfolk, springer förhoppningsvis omkring i någon paradisisk hundhimmel. 


En tomte och en stövare. Karo, hette hunden. 
Det kortet kom från en av pv:s kollegor och vänner - Pelle -. 
Sedan ett par år tillbaka finns inte heller han. 


Trodde först att den här bilden visade min lista med skickade kort, men den här bilden har nog kommit från Eva i Tyresö .., kanske under rubriken "Det bästa". 

Sånt funderar jag över. 
Julkorten, alltså. 

Så länge tar jag mig en kopp kaffe.

Dagens fönster ...


Fredagmorgon. 
Några minusgrader ute ..., och snö-knarr under skorna när jag går ut för att fylla på med solrosfrön till ekorrar och småfåglar. 

Och från vardagsrummet hörs "Marcus från Carglass"berätta om torkarbladen som dom bjuder på när man byter bilruta. Tala om att man kan den reklamen utantill.

torsdag 2 december 2021

Tidig morgon i landet Halland ...


När jag i morse kom ner från övervåningen, så var detta vad jag såg. Och jag fylldes av en värme inombords .., kanske var det igensnöade fönster som gjorde det (så var det aldrig hemma i Malå) eller elden i kaminen .., eller att Sigge hållit sig inne i natt och tycktes sova så gott. 

Pv, som i vanliga fall ger sig av vid sextiden på morgnarna, får idag ta bussen in till Halmstad. Dom första turerna är inställda, så det blir till att missa den första lektionen. Klockan tio ger han sig av. 
Idag ska jag nämligen ha bilen, då det - äntligen - är dags för influensavaccinet i Slöinge. 

Efter frukosten har jag suttit i soffan och tittat på nyheterna. Ann Linde berättade om OSCE-mötet i Stockholm, med en hel svärm av utrikesministrar på besök. Jag gillar verkligen Ann Linde och hennes skånska dialekt.


Foto: Adam Wrafter

Nu på morgonen har vi på familjechatten fått flera små filmer från Skåne. 
Någon ska nämligen för första gången i sitt liv få sitta i ett flygplan - inte länge, bara 50 minuter kanske - för att sedan få hälsa på sina kusiner, då julen blir lite splittrad i år (någon arbetar julafton). Vilket äventyr!! 

Det allra bästa med att ha småttingar i sin närhet, det är ju att man ser världen genom deras ögon. Deras glädje blir också ens egen glädje! 

Och inte har den här bilden med dom irländska barnen egentligen nånting att göra med den där minstingen, förutom att jag blir själaglad var gång jag ser den. Titta på flickan som står som nummer tre från vänster .., det är nog en som vet vad hon vill! Hon kan nog också tänka sig att bli utrikesminister när hon blir vuxen.
U n d e r b a  r t! 
Jag har för övrigt tappat bort namnet på fotografen, men ska försöka leta igenom här på bloggen och finna det. Jo, nu hittade jag det.

Dagens fönster ...

Tänk, att Sigge varit på holiday i landet Portugal och där tagit sig in - eller kanske inbjudits - hos någon vänlig familj/människa som kanske gått på jobbet och så fick han sitta där och titta ut över en helt annorlunda värld, ja, än den i det gula huset. Vilket äventyr!

Och tänk sån tur att annannan råkade passera och upptäcka honom!

Tack! säger jag.

onsdag 1 december 2021

Första dagen på nya jobbet ....

När Annika Strandhäll (s) igårkväll intervjuades i något av nyhetsprogrammen och då fick diverse olika frågor, kände jag hur det knöt sig i magen. Det var liksom så att man anade att snart läggs ett annat agn ut och det gjorde det också - det handlade om obetalda räkningar - eller fakturor som gått till kronofogden, men så var där också nåt slags quiz där hon skulle svara på frågor som gällde hennes nya arbete som miljöminister. 

Det senare gick ganska bra.

Men hela tiden tänkte jag på mina egna äventyr. Första dagen på ett annat jobb. Och jag tänkte på hur vanvettigt hemskt det skulle vara om jag första dagen skulle kastas in i hetluften, intervjuas i tv och inför miljoner människor granskas med lupp. Jag tänkte på hur jag garanterat hade kräkts efteråt. 

Nu är den stora frågan .., hur blir det med Annika Strandhäll? 

Ikväll var det någon annans tur från den nya regeringen, nämligen Khasayar Farmanbar. Denne man - ursprungligen från Iran, men uppvuxen i Boden i Norrbotten - har fått äran att ta hand om energi, - och digitaliseringsfrågor. 

Och jo, jag kände samma olust inombords .., hjälp, hur ska det här gå? För min inre syn ser jag hur redaktionen gnuggar sina händer av förtjusning, ja, om dom på något sätt kan snärja en osäker - och nybliven - minister. 

Det gick -enligt mitt sätt att se det - hur bra som helst för den intervjuade, ja, han var i mina ögon rent av på gränsen till karismatisk och Aktuellts intervjuare kom av sig nästan och avslutade många frågor med "jag förstår!". Enda gången det blev knepigt, gällde det debatten om  vindkraftverk i Nacka där Farmanbar tydligen bor. Det hade han varit emot, han som nu förespråkar rejäl utbyggnad av just vindkraft. Vad tyckte han nu?

Ja, ja. Återstår så att se vad framtiden har i sitt sköte. Intressant är det hur som helst.

Och en sak vet jag: politiker hade jag i alla fall aldrig velat eller kunnat bli. Å, så hemskt. 

S o m jag beundrar dig Christel i Åbarp som i alla fall tidigare ställde upp och engagerade dig!

Någon annan som tittar in här, som arbetar politiskt - eller har gjort det -?

Uppdatering: när jag idag läser kommentarer på Twitter, kan jag konstatera att jag väl är  den enda i Sverige som tycker att denne Farmanbar skötte sig tämligen bra för att vara ny på jobbet. Ler när jag skriver det. 

Och så blev det som dom sa ...


Ja, inte riktigt. SMHI hade gått ut med varningar om upp emot en halvmeter snö och även om det mitt på dagen idag har blåst och snöat (snödrev är rätta ordet), så såna mängder lär vi inte få. Men oj, vilket busväder! 

Pv har nyligen varit ute och skottat (saknar träskottan vi hade i Malå, världens bästa .., avlång med rejält trähandtag) och Harry har inte fått smäll - det kan man ju tro - nej, han vill skynda sig in och är väl orolig att husse ska skotta just då. 
Han har verkligen inte starka nerver den här Harrygubben. 


Nere vid vägen vänder jag blicken uppåt mot grannens hus. 


Och tänker att det verkligen kan förändras fortare än man tror. 
Ena dagen så här. 


Och nästa så här. 
Å andra sidan är det en tjusning i det också. 


Någon lång promenad har det i alla fall inte blivit för mig idag. 
Mest tidningsläsning. 

Lyssnade till nya skolministern Lina Axelsson Kihlblom i programmet "Min sanning", med Anna Hedenmo som programledare. Intressant program (sändes i februari och således långt innan L.A.K blev minister) och vilken kvinna till att veta vad hon vill! 

Läser man vidare på twitter kan man konstatera att många tycks väldigt nöjda med just den utnämningen!
Här finns en länk till programmet (tack för tipset AP!) om någon är intresserad.


Mitt emot mig sitter pv och rättar trettio prov i naturkunskap, ja, han kanske är färdig med den biten nu? Och från spotify hörs Tony Bennett sjunga om "Walking in a winter wonderland".

Mörkret har fallit. 
Advenststjärnor lyser. 
Och Harry ligger utsträäckt på golvet framför kaminen.
Sigge i soffan. 

Intill mig - här på ekbordet - kanske tio färdigskrivna julkort. 
Hittade julfrimärken från 2013, men finns där ingen valör på frimärket, är dom lika mycket värda som julfrimärken köpta idag. 
Perfekt! Nu vet ni det. (Om någon funderat över den saken).

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren: "Lite eftermiddagssol lyser upp på Roslagsgubbarna. Den andra tavlan är mig också, så kär, Rådhustorget i Piteå. Kram, Babsan."

Tack! säger jag.

tisdag 30 november 2021

Tisdag ....

Ja, då har jag tid för röntgen av min vänstra hand klockan 10:20 och en timme senare träff med kirurgen Maria som opererade eller i alla fall assisterade när frakturen skulle lagas. 

Inte mycket folk i röntgens väntrum. På väggen en tv som visar vår nya statsminister och regeringsförklaringen. Vi som väntar på vår tur sitter tysta med blickarna mot tv:n. 

Innan dess lite prat om halkan och all snömodd. Ett par i min ålder har kommit från Kungsbacka och är tacksamma att det var Resam som skötte bilkörningen. 

Tio mil enkel väg, kanske?


Det är inte så många fler patienter i ortopedmottagningens väntrum, men två kunder från affären sitter där och det är ju himla trevligt. Två män. Den ene har agerat färdtjänst åt sin granne .,. och chauffören visar sig vara sjuttiosju år men ser tio år yngre ut och berättar att han fortfarande är yrkesverksam! 

En timmes väntan utan fungerande tv i väntrummet känns drygt, men det går över förväntan och när klockan är lite över tio kommer läkaren och ropar upp mig, ja, patienten före mig har helt enkelt inte dykt upp. 

Efter att handleden undersökts och böjts och sträckts och jag berättat att den numera känns  okej - om jag inte anstränger den alltför mycket - så frågar jag om det möjligen går att få se röntgenbilderna? Så himla intressant det skulle vara! 
"Jodå, inga problem!" säger doktorn som heter Maria. 
Här är bilden från det första besöket, den där måndagen efter brottet. 
Jag minns ännu den djävulska smärtan, ja, aldrig har jag upplevt nånting som gjort såå ont.


Och här, en vecka senare när jag varit inne på verkstadsavdelningen. 
Ja, bilden togs idag. 


Därefter en sväng till golfrestaurangen på Ringenäs (öppet sista veckan för i år) där vi äter lunch. Pv väljer viltfärsbiffar med potatis och rårörda lingon, själv tar jag fiskgryta med saffran och aioli. Lägg därtill en salladsbuffé som visar sig vara gudomlig! (Bland annat en grönkålssallad med granatäpple och valnötter ...., så god!)
Och när vi går ut till bilen, så ser det ut så här när vi närmar oss parkeringen och går med pyttesteg för att inte ramla.


Så en sväng förbi Skallkroken för att kolla hur det går med bygget av ett trängre inlopp till hamnen (mindre vågor och inte så ofta muddring). Alltså det är samma inlopp/utlopp, men den ska skyddas från höststormar och annat.


Det ser hotfullt ut från väster ..., är det månne detta som ska komma över oss i morgon?
Och  s o m  jag älskar (och kan sakna!) det här blå ljuset. Jag förknippar det ofta med annandagens juldagens morgon när julottan är tillända och vi går hemåt .., där mamma har frukosten klar och alla är lyckliga - tror vi i alla fall -.
Kanske får pappa och Rigmor kaffe och anisbröd eller så blir det skinkmackor med apotekets starka senap? På apoteket arbetar då på 60-talet Fred och Britta Holmlund och det är dom som är senapsproducenter. Britta är född i Malmö och pratar skånska, vilket är ovanligt i Malå på den tiden. 
Och senapen är så stark, så har man nästäppa, räcker det med en omgång senap på mackan så är det öppna spjäll! 


Det blev tankeflykt det. 
Sen hemåt på Ejdervägen igen och utsikten över grannens tomt och där är Ecke och Britts gula hus, vilket står tomt nu vintertid. 
Såååå vackert det är ute med all snö!

För övrigt? Pv har precis bokat julbord på Skepparstugan nästa torsdag. 
Härligt! Få se om vi lyckas locka Sonja att göra oss sällskap.

Dagens fönster ...


Bilden togs vid halvåttatiden, då, när pv varit ute med harry på promenad och jag själv ordnat med frukosten. Detta, all snön, gjorde Harry alldeles sprallig och det var knappt att han ville äta sin mat som alltid väntar i skålen när han kommer hem igen. 

I morgon lär det ska komma ännu mera snö, men knappast dom mängder som SMHI varnat för. Vi får väl se. 

måndag 29 november 2021

Näst sista ....


... dagen i november. 

Tänk, om det hade varit den näst sista dagen i ens liv - om man hade vetat om det -! Vad hade man då gjort ..?  Vilken ångest. 

Tog Kvarntorpsrundan på morgonen. Isande kyligt, men sol och ljust-ljust blå himmel. 
Havet spegelblankt och blått. 
Sjöfåglar en bit ute till havs. 
I norr - silhuetten från en silo i Falkenberg -. 
Och en ö som tycks sväva ovanför havet, men kommer i håg namnet på den gör jag inte. 
Nu vet jag! Pv har kommit hem från Getinge och influensavaccineringen: Marsten!
"Där har vi firat midsommar, min bror Tommy, samt kusinerna Ann och Mats!" säger pv.


Halvvägs hemma. 
Då har man haft uppför ett långt tag och svingat sig över en A-stege - Harry får gå före mig - och jag hinner tänka att risken finns ju att man snavar, fastnar med foten i ett av trappstegen och faller pladask ..., mer som en fällkniv. 
Men det gör jag inte. 
Allt går bra. 

När jag tog bilden och sen kom hem och tittade på den, upptäckte jag ett jättelångt vitt strå på vänster ögonbryn. Det var det värsta! tur att man då enkelt kan kapa ansiktet rakt av. Tjopp, så var det gjort.

Måndagsfönstret ....


"Pinfärska bilder på skyltfönstret hos en illustratör jag går förbi ibland. Påminner lite om Matisse, tycker jag."

Nu har det gått några dagar sedan fönstret var alldeles pinfärskt, men det gör ju ingenting. 

Tack annannan! säger jag. 


söndag 28 november 2021

Idag ....


 ... blev det konstutställning i Lilla Stensjö, som ligger bara tvärs över kustvägen. Själva lokalerna är nog ett gammalt stall eller möjligen en lagård och dom här tavlorna var så finurligt upphängda, ty bakom dem var väggen välvd, jaha, då fick dom liksom fästas upp på en smal stång! Under tavlorna är det som en .., ett jättestort cementkar.

Här är det målningar av June Montana Lorentz och vilka härliga färger! När jag skrev om detta på instagram, berättade Gerd i Norsjö att jodå, i Norsjö av alla ställen, där finns en  tavla av denna Montana! 

Så här skriver hon: "June Montana Lorentz har bott i Norsjö. Hon har målat en enorm tavla av Storgatan i juletid. Den hänger i danssalen på Folkets hus!"

För att inte tala om dom här!! 

Flera utställare.

Här en detalj av en målning av Olle Agnell  (1923-2015), helt obekant för mig, men välkänd här i Halland, ja, inte bara här! Hans son Per berättade att efter Olles hustrus död, ja, det var då Olle målade den här tavlan och då målade han nästan som besatt, ja, långt upp i åren! Agnells tavlor var så vilsamma .., jag hade känt ett lugn om jag haft dem här hemma. En konsthandlare i Tyskland har köpt upp många av Agnells verk. 

Galleriägaren själv - Pelle Svensson - bor i huset där utställningen pågick och här är en tavla som han målat och som jag tycker så mycket om. Det är mycket hav, stora vågor och dramatik i hans bilder och då får jag nästan lite ångest, men den här skulle jag gärna ha hemma. Bilden är från Pelles instagramkonto pelle.svensson.pos

I galleriet. Mängder med levande ljus. Det bjöds på glögg och pepparkakor. Termoslocket till glöggen hamnade fel och pv spillde på golvet. 

Sen hemåt i duggregnet. Pv gick före mig .., han skulle duscha och göra sig i ordning inför adventskonserten och så är det ju repetition innan det hela tar sin början - ja, den har börjat nu -. 

Och så här satt husets herre i väntan på att en av körmedlemmarna (hon som är förstasopran och sjunger gudomligt!) skulle komma från en närliggande by och lifta med honom. Att se herrn i kostym hör inte till vanligheterna. Den är för övrigt hans fars bröllopsstass (i ylle) från 50-talet. 

Babsan i Uppsala (numera utflyttad till landet) noterade genast dom prickiga strumporna. Det gjorde jag med och sa "du vet om att du har tagit på dig prickiga strumpor?" 

Jodå. Det visste han. 

När han tog på sig skorna syntes dom inte längre. 

Ja, så har den här dagen varit.

Hörvärt ....

Låg kvar i sängen i morse - harry vid min högra sida - och lyssnade till Vetenskapspodden i P1. Det handlade om hotet från asteroiderna, ja, vem vill vara med om att en asteroid av större storlek krockar med vår jord? 

Inte jag. 

Här är en länk till programmet om någon skulle bli sugen.